Vägen tillbaka till mig själv

1107 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Maria42
Det är

Aldrig bara ens fel att det blir som det blivit, man är två som bidrar till det i en relation.
Blev det ett bra samtal? Hoppas det för din skull, att han dök upp och att ni kunde båda framföra vad ni tycker.
Om inte, fick du ut något av samtalet ändå?

Skickar styrka till dig, Kram!

höst trollet
Hej Stigdotter! Tittar in med

Hej Stigdotter! Tittar in med en stor helgkram.
förstår om du har en del att fundera på..
Jag hoppas också att den här kontakten varit bra för er..
trollis

Stigsdotter
Jag säger som jag hört andra säga:

"varför har vi inte gjort detta tidigare?".

Vi träffade en bra terapeut. Ja, vi, för han dök upp utan att jag hade påmint.

Jag tror att den största behållningen av samtalet var att få makens fulla uppmärksamhet. Jag tror att han för en gångs skull hörde vad jag sade! Jag sa ingenting nytt men han lät förvånad: "SÅ illa är det väl inte". Det var också bra att höra någon annan (terapeuten) säga sådant som jag själv sagt och få bekräftat att jag tänker rätt. Vi får se vad som händer. Vi går fler gånger i alla fall, förhoppningsvis lär vi oss att kommunicera på den där vuxen-till-vuxen nivån som vi så uppenbarligen INTE befinner oss på nu! Och, oavsett utgången, så måste vi ju kunna prata med varandra eftersom vi har barn ihop.

Konstigt nog kom inte mitt drickande upp i samtalet men det kommer säkert...
Jag är i alla fall inte sugen på att dricka, det är så skönt!

mulletant
Men så

bra! Önskar dig en skön helg! / mt

Tilde
Nu kan det ju bara bli

Nu kan det ju bara bli bättre, eller hur? Vad än utgången blir så har du tagit ett steg till i rätt riktning. Bravo!

Kram Tilde

Maria42
Håller med!

Det kan bara bli bättre, vad bra att han kom och att du kände att han verkligen lyssnade på dig.
Vad det än leder till så har ni tagit ett stort steg i rätt riktning.
Kram, kram!

Fenix
Så roligt

att det går framåt Stigsdotter! Har kollat en del bakåt i din tråd, och du har verkligen kämpat med allt möjligt. Hoppas ni kan börja nå varandra bättre, och hur som helst så händer ju något i er relation som ni måste hantera.
kram,
Fenix

mulletant
Tv-program

som varit... såg tipset på Carina Bångs blogg just nu.
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/om-sex-och-kaerleksmissbr...

Det verkar som om även detta missbruk börjar lyftas fram vilket förhoppningsvis leder till att det blir mindre skambelagt och därmed lättare att söka hjälp.

Kram! / mt

Stigsdotter
Ingen bra dag idag :-(

Tack för tipset Mulletant. Jag känner dock att jag inte orkar engagera mig i detta om det eventuellt är så det är ställt. Hittade för ett tag sedan en artikel i tidning om vård som handlade om en mansklinik i STH dit män kunde gå med allehanda besvär och funderingar. Den gav jag till honom. Han har inte ens kommenterat det eller frågat varför eller något. Kanske fel av mig men jag kan inte jämställa detta med ett substansmissbruk, just nu känner jag mig bara arg och ledsen. Mest ledsen.

Igår frågade jag om kursen som han går nu, presentationsteknik, kommunikation etc. Jag vet ju att familjen brukar bli lite involverad, men inte jag? "jag kommunicerar mycket på jobbet" säger han då. Jaha, vad bra att du kommunicerar nånstans då kan jag inte låta bli att säga "ja visst är det". Det känns som om vi står så långt ifrån varandra. Igår var jag arg men idag känns det som om jag sörjer.

Jag vet ju att han är en bra människa, han är trevlig och omtyckt. Tyvärr återkommer jag hela tiden till "vad är det för fel på mig som inte kan få de där bra sidorna?". Det är inte konstruktivt och jag vet att det är farligt för mig att tänka sådant. Fast jag känner att jag kan hantera detta utan att vilja dricka idag. Jag försöker se det som sorg över oss istället för att klanka ned på mig själv att jag är en sådan som framkallar det sämsta hos andra människor. Men det är svårt.

Tilde
Känner med dig

Jag kan inte se att du framkallar hans beteende. Han gör sina val och som jag ser det så gör han val enbart utifrån sitt eget "mående" om du förstår vad jag menar. Han gör inte val för ert gemensamma välmående eftersom du ju uttryckt att du ogillar det han sysslar med. Jag kan inte se att du framkallar hans sämsta sidor, tvärtom vill du ert gemensamma bästa.

Ibland kanske man i relationer inte går tillsammans utan var och en, men ändå ihop. Utvecklas inte med varandra utan mera var och en. Kanske inte då man mår som bäst i relationen. Ibland möts man igen, ibland går man skilda vägar.

Har du tänkt på att gå ensam till terapeut för att få hjälp med att hantera och reda i det här för att du själv ska komma vidare på bästa sätt.

Att bygga sitt egenvärde är viktigt. Jobba på självkänsla och utveckas. Att kunna välja bort det man inte vill ha, det som inte är bra för en. Lätt att skriva, svårare att förverkliga kanske... men bit för bit. Lägga sin energi på att växa själv istället för att lägga energin på någon som ändå gör som han vill.

Ja det var lite funderingar...
Styrkekram

mulletant
Helt rätt Stigsdotter

att du inte engagerar dig i hans "missbruk" - eller vad det är. Det är hans sak - fast det dig illa.

Kanske din sorgsenhet har rötter långt tillbaka i tiden, kanske den växer fram i den förändrade familjesituationen. Jag har påverkats mycket av vårt "nya, nyktra liv" (så hurtigt det låter:) och jag har periodvis gråtit mycket utan att riktigt veta varför. Det är absolut en omställning som är svår att riktigt definiera.

Jag skickar en hel hög med systerliga kramar till dig. Allra finaste du! / mt

Dompa
Dufvan!

Berra - denne kloke gubbe - skrev att jag förr eller senare skulle känna mig tvingad att kommentera. Visst blev det så...har skrivit ett långt bludder åt dig på fb. Men jag skriver det här med. Det är inte din sak att hatera surfarens missbruk!!! Däremot gör dig mig väldigt ledsen och berörd när du skriver att du kanske framkallar det sämsta hos folk? Skittanke! Tvärtom...skulle jag vilja påstå. Du är ju klok (yep, där kom den!) som satan och empatisk som få. Jag fattar ju att du har det skittufft just nu...och att det pepp vi skriver här kanske inte riktigt räcker...eftersom det inte kommer från "rätt" person. Men jag hoppas att du förstår att du är värdefull...inte bara för oss alkies...men även för dina flickor. Låt inte ngn människa förringa dig...vare sig det är surfaren eller ngn annan. Du räknas som fan - iaf. i min värld. Att du skulle dra fram det sämsta hos folk? Jag blev jävla upprörd när jag läste den tanken. Tänk inte så! Så lätt att skriva och så svårt att leva efter...jag vet.

Att ni inte kommunicerar ÄR allvarligt...tycker jag. Men ska du ha det så? Kanske i 40 år till? Ibland får man bara lägga ner...erkännna att drömmen inte höll. Jag tror visst att mannen är en bra människa, trevlig och omtyckt...annars hade du väl inte valt honom från början? Men kanske är ni inte bra för varandra? Kanske var det ett felval? Av vad du beskriver så tycks det mig som ni helt talar förbi varandra? Jag är en krass skit och jag tror tyvärr inte att ngn terapi i världen kan rädda det. Inte om inte båda vill. Vill du? Vill han? Förstår att du är ledsen för att en livsdröm (?) Håller på att luckras upp...men det är INTE ditt fel. Vare sig att han inte vill kommunicera eller att han har sina böjelser och du behöver INTE härda ut.

Ställ dig frågan; Vad är det jag vill rädda? Svara inte här...men grunna för dig själv. Nu låter jag snusförnuftig men det jag skriver är sant; Det finns goa gubbar därute. Gubbar som kanske skulle bli glada av att ha en Stigsdotter i sitt liv. Gubbar som du kanske inte ens "ser" eftersom du har fullt upp med ditt. Eller kanske ska du inte ha ngn? Har du det nu? Usch...jag känner själv att jag går "över gränsen"...men jag kan inte låta bli...då jag tycker att du är en person som drar fram det bästa i folk. Läs här på forum...ingen dissar Stigsdotter. Du kan alltså inte bara dra fram det sämsta i folk. Nu har jag skrivit lite i affekt....men jag står för det! Kram och allt! /R

Maria42
Håller så med Dompa!

Jag har ju haft förmånen att träffa dig och du är en oerhört trevlig och härlig tjej. Du drar definitivt inte fram något dåligt ur någon.
Tycker Dompa i stort sett sa vad jag tycker också, Vad vill du rädda? Värt att fundera på.
Kram på dig!!

vill.sluta
Dompa, Maria och fler med mig!

Ställer sig uppe på muren, kavlar upp armarna och vill ge sig faaaan på att Stigsdotter får all hjälp hon behöver.
Fast snälla söta du, slå dig fri. Gör som Dompa säger. Det kanske är menat art ni inte skall vara ni.
DU ÄR SÅÅÅÅ MYCKET BÄTTRE!

höst trollet
Hoppar in med en

Hoppar in med en morgonkram!
Precis som våra andra forumsyskon, vill jag påstå att du definitivt inte är den som lockar fram det sämsta hos människor!

Jag kan bara påpeka med det gamla talesättet: Du kan leda en häst till vatten, men du kan inte tvinga den att dricka! Att din mans förhållningssätt till dig, beror helt och hållet på honom!

Du har gjort vad DU kan.. Nu är det upp till honom, att ta upp stafettpinnen.. Vad vill han?
Jag kanske har påpekat detta tidigare, men jag gör det igen..
Letar han efter en möjlighet att avsluta (om han inte får ha det som han vill)?

Hans nuvarande agerande, verkar ju inte riktigt sunt, eftersom det skadar dig (psykiskt och själsligt)

Om det är som så, att du resonerar: "Har man tagit F-N i båten".. Så strunta i att ro honom i land!
Släng honom i sjön! För jag är rätt säker på att han kan simma!
OM han fortfarande vill ha en gemenskap, kommer han att sätta nytt rekord i frisim fram till båten igen..

Men jag tror, att du faktiskt måste sätta ner foten och tala om VAR dina gränser går! Låt ingen "blanda bort korten", genom att ge dig dåligt samvete för drickandet, för DET är ett problem du tagit itu med och ska icke blandas ihop med hans "sexmissbruk"
Ej heller ska det tas som någon sorts "ursäkt" fortsatt sådant! Kort sagt, sådana "knappar" ska deletas omedelbart!(det är nämligen "känslomässig utpressning!)

Styrkekram /trollis

Stigsdotter
Tack alla rara ni!

Jag har någon slags rädsla för att jag stöter bort folk. De första intrycken är positiva men sen har folk en tendens att "försvinna". Maken är trevlig ungefär en kvart i mitt sällskap sen är det precis som om orken inte räcker längre. Men det behöver ju inte nödvändigtvis vara mitt fel. Men. Detta ihop med det där att jag inte "behåller människor" omkring mig gör ju att jag funderar.

Nåväl. Mitt nya friska jag kan ju också inse att det krävs arbete att behålla sina människor. Man måste bjuda till. Jag har nog inte riktigt gjort det när jag befunnit mig mitt i mitt alkoholist-ego. Jag har befunnit mig mitt bland människor och känt mig ensam, men detta har nog till stor del berott på att jag varit så koncentrerad på mitt glas istället för på att umgås. Ensam blir deppig, deppig tar ett glas till.

Jag har nu så smått börjat inse att det finns människor runt omkring mig, jag behöver inte vara ensam om jag inte vill. Ensamheten är en rädsla som gjort att jag inte vågar ta steget. Ensamhet och allt det praktiska "böket", bodelning osv. Men om jag är frisk och inte deppar längre kommer det ju också finnas kraft att ta tag i det där. Allting löser sig! Man klarar allt!

Hur tar man reda på om där finns någon kärlek kvar i botten, under allt mög som samlats genom åren? Borde man veta det? Jag tror att jag ska ta ett tillfälle framöver och sätta mig ned och göra upp en gammal hederlig för- & emotlista.

Kram på er!

Maria42
Åh, vad jag känner igen

Ditt tänk om att människor "försvinner", så upplever jag också det. Men om vi ska vara ärliga, hur mycket anstränger vi oss själva?. Vet att vi pratade om det att vi båda är dåliga på att höra av oss. Sån är jag, klart folk ruttnat genom åren när jag inte hör av mig. Då kan jag sitta i min ensamhet och dricka lite till och känna mig ensam.
Jag försöker så sakteliga ändra på det och jag vill inte att du försvinner från mig för jag trivs i ditt sällskap.

Jag har ju själv skilt mig en gång och minns att jag gruvade mig lång tid innan jag kom till skott. Jobbigt, bökigt, hur ska jag klara ekonomin osv såg jag som stora murar framför mig. Visst, det är inte kul men så svårt som jag föreställt mig var det inte, det var riktigt kul att själv få inreda min och barnens lägenhet.

Hur vet man om det finns ngn kärlek kvar?, jag tror nog inte man behöver ställa sig den frågan om kärleken är kvar.
Ibland kommer känslorna tillbaka när man separerat och fått lite distans till allt. Det är relativt vanligt att par blir tillsammans igen.

Man vet vad man har men inte vad man får-- det är nog en vanlig oro, men allt kan ju faktiskt bli fantastiskt mycket bättre.

Kram!

Stigsdotter
Nå, men då bestämmer vi det...

...att inte tappa bort varann! Att inte sitta och fundera att "nä, hon gillar nog inte mig i alla fall, det var nog bara på låtsas, jag struntar i att höra av mig...". Säg till om du inte gillar mig längre :-)

Jag tror kanske också att det är så, att finns det något kvar av kärleken så behöver man inte undra...

Idag har jag i alla fall tagit ett steg. Hittills har tiden på något sätt bara rullat på. Min svägerska är duktig på att planera semestrar, vi brukar hitta på saker ihop, och detta har också gjort att tiden bara rullar vidare. Idag mejlade hon om påskskidresa och precis som det kom ett "jättekul" i retur från maken tryckte jag till honom iväg mitt svar: "jag tycker faktiskt inte om att åka skidor". Jag brukar hänga med "för barnens och sällskapets skull" (jag gillar ju i alla fall vinter och snö även om jag hatar att åka slalom) men nu baske mig. "När vi nu har det som vi har det", skrev jag, "vill jag inte planera semestrar". Jag har tidigare föreslagit att han skall åka med en eller båda ungarna men det var ju en fruktansvärt dålig idé. Usch, sist vi var på skidresa ihop var jag tvungen att gå och lägga mig och vila (läs: däcka apfull) innan nyårstolvslaget :-(

Adde
Undrar

om det är specifikt för oss alkisar att inte kunna behålla vänner ? Är det för att vi nyktra alkoholister är stadda i ständig utveckling ? Men jag kan också se att folk har djävligt svårt att höra av sig fast de lovat. Många är de gånger då jag ringt nån som det var länge sedan jag haft kontakt med och fått jubel till svar för att jag ringer. Sen när vi pratat ett tag och ska lägga på kommer alltid kommentaren : Jamen jag hör av mig nästa vecka........Inte fan är det nån som hör av sig.

Min kvinnliga guru i alkisbranschen gick själv ifrån en dålig relation för några år sedan och hon är så sanslöst, skamlöst, nöjd med sitt ensamliv nu ! Idag kan hon inte tänka sig en fast relation som tar upp plats i hennes hem utan njuter i fulla drag av att få skapa sitt eget liv. Lite avundsjuk blir jag nog i alla fall :-))

Maria42
Hej!

Jag hade en bra dag igår, var ute och sprang (själv), han jobbade extra och det gick så bra. Jag sprang en ny runda och orkade mycket mer än jag trodde, det var kul!.
Ikväll blir det middag och bio efter jobbet med min mamma som fyller år. En riktig tjejfilm tror jag att det är, " Bröllop i Italien ".
Hoppas du hade en bra måndag och önskar dig en bra tisdag.
Kram!

Dompa
Så passande ;-)

Att Bella Maria ska gå på "Bröllop i Italien" :). Satt precis och tänkte på min nya singelstatus och tänkte att detta måste jag uppdatera Dufvan om. Hoppet är ju det sista som överger oss? Skriver inte mer om det...hoppas bara att du har det bra! Kram/R

höst trollet
Hoppar in och

"hittar" dig igen ;-D (appropå att inte tappa bort varann..)
Morgonkram/ trollis

Stigsdotter
Regn inne, regn i sinne...

När vi klev ut imorse, barnen och jag, slängde vinden en regndusch i mitt nymejkade ansikge och tog sedan fatt i dörren så den slets ur min hand. Näe, om man skulle flytta till Italien tänkte jag! Är ju verkligen inget springa-väder tycker mitt soffpotatisjag, och bestämde att till våren - DÅ ska jag börja med raska promenader.

Igår hämtade jag ungarna hyfsat tidigt, fick en skön stund i läsfåtöljen medan middagssoppan kokade. Där var många små incidenter som jag redde ut lugnt och fint utom vid den då "mammamonstret" dök upp igen helt oannonserat. Hon finns visst kvar därinne, men hon var hyfsat saklig och stillade sig snabbare än vad det där alkoholindränkta monstret brukade göra. Usch, 6-åringar kan vara riktigt provocerande!

Jag har tidigare hittat tre öl som maken gömt. Tror de blev kvar sedan någon herrmiddag för ett tag sedan. En av dem drack han upp häromkvällen när jag inte var hemma (så nu har han börjat smyga ;-) Nå, det är bra att han respekterar min vilja att inte dricka när jag är med.

Maria42
Mammamonstret

Känner jag igen, men det kom när barnen var små. Nu var det flera år sedan det visade sig. Inte så konstigt eftersom de är rätt stora, nu blir mammamonstret mer ledsen och besviken snarare än arg. När jag tänker efter så var det överhuvudtaget flera år sedan som jag blev sådär riktigt arg. Är jag helt avtrubbad? Jag kanske inte bryr mig så mkt längre. Hmmm konstigt egentligen.

Vad händer med de sista 2 ölen?, häller ni ut dem? Bäst att ha tomt hemma, eller hur?
Filmen var bra, rekommenderar den. Tänkte på din situation några gånger under filmen, fanns några liknelser.
Kram!

Stigsdotter
Ölen

Nä, inget problem faktiskt. Jag tog vid ett tillfälle fram och tittade på dem, när jag hade ett riktigt sug, men det dök i huvudet liksom inte upp en enda anledning till varför jag borde dricka dem, däremot en massa som talar för att jag INTE ska göra det!

Nej, i detta sammanhang tror jag faktiskt att min ensamresa en vecka var riktigt bra: jag kan säga till mig själv att kunde jag sitta därnere på Sicilien ensam en hel vecka utan att ens lukta på en vinkork så ska jag väl inte behöva smyga till mig makens gömda öl här hemma (och där dök sen den lille, nu något kuvade, alkoholdjävulen upp och sa "ja dessutom är det ju bara två varav en, en liten flaska, det duger ju inte mycket till!".)

Jag har också bestämt att vara riktigt ärlig mot mig själv så jag räknar numera nykter OBRUTEN tid. Istället för ett halvår snart så är det bara 3 månader snart. Hm, det känns lite lite. Känns som om jag har varit nykter längre tid faktiskt. Den 11 augusti drack jag senast.

Nästan varje morgon när jag vaknar så tänker jag på vad skönt det är att inte vara bakis! Vad är grejen med alkohol liksom?

Igår begravde en kollega sin son. Han blev bara strax över 20 år gammal och föll offer för missbruket trots att han hade tagit sig ur det. Det känns så sorgligt och onödigt och dumt på alla sätt och vis. Jag kan inte föreställa mig hur det känns att begrava sitt lilla barn, det måste vara bland det värsta man kan vara med om. Samtidigt blir händelsen en påminnelse om vad illa vi människor gör oss själva!! Jag hoppas att hans kompisar som riskerar att hamna snett och som nu dök upp på hans begravning, får sig en ordentlig tankeställare...

Stigsdotter
Fredag, jippi!

Och jag ska gå på ett AA-möte ikväll, det brukar bli trevligt, bara glada tjejer, mycket skratt. Är ju inte meningen att jag ska sitta här och propagera för AA men här är en liten vink om hur det fungerar:

Häromdagen blev jag sur på och fortsatte hela eftermiddagen att gräma mig över min chef. På eftermiddagen bestämde jag mig för att gå på ett möte. Det kändes som att jag behövde det då! Det var nog första gången jag känt detta behov. På mötet hörde jag en delning som fick mig att inse att jag beter mig "alkoholistiskt" även i andra sammanhang än där alkoholen är inblandad!

När min chef sa saker slog jag nämligen dem ifrån mig, kom med bortförklaringar och gjorde allt för att hon skulle känna att hon hade fel. När vi skiljdes åt tänkte jag "undras om hon köpte det där?"...känns detta beteende igen? Jag gjorde i alla fall det när jag hörde mannen på mötet beskriva hur han brukat bemöta omgivningens ifrågasättande av hans drickande! Sen berättade jag själv om den insikt jag nu fått och vips var jag inte längre sur på min chef - felet låg ju faktiskt hos mig själv! Det där sura, griniga, tycka-synd-om-mig-själv-tänket gör ju gärna att jag vill trösta mig med ett glas av något.

Detta var ett litet exempel ur verkligheten :-) Precis som forumet egentligen, man delar med sig till varandra av sina erfarenheter - enda skillnaden är att man ser varandra! Hoppas ni alla får en skön helg. Själv ser jag fram emot en gräsänkas lördagskväll UTAN vinflaskan!

Adde
Visst

är det underbart med sådana tillfällen när man får aha-upplevelser :-)

mulletant
Ha en fin

kväll på mötet Stigsdotter. Mullegubben åkte iväg nu med nycklar och ansvar för lokalen och mötet. Stolt var han och stolt är jag. Ska elda brasa och fredagsmysa. Kram fina du! / mt

Tilde
En systerkram...

från Tilde, med hopp om en bra dag för dig!

Maria42
Godmorgon !

Vad härligt det lät med pepparkaksbak på morgonen, vi ska baka lussekatter och pepparkakor till helgen, men det blir nog inte på morgonen, vill gärna sova ut.
Det kan vara så att de testar oss, och det är tvådelat. Jag tycker det är mysigt att vara med barnen, de är roliga och det är ofta givande samtal, men ibland behöver jag vara själv. Det känns som om enda gången jag är "fri" är när jag sagt godnatt och släckt lampan för då är jag ensam med mina tankar.
Det låter knäppt, jag hör det själv.

Hur är det med dig?, hur går dina tankar?
Jag var hemma igår och blir det idag också, har en envis huvudvärk som inte släpper, kan få så när det blir för mycket.
Hoppas du får en bra tisdag!
Kram

Sidor