av Aldrig mera kä…

Jag är ny här så jag vet inte riktigt hur jag ska börja....

Gilla läget
tis, 2012-11-27 - 00:29

Oj vad jag känner igen mig.
Tror att det är ångesten som får dig att tänka på det om och om igen. Ångesten som gärna lägger till fler detaljer som inte har hänt för att göra det värre. Starkt av dig att facea de som du var ute med istället för att låtsas som det regnar. Värst är ju att inte få någon info utan bara de blickar du talar om.
Vad är nästa steg? Vad vill du förändra?
Ta hand om dig och var inte för hård mot dig själv. Det är ju bara du som kan göra så att du mår bra och ändrar ditt beteende.
Andas.
Kram

Gilla läget
tis, 2012-11-27 - 09:36

Jag förstår och känner igen din ångest fullt ut. Dags att bestämma dig. Leva i ångest och det som har hänt. Eller ta den andra chans du fått- blicka framåt och gör ditt liv såå mycket bättre. Välkomna bilder och tankar, titta på dem och bestäm dig för att du har gjort allt du kan för att ta reda på vad som hänt. Så småningom kommer de att dyka upp alltmer sällan. Titta på allt det fina du har och var snäll mot dig själv. Du har just bestämt dig för att göra ett av det bästa valen i ditt liv. Var stolt! Heja! Kram

Stigsdotter
tis, 2012-11-27 - 11:26

Vad bra ändå att du kunde prata med kollegorna om det! Du får utgå från att de talar sanning. Så småningom kanske det dyker upp fler minnen från kvällen men det är ingen ide att älta fram och tillbaka tror jag. Hjärnan är sådan att den alltid vill fylla i luckor där det saknas information.

Var rädd om dig! Välkommen hit!

Berra
ons, 2012-11-28 - 00:41

Tja vad ska jag säga,. du brottas med dina minnesflashar, små små minnesfragment ifrån senaste fyllan.
Och du vet inte vad som är sanning eller inte, vågar inte ens förlita dig på dina egna små fragment som dyker upp då och då, eller om de bara är en förlängning av din fantasi...

VAD HÄNDE EGENTLIGEN???

Nej jag kan inte svara på det, och OM nu någon som var med på kvällen verkligen berättade sina upplevelser, skulle du verkligen vilja höra dem då, och gräva ner dig ännu djupare i ångesten???
Till saken hör att de flesta oftast friserar sanningen, så att den inte ska låta så hård,
hur ska du då kunna lita på att det inte var ännu värre..?

Får du höra någon annans version så kommer kommer du troligen inte att helt och fullt lita på att de har sagt hela sanningen, och i båda fallen, de kommer bara att få dig att må sämre...

Okey, vad spelar sanningen för roll för dig just nu, hjälper det dig i ditt beslut om att sluta dricka på ett tag, oavsett vad som sägs..?

Skulle du kunna gå runt till alla och säga ...förlåt...förlåt, det var inte meningen..?
Troligen inte, du skulle vara ångestfull och hela scenariot skulle nog bara kännas konstigt,
för alla parter...

Pussas, det gör min fru på alla, kvinnor likväl som män när hon är på fyllan, men det betyder inte att hon lämnar mig för någon annan, hon pussas av glädje och att hon älskar dem hon är med, alltid.
Grovhånglat har jag aldrig sett henne göra med någon annan, flörtat på ett oskyldigt sett, ja!
Allting finns i lite olika kulörer, även andras upplevelser, svartsjukan ligger i ens egna osäkerhet.

Om du vänder på det, och försöker göra någonting positivt av din ångest för tillfället.
Finns det någon eller några grejor du skulle kunna få ut av det?

Ångesten är destruktiv, men också ett väldigt kraftfullt verktyg, den kan få dig till att ta livsavgörande beslut, kanske aldrig mera dricka???
Att dricka mindre har vi alla som oftast sett gå i stöpet, vi vet hur vi förändras av alkoholen, vi dricker mer än vi hade bestämt oss för innan, och sedan händer det grejor...

Alltså är inte dricka mindre en lösning eftersom alkoholen får oss per automatik att dricka hämningslöst, kanske inte varje gång, men man hamnar i någon sorts falskt förtroende om att man har kontrollen efter att haft kontrollen en, två ..tre gånger...men sedan?

Shit happens?, japp det gör det, hela tiden...
Men känns det inte helt meningslöst att hela tiden upprepa dem gång efter annan???
Att aldrig ta lärdom..

Man kan borsta bort ångesten som tynger ens axlar likt vanligt mjäll, och säga..ja ..jag var ju full.
Känner flera av mina vänner som aldrig skäms över vad de har gjort på fyllan, det bara är så..
Men har de inget samvete alls, jo, men med allt som har med alkoholen att göra, förlåts automatiskt..
Det ligger på något sätt ingrott i deras förhållande till alkoholen, den räknas inte..

Jag anser att du skall vända kraften i ångesten till något användbart istället..
Jag ska bättra mig på det här och det här, och sätt tydliga gränser, tider hållpunkter etc...

Du vet inte om du har haft sex eller inte, och nu har du dessutom dåligt samvete inför din pojkvän.
Och det kommer du att få ha så länge du inte berättar det för honom...
Ska du berätta, JA för din egna skull, så att du kan släppa det och gå vidare....
Kommer han att förlåta dig, tja det vet du när du har berättat det..
Är det värt det?, det vet du först efteråt, men att knipa om det under lång tid kan vara värre...
Sätt hans kärlek till dig på en prövning, för du vet ju inte ens om du var otrogen eller inte?
Och han kan heller inte vara säker på om du var det eller inte...

Vill han lämna dig, kanske inte kärleken var så stark att den tålde en prövning...
Och om ni klarar av den, så kommer du nog att minnas den med allt obehag att du aldrig mer vill vara otrogen igen, men du kommer för en lång tid vara den misstänkta och få det uppnystat gång efter gång för att du en gång valde bort honom.

Men sex är inte allt, livslång kärlek med äkta åtrå smäller nog mycket högre, på sikt.
Ärlighet varar längst, även om den gör tillfälligtvis ont

Jag vet var du går igenom, det är PRECIS samma känslor som fick mig att totalt lägga av med drickandet, för jag orkade inte med detta eviga dividerande om vad som hade hänt, eller inte...
Fantasin är ibland starkare än verkligheten, och används den fel som vid t.ex bakfyllan,
så gräver den djupa sår i själen som tar lång tid att återhämta sig ifrån, det är inte värt det!

Sinnesro fick jag efter det att jag visste vad som verkligen hade skett varje helg, och nästa...
Ångesten höll på att förta' mitt liv, den var uppsvälld som en jättestor luftballong med korg nog att kunna ta ett tiotal människor, känslig för kastvindar, och den var oberäknelig när det stormade..
Idag är den som en skrynklig barnballong, och den går lätt att hålla stången i en hand..
Om man klämmer på den dyker det upp någon enstaka bubbla här eller där, men farlig är den inte längre.

Någon skulle kanske kunna kosta på sig att kalla mig tråkigt, men ett lätt pris att betala,
när jag i själva verket mår så himla mycket bättre...
Jag behöver inte dricka för att göra någon annan till lags, jag är nykter för min egna skull..
Ingen större berg&dalbana i känslolivet på konstlad väg, jag har kontrollen, alla veckans dagar.
Jag vet vart mina blåmärken kommer ifrån, är det ett för högt pris?

Sätt dig ner och låt ångest-tyngden på dina axlar ramla ner på din rygg,
och ge dig en knuff framåt istället...

Skriv massor av små brainstormade ihopvikta lappar med för och nackdelar med ditt alkoholintag, lägg dem i en burk och spara dem ett litet tag framöver, glöm bort dem och ta sedan fram dem när du känner att motivationen sinar, och lär dig att återminnas alla hemskheter, jag kallar dem känslo-minnen.
Lägg dem i två högar, bra med alkoholen, och dåligt med alkoholen, vilken hög får mest lappar???

Se det som en livserfarenhet rikare, och välj ett annat spår..
Historien kan du inte ändra på, det som har skett det har skett...
Men framtiden har du all möjlighet att kunna påverka, redan nu..
Och du behöver inte ens följa någon annans spår, du kan skapa din egna stig efter det som gör att du mår bättre, oavsett vad andra tycker och anser, du är viktigast, här och nu!

Stå upp för den du är och ibland måste man ta till hårdhandskarna och vara storasyster/bror över sig själv, och lyfta ur en i sammanhang som man inte mår så bra av...

Du kan t.ex tvinga dig att dricka ett glas vatten varje gång du får en ångestattack, varje gång!
Och till slut flyttas tankarna till en utspänd mage och ett evigt kissande...
Det psykiska får en fysisk smärta istället, vilket kan göra att kroppen inte vill tänka på dem,
den minns nackdelarna med att tänka dåliga tankar, funkar inte på alla..
Men bara känslan av att man spolar ut/bort dem kan kännas förlösande...

Men som svar på frågan om när du kan förlåta dig själv,
kanske den dagen du förstår konsekvenserna av ditt egna drickande,
men inte när du har kontrollen, utan när du har förlorat den...

Och det är svårt att ställa sig upp, innan man ens har fallit....

Okey, det här blev ett långt inlägg, förlåt!
Men jag ville visa att jag bryr mig om dig och att ditt inlägg berörde mig..

Berra