Hej!

Reggade mig här idag, detta blir mitt första inlägg. Jag är en man i Stockholm, 36 år, varannanveckas-pappa till ett litet barn.

Nu börjar min resa. Jag har i många år funderat på att lägga ner alkohol helt, och den 4:e januari nu tog jag äntligen det beslutet. Nu börjar en kamp antar jag.

Jag har ända sen jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern grundat, tagit det lungt med öl hemma först, för att sedan på fyllan och villan ramla runt på stan. Dvs, jag har aldrig haft ngt motstånd mot att dricka själv.

Alkohol har för mig varit två saker, dels en fantastisk resa att sitta hemma och lyssna på musik, se filmer och allt sådan blev fantastiskt tillsammans med alkohol. Nästa del har varit att träffa kvinnor, vara på krogen, vilket jag alltid behövt alkohol för att "klara av". Inser hur dumt det låter, men även idag är det största argumentet mot att sluta med alkohol att jag inte kan göra sånt på krogen som jag är "van" vid.

Dock har detta inte varit problemlöst de senaste åren. Kvällar på krogen har alltid slutat vid 7-tiden på morgonen, även fast jag haft familj. Jag har aldrig ngt problem att fortsätta dricka direkt på morgonen, eller vid 12 när jag vaknar igen. Har jag haft chansen så är 2-3 dagar inget konstigt alls med konstant ganska rejäl fylla. Första dagen är typiskt på krogen, dag 2-3 är hemma i sängen med musik och filmer.

Jag har aldrig blivit aggressiv eller så på fyllan, men en hel del konstigheter med att bli utslängd av vakter, en gång fyllecell, konstiga sms, och annat skit har förekommit.

Abstinens och bakfylla har blivit otroligt plågsamma de senaste åren. När jag gjort en av mina 2-3 dagars fyllor så tar den nästan en vecka av panik, ångest och svettningar, innan jag återigen känner mig stark och börjar bli sugen på "fest".

Dessa 3-dagars grejor har gjort att jag ibland tagit ledigt från jobbet, ofta planerat för dessa och avbokat grejor med vänner. Senaste året har jag skruvat på mig för all planering inför ledigheter för att jag istället tänkt på hur jag ska få till dessa dygn.

Dessa dygn är verkligen bland de bästa jag vet, när jag är där. Därav rubriken på detta inlägg.

Det händer även att jag druckit en del när barnet somnat, och nu när jag ensamt har hand om barnet är det ju givetvis helt galet. En av anledningarna till att detta måste upphöra.

Jag har flera gånger under de senaste åren trappat ner till ett måttligt drickande, men det har varat ett par månader innan jag är tillbaks till en 3-dagars grej igen.

Nån sorts vändpunkt kom nu kring nyår, då jag drack måttligt under hela kvällen med vänner, men när jag kom hem fortsatte jag i betydligt högre takt nyårsdagen, den 2:a och den 3:e. I ångesten och tankarna efteråt hittade jag denna sida, och efter ha läst ett par dagar här tog jag beslutet.

Nu slutar jag dricka helt.

Vet inte om det kommer vara hela livet, men på överskådlig framtid ska jag ej dricka alkohol. Jag läste någon här som sa att efter ca tre år upplevde hon att alkohol inte längre upptog något av hennes tankar. Dit ska jag.

Tack för att ni alla skrivit era berättelser, nu börjar jag också min resa.

Dag nr 11 idag.

Kära vänner!

Idag är en bra dag, jag känner hopp och livsglädje!

Jag har i några månader slitits längre ned i någon sorts depression, med tankar kring förlorad familj och vardag, som sakta tagit bort mycket av min energi och livsgnista. Några gånger den senaste månaden har jag känt ett starkt sug till att supa bort känslorna, tänkt att vad som helst är bättre än det hål jag sitter i. En vecka gick det så långt att jag på allvar kollade vad jag skulle göra på jobbet, om jag kunde "sjukskriva" mig en vecka... Blä.

Just nu känns de tankarna helt befängda, så fort jag mår bättre så är tankarna på alkohol så långt långt bort.

Jag gick till min läkare för några veckor sedan och har fått tid hos en kbt-människa igen.

Men som sagt, idag är livet lättsamt, kram alla.

Stigsdotter

...så går det ned så går det upp igen... har för mig det fanns en visa som började så. Men, visst är det så här i livet. Livet kliver inte på i raka linjer utan följer toppar och dalar. I dalarna gäller det att vara snäll mot sig själv och förse sig med extra mycket sådant som ger energi och livsgnista.

Härligt att du tagit dig upp från ditt hål, bra kämpat!

Kram!

Halloj kära vänner!! :)

1 år och 5 månader... Mycket tack vare denna sida, och jag läser här flera gånger varje vecka, även fast jag inte skriver så mycket nu för tiden.

Jag var inne i stan idag, och gick av slump förbi några av de gamla krogarna jag haft som dagen-efterställe. Dvs ölen kl 12 på lör eller söndag. Jag minns suget efter en öl när jag vaknade hel- eller halvseg efter en natt ute på stan.

Länge sen sist, men minnena sitter i.

till att du tagit tid i nykterhet !! Och bra att påminna sig om hur det en gång var !

Ett och ett halv år har passerat.

Sällan hamnar mina tankar hos alkohol till vardags. Satt igår hos grannen, och det är verkligen urtrist när klockan närmar sig 22 och upprepningarna börjar.

Någon gång varannan månad har jag drömmarna om att jag druckit och känslan av panik varför jag gjorde det... Alltid lika skönt när man inser att det var en dröm. :)

Midsommar blev fantastisk, traditionellt firande i skärgården. Ingen bryr sig väl nämnvärt, mer än nån fråga om jag "fortfarande inte dricker". Tre dygn med så härliga morgnar, kvällar med samtal, och tom en midsommar romans!! :)

Sköt om er fina människor.

Lelas

Härligt, fredde! Ha en fortsatt skön sommar!
/H.

Alkohol, alkohol och alkohol.

Kan man hata döda ting? Kan jag hata alkohol som sådant? Eller är det andra människor, eller vad är det som gör att jag blir så störd när jag tänker på allt alkohol ställer till med?

Så mycket tid människan lägger ned på att producera, välja, bära hem, "njuta", och återhämta sig från alkohol... Hela processen gör mig idag irriterad, samtidigt som jag ibland kan längta efter effekten av att inte bry sig.

Jag har läst mycket här senaste veckorna, och jag har även haft tankar på alkohol...

Jag känner inget sug, eller vilja att dricka normalt, eller saknar något kring det egentligen. Förutom en sak som kommer tillbaks, en vag längtan efter fullständig dekadens!

Att få lämna allt och dricka i dagar och veckor, att ha ett jobb som inte kräver närvaro, att leva mitt liv på krogar och barer... Att bota bakfylla med mera öl.

Det är en skum "fantasi".

Vinter i min t…

Tycker inte att det är en skum fantasi. Det är nog det jag kommer att sakna mest också: att fullständigt släppa taget och svepas med i flera dygn i en magisk alkoholyra. Får försöka hitta den där känslan inombords på något sätt istället..

Tilde

Härligt att det går så bra för dig och himla kloka inlägg har du skrivit. Jag läser dagligen här på forumet, skriver inte jättemycket men det har blivit en skön o nödvändig vana. Jag slås av all denna klokhet...
Jag lånade ett av dina inlägg, ville kunna läsa den i min tråd. Hoppas det är ok. Behövde de orden just nu :)

Ha det fint
Tilde

Ett år och 9 månader har gått...

Jag har haft några allvarliga återfallstankar den senaste veckan. Inte på att dricka normalt, utan att försvinna helt i en av mina barnlösa veckor. Jag har knappt varit hemma sjuk en dag senaste året, och ingen skulle ta illa upp om jag var borta en vecka... :(

Jag vet inte riktigt vem som styr längre. Jag har jobbat mycket med att inte ta på mig allt ansvar för barnens situation och hur deras mor agerar, men på något sätt så slinker även minskad ansvarskänsla för mig själv med in.

Det är bättre idag, men igår var obehaglig.

Det är ju inte ens alkohol det handlar om längre, utan när min hjärna vill fly från de dåliga känslorna så verkar den greppa efter alla medel tillgängliga.

Och vem orkar med bakfyllor och kräkkänslor egentligen? Kom igen nu.

Kramar.

höst trollet

Hej fredde-s!
Jag antar att man då och då ställs inför valet att ta "alkoholvägen" när livet tjorvar.. För det är kanske vad många gjort tidigare?
Du vet gamla reflexer, sitter längre i kroppen än man tror..
Jag hoppas att du kan hitta någon att prata med, även om andra saker än alkoholproblem, för alkoholprobemet är ju många gånger bara ett symptom/en symbol, för det som är själva knuten i våra liv..
Om det inte blir för personligt för dig (så att du riskerar att bli igenkänd)så får du gärna skriva här.
kram / trollis

Kristie

Hur har du det?
Dig har jag följt från början, en stor inspiriationskälla, och jag saknar dig!

Vickan69

Jag är ny sedan en vecka i forumet och har läst hela din tråd. Du är en inspiration för så många. Det som slår mig mest är din förmåga att resonera med dig själv och kunna uttrycka dig så klart. Det blir så talande och levande.
Du verkar ha mycket konst i dig. Jag själv älskar att dansa och måla men det var länge sedan. Tror också på att rastlösheten och tristessen började dövas med alkohol för min del och gamla sår och knutor som var svåra att nå.
Tänk att det är svårt även efter så lång tid i nykterhet men det är väl symptomen vi har lärt oss fly ifrån helt enkelt. Hoppas att du nu reder ut dina egentliga problem och hittat knuten som skaver i din själ! Hoppas verkligen inte du har gett upp din frihet och glädje till livet.
Vore trevligt med ett litet livstecken Fredde-s oavsett ;-)
Kramar

Jag har varit borta härifrån ett tag, och nu är det dags för mig att återvända. På gott och ont, och detta inlägg är tufft att skriva.

Dekadensen. I slutet på 2012 så gav jag mig in i dekadansens spår, tog helger och dagar, lika flummiga och ångestfyllda som tidigare, men på något sätt störde det mig inte. Jag levde på och drack rejält kanske en gång varannan månad.

Sedan började något som liknade en återupprepning av mitt tidigare liv. Jag påbörjade ett förhållande som inte gick bra, och istället för att göra slut så började jag istället längta efter, och planera, stunderna då jag kunde vara själv, de helger jag kunde dricka och göra vad jag ville.

Och precis som sist, när förhållandet tog slut för någon månad sen, då blev istället drickandet direkt extremt plågsamt, bara ångest, misstag och förlorade pengar.

Förra veckan blev en segdragen katastrof, drack 5 dagar av 7, gick på krogar, sov över i bilen där jag hade vin, och brände så mycket sparpengar att jag knappt kan tänka på det.

Och här jag nu igen. Dag 5.

Förlåt alla ni som jag bara övergav och inte berättade något för. :( Jag läser igenom allt som skrivits i tråden, om och om igen.