Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

kommer här en rad eller två. Lägger mig lika glad varje nykter kväll, och vaknar lika glad varje nykter morgon. Men tankarna på alkohol är ganska närvarande fortfarande, trots att jag vet exakt vad som händer. Det är som en motor som jag tyvärr drog igång igen vid återfallet, men den går ju på betydligt långsammare varv nu. Så det gäller att hitta ett bra sätt att få tyst på den så småningom. Motorn går igång vid 15-tiden och tystnar sedan vid 20-tiden. Gäller att hitta en bra strategi att hantera den tjattrande apan under dessa timmar.
Måne: Lycka till med pluggandet, själv har jag börjat spela gitarr och det är kul.
Dompa: Tack för dina uppmuntrande tillrop.
/Fenix

måne

fenix,,
verkar som vi har samma tid vad gäller alkoholbegäret
sätter också in vid 3tiden för att ebba ut mellan 7,8 sådär
umgås med familjen
promenera,fixa med tvätt,nu kan jag plugga bort timmarna
andas,tänka på hur det blir för mig efter första glaset
minnas de ångestfyllda mornarna,,fy fn

kul med gitarrplink
här ljuder huset av musik också
maken är musiker,spelar bas
o sonen lirar trummor o gitarr
jag sjunger gärna
men mest i duschen
sjöng mycket i kör när jag varyngre
något jag gärna skulle börja med igen
man kan inte ta allt på en gång
rädd för att ha alldeles för mycket runt mig
stresströskeln är låg
aktar mig för den
tusen kramar till dig fenix
o alla andra
Måne

Tvåbarnspappan

Ni finns i mina tankar, men är tom på ord
just nu. Jag är inte alls frisk och det sliter på
mig enormt mycket!

Saknar att "prata" med er, men jag orkar
inte göra något som jag brukar.

Varma kramar från er /TP

Stigsdotter

Så att vi vet att du lever i alla fall! Det är lite läskigt när folk som varit forumaktiva bara försvinner, vi som är kvar undrar vad som hänt! Sköt om dig så mycket du bara kan, försök tjata på din dr. så du får den vård som finns att tillgå (jag skriver så bara för att det brukar nästan vara så att man måste vara frisk för att vara sjuk, så här får du en puff!).

Varma kramar/A

Dompa

Håller med Kalla och Stigsdotter. Även om det känns jobbigt så plita ned en livstecken ibland. Vi finns här när du är redo. Kräv den hjälp du har rätt till brorsan och ta vara på de små lyckostunder som livet ändå ger! Nu låter jag käck...det är inte min mening. Men du har två killar som älskar och behöver dig...sug i dig kärlek från dem. Du kan alltid "betala" igen när du är starkare. Du finns i mina tankar väldigt ofta...och jag vill inte "mista" dig. Kramar om dig som satan! /R

kvar - du som var med i min början här på F. Fint att höra av dig även om livet är tungt.
Önskar dig många fina stunder och att livet snart blir ljusare och lättare! / mt

Tvåbarnspappan

Min resa tycks på något sätt aldrig nå sitt mål.
Jag faller tillbaka på jävulen alkohol.
Jag står fortfarande kvar på perongen,
med väskan i min hand.
Eller på bryggan, jag tycks aldrig lämna land.
Så vilsen, jag en vuxen man, förlorat tron på att
jag någonsin kan.
Få allt det jag kämpar för, livet passerar
förbi, men jag står utanför.
Jag söker förtvivlat, men finner bara ensamhet.
Har kämpat så länge nu, känns som en evighet.
Ta min hand, jag ber, ledmig rätt.
Till den delen av livet som är lycklig och lätt!

Dompa

Visst tar jag din hand...men tyvärr är det bara du som kan kliva ner i båten. Men nog tycker jag att din resa har börjat...du har ju tagit dig ut på bryggan. Tanken finns där. Målet på resan...ja, du...tänk om vi inte når det förrän vi dör? Kanske är allt en resa...där vi byter transportmedel ibland. Missar ett och annat tåg? Kliver av på fel station?

Det gör mig så ont att du har det så tufft. Jag önskar verkligen jag kunde tipsa om en mirakelkur som tar bort både sjukdom och alkoholbegär. Men jag vet inte. För mig hjälpte det oerhört att skriva här. Vara aktiv, se att det inte bara var jag som hade det svårt. Inte så att jag gottade/gottar mig åt att andra också lider...men jag fick lite perspektiv. Men det är jag det...din resa kan se helt annorlunda ut.

I vilket fall som helst så blir jag alltid glad när du totar ned ngt. Och vad du totar ned...du är en poet min bror. Utnyttja det! Kramar/R

Tvåbarnspappan

Jag vill verkligen förändra mitt liv. Men vet inte hur jag ska bära mig åt! Har tappat gnistan totalt!

Det måste på något sätt vara jag som gör mitt
liv krångligt och komplicerat. För vi föds ju alla lika.

Sen att jag har en sjukdom som tar bort all min
kämparglöd gör inte saken bättre. Min kropp
saknar startmotor. Kommer inte vidare.
Börjar bli en bitter människa och det är de sista jag
vill bli! Men vet inte vad jag ska ta mig till längre.

Känner mig som en levande död.
Vill inte ha det såhär mer!!!!!!!

Kram från trött o ledsen TP

- du som fanns med när jag började min resa här. Det gör ont att läsa om din stora trötthet och din ensamhet(?) - jag uppfattar att du känner dig ensam.

Jag vill fråga dig några frågor och du väljer själv om du vill svara. Har du "på riktigt" sökt hjälp irl för ditt alkoholproblem? Talar du om det med din behandlande läkare? Och - har du prövat på AA och gett det en chans? Kanske det är AA som gav och ger den avgörande kraften till min man som efter ett-och-ett-halvt års påtvingad nykterhet nu är nykter av egen vilja. Från att ha sökt formuleringar och undanflykter varför han inte dricker har jag nu hört honom berätta vid flera tillfällen och för olika människor att han slutat dricka alkohol, att han går på AA och mår så bra. Vi har också konstaterat att för en del människor är det en total överraskning att det funnits alkoholproblem i hans/vårt liv MEN också att det funnits fler än han trott som anat. Från en del av dem som anat utan att han/vi förstått det, har han fått stort och varmt stöd när han berättat att han nu är nykter. Jag har inga illusioner om att livet att alltid ska vara garanterat enkelt men förändringen är genomgripande. Jag hoppas och önskar att du hittar modet och kraften att vända ditt liv! Kram / mt

Tvåbarnspappan

Jag har gått hos en behandlingsassistent.
Har även berättat för min läkare.

Ja jag lider enormt mycket av ensamheten, så
spriten blir mitt sällskap på helgerna.
Jag har nu druckit varannan helg ett tag och håller
mig till det. Är väl kanske i mångas ögon inget fel
eller ovanligt. Men för mig är det inte ok, för jag
mår verkligen inte bra av det!

Jag behöver min energi för att bli frisk inte till
att kroppen ska behöva återhämta sig efter en fylla.

AA känns främande för mig...inte pga att jag inte
tror att det skulle hjälpa. Utan för att jag bor i en
stad där de flesta vet vem jag är...vilket resulterar i
att jag helt enkelt är för feg för att ta kontakt med
dem.

Jag har berättat för alla i min närmsta krets om mitt alkoholproblem.
Men kan säga att jag är grymt besviken. Stödet jag
fått är i princip obefintligt.

Men jag SKA klara av detta. Önskar bara att jag
slapp att slåss emot en sjukdom som förändrat och slagit ut min kropp totalt.

Sen önskar jag ju att jag hade haft någon att
dela allt med. Någon att hålla om när allt känns
så här tungt. Tror det hade varit lättare då.

Skönt att höra att det går så bra för din man :-)
Det ger hopp!

Kramar TP

Dompa

Gomorron brorsan! Jag tycker mt ställer relevanta frågor. Har du på riktigt sökt hjälp för alkoholen irl? Jag tänker på ngt Stigsdotter skrev till en annan forummedlem: Att när man slåss mot en sjukdom så går det bättre om kroppen är avgiftad. Detta var inte hennes ord men innebörden tror jag att jag fick till rätt. Samma sak tror jag gäller för det psykiska...att bekämpa ev. växande depression och livsleda...ja även där mår man nog bättre utan quickfixen A.

Jag tror inte du GÖR ditt liv krångligt och komplicerat. Du är alldeles för smart för det. Däremot tror jag att du är ledsen...och det är ett farligt tillstånd om det pågår för länge. Du måste försöka hitta ngt som ändrar ngt lite. Vad fan som helst. Prata med din läkare...prata med soc, ta emot all hjälp du kan få. Jag vet att du är lite halvkändis på orten...men skit i om det läcker ut att du har A-problem. Nu talar vi om ditt djävla liv.
Om detta fortsätter kanske du hamnar på parkbänken till slut...och tro mig: Då kommer alla att veta.

Beta av problemen ett i taget. Du kan inte bli fysisk frisk, få en vettig relation till A och bli glad/pigg i samma andetag. Du måste ha en agenda...även om du knappt orkar ta dig upp ur sängen. Du har två killar som älskar dig. Du har oss på forum. Utnyttja det och använd oss som bollplank.

Var inte ledsen, bli arg istället! Vad är det för djävla sits du hamnat i. Förtjänar du att må som du gör? Fan heller! Snälla TP gör ngt för att kliva i båten. Jag vill att du ska må bättre. Gomorron machokram!!!

Nynykter

Det är skönt att höra av dig även om det gör mig betryckt att läsa om hur tungt det är för dig just nu. Ta dig tid att fundera över mulletants frågor! Hon är en klok och erfaren kvinna, det vet vi ju!
Och att vi alla skulle födas med samma förutsättningar är ju inte riktigt sant, eller hur? Inte minst har vi olika ärftliga anlag att släpa på, där risken för att bli alkoholist finns med. Och som Stigsdotter brukar säga: alkohol är ett gift. Det är väl inte konstigt om både kropp och själ tar stryk av att marineras i gift? Ibland blir vi deprimerade av giftet. Det tar tid att läka.
Nä du, TP, livet är inte slut vid 40. Jag förstår att du idag kan känna att du inte befinner dig där du skulle vilja vara i livet och om du är deprimerad kan det vara svårt att se att det kan komma en ljus morgondag, men det kan det och det ska det! Sök all hjälp du kan få TP! Lägg upp alla korten på bordet och kräv hjälp av sjukvården!

Jag tror på dig!

Håller om dig

Nynykter

Nynykter

Haha! Som du märker har jag och Dompa bildat en liten morgonkör som sjunger peppningssånger med snarlika texter :-) Vi håller takten väldigt bra. Fler stämmor är välkomna!
Nynykter

Dompa

Nu kanske du tycker att jag är en ren idiot. Men gå en kvällkurs i ngt som du kan uppbåda minsta lilla intresse för. Där träffar man nyktra nya personer och väljer du inte att meka med motorer så kan det ju även finnas kvinnor där. Kvinnor som får se en nykter TP som är en snygg, smart kille.

Dompa

Ja, det var lite otäckt...att läsa min och NNs text och se att vi sjöng så lika. Att vi båda hänvisade till mt:s klokhet och Stigsdotters ord. Kanske ligger det ngt i vår sång ;-)

Tvåbarnspappan

Har ni funderat på körslaget? ;-).

Jag har lagt korten på bordet på fullt allvar till läkare. Ska dit nu igen i veckan som kommer.
Åh mina blodprover lär ju visa vad jag pysslat med.

Jag började äta antabus, vilket i mitt fall var totalt
förkastligt...för det gick alldeles utmärkt att festa
på dem (OBS! kan innebära livsfara för någon annan)

Jag tror verkligen att jag hade klarat detta denna
gången om jag inte blivit så jävla sjuk. För jag var
verkligen på gång denna gången! Finns alltid ursäkter jag vet...men det har inte direkt
underlättat mitt liv.

Har börjat jobba deltid, och fick veta första dagen att jag blivit totalt degraderad. Hade kunnat ta
det om jag visste med mig att jag tidigare gjort ett
dåligt jobb...Men en mer lojal slitvarg än jag får man
leta efter. Så lusten och kärleken till mitt arbete är
som bortblåst.

Skulle behöva komma bort från allt här hemma ett tag,
bli ompysslad och lite bortskämd! Nån som anmäler sig frivilligt
att ta emot mig med öppna armar och skämma bort mig? ;-)

Kvällskurs kanske inte är någon dum idé. Ska göra något
sådant när jag har lite mer ork....Vad tror ni om knyppling..
eller korsstygnsbonader ;-). Skämt o sido, det va en bra idé!

Tack mina fina för att ni bryr er och för att ni ger mig
er tid och kloka ord.

Kramar TP

Dompa

Om jag inte redan hade hund, katt och en drös med ongar hade jag anmält mig! Men du kanske hade tänkt dig ngt vänare?

Jobbet: Kan det vara så att du blivit "degraderad" då du "bara" jobbar deltid just nu? Att till din förra tjänst så kanske det behövs en heltidare? Om inte...så är det för djävla taskigt. Är du med i facket?

Kram igen brorsan! Nu ska jag rodda för dagen...har nog tagit på mig ganska mkt...men det är självvalt (flytt med allt vad det innebär, hela tiden saknas det saker!) och självförvållat (alla dessa barn, inga knypplingskurser för mig. Är rädd för konsekvenserna avmötet mellan man och kvinna). / R Lejonhjärta

när hela kollektivkören tar i för full hals!

Måste tillägga några rader om att bo i den lilla, lilla staden där alla känner alla.

Om du har läst min tråd Att vara medberoende så vet du hur hårt Adde och Lelas låg på mig om att söka professionell hjälp. Det har inte känts realsitiskt eftersom jag varit en del av och nu jobbar i gränsområdet av vårt närområdes professionella nätverk. Vi har båda ett slags offentligt synliga arbeten. Jag var till en proffskontakt som kändes möjlig och det var okej - men jag har fått bättre hjälp på annat sätt. För mannen var den professionella möjligheten en mycket avlägsen, för att inte säga omöjlig tanke. Nu har han en bra kontakt med sin personalläkare. AA kan jag knappt finna ord för hur avlägset eller omöjligt det kändes. Kanske TACK VARE hans återfall på valborg att han tog steget dit - första gången i en någorlunda närbelägen storstad och i tryggt sällskap. Jag vet att det kräver ett oerhört stort mod att ta steget dit men alla som är där sitter ju i samma båt, nu ler jag... det var ett oavsiktligt ordval... men, de som är på AA har alltså haft modet att ta steget från bryggan ner i båten. Kan du göra ett första AA-besök någon annanstans än på på din närmaste ort? Jag skulle önska dig att uppleva gemenskapen som jag hört beskrivas av flera som går på AA. / mt