Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Andas

Oops, en internetförkortning som betyder "trådstartaren" - TS.

Jag ska tänka på att inte slänga mig med dessa konstiga ord som TS och troll utan förklaring!
Ungarna påverkar en mer än man tror :)

kirneH

Det torde väl vara mig han menar?

Kan tycka att det hade varit klädsammare om det talats ur skägget redan från början -kanske i en egen tråd, men nu är det som det är och det var ju olyckligt att jag skulle tvingas läsa detta idag. Jag tänkte först skita i att kommentera, men jag gör ett första och sista inlägg i frågan, då jag har svårt att se hur det skulle kunna vara någon annan än jag som avses:

Även om jag inte är typen som tar åt mig personligen av denna typ av extremt löst grundade påståenden på ett anonymt forum som detta, så finns det med all säkerhet andra här som skulle kunna ta mycket illa vid sig av att bli utpekade som troll när dom precis tagit det svåra steget och vågat öppnat upp och skriva om sin egen ångest och skam här på forumet.

Jag skriver här för att få ut mina tankar -för att "lätta på trycket". Jag vet inte om det hjälper ännu, men jag ger det ett försök. Jag bestämde mig för att regga mig och starta en egen tråd för min egen skull då jag såg flera andra forumdeltagare som senare hade gått tillbaka i sina trådar och läst vad dom själva skrivit efter snedsteg och triumfer, etc. Jag tyckte det var ett utmärkt skäl till regga mig och att starta en egen tråd.

Vad jag vet finns det inte några uttalade forumregler för i vilken ordning och vilka "karantänregler" avseende användarregistrering, första inlägg samt första egna tråd, skall ske i, och jag tycker det kan vara god smak att avhålla sig från att delge forumet dylika spekulationer tills i alla fall en handfull inlägg skrivits av användaren innan man börjar ropa troll.

PersonligaPersson

Troll brukar ju försöka provocera fram dålig stämning i ett forum. Nä, den där hypotesen låter alltför konspirationsteoretisk, Andas. Men jag håller med dig, det är intressant att se mönster i hur det registreras/skrivs på forumet. Men jag tror att det är mönstret av människor i kris, och inget annat. Jättestarkt att öppna sig och söka hjälp, om än anonymt som här.

Villervalle

att man får skriva hur man vill här på forumet så länge man inte skriver något elakt om andra forums användare, och är man missnöjd med hur någon skriver så behöver man ju inte läsa det då. Det är väl bra att man skriver utförligt om sina problem och tankegångar hur skall man annars kunna stötta någon eller ge råd? Personligen tycker jag att alla inlägg och trådar är intressanta på olika sätt och alltid lär man sig något nytt, eller får bekräftat vad man redan vet.

Ha det Gött

Stigsdotter

passar jag på att kommentera! Jag förstår vad Andas menar med troll. Just den här gången hade jag dock inte lagt märke till några sådana avvikelser. Men visst har det funnits sådana, och då gärna, som någon skriver här ovan, från någon som försöker piska upp lite dålig stämning.

Men, jag tycker man märker det ganska fort. Och om det nu är någon som följer det där mönstret som du skrev, presenterar sig, kommer med tips, tackar osv. och jag svarar/stöttar den personen så må det väl vara hänt då ifall det trots allt visar sig inte "vara på riktigt" och jag har lagt ned min tid i onödan. Bättre det än att någon "riktig människa" inte får stöd. Det kan ju också vara så att man är lite osäker på hur man ska skriva och då kanske tar efter någon annans trådstart som man tycker är bra. Äsch, jag vill gärna tro gott om människor, det är ett litet fel jag har att försöka förklara/ursäkta andras beteenden...

Jag kan f.ö. tyvärr tänka mig att sommartider just är sådana tider när folk har möjlighet att reflektera över sitt eget drickande. Skojade just idag på jobbet om hur några av kollegorna kommer att må när de kommer åter till kontoret, tittar man på Facebook så är det väldigt mycket bilder på roséglas...

du har skrivit precis det jag vill säga:
- jag förstår innebörden av "troll" men har inte noterat några nu
- tycker de troll som spökat avslöjats ganska snabbt och spruckit
- om nån får uppmärksamhet och omsorg för "bluff" som inte skadar någon så bjuder vi på det - det finns väl ett behov...
- vill tro gott om människor och ursäktar hellre än dömer

Dompa

Har hängt med i "trolldebatten". Nej, jag tror inte på trollen och jag tycker vi ska vara jävligt försiktiga med att anklaga varandra för sådant. Som många är inne på; De som skriver här behöver kanske hjälp och att då avfärda dem för att språket är för välformulerat eller problemet är för klassiskt är vanskligt. Piska upp en dålig stämning behöver man inte trolla för att fixa.

Men jag tackar för varning och omtanke...i fortsättningen kommer jag att läsa alla inlägg med skepsis och analysera sönder dem i minsta beståndsdel; Är detta en människa i kris? Eller är det ett troll som bara vill stjäla min tid och uppmärksamhet? Nääääe...så kan jag inte göra. Då blir jag ju minst lika sjuk själv.

Trolla på om behovet finns, jag ska försöka stötta! Peace/R

- sånt ska vi akta oss för. De gånger jag upplevt "troll" här på forumet har det kommit till uttryck på helt andra sätt. / mt

Tilde

här på forumet... Men i mina öron låter det som trolleriet får för stor plats.
Nu är ju sorlet o misstankarna igång, ...och var började det :)?
Det pratas om detta "troll"... Är det "farligt" om det nu skulle vara ett "troll"? Jag kan tänka mig att detta arma "troll" (om det finns) tröttnar ganska fort eller håller de på länge?
Skriva en massa tomma ord varje dag... för det måste det väl bli om man sitter o diktar?
Näe, troll finns i skogen, här orkar inga troll hänga tror jag.

Bra forum det här :)

Stigsdotter

...mig själv! Jag har länge funderat på att åka iväg med endast mig själv som sällskap. Inte riktigt vågat eller varit för deppig för att ta tag i det trots att jag vet flera som sagt att det är en bra upplevelse att åka iväg och klara sig själv.

Och nu blir det av! I oktober åker jag en vecka till Sicilien. Det bidde inget större äventyr, valde en bekväm all-inclusive charter. Men, tanken är ju ändå att jag bara ska umgås med mig själv, läsa en massa böcker, kanske skriva lite dagbok, filosofera över livet i största allmänhet.

Det första jag ska göra när jag kommer dit blir att rusa fram till kylen och hälla ut spriten där och sedan sätta en stor lapp "no refill please!"

Idag är en bra dag. I och med detta beslut känns det som om jag fick lite styrka inför morgondagens fest som jag ska på fest igen, måste ha strategier för detta... (låter som om jag kutar på fester hela tiden, men det är många i min släkt som fyller jämt i år tydligen!)

Sköt om er allihopa!!

kalla

Vad starkt att du kommer iväg, blir lite avundsjuk :-)//Kalla

Stigsdotter

Hade vuxenkväll med maken idag, bio och middag först. Var väl inte den allra finaste krogen i stan (Rydbergs matsalar för er som känner Stockholm) men lite mer stil tack. Jag frågade vilka alkoholfria alternativ som fanns. Först verkade han inte riktigt förstå vad jag menade sedan gjorde han nån konstig min och sa "läsk". Nå, vatten, finns det? sa jag. Det fanns ju till och med flaskbubbelvatten visade det sig.

OK, här är det jag som är känslig tänker jag. Men, sen ville jag ha en efterrätt och "har ni någon kall kaffedryck, typ Frappé" frågade jag? Då säger fanskapet vi har bara kaffedrycker med alkohol i och så räknar han upp allt som finns i den vägen. Öh, nej tack. Samma konstiga min igen, ser lite pilutta dig ut på något vis och och så skrattar han till så att jag liksom tror han skämtar. "iskaffe?" säger jag, tänker att jag behöver ingen skumvispad mjölk eller liten chokladsträng på insidan av glaset men man kan väl för fasen trycka ned en isbit i en kopp kaffe? Nej det kunde man minsann inte. Då får det vara tyckte jag och stackars maken som sett fram emot sin efterrättskonjak fick klara sig utan.

Nå, då skulle det gås och ta en öl istället. In på irländsk pub. Jag ska nog aldrig mer gå på ett sådant ställe. Alkoholfritt alternativ? Juice eller läsk. Usch vad tråkigt. Och ljudvolymen! Varför måste man prata högt bara för att man dricker alkohol?

Ikväll kände jag mig lite tråkig, fast mest irriterad över att det är ett sådant fokus på alkohol och vad larviga folk blir när de dricker - filmen gick sent så vi såg ju en del på tuben hem också. Fast, jag är också glad över att JAG inte är högljudd, larvig, blarig, och bakis imorgon. DET är jag tacksam för!

rätt åt dig att vara glad Stigsdotter! Förutom att DU INTE är högljudd, larvig, blarig och INTE vaknar bakis idag utan fräsch som en nyopnros... är du jävligt klok! Stolt att vara din forumsyster! / mt

MissH

Jag blir galen på det där jag också! Var ute och åt lunch idag, frågade efter alkoholfri öl. Servitrisen såg ut som ett frågetecken. Det är väl efterfrågan som styr antar jag, så jag tycker vi fortsätter fråga och vara krångliga! Systembolaget har ju ett bra sortiment tycker jag så det finns ju alternativ.

Nynykter

Hej!
För ett par kvällar sedan besökte jag och mannen en restaurang i Fiskebäckskil på västkusten. Vi skulle äta husets exklusiva fisk- och skaldjursgryta och jag ville ha något extra gott att dricka, så jag frågade servitrisen om de hade några goda alkoholfria drycker som skulle passa till. Hon berättade om både alkoholfritt öl och vin och upplyste mig vänligt och sakligt om att det finns små mängder alkohol också i de dryckerna. DET kallar jag proffsigt bemötande!
Nu ska jag inte namnge restaurangen här men om ni har vägarna förbi Fiskebäckskil kan ni kolla vid kajen till gästhamnen... Varning dock för att samma restaurang har över 800 whiskysorter :-). Men det är ju bra att det finns ett sortiment för alla smaker.
Den alkoholfria Chardonnayen var helt OK och för mig kändes det bra att dricka ur fint vinglas och att få något annat än bubbelvatten som ju är väl så gott men inte känns lika festligt eftersom jag dricker det dagligen.
Kram/ NN

Stigsdotter

(Martin Lönnebo): Tro är fritt fall / kärlek är att stå stadigt på ingenting / friden finns i virvelns mitt. Gud bor där han blir insläppt för han är redan där.

Alltid finns något nytt att lära: Martin Lönnebo var tydligen den som hittade på frälsarkransen som jag nu läste lite om. Kan kanske vara ett hjälpmedel nu när jag försöker bli lite andlig av mig!

med Frälsarkransen. Den har jag som armband och den har blivit lika självklar som klockan. Martin Lönnebo är en vis man, en annan vis och andlig man är Tomas Sjödin. Båda djupt andliga och samtidigt fast förankrade i verkligheten. Tillsammans har de givit ut en brevväxling som bok, Väder, vind och livets allvar. Tack för din systerkram, den värmer! / mt