av Karin är jag

Karin är jag
tors, 2026-04-09 - 00:29

Efter att flera år förstått hur allvarligt alkoliserad min son, 42 år,är, har jag använt alla verktyg i lådan! Desperation, Iska, galna utskällningar i fullständig förtvivlan! you name it!
Han sitter i sin pappas sommarstugs sedan ett halvår.
Verkar inte fatta att att han inte alltid
kan bo där.. de ska byggs om o gregs där till vårenz
min skräck är arr han ska hamna på gatsn!

Stark2025
tors, 2026-04-09 - 11:39

Hej Karin, låter hårt nu men har det fungerat? Tänker att det kommer inte spela någon roll hur mycket verktyg du tar till, så länge han själv inte vill ändra sitt liv så kommer inte du kunna hjälpa honom.
Sök samtals hjälp för dig själv så du kan vara stark och finnas som stöd den dagen han vill ha den. Innan dess kommer du bara gå sönder av att kämpa mot detta berg som beroendet är.
Att skriva här är en bra start för dig, jag fick mycket sanna och kloka ord när jag började skriva och läsa här.
Du är inte ensam att kämpa mot denna jätte av beroende 💕

Karin är jag
tors, 2026-04-09 - 13:06

@Stark2025 Tack för svar! Ja, att det fungerar så som du säger, har börjat gå upp för mig. Han höll uppe i tre månader förra sommaren, men tog ett återfall och sedan var det likadant igen. Bara precis så länge så man började få hopp!
Det känns nu som om jag aldrig kommer tillåta mig själv att bli glad, vid eventuellt uppehåll. Sorgen blir för stor om han sedan börjar dricka igen.😢
Samtidigt är jag en person som är positivt inställd till livet, och har överkommit ett flertal svårigheter. Jag har adrig tappat hoppet innan, utan sett, att till synes omöjliga situationer har kunnat lösa sig.
Det går nog inte att skydda sig, men jag får aktivt söka sätt att hantera situationen.
jag har flera familjemedlemmar att prata med om detta och vi försöker hjälpas åt. Tyvärr förstår jag att vi har blivit medberoende. Vi har dock en del gränser. Han får t ex inte hälsa på om han är full.
Det känns väldigt bra att vara med här!🙏