Första gången jag skriver här, hoppas någon orkar läsa min tråd. Finns säkert tusen likadana...

Tog mig ett återfall i torsdags, frun och barnen bortresta över helgen. Blev en halva gin tillsammans med lite vermouth. Vaknade upp tokbakis i fredags och det blev en liten återställare rödvin på förmiddagen. Slutade givetvis med att jag drack hela dagen och sedan lite på lördagen också innan jag däckade av utmattning vid kl 18.

Känner mig så trött, ledsen och besviken på mig själv. Jag borde ha tagit Antabus som jag har hemma redan på torsdagen men på nåt vis fick alkoholdjävulen mig att avstå från det...

Drack inget igår (söndag) och har inte druckit idag heller. Sitter nu på jobbet med svår ångest och fysiska bakfyllesymptom.

Jag var på så god väg med att sluta med alkoholen men på senaste har jobb och familj varit mycket ansträngande. Antar att det var den kortsiktiga avslappningen, att för en kort stund få känna sig fri från alla krav och måsten, som vann - igen.

Känner mig helt utplånad just nu, skulle behöva sova men ångesten river i mig. Med jämna mellanrum får jag lust att ta den enkla vägen - en återställare - men jag har tagit en Antabus och bestämt mig för att avstå. Hoppas på att somna ikväll istället så kanske ångesten är mindre imorgon.

Skulle behöva vara stark nu, men jag känner mig så svag...

Harry !

Ångesten går över när du fått lite lugn och ro och inte minst om du kan äta och dricka (vatten då helst !!) lite. Kanske ta en promenad innan kvällen ? Och det är helt ok att känna sig lite svag men undvik att självömka dig för det blir en negativa spiral av det.

Häng kvar här och fortsätt skriva av dig, det hjälper mer än du kan ana.

Härligt att du hittat hit !

höst trollet

Du har rätt, du är vanlig, men inte desto mindre välkommen!
Vi är väldigt vanliga allihop.. På lite olika sätt, fast med den gemensamma nämnaren alkohol..(eller rättare sagt "allegin" mot alkohol)
Du tycks ju ha funderat ett tag och vad jag förstår, så är det inte ovanligt att man snavar sas på tröskeln, när man bestämt sig!
Låt inte det hindra dig, utan upp igen! Häng kvar här, botanisera bland trådarna och skriv (om du vill och orkar)
Ångesten kommer lika mycket av själva alkoholen, som av "skammen" att man inte klarat av sina intensioner. Skammen kan du släppa, men du behöver kanske lite annan hjälp också att hålla dig nykter?(förutom antabus) Pepp på forumet är bra, men ibland behöver man ha någon i RL också..

Rekommenderar AA, Al-anon eller varför inte husläkaren om du har någon bra?
Att verkligen få prata med någon som vet vad det handlar om, är en mycket bra hjälp!
Ring Alkoholhjälpen, de kan stötta dig..

Vi är många här, som gör som Jonas i serien "Jonas löfte". Vi tar EN dag i taget!
Jag hoppas att du orkar ta idag och imorgon till att börja med..

/trollis/

Harry den Trötte

Jag ska kämpa på, hålla ut och ta mig tillbaka till det sköna alkoholfria liv jag hade innan. Ett stort problem är dock att jag har så förbannat svårt att uthärda baksmälla (ett problem jag med all snnolikhet delar med många här).

Återigen, tack för ditt stöd, det är skönt att veta att man inte är ensam.

höst trollet

Baksmälla, är gudskelov ett övergående tillstånd!
Att försöka bota det med mer alkohol, är som att rekommendera en bantningskur till en anorektiker...

Fast å andra sidan sägs ju att vi fruntimmer tar till knasiga metoder ibland.. Som min bästa kompis sa, när hon tokshoppade skor: Säga vad man vill om nya (lite för små) skor, men de får en att glömma alla andra bekymmer...

Nåja, meningen är inte att driva med dig, utan lätta upp stämningen en smula.. Varför inte följa Addes råd?
Går du förbi apoteket (det riktiga alltså) så kan du bukra upp med lite vitaminer + magnesium. ( B +C vitaminer är bra för oss med alkoholproblematik..)

Håll ut, detta är bara första dagen av ditt nya liv!
kram /trollis

Dompa

Välkommen! Du har fått bra råd av både Adde och Trollis. Mat, vatten, fysisk aktivitet och forum. Vitaminer är inte heller fel med våran sjukdom. Bakfyllan släpper förr eller senare. Även andra psykiska och fysiska symtom som ångest, svettningar och rubbad sömn. Men allt det där vet du ju. Även att det psykiska ofta tar längre tid, speciellt om man redan lever i en stressad situation...som jag förstod att du gör. Jag respekterar att du skrev att du tog ett återfall. Du har självinsikt...många har inte kommit så långt utan de "råkar" trilla dit. Självinsikten är ett av dina viktigaste verktyg just nu. Antabus är klokt...men då får det inte ligga kvar i röret.

Älta nu inte ditt misstag. Utan gå vidare. Skriv och läs här. Visst är många historier till förbannelse lika...men det kan finnas en tröst i det med; Man ser att man inte är ensam. Väkommen hit. /R

Dompa

Greppa inte riktigt ditt inlägg här...är kanske lite trög. Har du lust att utveckla? Hoppas iaf. att allt är ok och att du får en bra kväll! /R

Dompa

Nu förstår jag...men det var det ursprungliga inlägget jag inte riktigt fattade. Detta som du har ändrat är kristallklart ;-). Bättre att fråga än att sväva i okunskap. Ha det bra! /R

Harry den Trötte

Det är verkligen vad det handlar om, att ta ett återfall. Jag funderade i torsdags på att ta en Antabus men alkoholdjävulen i mig lyckades övertala mig att låta bli.

Idag har jag tagit en Antabus och är på jobbet. Mår fortfarande inte bra fysiskt eller psykiskt men det är lite bättre idag än igår.

Tänker ta kontakt med Beroendecentrum och eventuellt även psykolog. Måste komma tillrätta med mina återfall.

Jag är nog vad man skulle kunna kalla en micro-periodare eller nåt. Dricker inte alls under ganska lång tid. Sedan helt plötsligt är det dags igen och när jag väl börjat pågår det i 2-3 dagar. Jag hamnar ofta i situationer och på platser jag inte hade planerat, det kostar givetvis mycket pengar och ångesten och måendet efteråt är som att leva i helvetet.

Det är så konstigt att jag inte kan stoppa mig själv eftersom jag vet att jag kommer att må så här efteråt. Det är det som jag måste komma till rätta med.

höst trollet

Som Adde skriver, du har självinsikt.. Tycker att det är en god idé att ta kontakt med psykolog/beteendevetare, för att få hjälp med vad som triggar igång dina peioder..

Eller åtminstonde att du blir klar över signalerna.. För de flesta av oss får "signaler" om när det är dax..
Ibland är det så att ens närmaste omgivning, ser det tydligare.. Så det kan vara klokt att du involverar familj/kompisar/ arbetskamrater om din sjukdom..
Det blir lättare, för du slipper smyga, och sedan kan de ge DIG signaler om att "nu verkar det vara dax igen.."
Ser på min gubbe, när han börjar bli "rastlös" och "uttråkad".. Sedan dröjer det inte många dagar, innan han tycker att han måste "medicinera" mot något..

Nu var det flera månader sedan han trillade igenom sådär dunderordentligt och jag tror inte att det var någon rolig upplevelse för någon av oss..

Vi tog ett långt samtal, där jag klargjorde MINA ståndpunkter (och fick erkänna att jag själv anser mig vara beroende)

Jag har hållit mig nykter sedan dess, medan han har "trappat ner".. Kanske inte riktigt din sjukdomsbild, men början på en "period" är liknande, när jag kikar i backspegeln..

Sist han tänkte "ta ett återfall", genom att "känna sig krasslig", bytte jag taktik och förslog att jag skulle ringa vårdcentralen istället.
Det slutade med att han nöjde sig med sin "ranson" (2st 7,2 öl)istället för att köpa en en sjuttis, som han svept på en kväll förut..

Lite "sur och grinig" var han några dagar, men nu tycker jag att det går bättre.. Ibland blir det en vecka (nästan) utan något alls (eftersom han inte "räknar" lättöl)
Så länge det går åt rätt håll, så vill jag stötta (även om det går långsamt..;-D

Jag håller tummarna för dig!
/ trollis/

Harry den Trötte

Det finns klara risksituationer för mig, det är när jag är utarbetad, när barnen har skrikit hela nätterna och det samtidigt krävs mycket av mig på jobbet, när jag känner att min tid inte räcker till trots att jag gör saker hela tiden, när listan växer i alla fall, när brorsan vill ha hjälp med att flytta en lördag trots att jag är helt utarbetad efter veckan, när frun gnäller på att något hemma måste fixas så fort jag kliver in genom dörren efter arbetsdagen.

Då känner jag att jag bara vill bort från alla krav och måsten, bara för en liten stund...

höst trollet

Hmmm, låter som du måste lära dig ett litet ord på tre bokstäver!

NEJ!

Nej, stopp! eller bara "jag måste få tänka över saken", innan du svarar.. Våra närmaste måste få klart för sig, att vi kanske inte alltid är tillgängliga?

.. Din uppräkning, fick mig att fundera på om du kanske har en "konflikträdsla" som gör att du inte vågar/kan tala om att nu hinner/klarar jag inte mer..?

Istället, kanske du "går idäck", tar till "självmedicineringen" för att "dränka dina sorger/bekymmer"?
Funkar inte! dom dj*vlarna kan SIMMA!
Dessutom, sänder det lite "stackars mig"-signaler.. Nu är jag så slut, att jag måste ta till flaskan, för att ingen annan fattar...

Kanske är det ide, att ni pratar med någon gemensamt.. För det är ju sällan ens fel, att två träter..?

Och är man stressad, trött, utarbetad, så blir det gärna en massa missförstånd..

Tyvärr, löser inte alkohol problemen.. De kommer att finnas kvar. Men om du skaffar dig verktygen, för att lösa de andra problemen i ditt liv, så är jag väldigt säker på att du även kommer att lösa dina problem med alkoholen!
Lycka till! /trollis

m-m

Det finns ju klart orsaker till att man känner att man behöver komma bort från verkligheten.... Känner igen mig även om mina stressituationer inte är samma som dina. Att komma hem från jobbet när det har varit kaos och man inte hunnit tänka en enda tanke från början till slut, och det är lika mkt hemma så är behovet av alkoholens verklighetsflykt nästan oemotståndligt. Jag skriver nästan eftersom jag verkligen hoppas att det måste kunna gå att stå emot. Tänker ändå (nu, utvilad och ledig) att det försvinner så mkt tid av alkohol. Dels av drickandet, när man inte är så aktiv i tanke eller handling, men framför allt dagen efter med trötthet och ångest. Men det är klart enklare idag än vad det kommer att vara bara nästa vecka när jag jobbar igen. Fast å andra sidan har det inte spelat så stor roll,för att vara ledig har varit ett lika stort skäl till vin som att ha det stressigt.... Ja, herregud, det är inte lätt att få någon ordning på tankarna och orsakerna...

Nöten att knäcka är väl att som andra har skrivit, tänka tanken färdigt. Glaset med vin slutar ju sällan med det enda glaset....

Vet inte om den här kommentaren precis gav så mkt. Ju mer man tänker desto virrigare blir det :-/
/m

Harry den Trötte

Höst trollet, det ligger nog mycket i det du säger. Jag har behova av att vara duktig och att folk ska tycka att jag är att räkna med. Tyvärr verkar det som att det slår tillbaka mot mig själv, som en ventil som brister när trycket blir för högt.

Har nog dessutom någon form av kontrollbehov, jag behöver ha fasta rutiner och tid för mig själv för att känna att jag har kontroll. Det är när jag känner att jag inte riktigt har kontroll som jag flyr till alkoholen, dvs jag släpper kontrollen fullständigt och låter alkoholen ta mig dit den tar mig.

Harry den Trötte

Ja, ibland är suget svårt att stå emot när det är så mycket att det bara snurrar. Det är svårt att varva ner utan alkoholen, en känsla av frustration och rastlöshet innfinner sig hos mig. När jag är någorlunda pigg går jag oftast till gymmet eller sticker ut och springer, det är väldigt bra återhämtning.

Men tyvärr är man alltför trött ibland och avslappningen via alkoholen känns som det enda man orkar med. Det är då det går åt helvete för mig.

vill.sluta

Du vet att du kommer må piss och ha ångest.
Men du verkar även stark i din tro och övertygelse, när suget sätter in ut och spring, ta en promenad istället.
Intala dig själv att:
-NEJ!!!
Inte idag, INTE NU!!!
Käka en antabus, om du har.

Men STÅ EMOT, NU DJÄVLAR! Du fixar detta.
Tyvärr är det du själv som måste ta dessa beslut.
Men om det är någon som fixar det så är det DU!

Harry den Trötte

Tack för peppande ord vill.sluta.

Har tagit mig ganska lång tid att inse att jag är en av dem som inte kan dricka alkohol och jag har blivit bättre och bättre på att inte göra det.

Känns som att jag i 95% av fallen klarar av det nu men tyvärr är det fortfarande 5% av gångerna jag tar fel beslut och börjar igen.

Det är de där 5 procenten som är min utmaning nu och jag ska ge vad jag har för att klara det!

Harry den Trötte

Nu inne på fjärde nyktra dagen. Känns lite bättre för varje dag, ångesten blir lite mindre men har inte släppt greppet helt ännu.

Är inne i hypokondri-stadiet nu, det brukar bli så efter en rejäl fylla. Jag tror just nu att jag har alla möjliga stökiga sjukdomar. Brukar få bli någon vända till doktorn för att säkerställa att så inte är fallet genom provtagning. Någon annan som känner igen sig i detta?

Bokade tid hos Beroendecentrum igår (ska dit på måndag) och var och tog blodprov för det mötet i morse. I morse bokade jag även tid hos en psykolog som jag ska träffa om en vecka, hoppas han kan hjälpa mig med återfallspreventionen som jag ännu inte fått ordning på.

Allt gott!

vill.sluta

Hittat rätt väg att åka på.
Jag klappar händerna och gör vågen helt själv........
Ibland är jag knäpp, jag vet! Men en kul knäppis............
Du fixar detta //A