Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

Tvåbarnspappan

Tack sims!

Ligger på lågvarv nu. Har ingen ork att kämpa alls!
Livet har kantats av för mycket jävlelskap helt enkelt.
Behövde verkligen inte en sjukdom att kämpa med
också....Där värdena i kroppen hoppar upp och ner
utan att de vet vad det beror på... Senaste budet
va en tumör i kroppen...så nu väntar jag på att få
tid till ultraljud och röntgen.

Vill vara positiv,glad och kunna stötta andra.
Men jag klarar inget av det!

Slutar skriva här nu. Ta hand om er allihop och
hoppas av hela mitt hjärta att det går bra för er!

TP

sims333

Så skört livet är. När jag kom tillbaka till den här tråden efter att ha fullkomligt struntat i mina alkoholproblem i två år och sabbat hela min tillvaro fanns Tvåbarnspappan kvar. Jag blev glad/ledsen över att få träffa en vän igen. Han hade kämpat emot sina alkoholproblem och fixat det så bra, men är nu istället sjuk. Han slutar skriva nu för att han inte orkar mer. Det är så synd att han inte vill söka sitt stöd hos oss. Ville ju så gärna vara ett stöd till den fina människan, men jag förstår honom. Vi kämpar ju fortfarande med alkoholen, men nu har han andra problem och behöver kanske söka stöd bland människor i samma situation som han och inte höra detta prat om alkoholen hela tiden. Jag förstår, men jag blir så ledsen när jag tänker på att han sitter där nere i Skåne någonstans alldeles slut över allt elände. Det gör mig så ont!

Tvåbarnspappan: om du läser detta, så vill jag att du ska veta att jag kommer att tänka på dig för alltid och önskar så att du kunde höra av dig hur det går för dig. Ärligt talat är jag inte religiös på det sättet, men jag ska sätta mig och be för dig. Jag ska be att kosmos, eller vad det är hjälper dig!!!

Sänder all styrka till dig./Kram sims

höst trollet

Känner som du! Är inte heller religiös, men tror ändå att det här med böner /positiva tankar fungerar!
Speciellt, sedan jag läst en bok som heter "Fältet"..
Kalla det "bön", önskan, "distanshealing" eller vad du vill, jag hänger på!
trollet

höst trollet

Får givetvis hänga på.. Känns som att ju fler positiva tankar desto bättre! (inget knäböjande behövs!)
kram trollis

sims333

Förlåt! Han bor i Småland. Blandar ihop Skåne och Småland av nån anledning. Har suttit här och försökt sända positiva tankar, men känslomänniska som jag är rinner dom förbannade tårarna hela tiden, så jag tappar fokus..

Idag är ingen rolig dag,idag när man tappat bort en vän :(

höst trollet

Jag tror inte att du tappar focus för att tårarna rinner. Själva "platsen" spelar ingen roll, utan jag tror att det har med intensionen att göra..
Om du läser här TP, så ge oss gärna ett livstecken!
kram trollis

Dompa

Jag förtsår tänket; Att sluta skriva...vad tjänar det till? Kanske nada för dig...men det hjälpte mig...att veta att du fanns fär ute. Min bror....en man i typ mina år...ngn slags vän (som så många påpekar), men vill du inte så ska du inte. Kram brorsan/+++ R

Dompa

Ja...där kom det. Såg att mt använde det...låter ju helknäppt att säga så om ngn man inte träffat irl. Men det är så jag känner...alltså får det stå kvar. Jag hoppas att du läser här även om du inte vill skriva. Min innersta (?) önskan är jag att du totar ner ngt. Som alla andra så kan jag inte ngt annat än respektera ditt beslut...om att sluta skriva. Men jag VILL INTE! Jag vill ha dig kvar i mitt liv. Nu var jag självisk och kanske en smula elak...men du fattas mig!

Samtidigt förstår jag att du mår dåligt just nu...och att det är ditt välbefinnande som räknas. Men du fattas mig ändå! Humorn, intellektekt, tutti!
Hoppas du ser detta och kommer tillbaka...jag vet ju att jag inte är den enda på forum som saknar dig . Piacere/R

Tvåbarnspappan

Jag finns här, jag lever fortfarande....men vet faktiskt
inte hur länge.....Kroppens funktioner slutar fungera en efter
en..... Vill bara att ni här inne som jag haft en nära
relation till ska veta att jag är så tacksam för all värme, kloka
ord och den kärlek ni gett mig!!!!

Ni finns i mina tankar varje dag. Förlåt för att jag lämnat
er...men orken är borta.

Kramar och så mycket kärlek från eran TP

- alltid fint att höra av dig. Hoppas att det vänder med din hälsa och att ljuset hittar fram till ditt liv igen - eller att du hittar ljuset! Kram / mt

Dompa

Jag känner mig så ledsen TP när jag läser dina rader. Du betyder mkt för mig. Att veta att du mår som du mår...gör ont. Som du ser så är jag fortfarande självisk. Jag är ledsen...men hallå? Skitsamma, vad jag känner. Dett handlar om dig; mt skriver klokt. Samma önskar jag dig; Att hälsan vänder, att orken kommer tillbaka. Framför allt hoppas jag att du har några glädjepunker kvar i livet. Att sönerna finns där.

Var mkt rädd om dig TP. Du ska veta att även du finns i mina tankar. Det fösta jag kollar när jag går in på forum är om där finns ngt livstecken från dig. Så jag blev lite lättad av att du hörde av dig. Men du ska inte känna att du "måste" skriva bara för att vi saknar dig. Utan fokusera på ditt. Vi finns här ifall det vänder, ifall du orkar. Håller dig hårt som satan! /R

Dompa

Fortsätter jag med att "titta in" här ibland och tala om att jag - och många, många fler - saknar dig!

Vet att du mår pyton på alla sätt. Hoppas det snart lättar. Om du vill så finns jag (vi alla) här. Kram min bror. Kärlek och respekt!!! /R

Nynykter

Kram från den trånande fästmön ;)
Jag hoppas du ser och njuter av de vackra höstfärgerna som speglar sig i vattnet.
Frk Nynykter

Stigsdotter

Ser du till att du får den hjälp som finns hos vården? Du måste försöka stå på dig, du behöver hjälp med det som händer i din kropp nu det går inte över av sig själv och det är inte meningen att du ska kämpa på för egen maskin. Lova att du inte kniper igen och är sådär himla dumt duktig som vi är ibland, du måste ut med det som det är: jag mår pyton!

Många kramar käre vän, du ska greja detta!!

måne

livet är svårt
är även jag i en svacka
det mesta känns mörkt
har haft ett par återfall nyligen
tyvärr
det gör ju inte saken bättre
men jag försöker acceptera mig själv som jag är
att jag har mina mörka perioder
när man nätt o jämt håller sig över ytan
men det är ju sååå farligt att dricka då
oändligt mörkerfyllermin själ
men tack o lov går det ju bättre om jag är nykter
o även om återfallen kommer emellanåt så är de färre
alltid något
o man jobbar ständigt på sin nykterhet
men ibland orkar man inte
man faller
men jag försöker
promenerar
mediterar
tänka positivt så gott det går
krama min familj
o mår bra av att de mår bra om jag är nykter
skönt att kika in här en stund
kram till er alla
carpe diem måne

Villervalle

återfall eller också får man acceptera att man är som man är. Huvudsaken måste väl ändå vara att man försöker hålla koll på hur man dricker och inte hemfaller åt hejdlöst supande som leder till katastrof för både en själv och omgivningen.

VV

Stigsdotter

...om man har bestämt sig för att man inte vill dricka och sedan ändå trillar dit.
Så vill jag gärna tänka att man kanske behöver det där återfallet för att övertyga sig själv, för att ge sig själv den där extra puffen och motiveringen. Insikten. Man fattar att "nej, du har rätt, det var inte så himla gott/avslappnande/uppiggande eller vad det nu är man söker. För mig var det en ganska lång process där jag slutligen övertygat mig själv om att det inte fanns någonting i glaset som jag har nytta av.