av lillablå

hur mycket är för mycket?

Dompa
tors, 2012-10-11 - 16:37

Härlig läsning...Ja utan biten om lilla mormor då. Din morfar verkade vara exakt den slag karlslok som man ska akta sig för. Inte orka bära hem sin egen öl?

Men du har det bra...med vårkillen som tydligen ska behållas åtminstone ngn säsong. Härligt!

Jo Tack. Jag har det också bra. Har tagit tag i en livsdröm och flyttat från byhåla. Ngt jag aldrig hade orkat ta tag i så länge jag gick på drycken.
Dessvärre går det inte bra för Den vackraste/J. Vi ligger i skilsmässa (går igenom snart, 6 månader eftersom vi har barn) och hennes drickande bara eskalerar. Tänk att jag SÅG det inte ens för ett år sen. Nu är det som alla spärrar har släppt. Min svåger uppdaterar mig...det är svårt eftersom vi har gemensamma barn. Men jag VÄGRAR bli en aktiv medberoende. Fult? Yep!

Men jag är så glad för din skull. Inte att du hittat mannen - oss finns det gott om - men för att du mår bra. För att T har slutat spöka. Att du är lycklig :-). Gott att höra...säkert inte bara för mig utan även för de som fortfarande är medberoende. Alla har inte samma tur som mt och Lelas. En del tycks vara medberoende till riktiga svin...och jag tror att T med sin mörka blick hörde hemma där. Jag med...för jag var ju verbalt elak och mentalt frånvarande. Otäckt att bekänna det om sig själv. Men nu är jag nog en snäll kille...tror jag ;-).

Kram på dig, min fina kompis! Hör av dig ibland...så vi vet att du finns! Med kärlek och respekt. /R

Lelas
tors, 2012-10-11 - 23:06

Jag tänker ibland på det här med lyckliga slut. Ibland får jag höra att det har slutat lyckligt för min pianoman och mig, och det har det ju gjort.

Men, det har ju faktiskt slutat lika lycklig för dig, lillablå.

Slutsats: ett lyckligt slut är det där "huvudpersonen" mår bra. Ibland innebär det att stanna, och ibland innebär det att lämna.

Kram, båda (och alla ni som läser)!
/H.

lillablå
tors, 2012-12-06 - 20:40

Och snön ligger, om än bara några cm...
Hemkommen efter en efterlängtad fika på stan med två av de vackraste människor jag känner....
Och min älskling var redan hemma, fullt sysselsatt med att bygga ihop de hyllor vi flyttat...
Jojomensan, sambo to be, jag känner ett lugn och en tillförsikt inför framtiden, och han retar gallfeber på mig och får mig att skratta...
Insåg på väg till min fika att vårt messande fram och tillbaka lockade fram det första äkta leendet för dagen... =)
Just nu mår jag bra!! Och jag hoppas att jag kommer må bra just nu rätt länge!

Ville bara titta in och ge ifrån mig ett livstecken... Tankarna på alkohol och dess verkningar blir alltid mer närvarande när storhelgerna närmar sig..
Det finns hopp, det finns ett liv bortom alkoholismen, med eller utan alkoholisten! Kom ihåg att ni alla är värda ett liv med kärlek, värme och respekt!
Stora kramar till alla vänner, gamla som nya!!!
/k

Dompa
tors, 2012-12-06 - 21:25

Så sanslöst! Missade finfrämmandet...jo, om mig...det stämmer på det hela. Dina vänner kunde också ha lagt till nyskild och lite förvirrad ;-).

Men nu handlar det knappast om mig! Nu handlar det om dig! Så glad att du har hittat den sunda kärleken...den som du (och de flesta andra) förtjänar. Sambo to be :-). Att han retar gallfeber på dig...är ett sundhetstecken...du reagerar. Nej allvar nu; Jag är så glad för din skull och jag vet att alkiseran i ditt liv är över...men hör gärna av dig oftare. Jag blir glad då...tror att en annan person också blir det.

Du kommer alltid att vara speciell för mig. När du tog hand om mig och lät mig kliva in...så räddade du också delvis mina barns framtid. Du lät mig lalla på i min egen takt. Bara yrsla om mina på i det som du måste ha sett som; Men -hur-många-ggr- förr-har-jag-inte-hört-det- här-funderingar. Du sparkade när det behövdes. Tack !!! Räknar iskallt med att Mrs Pianomam låter mig veta när ngt riktigt extra händer.

Håller med dig...det finns ett liv bortom A. Jag känner mig verkligen inte säker på att jag klarar det...men jag vet att det finns. För jag har varit där och nosat ;-). Kraaaaaam och kärlek/R

Lelas
fre, 2012-12-07 - 18:01

lillablå: <3

Dompa: japp, jag håller dig informerad. :-)

/H.

Dompa
mån, 2012-12-24 - 07:56

Tvivlar på att en förälskad kvinna är här inne och läser...men Lelas kanske ser detta? Vill önska dig en Riktigt God Jul! Kramar och kärlek/R

Lelas
mån, 2012-12-24 - 11:46

Lelas ser allt. ;-)

Och framför hälsningen.

Kram!
/H.

lillablå
mån, 2012-12-24 - 13:22

Tack finaste Lelas för att du framförde hälsningen!
Och tack Dompa för att du tänkte på mig! =)
Men framför allt: GOD LUGN OCH SKÖN OCH FÖRHOPPNINGSVIS VIT JUL vill jag önska er alla, men kanske några nära i synnerhet!
Allt är bra med mig, sitter i soffan och dricker kaffe, älsklingen sitter bredvid och vi tittar på nån tokig julfilm, snart bär det av till gamla mormor för julfirande med min familj! Men det bästa av allt är att jag inte lider av julstressen eller nån egentlig prestationsångest.... Jag har ju min älskling vid min sida!!!
Kramar till alla som vill ha!!
/k

lillablå
ons, 2013-02-27 - 18:10

Min allra finaste mormor har lämnat oss, vi är ett kakmonster mindre på jorden, min allra bästa vän har somnat för gott...

Mormor bestämde sig en dag för att det fick räcka. Nä. Idag vill jag inte gå upp. Och inte heller äta. Nä, nu får det vara nog.
Jag antar att man får bestämma sånt när man är 96 år fyllda...

Och jag unnar henne den eviga sömnen, hon ville inte mer. Såg dåligt, hörde sämre, ont i hela kroppen, klarade att äta själv men allt annat behövde hon hjälp med.
Och jag är tacksam för de tre veckor vi fick med henne, med döden som sällskap, vi fick modet att säga det vi inte sagt, ge de kramar vi behövde... Vi kom fram till att vi har nåt speciellt, mormor och jag....

Jag gick tidigare från jobbet i torsdags, mamma och min moster var hos mormor, och en timme efter att jag kommit dit drog hon sina sista andetag...
Så glad att vi fanns vid hennes sida, att jag hann!!
Men samtidigt vill jag bara glömma... Inte var det några sista ljuva suckar inte, det var panik och ångest...
Älskade mormor, nu slipper du lida!!
Men jag saknar dig! Hela tiden, varje sekund, dag och natt!!!
Och om det finns ett liv efter detta hoppas jag att morfar var nykter när han mötte dig...

Fick en bit tejp på tröjan idag, format som ett liiiitet liiiitet perfekt hjärta.... Väljer att se det som en hälsning från mormor...

Och ja, jag mår rätt skit, egentligen, men ändå bättre än för tre år sen, när jag lämnade den alkoholist jag trodde mig älska..
Jag mår skit, men jag har en älskling som finns vid min sida, jag tillåter mig att känna, jag gråter och skrattar, och jag är omgiven av underbara fantastiska vänner!!!
Men just idag mår jag skit.... Och det är ok!

Jag hoppas att ni, mina vänner, mår efter omständigheterna väl, och att ni får den kraft ni behöver för det ni måste göra!
Tack för att du läst!
<3
/k

Lelas
ons, 2013-02-27 - 20:05

Minns du vad jag sa sist vi sågs om himlen? Man tar bara med sig sina goda egenskaper dit.

Det finns en bild i Bibeln (nu blir jag lite teologisk, ni får stå ut med det) om hur Gud skall skilja getterna från fåren. Jag har tänkt att den handlar om att antingen så kommer jag till himlen eller inte. Men, så hörde jag en präst-vän prata om den texten och plötsligt såg jag den på ett annat sätt. Han pratade om den som om det finns får och getter i var och en av oss, och att det alltså handlar om att skilja ut det goda från det onda i varje människa. Alltså får jag ta med mig mina goda egenskaper, men slipper mina dåliga sidor. Så jag tänker att det liksom gäller att få med sig så mycket som möjligt av sitt jag.

Alltså: din mormor Märta behöver bara träffa de sidorna hos din morfar som hon älskade. :-)

Kram, min vän.
/H.

PS. Om någon vill titta på bibeltexten så finns den här: http://www.bibeln.se/las/2k/matt#q=Matt+25%3A36

Dompa
ons, 2013-02-27 - 21:20

Så jävla/himla (?) konstigt att jag tänkte på dig i morse. Jag är ju skeptisk mot Gud...så där kan jag inte uttala mig. Men Lelas ord kanske kan hjälpa? Men jafg tror att det finns "ngt" eftersom jag tänkte lillabå i morse...långt innan dina inlägg? Skönt att mormor fick somna in med sina nära...så var det ju förr. När man dog hemma, nu tror jag att det är en gåva...och den gav ni henne. Vill hålla om dig...vilket inte går. Så jag skickar en stark cyberkram och en önskan om att mormor lever kvar i dig. /R

mulletant
tors, 2013-02-28 - 05:19

rakt ner i morgonkaffet - varma, goda tårar, jag blir så berörd. Dompas "ngt" visar sig om och om igen om vi bara är öppna för att hmmm "Gud bor där han blir insläppt för hen är redan där" (förlåt Martin Lönnebo men jag tror du fixar att jag infogar hen i din text).

Älskade lillablå - jag delar din sorg <3 Också jag har förlorat en mycket älskad mormor och även mamma. De blir våra finaste skyddsänglar som alltid finns nära.
Till dig idag en dikt av Eeva Kilpi - byt bara pojken mot ditt namn och farmor mot mormor (så får den texten stå ograverad)

Den dag du börjar sakna mig
- och tänka sig,
det är jag säker på att du kommer att göra,
pojken min, älsklingen, farmors egen gullevän –
när du blir ledsen,
titta då på en blomma,
vilken som helst, den närmaste:
ett humleblomster, en renfana, ett grässtrå,
ett litet blänk vid vägkanten.
Där står jag och ler,
ser dig i ögonen och tröstar dig.
Vi ska inte sörja för mycket.
Vi ska vara på något så när gott humör.
Vi ska leva den stund vi kan
och ta dan som den kommer.
Det enda man egentligen kan här i livet
är att göra någon annan glad.
Man kan låta bli att bryta en blomma.
Man kan låta bli att fälla ett träd.
Man kan låta bli att döda.
Man kan låta bli att slå.
Man kan inte låta bli att vara ledsen ibland.

(Eeva Kilpi)

Kram, kram / A

lillablå
tors, 2013-02-28 - 07:06

Mina fina vänner!!!
Tack! Att läsa era ord och veta att på tre platser på jorden, vitt skilda åt, finns tre vänner som tänker på mig då och då...
två av dem har jag inte ens mött i verkligheten....
Det är rätt stort!
Och tänk att det sen kan finnas vänner som tänker på mig utan att skriva här... <3
Och ordet är mäktigt, bara genom att skriva lite, så blev det genast lättare...
Det är rätt stort det också!
Men störst av allt är kärleken, ni kan räkna er dit! Ni är alla delar av min kärlek!
Ha er en fin dag idag!!!
Kraaaam!
/k

Dompa
lör, 2013-03-02 - 09:21

Man får det man förtjänar! Att människor du inte "känner" tänker på dig blir inte udda då. Själv känner jag att du, Mt och Lelas räddade mitt liv. Ja, även andra hjälpte till bra mkt. Men just ni tre borde ju ha ledsnat fullkomligt på missbrukare. Ändå tog ni till er ännu en alkie. Det är stort! Mer än jag klarar.

När du tänker på mormor...så försök se vad hon fick - dig, bland annat- och inte vad hon miste/valde bort (livet). Tänker på dig. /R

Lelas
lör, 2013-03-02 - 11:00

Gulle-er. Alla tre. <3

/H, som strax skall kliva ut i vårsolen med stavarna och promenadskorna

mulletant
lör, 2013-03-02 - 11:12

vått i ögonen igen... Stora ord Dompa... tack för dem! Tack lillablå och Lelas att ni fanns här när jag kom in. För att ni tog emot mig. Tack Dompa för allt du delar och för det du är.
Kramar, kramar / mt

lillablå
tors, 2013-03-07 - 21:14

Abstinens... Eller utsättningssymptom, som det heter...
Fy tusan, fy för den lede, jag lider och lider med alla som behöver gå igenom sånt här, på grund av spriten, droger eller mediciner... Eller choklad! =)

I nästan sju år har jag ätit antidepressiva tabletter, men nu ska de ur systemet!
Började dra ner i november, tog två tredjedelar av den absolut lägsta dosen, och två veckor av konstant plåga följde... Yrsel, koordinationssvårighetet, huvudvärk, illamående... Ögonen hann liksom inte med, jag tappade saker, fumlade, och fattade trögt...
Japp. Kände mig full.
Konstant.
I två veckor.

Sen tog jag en tredjedel. Samma visa igen.

Och nu inget alls! Värre variant av samma visa!
Fast samtidigt lättnad! Jag SKA klara det, jag är snart utan dem!

Och jag får en helt annan förståelse för det här med beroende.
Det här är antagligen en piss i havet, jämfört med ett saftigt alkoholberoende.
Jag är imponerad av er!

Samtidigt är det medicin jag har ätit, utan den hade jag kanske inte orkat, jag hade kanske inte levt det liv jag lever idag, jag kanske hade varit sjukskriven, arbetslös och fortfarande sjuk... Fast helt ärligt tror jag egentligen att jag har min kbt-terapi att tacka för att jag mår bra idag, eller bättre... Eller åtminstone det mesta...

Och att jag har kunnat skriva här, har varit otroligt skönt och läkande.
Läsa, skriva, och få förståelse och igenkänning...
Tack!!!

Egentligen vet jag inte vad jag ville skriva idag, eller varför...
Skit samma, skönt var det ändå!!!
Ha en fin kväll, ni fina!!
Kramar!!!