av Miss K

Hej!
Jag är ny här och skulle behöva råd och stöd.
För ett år sen träffade jag en alkoholist igen... Jag fattar inte att jag inte förstod och nu är jag fast, jag älskar honom över allt annat. Jag har i en annan relation varit den typiske medhjälparen, jag har dolt, täckt upp och ljugit. Dit vill jag inte komma igen, men märker att det är lätt hänt.

Vi har nyligen flyttat samman och både han och jag känner oss ganska låsta nu. Dåliga kontaktnät gör inte saken bättre... Det värsta är att vi båda är psykiskt instabila med depressioner i bagaget. De senaste månaderna har min sambo fått panikångestattacker som har lett till att han druckit på natten eller morgonen. När han druckit får han mer panik om han inte dricker får han abstinens. Allt blir som en ond cirkel. Tidigare har han "druckit socialt" och tyckt att han haft kontroll. Nu har det gått så långt att han blivit uppmanad att lägga in sig. Han är livrädd för detta och bortförklaringarna blir fler och fler. Han ska sluta själv, trappa ner etc.

Vad säger ni, går det att sluta när man druckit hela sitt vuxna liv? Vita veckor har inte existerat, verkar det som.
Jag vet inte hur länge jag ska orka, vet att jag måste sätta gränser, men hur?

Miss K
sön, 2012-11-11 - 20:55

Det har hänt en del sen i går. I morse fick han abstinens och ångest och beslutade till sist att han ville bli körd till akuten. Jag trodde verkligen att han skulle ångra sig under vägen, men han har nu varit inlagd i snart 12 timmar och verkar må utmärkt.

Vi får väl se hur det går om en dag eller två...Ibland inbillar jag mig att han inte är så sjuk. Jag jämför med andra som dricker större mängder eller hamnar i bråk o.s.v.
Andra stunder tänker jag att han kanske kommer att hålla på som innan i ett år eller så innan han blir mer stabil. Att avgiftningen inte har någon som helst betydelse.

Ni som har erfarenhet av den här "fasen" får gärna berätta. Är det t.ex. vanligt att man kan få komma på behandlingshem direkt efter. Vad händer när arbetsförmedlingen får veta?

Ska nu försöka koppla av från alla dessa tankar kring alkohol, läser nog för mycket.

Miss K

höst trollet
mån, 2012-11-12 - 07:55

Vad skönt att han gick med på att bli körd till akuten.. Kan tyvärr inte sia om vad som händer, men känner att just detta, är ett första steg!
På något sätt, kanske han fått en egen AHA-upplevelse angående missbruket..

DU ska inte ta ansvar för vad som händer härnäst, det ska han göra själv!
Nu ska DU ta hand om DIG, så att du inte fortsätter att "slänga kuddar" under honom när han faller..
För då är ni snart tillbaks på ruta ett!

Skriv gärna hur det går, jag håller tummarna!

Kram /trollis

Lelas
mån, 2012-11-12 - 07:57

Vad bra, Miss K! Även om mycket är oklart inför framtiden, så är det här ett första steg. Utan den här fasen kommer ju ingenting förändras.

Mitt svar på hur man klarar av detta är samma som så många gånger: sök hjälp. Jag hade aldrig fixat alla turer med akuten och behandlingshem utan mina olika samtalskontakter.

Kram!
/H

Miss K
mån, 2012-11-12 - 14:32

Tack för att ni peppar mig!
Har börjat undersöka möjligheten att få prata med någon. Inte så lätt att hitta. Alkohollinjen hittade bara det jag själv visste, Al-anon. På deras hemsida står det att de inte vill ge råd om behandlare. Tänkte gå på möte, men det kan dröja innan det passar. Vårdcentralens kuratorer tipsade de om också. Jag hade nog helst pratat med någon som är specialist på just alkohol och medberoende.

Min sambo vill ha massor med bekräftelse nu, jag får nog höra mycket gråt i morgon när jag ska hälsa på. Jag har sagt att jag finns där för honom om han håller sig nykter. Tror att jag ändå ska stödja tankar på varsin lägenhet även om det kan bli en ny flykt för honom.

Kram
Miss K

vill.sluta
mån, 2012-11-12 - 17:16

Glöm inte bort dig själv i all villervalla.
Du är fantastisk och GÖR ett superjobb tillsammans med din käre sambo,.
Jag hoppas på possetiv utgång av hela spektaklet!
Det gör ont ibland men hellre det..............
//A

Lelas
mån, 2012-11-12 - 17:57

Jag fick hjälp av kommunens familjeenhet, och träffade en kurator där som inte var specialist på beroende. Men det var fantastiskt bra ändå. Vi träffades en gång i veckan länge, och sedan lite glesare.

Jag kombinerade det med anhörigstödet som ingick i makens behandlingshem. Det var en samtalsgrupp som sågs en gång i månaden.

Men detta vill jag ha sagt: ge kuratorn en chans, och kombinera det med Al-Anon.

Kram!
/H.

Miss K
ons, 2012-11-14 - 22:07

Tack för tipsen! Ska prova både kurator och Al-anon.

Just nu känner jag mig som vårdare på ett behandlingshem. Min sambo blev utskriven idag och verkar ha fått mycket lugnande. Han var nästan som en zombie först. Lite senare fick han en ångestattack och började prata om hur sugen han var på att dricka. Tur att jag har fått hjälp från hans släkting som har kommit hit på ett par dagar.

En massa mediciner har han fått utskrivet. Förstår inte riktigt hur det ska fungera sen, vi väntar på besked från vårdcentralen. Han ska tydligen dit 3 ggr i veckan. Vad som ska göras vet jag inte, men det har med Antabusmedicinen att göra. Hoppas att han snart blir "som vanligt" igen, och då menar jag hans friska dagar.

Miss K

Miss K
lör, 2012-11-17 - 21:31

Hej igen, fortsätter min lilla dagbok

Min sambo är fortfarande nykter, 1 vecka har snart gått!!
Jag förstår de som pratar om nykterhet "på vita knogar", vi har verkligen kämpat.
Bara idag har han haft 2 ångestattacker då han velat dricka eller ta lugnande. Jag har svårt att se hur det ska funka framöver, jag har tagit lite ledigt, men han måste ju kunna vara själv hemma så småningom.

Lite erfarenheter från vården:
Utskrivning när min sambo var nerdrogad (kommer inte ihåg något)
Vi fick besked från avd att vårdcentralen skulle ordna med läkarkontakt och psykolog. Han skulle också få gå på Antabusmottagning med början fredag.
Inget meddelande om tider, jag fick ringa vårdcentralen som till slut hittar papperna.
Väl på vårdcentralen vet de inte att han börjat behandlingen och att han fått lugnande (som han överdoserat). De kan inte erbjuda varken kurator läkare eller sjukgymnast. Hänvisar till vårdavd.
Jag ringer avdelningen som hänvisar till vårdcentralen. Får förslag om att besöka akutmottagningen så att de kan ge honom läkare. Tror inte det blir så smidigt...
Har nu skrivit till privat mottagning, hoppas det händer något. Han måste ju åtminstone få känna att någon bryr sig.
Man måste vara frisk och påstridig för att vara sjuk!

Är nu på spänn hela tiden här hemma, tur att jag sover någorlunda på natten.

Miss K

mulletant
sön, 2012-11-18 - 05:04

skriver du att du inte fattar att du gått från en alkoholist till en annan. Det är väldigt vanligt ska du veta och det handlar om dig. När jag läser vad du skrivit får jag tanken att du är en person som tar mycket ansvar, mer än vad som är rimligt att orka med. Jag hoppas att du har en egen terapeut eller liknande att tala med - om dig! Det är faktiskt så att den enda du kan hjälpa är dig själv. Han måste ta hand om sig och hitta den egna viljan att bli nykter. Det tar tid att förstå, för de allra flesta, att det handlar om att sluta dricka alkohol och det är ett beslut som bara han själv kan fatta och ta ansvar för.

Så klokt att fundera på skilda lägenheter - er relation är "bara" ett år och ingen av er mår bra. Du skriver att du nu är på spänn hela tiden. Gå också på Al-anon-möte så snart du kan. Jag vet inte vilka hinder du ser när du skriver att det kan ta tid innan det passar - men tänk efter en gång till och tänk på att du måste ta hand om dig själv nu!

Kram i morgonmörkret! / mt

Miss K
mån, 2012-11-19 - 13:40

Det börjar lösa sig tycker jag. Fortfarande attacker, men han följde med till vårdcentralen ändå.
I morgon ska jag börja jobba igen, lite orolig för detta. Han ligger mest i sängen, så vi får väl se vad som händer. Ja, jag brukar ta för mycket ansvar, men jobbar på det. Känner att jag på något sätt måste motivera honom att fortsätta vara nykter.

I kväll ska jag på möte, jag har föreslagit att han också går på AA-möte samtidigt.
Terapeut har jag på gång, men får vänta 2 veckor till tyvärr.

Kramar
Miss K

mulletant
mån, 2012-11-19 - 19:45

du ska på möte! Hoppas du känner att du får stöd där. Fundera lite över av vilken orsak det är du som "måste motivera honom att fortsätta vara nykter".
Fint att du hittat en terapeut också även om du får vänta ett litet tag.
Styrkekramar! / mt

Lelas
mån, 2012-11-19 - 20:08

Åh, då är du nog på ditt första möte nu då! Bra jobbat, Miss K!

Skriv gärna och berätta hur du upplevde det.

Kram!
/H.

Miss K
tis, 2012-11-20 - 10:25

Ja, mötet var OK. Är väl inte helt med på det här med Guds medverkan, men det kan jag väl bortse från. Det känns bra att få berätta vad man vill, men räcker det, behöver man inte kommentera varandra ibland?

Det går sakta framåt här hemma. Min sambo börjar prata om att jobba och är ute och motionerar lite nu. Han har inte så många intressen, så det är väl därför jag försökt hitta något till honom, och det gäller ibland också jobb. Och ja, Mulletant, jag vet innerst inne att det inte är mitt jobb, men tack för att du påminner mig!

Tack för ert stöd!

Miss K

mulletant
tis, 2012-11-20 - 14:43

ger dig tid och rum att ta hand om dig själv också!
Vad är du intresserad av? Vad mår du bra av att göra? Vilka drömmar har du?
Upptäck dig själv och ta hand om dig! Kram / mt

Miss K
tors, 2012-11-22 - 09:11

Återfall....
Igår när jag kom hem luktade hela våningen av öl. Jag hade känt det på mig hela dagen. Han var nerstämd och svarade inte på mitt telefonsamtal. På natten satt och hörde på musik på hög volym. Det sätter igång gamla minnen för mig från hur jävligt det var för många år sen.

Jag blir arg, men så är det en röst i mig som säger; det är inte lönt att säga något han lyssnar ändå inte, jag ska bara vara som vanligt, jag behöver inte låta mig påverkas av honom.
Vad ska jag göra av mina känslor??? Som det är nu försöker jag vara i ett annat rum.

Sen kommer också funderingarna. Vad händer nu? Mitt ultimatum gällde bara 1 vecka. Jag hade tänkt att jag skulle tolerera ett återfall,och sa nog det till honom också. Det beror nog på vad som händer nu. Är det troligt att han kan ta bara denna kvällen och sen fortsätta "behandlingen" igen?
Han struntade i Antabusen häromdagen, planerade han att dricka då eller kände han sig så kränkt som han sa?

En trött och besviken
Miss K

Lelas
tors, 2012-11-22 - 19:14

Vad tråkigt att läsa, Miss K! Jag vet hur det känns när man ständigt slits mellan hopp och förtvivlan.

Uppdatera mig lite - du skriver att ditt ultimatum gällde en vecka. Har den veckan passerat? Eller drack han under den veckan?

Jag tror att det är oerhört viktigt att du genomför det du har sagt i ditt ultimatum. Att inte göra det innebär att du flyttar din gräns ytterligare lite, sakta sakta sakta. Du måste bryta mönstret.

Var rädd om dig!
/H.

Miss K
fre, 2012-11-23 - 11:55

Nu står det klart för mig. Han har valt spriten. Han är som ett barn och vill komma hem till sina föräldrar som är gamla och sjuka. Hur det hela ska gå till praktiskt får vi se.

Lelas, han klarade drygt en vecka helt utan alkohol och det var mitt ultimatum. Får sätta upp ett nytt om han stannar. Funderar på detta nu.... och på hur jag ska hitta vidare i mitt liv.

Miss K

Miss K
lör, 2012-11-24 - 13:40

Ensam igen... Han stack igår utan att säga hej. Jag såg i och för sig att han höll på att beställa biljett, men jag orkade inte vara hemma, trodde aldrig han skulle resa så snart. Jag hatar människor som inte kan kommunicera utan bara sticker. Vet inte om jag kan hitta ursäkter för det längre.

Jag försöker nu intala mig själv att vi aldrig älskade varandra, att vi bara ville utnyttja varandra för att slippa vara ensamma/ få hjälp i vardagen. Men jag saknar honom ändå, har knappast känt så starkt för någon innan.

Måste ta tag i många saker nu. Om jag inte söker mig utåt kommer jag antingen börja dricka eller en dag hamna på psyk. Kunde plocka fram den gömda vinflaskan nu, men stannade vid 2 glas (har respekt för alkohol nu). Jag har ingen förutom familjen att umgås och prata med. Kan gå på Al-anon varannan vecka, men resten av tiden??
Jag försöker motionera 2 ggr i veckan, det hjälper mig lite.

Miss K

mulletant
lör, 2012-11-24 - 14:34

att bara ge sig av. Egentligen borde du fira ... men jag har respekt för att du saknar och förstår att det är tomt trots allt. Vet du, jag fick en tanke. Du skrev tidigare att du är psyksikt instabil med depressioner i bagaget. Vet du om det finns nåt Fountain House i din närhet? Det kan vara alldeles fantastiska platser för gemenskap och samvaro. Kolla om det finns nåt sånt ställe där du kan fylla ut din tid. Så klokt av dig att ha största respekt för A (alkoholen) som den kallas här på forumet. Den är listig, falsk och stark. Sök dig till tryggare tröst! Hoppas du har en förstående familj där du har gott sällskap.

Kram, kram - fortsätt gärna skriva (fast karlsloken drog...)! / mt