av Sommar12

Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

Fenix
tis, 2012-11-13 - 12:35

vi kan följas en bit på vägen. I morgon ska jag gå till beroendemottagningen i min stad, och jag inser att jag måste ta hjälp för att få stopp på mig själv. Det handlar för min del att få hjälp att inte ta återfall. Jag måste lära mig hantera de känslor och stämningslägen du beskriver, som gjorde att jag satte mig på en krog efter 7 månaders nykterhet. Har på senare tid sett rätt många kändisar som berättat att de slutat dricka. Gemensamt verkar vara att de säger sig ha gjort något av det bästa i sitt liv genom att sluta, och att ingen någonsin ÅNGRAT sig! Det är en kul tanke att tänka tvärtom, någon som säger "Gud vad jag ångrar mig att jag blev nykter".
Fenix

Dionysos
tis, 2012-11-13 - 13:31

Jag tror så här:

Det är mycket som händer i ditt liv just nu. Du arbetar dagligen med att komma ifrån alkoholberoendet och till ett liv utan alkohol. Du befinner dig i en nykter vardag som du inte på länge befunnit dig i. Samtidigit som du är i en stor förändringsprocess tror jag inte att din man riktigt förstår vilken radikal förändring detta är för dig. Han är inte i den förändringsprocess som du är i och han förstår inte riktigt fullt ut vad du går igenom (eftersom han själv inte har detta problemet eller erfarenhet av alkoholproblem). Bästa vore om han kunde sätta sig in i ämnet som medberoende, men det kan vara svårt för honom att acceptera.

Vidare tar man risken att växa ifrån varandra då din förändringsprocess är omfattande och till stora delar är helt livsförändrande. Din man tycker i början att det är härligt att du håller dig nykter, men efter en stund kan avundssjukan komma smyggande då du hela tiden bearbetar din nykterhet och detta kan ta mycket tid i anspråk från er tid tillsammans. Avundssjuka på att du förändrar ditt liv och lägger ner mycket tid på ditt levende och hälsa samtidigt som din man mer eller mindre står och stampar i sin egna utveckling.

Detta är värt att tänka på och viktigt att diskutera - din man måste nog på något sätt vara förändringsbenägen i sammanhanget annars blir det svårt att förstå varandra och kan sätta relationen i rejäl gungning. Detta tror jag är viktigt att ta med i processen - jag tror din man behöver känna sig delaktig i processen. Jag var ensamstående när jag blev nykter och fick tillbaka mitt liv, men med den erfarenhet jag tagit del av andra så kommer nästan undantagslöst ovanstående problem upp i en parrelationer - stora som små.

Sommar12
tors, 2012-11-15 - 09:24

I morse kom mannen hem från firmafest kl: 03.15.
De hade då festat sedan kl 16.00, alltså ett halvt dygn.
Han fick sova i sonens rum och sonen hos mig.
Det stank sprit på hela övervåningen när jag gick upp kl 6.30.
Känner ett sådant äckel och förakt.
Han dricker ju inte hemma nu och har alltid varit försiktig med det, men en riktig festprisse på jobbet. Jag har tyckt att det är ju ok, men den här gången kändes det inte bra!

Om jag ska gå i stödsamtal och ev. medicineras och försöka finna glädje och stolthet i att leva ett nyktert liv så känns detta väldigt fel och underligt.

Jag tappar respekt för honom och tycker att han hycklar när han tittar medlidsamt på mig och säger
"det är ju lika bra att du slutar, du kan ju liksom inte hantera det, eller bara ta ett glas vin....".

Hur många flaskor grabb-whiskey hällde du i dig i natt då?
Tycker att han tar ifrån sig själv rätten att anmärka på mitt drickande och sitt tyckande om mig och mitt vin.

höst trollet
tors, 2012-11-15 - 09:48

Det du skriver om din man, gör att jag tror att han känner sig osäker..
Att försöka förminska den andre, är en välkänd "härskarteknik", som en del inte ens är medvetna om.
Och det är inte okej!

Men att han tar til den, kan ju också ha att göra med att du sätter tydligare gränser, tar ansvar för dig själv (framför allt, är du mer motiverad att ta hand om dig själv)
Det ger ett säkrare intryck. Kanske börjar han bli osäker på sommar?
Den här nya Sommar, verkar ju veta vad hon vill och då förändras maktbalansen..
Omedvetet, försöker han nog få saker att "vara som förut"..

Framför allt, har han nog egentligen börjat lägga märke till sitt eget drickande, men än har han inte kommit så långt, att han vill medge att HAN har problem..

Det är oerhört vanligt, att relationer genomgår en kris, när en alkoholist blivit nyker.. Det förändrar ju livet och maktbalansen för den "medberoende" (som din man är!)

Ofta är det ju "alkisen" som medvetet eller omedvetet dikterat vilkoren.. Man har vetat, vad som väntar..
Nu är rollerna kanske ombytta och det är inte alla medberoende som "gillar läget"..

.. bara lite tankar från mig..

kram /trollis

Stigsdotter
tors, 2012-11-15 - 10:47

Dionysos skriver väldigt bra ang parrelation, jag tror det ligger mycket i det. Hos oss tog det lång tid innan mannen riktigt förstod allvaret med mitt drickande. Det är nog svårt när man inte varit där själv.

Jag tror inte han heller förstår vilken livsprocess det är. För mig handlar det inte bara om att sluta dricka, det handlar om att hitta tillbaka till mig själv, att lära mig att välja livet i varje stund, ta ansvar för det istället för att fly in i vindimmor som jag gjort tidigare.

Bra att du bokat in samtal och läkartid. Det är skönt att få tala med någon som kan stötta med tips och berätta för en att man "är normal" i sin sjukdom. För det är en sjukdom! Det är normalt att känna skam och sorg över det som varit men nu tittar vi framåt. Du behöver detta tror jag, det kan aldrig vara fel att ta hjälp, ta all den hjälp du kan få! Vem du kommer att bli bestämmer du bara själv!

Lägger en hög med styrkekramar här att ta till när det behövs :-)

Cecilia02
tors, 2012-11-15 - 23:14

har jag oxå här hemma. Han har förstått att jag har problem med alkoholen och har sagt att han ska stötta mig. Bl.a har han lovat mig att inte dricka hemma eller ha a hemma den närmaste tiden så att jag ska slippa frestas i onödan. Men igår fick jag se att han har ett öl förråd i boden, nu förstår jag varför han har stått där ute och "fixat" under kvällarna i veckan. Jag konfroterade han direkt och sa att jag var besviken. Han blev arg och gick och la sig. Ja, så nu är jag arg och besviken...Vad jag ville säga är att jag verkligen förstår hur du känner. Du är stark och modig, jag gillar verkligen det du skriver i din tråd.

Kram/ Cecilia tråd: Ny på forumet

höst trollet
fre, 2012-11-16 - 10:47

Såja Cecilia.. Din man trodde nog bara att han kommit på ett smart sätt att både äta kakan och ha den kvar..
Just nu, är ni ju inriktade på dina problem..
Jag förstår din besvikelse.. Men ska ni komma tillrätta med detta, så måste ni p r a t a med varandra samt vara specifika om vilka regler som gäller!

Om han gått med på 0-tollerans, så ska han givetvis inte "smyga"..
Men om du bara sagt att du inte vill att han dricker i din åsyn, så går det ju såklart att "tänja på"..
Han tycker säkert inte att han gjort fel.. Han dricker inte i din åsyn sas, men kan ha sina öl kvar ändå.. Väldigt vanligt..

Lycka till ändå, jag tror att du klarar det! kram /trollis

Sommar12
fre, 2012-11-16 - 15:53

Fredag och ännu en arbetsvecka är slut.
Trött i huvudet men ända jobbtankar på högvarv.
Ska försöka jobba någon timme nu innan det är dags för en film.
Har inte pratat med mannen sedan festnatten, igår var vi på olika våningar både i huset och i tankarna.

Det är så mycket som händer i mig just nu och jag behöver verkligen tid alldeles för mig själv.
Lockas av tanken att åka iväg någonstans, men är rädd att jag vill dricka då för ingen skulle ju märka det. Bara liksom för att prova....

Men samtidigt här i köket med thé och skorpor jämför jag fredagen nu mot då.
Fredagen har alltid varit min "dricka-mest-dag".
Förberedde allt på torsdagen så att när jag kom hem på fredagseftermiddagen var vinet kallt,
snacksen i skåpet, menyn förbered och klar.
Brukade öppna vinflaskan så fort jag kom hem och satt sedan här i köket och mös och njöt.
Sedan blev det mer och mer vin för varje år och på slutet var det allt för många fredagar som slutade med minneslucka.

Så nu sitter jag här och jobbar istället och har ingen aning om vad vi ska äta till middag. På det sättet känns mitt nya liv bra, ingen jakt hela tiden. Nu är nu och visst är det skönt med fredag men det måste ju inte vara så himla speciellt och mysigt för det!
Tänk vilken inre stress min kropp måste ha levt under,
alltid jaga den perfekta fredagskänslan och sedan vakna upp på lördagen med ångest,
försöka repa mig från ångesten/bakfyllan för att sedan på onsdagen börja se fram mot helgen om igen.

Genom att vara nykter behöver jag inte heller vara rädd längre.
Förut var jag alltid rädd både för att dricka för mycket och för att det inte skulle finnas tillräckligt att dricka.
Rädd för att bli bakis, rädd för att inte kunna köra dagen efter, rädd för nykterhetskontroll, rädd för att bolaget stänger, rädd för att någon verkligen ser hur mycket jag druckit, rädd för att någon hör att jag spyr hela natten, rädd för att inte minnas vad jag gjort, rädd för att minnas det jag gjort.

Nu är jag inte rädd längre.

Stigsdotter
fre, 2012-11-16 - 16:38

...om rädslorna! De får jag inte glömma, allt det där som du beskriver dig vara rädd för, det känner ju jag igen. Så skönt att slippa dem!

Dionysos
fre, 2012-11-16 - 18:48

... att påminnas av den stress och de destruktiva tankarna som följer av aktivt drickande... Tack - detta styrker mig mer inför min 7:e raka nyktra helg :-)

Ha en trevlig nykter helg alle zusammen :-)

santorini
fre, 2012-11-16 - 19:15

fantastisk beskrivning av livet med missbruket. Det kunde vara skrivet av mej. Rädd att dricka för mycket och rädd att det inte ska finnas tillräckligt. Rädd för allting och sen ångesten efteråt, så skönt att slippa det. Tänk att det kan vara så åtråvärt när det inte gav särskilt mycket glädje. Inte jämfört med priset. Jag vet inte längre hur mångte fredagskvällen utan vin det är för mej men över fem månader i alla fall. Känner inte ens av nån längtan eller sug, skönt. Det kan säkert komma över mej ännu nån gång men jag tar det då. Ju längre tid som går desto bättre känns det. Så bra att vi kommit så här långt. Ha en skön kväll!

Sommar12
lör, 2012-11-17 - 18:58

Tänk att vi är så många som haft det likadant och som kämpar för att ändra oss. När jag var mitt uppe i det kände jag mig så så ensam. Men redan första dagarna med forumet insåg jag hur många det finns som har haft det och har det precis som jag. Det ger styrka och jag får så mycket fina tankar av er som hjälper i tuffa stunder. Nu kaffe och chokladbiskotti i nystädat hus, en tyst och stillsam njutning jämfört med BIB:en.

santorini
sön, 2012-11-18 - 17:15

också väldigt ensam och udda. Kunde inte tro att det var sant när jag började läsa här och såg att andra betett sej likadant. På nåt sätt tog det udden av skammen. Man inser att det faktiskt är nåt sjukligt över det, hjärnan har blivit kapad. Det är inte usel karaktär. Jag upplevde en oerhörd lättnad när jag läste Sockerbomben för ett antal år sen och såg sambandet. Det tog många år ändå att komma hit men det gör mej också väldigt tacksam idag. Jag får se det som en livslärdom. Vi njuter av det enkla numera. Jag har en ask mörk Noblesse som jag ska frossa i till kaffet! Ha det så bra!

Sommar12
sön, 2012-11-18 - 22:37

ställde mig på vågen idag och ännu en toppnotering är nådd.
Känns inte bra alls.
Har känt i kroppen att jag gått upp, stoppat huvudet i sanden
och fortsatt äta massor av mackor, glass och godis.

Blir ledsen och det är ju knasigt alltihop.
Nu när jag inte dricker längre borde det ju vara lättare att låta bli allt onyttigt.
Jag vill ju vara nykter och frisk inte nykter och överviktigt.
Behöver gå ner 13 kg för att komma över BMI-strecket till normalviktig.
Signade upp mig på en "gå-ner-i-vikt-klubb" på nätet och
har som mål att gå ner de där 13 kilona tills jag fyller 40 i vår.

Vet att det låter ytligt, men jag skulle så gärna vilja se ut som jag känner mig.

Fenix
sön, 2012-11-18 - 22:52

se ut som jag känner mig! Bra utryckt må jag säga!
Ska vi göra en resa ihop Sommar, 13 kg är precis vad jag vill och behöver gå ned.
Förutom att inte dricka alkohol, vilka tankar har du om hur vi ska göra?
Kram
Fenix

Dionysos
mån, 2012-11-19 - 02:04

...drycken har det varit och nu har jag också lite problem med vad jag stoppar i mig. Nu blir det också för mig dags att göra något åt det:-) Börjar med rivstart imorgon med pulverdiet för att därefter övergå till LCHF - kommer dock inte riskera min nykterhet den är prio 1, nog bra att ha i åtanke när en viss hunger stundar - hunger ökar suget på alkohol, kanske bättre köra LCHF direkt men jag skall göra ett försök:-)

Sommar12
mån, 2012-11-19 - 11:08

Det verkar som att det är fler än jag som mumsat go´saker istället för A och ni är så välkomna att hänga med!
Jag har som sagt gått med i Viktklubb på nätet och genom att skriva in allt jag äter hoppas jag att jag kan sluta äta ner jag ätit det jag ska enligt programmet.

Ett stort problem för mig är att jag helt tappat intresset för matlagning nu när jag inte kan dricka vin under tiden, har dessutom tappat aptiten och tycker att allt ser äckligt ut och bara ätit mackor.

Sedan unnat mig godis och glass på helgerna och allt annat gott därtill.

Har fyra par jeans i garderoben som jag så gärna skulle vilja ha!!

Låt oss peppa varandra i detta oxå. För jag börjar tro att där någonstans i framtiden finns den riktiga jag som är nykter, frisk och som mår bra, jag är på väg, men märker att det jag ser i spegeln inte reflekterar den kvinna jag är och vill vara.

Har alltid varit en mästare på att vara elak mot mig själv och när jag unnar mig allt detta goda så är jag ju inte snäll och unnar mig saker utan jag är taskig mot mig själv som försämrar min hälsa och tar bort glädjen i att vara fin.

Jag kämpar på, det är en lång väg att gå...

Stigsdotter
mån, 2012-11-19 - 15:28

"vill se ut som jag känner mig". Jag tycker nästan det är äckligt när jag ser mig själv på foton för jag ser så tjock ut, mycket större än vad jag känner mig!

Och visst är det sant: inte är jag snäll mot mig själv när jag unnar mig?? Det är ju tvärtom! Har beställt den där boken som så många verkar tycka är bra: sockerbomben i din hjärna. Den ska kanske ge lite inspiration (eller fungera avskräckande).

usch, den där muffinsen jag tryckte i mig till fikat växer i halsen...