av Adde

..

markatta
sön, 2012-11-25 - 21:20

så här skapar du en tråd; gå in på ett underforum t.ex. "förändra sitt drickande", under rubriken "förändra sitt drickande" står det i blå text "skriv nytt diskussionsämne", klicka där så är det bara att skriva och välja rubrik precis som ett inlägg.

Ha det fint!

Adde
mån, 2012-11-26 - 09:17

för barnens skull ? Jag har nog aldrig funderat på att många har det som drivkraft ? Om det är fler som gör det för nån annans skull än för sin egen det tror jag mig veta men det brukar inte hålla i långa loppet, tyvärr.

För mig var det ett helt paket som gjorde att jag sökte hjälp ordentligt sista gången. Jag hade ju under en lång tid försökt bemästra sjukdomen utan nån större framgång men när hustrun beställde tid åt mig på beroendeenheten (Jag hade gått där ett antal gånger genom åren) och enhetschefen där sa åt mig att jag inte var alkis utan hade familjeproblem då kom min riktiga ilska ifatt mig och jag började leta utvägar på egen hand. På sätt och vis kan jag tacka idioten till enhetschef för att jag började min resa mot nykterheten, tragiskt nog. Hur många liv har den kärringen förstört genom åren ??

Efter det mötet kontaktade jag soc och fick liknande svar även där och nån behandling var inte tänkbar. Förutom då en öppenvård som jag nekade till, det var ju så mitt liv i princip såg ut, jobba på dagarna och supa tills jag somnade på kvällen. "Du kan ju inte vara alkis !! Du har ju fina kläder, familj och jobb" !!! Jag är fortfarande så häpen över att okunskapen är så svindlande stor hos soc-folk.

Hustrun satt sen klackarna i marken och hade egen lägenhet på gång och jag insåg att mitt liv skulle haverera totalt och att jag skulle tappade fotfästet helt om hon stack. Det primära för mig i det stadiet var inte att hon skulle dra eller att barnen skulle följa med henne utan helt egoistiskt att det jag byggt upp skulle försvinna, om jag fortsatte att kröka. Mitt liv skulle övergå till total misär och det var de tankarna som då styrde mig i mitt sökande efter hjälp.

Jag sökte hjälp i det stadiet helt på egen hand och jag var villig att göra allt i min makt för att återfå ett värdigt liv. Soc hittade helt plötsligt ett behandlingshem i mitten av stan som skulle vara gratis för mig och jag gjorde ett studiebesök där och pratade med en terapeut där tillsammans med soc's kontaktkvinna. En kvinna som inte ens hittade dit utan att jag fick beskriva vägen för henne. Så insatt var hon.

Svaren jag fick på mina frågor och stämningen på stället tillsammans med placeringen mitt i stan mittemot Bolaget gjorde att jag tackade nej.

Jag gjorde då ett eget val, med åtföljande protester från hustrun, och bokade plats på Nämndemansgården som jag då skulle få betala själv.

Med facit i handen ser jag nu att mitt val var det rätta trots att det kostade mig en rejäl slant. Och jag gjorde mitt val själv, det inser jag nu att det var väldigt viktigt för mig.

Jag är idag nykter helt för min egen skull inte för att visa upp det för nån annan. Och för mig är det en av mina grundpelare att sätta mitt mående före allting annat runt mig. "Acceptera det jag inte kan förändra....." är viktigt för mig men idag klarar jag även av att vara motvalls och kan kämpa för det jag tror på.

Men jag får aldrig glömma mig själv och komma ihåg att min historia är min framtid.

Ps Kommunens behandlingshem lades senare ner eftersom patientresultaten var urusla.Ds

Adde
fre, 2012-11-30 - 11:44

tack viktoria !!!

Jag gillar din kram jättemycket :-)) Den lyfte mig idag när den kom bara sådär helt oförhappandes !

Det är det som är så fint med kramar, de behöver ingen årstid eller speciella tider, de kan bara vara och leva just idag :-)

Bamsekram tillbaka ♥

Adde
ons, 2012-12-05 - 19:05

den jag hade först och som inte funkade :-) Du ser när länken inte blir blå att den inte är ok av någon anledning.

Adde
lör, 2012-12-08 - 10:41

här tiden för några år sedan var jag i min absoluta botten. Jag höll på att slutföra ett jobb och kroppen, ja hela systemet, gick på långt över det som egentligen var möjligt. När jag tittar tillbaka förstår jag inte hur i hela världen jag klarade det, hur det överhuvudtaget höll ihop, helt klart övermänskliga krafter som jag hittade nånstans.

Jag hade undersökt och kollat hela hösten var jag bäst kunde få hjälp och jag fastnade för Nämndemansgården. Men som en sann alkoholist var jag ju tvungen att förhandla och förhala beslutet så länge det bara gick. Att vara där under julen vet jag inte, eller kommer inte ihåg, om jag alls funderade på utan det var nog så att jag vill supa färdigt under helgerna och sen åka dit. Att reda ut hur tankarna gick i huvudet på en aktiv och mycket nergången alkis är inte lätt i efterhand, mycket försvann i dimmorna.

En del saker har fastnat i huvudet som att jag tex absolut nödvändigt, i bästa entreprenörstil, skulle pruta på priset som dessutom skulle gå upp vid årsskiftet. Det lyckades självklart inte men jag fick löfte om att få det gamla priset även om jag dök upp efter årskiftet. Sen var det där med vilken dag jag skulle komma dit !?

Jag ringde på en onsdag mellan nyår och trettonhelgen och berättade att jag äntligen kommit till beslut om att åka ner och mannen svarar glatt : Men vad bra ! Då ser jag till att du har plats i morgon bitti !! Och jag svarar, återigen i sann alkisanda : Nej, nej, jag har lite saker att ta hand om !! Vi säger att jag kommer på måndag !!

Jag hade inga andra grejer att ta hand om än mig själv !! Allt var ju kaos runt mig så beslutet var ju helknäppt. Men....idag vet jag att detta är så vanligt så det är mer regel än undantag att vi alkisar, när vi står på kanten att kasta oss ut i det okända, gärna vill skjuta upp det ett tag till och se till att supa nån eller några dagar till. Många är de historier om frisörbesök, gräsklippning, bilbesiktning och flera andra knepiga orsaker till att inte åka direkt som har berättats under glada skratt. Även där är vi så lika i vår sjukdom.

Jag hårdsöp de sista dagarna och på söndagen drack jag upp allt som var mitt (jag glömde några väl gömda 10,2or i garaget som jag hittade ett år senare) och rensade bort burkar och flaskor och la de i bilen för att stanna tidigt på måndagmorgen vid returbehållarna. Vid fyrasnåret på morgonen började min resa och ja, jag hade nog blåst rött om nån hade testat mig då.Jag var i otroligt dålig kondition och det var dessutom busväder med ett rejält snöoväder i min del av landet så det är en bragd att jag klarade av resan ner. Jag fixade inte att äta nåt förrän jag kom ner och min mentor satt med mig i matsalen där jag fick lunch. Jag har inget som helst minne av den lunchen ! Jag var nu framme, färdig, finish, ett vrak.

Den natten sov jag som jag aldrig gjort förr (eller senare). Fullständigt utslagen av trötthet och känslan av att nu var min kamp över och nu var det andra som skulle hjälpa mig på fötter igen. Jag överlämnade mig helt reservationslöst till framförallt mina kompisar på Kamelen (Ja den ena av mansavdelningarna heter så :-) Den andra har namnet Dromedaren ) och till de som jobbade där. Jag hade inga som helst argument kvar utan var som en nyfödd som skulle lära sig att gå.

Jag hade helt enkelt kapitulerat och överlämnat mig själv till andra att visa mig vägen.

Idag kan jag se att det var en livsnödvändig kapitulation för hade jag travat på och styrt och ställt som jag gjorde tidigare och kontrollerat allt så hade detta inte fungerat. Jag fick lära mig att lita på andra som hade samma sjukdom och som redan gjort misstagen som jag inte behövde göra om jag bara lyssnade på dem. Att kunna lita på andra är en gåva som jag idag är väldigt tacksam över.

Det tog tid att inse att jag inte klarade matchen mot alkoholen själv men idag är jag glad för det beslutet jag tog då. Och jag gläds idag över de som jag ser tar sina beslut och återfår ett bra liv.

Ha en bra, nykter, helg alla !

viktoria
lör, 2012-12-08 - 11:14

Kära, kära Adde ♥ ögonen tåras när jag läser ditt inlägg ovan. Du har berättat om din resa, den morgonen förr, men jag blir lika tagen varje gång. Känner så starkt din vånda, din uppgivenhet och sedan kroppen som rent fysiskt ger upp och släpper taget, din sömn den natten. Du räddade livet på någon, dig själv. Så stort och märkvärdigt. Min hjälte är du så tydligt då jag läser detta, detta är något av det modigaste en människa kan göra enligt mig. Önskar dig den finaste av alla lördagar!

Adde
lör, 2012-12-08 - 11:30

fina Victoria ! Jag blir väldigt glad och tacksam för din uppskattning :-)
Jag tror att mitt inlägg nu kom av att du gjorde ditt inlägg av hur du har gjort din resa och hur vi kan fungera bra tillsammans i ett cyberforum. Du inspirerar många med din återblick och hur det var för dig och det är många som greppar det halmstrået nu och försöker göra som du gjort.
Det är gott att hjälpa varandra !

Kram ♥

Maria42
lör, 2012-12-08 - 12:15

Att få läsa om din historia, jag kan verkligen känna din kamp innan och befrielsen när du gav upp.
Tack för att du delar med dig av den.
Kram!

Adde
lör, 2012-12-08 - 13:54

lååånga vinterpromenaden som jag gjorde nu dök det upp en undran som gäller konferensen nästa år.
Ett antal deltagare har ju en sträcka att färdas för att få avnjuta er som kommer och jag har velat fram och tillbaka om hur jag ska göra med ev övernattning. Nu behöver jag ingen rumskompis :-)..MEN...och egentligen gäller det ju alla, en middag efter mötet på nåt ställe utan musik men med bra och billig mat ? Utan musik bara för att jag vill gärna höra vad ni säger utan ett massa störande runt mig :-)

Tossig ide' eller nåt att jobba på ?

Och tack Maria och bamsekram tillbaka ♥

markatta
lör, 2012-12-08 - 14:28

Vad fint att få ta del av din berättelse om din väg till nykterhet. Jag får gåshud, både av empatiskt obehag och av att veta att du sitter där nu vid datorn och verkar så stark i dina insikter att du verkligen kan gå under huden på många som söker hjälp här.

Jag tycker inte en middag efter konferensen är en galen ide' alls. Tror för min egen del att det kan vara skönt med en lite lättsammare avrundning på dagen. Det är det säkert fler som kommer vilja också. För de som kommer utifrån och övernattar på hotell/vandrarhem kan det kanske bli mycket att vara själv på rummet med sina tankar efteråt. Själv sover jag hos en gammal vän men har sagt att det inte är en artighetsvisit utan en egoresa. Som tur är så kan goda vänner ta det.

Kram!

Adde
lör, 2012-12-08 - 15:35

markatta :-) Känns bra att du uppskattar en bit av min resa :-)
Då kanske det finns ett lite hopp om en matbit också :-)

Kram ♥

Villervalle
lör, 2012-12-08 - 17:27

för så mycket råsupande hade jag aldrig pallat ens när jag drack som värst. Tre dagar, sen började hjärtat arbeta på ett så obehagligt sätt att det var omöjligt att fortsätta att dricka. Kanske min kropp har en naturlig avstängnings knapp? Lite lagom vardags drickande gick i allmänhet bra men även då kunde jag efter ett tag få Antabus liknande symptom som, hjärtklappning, rödas flammor på kroppen och pionrött ansikte. Inbyggd Antabus med andra ord.

Ha det Gött

VV

Maria42
lör, 2012-12-08 - 18:40

Jag finns ju i Stockholm men tycker det skulle vara jättetrevligt, en bra avslutning på dagen för de som vill.
Tack för kramen!

Sorgsen
sön, 2012-12-09 - 15:43

...premiär att skriva i en annans tråd...känns lite famlande men här är jag...

Adde, jag tror jag läst igenom det mesta du delat med dig av på detta forum.
Tack för dina ord av klokhet, de klingar bakom pannbenet mitt när hjärtat frestar ta över mina handlingar mot min trasige make.
Utan att veta så känns det som att du spelade i samma division som min make nu är aktiv i.

Du behöver inte svara men jag har en undran...here we go....

Du frågade på min tråd om maken kan stå för behandlingen själv.
Han vill sköta detta själv, vilket är sunt någonstans i sörjan han sätter sig i. Jag vet nu att han blivit utkörd från tidigare arbetsplats pga alkohol och i samband med det vidrigt beteende. Ha har tydligen genomgått 2 behandlingar i början och slutet av 90-talet. Utöver detta inlagd på olika psykavd. Han har flyttat i samband med separationer från sina ex. Han har gott rykte inom sin profession och får därför nya jobb utan större ansträngning.

Situationen nu är att arbetsgivaren inte hjälper med behandling, vad jag vet. Han vill ha hjälp, eller ville, vet inte riktigt var tankarna ligger just nu.
Jag undrar...om han har det i sig, att han tycker att 'någon annan' ska hjälpa ekonomiskt, uteslut mig, är han då inte tillräckligt motiverad till behandling?
När jag nu skrev ner det känns det solklart att det är så det ligger till...
Tar tacksamt emot din spontana reaktion...

Han vet att jag har kontakt med Nämndemansgården och att jag finns på ett forum. Det stör honom...han sa:
"är väl han som är huvudpersonen i detta " och att jag "går bakom hans rygg".

Jag går inte in i diskussioner runt dravel utan svarar som jag menar, i detta fall som i alla andra sammanhang,
" att informera sig själv för sin egen skull är inte att gå bakom någons rygg"

Han har få gånger bett om ursäkt för sina vidrigheter mot mig och nu är han helt tyst sen 3 dygn. Jag tänker inte ta kontakten, den blir naturlig när jag far tillbaka till vår gemensamma lägenhet. Vilket kommer bli ett par gånger fram till jul. Vi ska fira jul i min oas och jag har semester till dess. Denna tiden skulle vi haft tillsammans och nu är jag här utan honom. Han skulle jobbat men tillbringat all annan tid här med julförberedelser i gammal tradition med korvstoppning och pepparkaksbak...
Nu kör jag det racet själv. Jag är inte bitter men ledsamt är det. Har levt så här många år som ensam förälder så korven kommer stoppas på scan och kakorna kan kvitta. Blir den reviderade utgåvan med senapen, skinkan och knäcken ;) kommer fler jular!

Du har, på mina månader som läsare och nu som delaktig, gett mig en insikt och kunskap jag aldrig skulle hittat hos min trasige man. Förhoppningsvis vill han läka sig inifrån...omplåstring utifrån är ju ett ogjort evighetsarbete, oavsett hur väl det är menat...

Tack för din generositet.

Jag är imponerad över din resa, din styrka, att orka vända och hålla dig kvar med blicken vänd åt ett tillfrisknande.
Tack för jag får ta del av din historia.

Adde
sön, 2012-12-09 - 17:22

för ditt fina inlägg Sorgsen !! Jag blir glad och berörd över vad du skriver ♥

Spontan reaktion, ja, den fick du ju själv när du väl slog ner tangenterna i rätt ordning :-) Helt krasst är det väl så att är jag beredd att själv slanta upp pengar på en behandling då är beslutet väldigt väl motiverat och jag har funderat många varv på en lösning men inte funnit den. Jag var avgjort i den sitsen att jag behövde hjälp, det fanns inga utvägar kvar för mig.

Ett företag kan (det finns inget tvång här) hjälpa till med en behandling (alltså på ett behandlingshem). Många företag gör också så om de har ekonomisk möjlighet till det och när de gör det så ställer de allra flesta krav på aa-gående och en nykterhet på minst 2 år. Ett kontrakt brukar skrivas på det och däri brukar också ställas krav på provtagning om arbetsgivaren misstänker att det börjar spåra ut. Detta kontrakt brukar vara till stor fördel för alkisen efersom det sätter lite press och att man måste börja ta ansvar för sitt liv.

Och ofta brukar man förhandla fram att den anställde ska betala en egen del av sin behandling just för att få delaktighet. En vän jag hjälpte i somras valde att betala 30% själv trots att hans arbetsgivare är en rätt tät sådan :-) Men han insåg ju själv att det skulle få honom att inse att detta var hans egna val. Jag hade en behandlingskompis som var tvångplacerad och han var lite småsur i början :"Ingen bryr sig om mig" !! Efter 2 veckor och strax innan jag försvann därifrån stod vi och pratade ett par timmar i kylan utanför våra rum. Han hade haft ett antal olika konspirationsteorier om varför just han var där och vi andra gav honom ett flatskratt varje gång. Morgonen efter vårt samtal presenterade han sig som alkoholist vid morgonsamlingen ! Lycka !

När vi är aktiva i missbruket så ligger alltid ansvaret hos nån annan, vem som helst, bara inte hos oss. Din alkis "förväntar" sig att nån annan ska lösa hans problem och då är det lätt att sura om "De Andra" inte gör det. Det var inte förräns det sista halvåret som jag insåg att jag ägde problemet och det var upp till mig att välja väg. En behandling är inte ett universialmedel för att uppnå nykterhet men det underlättar nåt grymt när jag får lära mig hur det fungerar. AA uppstod ju en gång med folk direkt från gatan och än idag är det många som kliver direkt in.

Och just nu är DU huvudpersonen i detta sammanhang !! Det är ditt väl och ve som nu ska formas och du får en bra start på din Familjevecka :-) Och då har du ju kvalat in till vår förening på Gården med vår- och höstmöten :-))

Jag vet inte riktigt om du fick svar egentligen men skriv igen så kan jag försöka förtydliga mer :-)

Kram !!

höst trollet
mån, 2012-12-10 - 08:14

Du ger så mycket av dig själv! Ditt sätt att berätta, rakt upp och ner gör att du har all min respekt!
Dessutom delar du med dig av hur en alkoholist beter sig, när hen är aktiv..
Det gör, att man som anhörig/medberoende kan ligga steget före. Och tänker man på sig själv som alkis, så känns det fint att kunna "bränna några broar" ;-D
Ja, jobbet får vi alla göra själv, men det finns hopp! Inte alla misslyckas ;-D

kram /trollis