Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

Tvåbarnspappan

Börja med delmål. Du ska INTE dricka när din dotter
är i närheten! Steg för steg så ska du bygga upp ditt
liv igen. Men allt börjar i tanken. Det första du ska
göra är att förlåta dig själv! Sen ska du sluta tycka
synd om dig själv! Vet att det låter skit- taskigt när
jag skriver så...men när det kommer från en
människa som varit expert på att tycka sååå
synd om sig själv och alltid hittat
en rättfärdigande
anledning att dricka...så hoppas jag att du inte tar
illa upp.

Att överdosera theralen är en mindre smart lösning. Du blir bara dåsig och trög
Åh det är de sista du behöver nu.

Att du fick gå från ditt jobb är verkligen jätteledsamt!
Men du kan få allt det där igen...Men viljan måste
finnas! Åh framför allt så måste du börja lyssna
på ditt inre... det talar om vad som är rätt och fel!
Som du vet så är jag allt annat än perfekt.....Men jag har tagit steg för steg.....
Åh jag är på väg åt rätt håll.
Vill du så lyckas du! Ha bilden framför dig av din dotter....finns
inget som ger bättre motivation!!!!!!!

Många varma kramar /TP

sims333

Ja, det är så sant. Nej jag ska inte överdosera theralen. Det är nog så att det tar sin tid och komma ur alkoholtöcknet som gör en deprimerad i sig. Jag får påminna mig om att: nej, det är inte synd om mig. Det är det ju faktiskt inte. Att sluta spela ett offer. Visst, jag är ett offer för alkoholen, men det är ju i slutändan jag som väljer om jag vill vara det eller inte.

Det känns mycket bättre idag.Mycket för att mannen i mitt liv är tillbaka efter att han hade gjort slut. Han älskar mig och är så glad att jag kommit till insikt och han önskar inget hellre än att jag ska bli frisk. Det värmer. Han vill se ett liv tillsammans med mig, fast alkoholfri.

Allt stöttande man får här gör ju att man orkar ta tag i sig, ruska om sig, lyssna på vad ni säger. Såå himla bra när ni säger mig sanningen, för den behöver i allafall jag höra om och om igen.

Tack! Kramar från sims

Tvåbarnspappan

Upp och ner som en jojo hela tiden. Vill må bra,
vill vara lycklig. Men jag lyckas inte hur fan jag än
bär mig åt. Handlar inte om alkoholen denna gång.
Utan orsaken till varför jag en gång började dricka.

Känns som om jag försökt med allt, men jag lyckas
bara inte att hitta det där lugnet inombords. Är
trött på avsaknaden utav någon form av tillfredställelse.
Att känna en inre sorg utan egentligen veta varför.

Känner mig så förbannat misslyckad. Är 40 år och
har inte kommit någonstans i livet. Känns som om
jag ständigt backar och fylls av fler misslyckanden.

När får jag skörda det goda efter allt kämpande?!?
Sitter här på A-hjälpen och ger råd, råd om att inte
tycka synd om sig själv....åh vad sitter jag här själv
och gör?!
Men ibland kommer man till den punkten då man
känner att man inte orkar mer.
Är där nu....orkar inte leva..men vill inte dö!
Sen skulle jag ALDRIG kunna lämna mina barn.
Men att leva ett liv utan att få må väl, känns så
jävla meningslöst!
Ensamhet äter upp mig innifrån, ingen att prata med.
Är väl därför jag sitter här mitt i natten och skriver
ner all skit...
Vad fan ska jag göra av mitt liv????!!!!

Rasputin

Det är väl därför vi är här. För att stötta varandra. Kan inte själv sova, fast allt är hygligt ok nu. Vet inte vad som eg trycker dig, men mitt liv blev väl inte som jag tänkt. Tog fasta på ordet "ensamhet". Vet att det kan vara en plåga. Kan bara sända dig en broderlig kram i natten och önska dig väl. Från en annan tvåbarnsfar.

höst trollet

Jag har läst dina inlägg TP, och du har ett stort hjärta. Du kommer ofta med så kloka råd.
Du behöver inte vara duktig jämt, utan du får faktiskt också känna dig ensam, nere och dra depressionens grå vaddtäcke över axlarna..
Men stanna inte kvar där för länge, för då kommer den där alkoholdjävulen och viskar, "Ska du inte försöka lösa det här problemet, som vi gjorde förr, kompis..?"
Det som varit, kan vi inte förändra och vi måste tillåta oss att sörja, över det som både var och kunde ha varit (bättre?!)
Jag är ca 20 år äldre än dig, och jag tror fortfarande att det finns saker kvar att glöda för (när jag hittar dem)
Och jag har också konstaterat, att när jag nu insett att det är JAG som formar mitt eget liv, så är känslan ibland överväldigande..
Det är som om man saknar en manual.. Här är ett liv, men vad gör man med det, hur använder man det?
Ingen annan att skylla på, ingen syndabock att peka ut..Bara en massa självpåtagna uppfattningar om hur det "borde" vara..
Häng kvar TP, "sov på saken" och ha en lite transportsträcka, tills det känns bättre!
Vi är många som känner med dig, även om vi inte träffas i RL!
Styrkekramar från ett hösttroll

Tvåbarnspappan

Bara känns som om jag kämpar, kämpar och kämpar!
Men det leder liksom ingen vart. Har alltid haft en inre
otrygghet som jag inte vet vad den beror på. Har haft
väldigt kärleksfulla föräldrar i ett hem helt utan alkohol.
Sen förlorade jag min mamma väldigt tidigt...men hade
den där oron i kroppen redan innan det.

Jag har läst hundratals böcker i ämnet att hitta en
inre balans och välmående. Men det är något som fattas
mig. Livets alla sorger finns kvar där inom mig som
blödande sår som aldrig ens fått chansen att bli ärr.

Jag har klättrat uppåt oavbrutet hela livet...men faller
ner gång på gång. I min egen utvecklig, i relationer,i
hälsa, ekonomi och karriär. Jag är trött på att kämpa såhär!

Får känslan av att vilja fly, sälja allt jag äger. Flytta utomlands
......men sen vet jag ju att jag knappt klarar en kvart
utan att längta ihjäl mig efter mina barn. Åh det jag
vill fly ifrån är ju egentligen mig själv!

TP

höst trollet

Du sätter själv fingret på en av de ömma punkterna, den att det är dig själv du flyr ifrån..
Kanske har det blivit en vana att fly? Det gör en rotlös på något sätt. Man är hela tiden "på väg", till något annat, bort, till det grönare gräset..
Varför? Jag vet nog inte så mycket mer än någon annan..
Själv tror jag att det är som att jaga en hundvalp, som smitit.. Så länge du jagar, kommer den inte att stanna.
Ibland måste man helt enkelt "vända ryggen till" och sätta sig ner och vänta..
Personligen, tycker jag det är svårt, för mitt ego, kan inte kontrollera det som kommer. Så länge jag själv "jagar" kan jag ju inbilla mig att jag har koll?
Sedan verkar det vara en del av "missbrukspersonligheten" att ha "klåda under fötterna"..
De beroende, jag genom åren träffat, har varit väldigt rastlösa som personer.. Hela tiden nya grejer och projekt.. (i större och mindre grad)
Känsliga personer (även om de inte visat det utåt)som trots "vänner" känner sig ensamma..
En bekant till mig, som har problem, berättade att h*n ALLTID har radion på, för h*n står inte ut med tystnaden..
Ta hand om dig! kram trollet

Svinmolla

Hej tvåbarnspappa. Jag läste ditt inlägg och var sedan tvungen att vänta o tänka lite. Dwt är så jävla svårt, men jag hoppas att det finns en utväg. Tålamod, så kan det vända. Du har mitt stöd i tanken. Du duger, jag vet det kram

Stigsdotter

Jag kan bara utgå från mig själv, men det var först när jag slutade försöka själv, och insåg att jag behöver hjälp av någonting utanför min egen kontroll som det där deppiga, sökandet, missnöjet, oron osv. släppte.

jag vill inte pracka på dig AA (fast det vore bra om du kunde testa ;-), men kanske kan denna sajt vara något för dig: http://intherooms.com Jag har inte testat det så mycket än, men där verkar finnas mycket resurser och en massa möten som man kan gå på via nätet - kan kanske var något om det inte funkar att ta sig iväg på riktiga möten där man bor. Nackdelen är ju förstås att det är på engelska men det är väl inget problem för dig tänker jag.

Varma styrkekramar. Du må tro att det känns skönt att tänka tankar som att "livet är en gåva, det är upp till mig vad jag gör med den. Och, jag har alla möjligheter i världen att välja mig ett bra liv!". För inte alltför länge sedan kände jag lite som du gör nu. Och, att livet var något som på något sätt måste genomlevas, klaras av.

Tvåbarnspappan

Hej min vän.

Har konstaterat att alkoholen inte är det primära, utan
något jag tagit till för att fly. (vilket de flesta av oss
gör). Har minskat min konsumtion drastiskt och det är
inga problem.

Jag behöver helt enkelt hjälp och stöd att förändra
mitt tänkande, men allt i mitt liv känns så jävla
nattsvart just nu.
Vet ju att sjukdomen jag har bla.
ger samma symptom som depression.

Men det hjälper inte att veta det. Livet och allt som
det bär med sig, tär så oerhört mycket på mig just nu.

Har en så stark längtan efter medvind och nedförsbacke!

TP

höst trollet

Hej TP! Fortsätt du att skriva om dina känslor! Jag tror att det är bra att du får ut dem, även om det kan kännas virrigt, motigt och grått..
På något sätt är vi alltid "idel öra" och du får "gnälla" så mycket du vill(vi blir inte uttråkade)
I RL, känns det ju så avigt att prata med sina vänner om att man är deppig, för till slut orkar de ju inte lyssna längre..
Här är det dock fullt tillåtet!
Tills du hittar nedförsbacken och medvinden, så får du en liten putt av mig iaf :-)
Lev väl TP! kramar/trollis

Svinmolla

tänker att du är en kämpe. Det kan vara svårt att klara själv, ibland kan det behövas ett proffs som hjälper till. Fast vi här gärna lyssnar på dig.

Tilde

Tänker på det du skriver om att du behöver hjälp o stöd att förändra ditt tänk. Jag har själv gått i KBT under en period eller snarare efter en period där livet liksom hade rört ihop sig och det nådde sin kulmen. Jag behövde hjälp att reda i mitt liv, bena upp och tänka/handla annorlunda. Vissa saker kunde jag med hjälp av KBT:n börja jobba med och har med mig det fortfarande i mitt tänk nu. Kan det vara något för dig tror du? Värt att prova? Jag förstår precis din känsla som du beskriver.
Man behöver liksom vrida sig som ett gammalt träd som helt plötsligt ser solen från en helt annan vinkel och måste börja med kraft vrida sig åt den... och det kan säkert göra lite ont men kan bli gott...
Kraft till dig denna regniga höstdag...

Stigsdotter

Kan kanske vara något jag. För det värsta är ju att det inte bara "kommer" en nedförsbacke eller en medvind, man måste själv röra sig på vägen så att man hittar dit alternativt ställa sig på ett ställe där det blåser lite, eller vända sig åt rätt håll så att vinden blir med- istället för mot. Ihop med Tildes bild av ett gammalt träd har du väl nu fått tillräckligt med metaforer för en
dag :-) Poängen är i alla fall att du måste försöka hitta ett sätt eller en person som kan hjälpa dig ut.

KBT är väldigt handfast tycker jag och kan fungera riktigt bra om man inte är alltför deppig tror jag. Du kan väl testa det! Annars en psykolog. Du behöver hjälp att ta dig upp i vilket fall!

Kram

P:S. eller sätt dig och skriv musik om det - kanske kan du kanalisera ut allt du känner den vägen? Ofta handlar det ju om att ta sig ur negativa tankespiraler, och då kan överlämningen (i vilken form som helst!) fungera som en rening så att man kan gå vidare.

Stigsdotter

Kan kanske vara något jag. För det värsta är ju att det inte bara "kommer" en nedförsbacke eller en medvind, man måste själv röra sig på vägen så att man hittar dit alternativt ställa sig på ett ställe där det blåser lite, eller vända sig åt rätt håll så att vinden blir med- istället för mot. Ihop med Tildes bild av ett gammalt träd har du väl nu fått tillräckligt med metaforer för en
dag :-) Poängen är i alla fall att du måste försöka hitta ett sätt eller en person som kan hjälpa dig ut.

KBT är väldigt handfast tycker jag och kan fungera riktigt bra om man inte är alltför deppig tror jag. Du kan väl testa det! Annars en psykolog. Du behöver hjälp att ta dig upp i vilket fall!

Kram

P:S. eller sätt dig och skriv musik om det - kanske kan du kanalisera ut allt du känner den vägen? Ofta handlar det ju om att ta sig ur negativa tankespiraler, och då kan överlämningen (i vilken form som helst!) fungera som en rening så att man kan gå vidare.

sims333

Känner så väl igen den där känslan av hopplöshet och att livet inte går dit man vill. Man tycker sig kämpa, men så står motgången där igen med sitt fule tryne och säger: "jasså, du trodde du skulle få må bra och vara lite lycklig nu? Ha, ha! Nej, inte du inte. Du är född att må dåligt!"

Så kan jag tänka. Som om jag står och ser på hur andra lever livet, medan jag bara brottas med det ena problemet efter det andra. Nu när jag försöker sluta dricka drömmer jag väldigt intensivt och det är inga trevliga drömmar, precis. I förrgår natt var jag jagad av en psykopat med världens äckligaste ruttnaste andedräkt som ville kyssa mig och kidnappa mig. Jag vaknade svettig och av att jag låg och hulkade, för att spy. Imorse kom jag på att drömmen ville säga mig något: den äckliga stinkande psykopaten med den ruttna andedräkten som ville kyssa och kidnappa mig är ju alkoholen! Jag är livrädd för den och jag vill springa därifrån, men jag måste slåss. Jag är inne i ett hörn nu och kan inte fly. Vad gör man då? Jo, jag måste lyfta den där jävla knytnäven och slå den där äckliga psykopaten, men för mig är det ovant och obekvämt att använda knytnävarna och slåss, men vill jag inte bli taget så måste jag lämna bekvämlighetszonen nu och slåss. F-N!

Igår hade min särbo med sig lite Laphroaig-whisky. Det var inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle tömma flaskan när han somnat,(ca 2 små glas), men ändå! Jag klarade inte av frestelsen, fast jag gjorde det i lördags när han hade med sig en hela whisky och en massa öl. Jag tackade nej. Nu får jag be honom att inte dricka i min närvaro, för jag klarar det inte än.

Oj, det blev ett utomordentligt långt och djupt inlägg, men det verkar som om man måste bli en Sigmund Freud för att förstå hjärnans mekanismer och spöken.:)

Styrkekram till alla från sims

sims333

Fast, vad kom jag fram till då? Att jag måste slåss. Det fattar väl alla. Kanske att jag håller på och förbereder mig inför en strid genom att analysera vad jag gör och varför? Det gör ju du också TP, egentligen. Du analyserar dig själv (fienden) för att se var de svaga punkterna är för att du ska veta HUR du ska besegra fienden (dig själv). Så, egentligen är vi rätt smarta och taktiska. Vi ligger lågt och lurar i buskarna, för att sedan slå till. Sen, då är det krig, men vi har övertaget. Du har ju redan lurat en av dina fiender: alkoholen. Nu ligger du lågt för att besegra den andra fienden: depressionen. Det vet jag att du klarar, för du är smart!

Hoppas jag inte var alltför hurtfrisk och djup nu, men, men..

sims