Hej ! Jag jobbar inom musikbranschen ( Here we go again ;) Skulle förr i tiden aldrig haft en tanke på att dricka på vardagar, men nuförtiden så är det mer regel än undantag oavsett vart man hamnar. Jag har alltid haft en väldig diciplin när det gäller arbete, och är nästan sjukligt ordningsam hemma och i allt jag gör.
Drack nästan aldrig på konserter, ev några öl efter med grabbarna. Sen på söndag när vi kom hem så brukade vi träffas för musikeröl på söndagen. Men sen var det helt plötsligt ledigt fredag - lördag. Då blev det en tredagars helt plötsligt. Kan känna att det var precis där jag började gå över gränsen. Man var liksom inte nöjd på söndagen, ville ha en kväll till !
Det var ngn gång för ett år sedan som det slog till på allvar. Min fru är bortrest mkt, och jag hade varit ute på stan. Måndag. Mådde skit, visste knappt vart jag skulle ta vägen. Funderade mkt, och tog det korkade beslutet att handla mer. Fick nästan en kick av att bara sitta själv och lyssna på musik och dricka. Jag var ju trots allt Rock N Roll. Som alla stora konstnärer. Det finns ju dom som är mkt värre.
Titta bara på Keith Richards ;) Mådde ännu sämre tisdag, men nu fanns det ju ett botemedel - mer öl !
Detta pågick tills onsdagen då allt rämnade. Fick berätta allt för mina nära och kära, och det var nog det jag ville innerst inne. Vi har alltid pratat om allt.
Efter detta så började jag skriva kontrakt med mig själv, lovade att dricka si och så många, mellan den och den tiden, dom dagarna, osv.
Fungerade ett par månader, men det började töjas och bändas, och efter ett tillfälle som var extra utsatt kunde jag inte sluta en gång till.
Detta har upprepats 4 ggr under ett år.
Det sjuka är att jag kan verkligen gå på fester utan att dricka. Inga problem. Jag kan titta på en flaska utan att vilja ha den. Gå på middag, och känna att det är skönt att kunna susa hem i bilen på natten för att vakna till fåglarnas kvitter med ett leende på läpparna. Jag har ju sådan drivkraft i resten av livet. Tränar 3 ggr i veckan ( i mitt livs form ) bra ekonomi, ser bra ut tror jag ;)
Mitt psyke har länge varit ett problem, med ångest osv. När jag kommer in i det där självdestruktiva drickandet är det som medicin. Jag tar den smällen imorgon har jag resonerat. Sen är det som att det gått 1 timme, så vaknar man med samma ångest igen, NÄSTA DAG. Vad ska hända imorgon ?? Ngn gång måste man ju sluta. Eller ?
Midsommarafton var lugn, med lekar och skratt med familj och vänner, som alla känner till att jag haft lite problem. Jag drack 4 öl. Dom drack 4 snaps, 4 öl och ?? glas vin. Nykter resten av helgen.
Jag kan ju !! Varför går det åt helvete vissa gånger ? När jag är själv så släpper liksom spärrarna. Det är ju ändå bara mig det drabbar. ELLER ?
Har varit nykter i månadsperioder 2 ggr sedan dess. Men sen så känns det så himla rätt att handla några öl igen. Sen lite till, sen lite ...
Det har blivit mkt bättre, och jag har verkligen karaktär i de flesta lägena. Är aldrig dyngrak på fester eller gör bort mig. Snarare den mest skärpta. Men så hände det igen för en vecka sedan. Det är som att jag driver mig själv till att sluta dricka. Lyssnade på en sommarpratare & alla andra som sagt att det är de bästa som de gjort. Känns så jäkla skrämmande bara. Ni vet !
Har bestämt mig för att prova att leva utan alkohol resten av sommaren. Känns SÅ läskigt. Eller sorgligt är nog det rätta ordet. Det är som att jag sörjer på ngt sätt. Nu har jag inte druckit en droppe på 7 dagar. Jag vill känna att jag verkligen har det ur systemet den här gången. Då kanske jag känner att det inte är värt att prova igen. Kanske inte ens är sugen, vem vet ?
Nu tänker en del säga - Det går inte, sök hjälp direkt, du kan aldrig mer dricka en droppe osv. Jag emottar alla synpunkter med öppna armar. Finns så mkt att skriva, men nu ska jag ut i trädgården.
Solen skiner både ute och i själen faktiskt. Tänk vad många som är bakis nu. Not me :)
Tack för ordet & hoppas ni orkar skriva lite.
Over & Out