Min historia.
Under min uppväxt, var jag en revolterande tonåring (väldigt självständig) och som alla andra, var det mellanöl jag drack för att bli full. För det var ju det det handlade om i första hand, även om man kallade det för att "festa". Poängen var ju att bli full!
Nåväl, DET växte jag ifrån. Det blev ett tidigt äktenskap, där ingen av oss var mogen för att bilda familj egentligen och skilsmässa, eftersom det kändes, som jag hade ansvaret för 2 barn, istället för det enda vi hade..
Ny man efter ett par år, andra barnet efter ytterligare ett par år. Ett nybyggt hus, deltidsjobb och en "framgångsrik" man.
Det började med att vi hade ett ganska stort umgänge, så det bjöds på mat och vin.. I början var det härligt att både bjuda och bli bortbjuden..
Jag kände mig så "spirituell" och trevlig efter ett par glas.. Tyvärr, så gjorde min dåvarande man det också (och ansåg sig själv vara en guds gåva till kvinnorna, inte bara mig!)
Efter åtskilliga stormiga uppträden (där allt givetvis var mest mitt fel) upptäckte jag att han skåp-söp! JAG skämdes, och var glad över att han inte åkt dit för rattfylla.
Jag kom nämligen på honom en väldigt tidig morgon (vid halv 4-tiden) stå och halsa direkt från barskåpet.
Han skyllde på att mitt uppträdande (skäll, för lite sex, för lite uppmärksamhet etc) gjorde att han inte kunde sova. Och han hade ju ett SÅ viktigt arbete...
Den morgonen, föll ett par fjäll från mina ögon. Jag tvingade honom att sjukskriva sig, för om han satte sig i bilen, så skulle jag ringa polisen.
Han måste ha anat att jag menade allvar, för han lommade isäng och ett par månader senare flyttade vi isär. (efter ytterligare en månad hade han skaffat en ny kvinna!)
Själv, tröstade jag mig med ett par glas vin på kvällarna när barnen somnat, tills jag insåg att jag inte hade råd att fortsätta dricka i den takten. Dessutom tyckte jag inte att det var roligt att sitta ensam och dricka (kanske skämdes jag lite över chablonbilden av den försmådda, som sitter och pimplar vin..)
För sådär 6 år sedan träffade jag mannen i mitt liv! trevlig, ordnad ekonomi, bostad och händig! Inget tjafs som vem som ska städa diska eller tvätta..
Han nämnde öppet att han haft problem, i samband med en uppslitande skilsmässa, men han blev aldrig knöfull eller otrevlig. Däremot älskade han viner och var väldigt kunnig utan att vara vin-snobb.(starksprit nobbade han och gör för det mesta fortfarande)
Sedan har det smugit sig på.. Ett á två glas vin till maten, har blivit ett par flaskor.. och så några starköl...
Några gånger har han trillat igenom, med dunder och brak och blivit i stort sett redlös. Naturligtvis har jag "förlåtit" och sett det som engångsföreteelser (fastän magkänslan sagt något annat) Jag har ju själv druckit.
Den senaste händelsen, fick mig nog att chockartat öppna ögonen och inse att jag själv har blivit beroende och besluta mig för att göra något åt det!
Jag kan bara ändra på mig själv! Hur gärna jag än vill att den man jag älskar, ska bli nykter alkoholist, så måste jag inse att DET kan bara han själv åstadkomma.
Jag tänker inte överge honom hals över huvud, men jag har sagt att det finns saker jag inte kan dagtinga med mitt eget samvete om. Han anser fortfarande inte att han är beroende, men medger att det kan uppstå vissa problem när han "råkar" dricka för mycket..
Så nu har jag parkerat på bänken (som någon skrev i en tråd)i forumet!
Tack alla ni som är här, för uppmuntran och ögonöppnare!
Ha en fin dag!/trollet

Dompa

en finsk barnflicka och kvartsfinska ongar. Så jag om ngn borde ju ha varit arbetsbefriad. Ni andra fick en komplimang. En drönare är ett arbetsbi ;-).

Vad jag betalar i skatt vill du inte veta Andreas, men som alla andra känns det som FÖR mkt...nej, det är inte sant. Sant dock att Italien går illa.

Dompa

Jag vet...jag skäms. Tar med Rivjärnet på middag ikväll ute och ber om ursäkt. Men varför sa hon inget?

vill.sluta

Störa Husbonden, hoppas middagen blev bra.
Appropå Italienskt, jag är som Carl-Bildt, jag gillar "Trattoria romana" i gamla stan (Stockholm) för övrigt det enda vi tycker lika...... Och skatter dåra.....
Trevlig helg nu kompis!
Kram på dig oxå så du står dig...........
/A

vill.sluta

Och deras söndag är alla dagar.
Trevliga de flesta, men aj ajajajaj om man inte visar dem den respekt dom vill ha och i många fall kräver.
En balansgång som många gånger är som att gå på ett rakblad.
Men men,det gäller att gilla alla Like it or not................

//A

höst trollet

Någon i Zyberrymden snattade mitt nogsamt skrivna inlägg..
Det här med beteenden är svårt, speciellt när det gäller att titta på sig själv.
Jag har själv haft en massa saker att jobba med, saker som jag till en början inte velat se, eftersom jag skämdes..
Jag skyllde ifrån mig, som så många andra, genom att säga: Men det är ju sån jag ÄR, jag kan inte rå för det.. Sedan drog jag offerkoftan tätare om mig, drog ner martyrglorian över öronen för att slippa höra, det jag egentligen BEHÖVDE höra från min omgivning..

Det var inte förän en god vän på allvar tog ett snack med mig och sa: Du kan fortsätta att tycka synd om dig själv, skylla dina utbrott på en taskig uppväxt och på ödet.
Men om du vill växa som människa, och inte stanna kvar i trotsåldern, så får du faktiskt börja titta på ALLA bitarna som är DU!
AJ, vad ont det gjorde! Jag tyckte synd om mig själv i flera veckor.. Men insåg någonstans att den enda som kunde rumstera om bland de här byggklossarna som var mina tankar och beteenden, var jag själv..
För det var som att stå framför en glaslåda. Min vän på utsidan, som såg de klossar jag från insidan inte kunde se..
Jag på insidan, som var den enda som kunde flytta på klossarna (om jag ville) om jag bara följde instruktionerna.. Visst, trångt bökigt, tungt.. Men jag var den enda som var inuti!

DET tog tid, det tar fortfarande tid.. (för jobbet är inte över..)
Det är inge quick fix.. Och jag kunde ha valt att fortsätta och låtsas som om jag var nöjd, som om alla andra på utsidan hade fel..
Jag hade kunnat fortsätta att vara en energitjuv, som visad upp min "låda" med martyrmin.. "titta bara, så mina föräldrar lämnade klossarna.. visst är det synd om mig?
Jag har valt att rumstera om bland dem, slänga en del och bygga om.. Lådan är stor, så jag är inte klar än och jag behöver fortfarande hjälp från "utsidan" för att veta om det går åt rätt håll..
MEN, det är bara jag som kan göra jobbet! Det är jag som ibland kommer på att jag ska nog ändå flytta den där klossen.. Jag kan göra ett nytt val om jag inte tyckte att det blev bra.
Om ingen talar om för mig, vad de ser i min låda, så missar jag ju olika saker. Om jag väljer att inte bry mig om det andra säger, så händer ingenting i min låda.. (för från min synvinkel är ju översta lagret perfekt..*skratt*)

kram /trollis

vill.sluta

Att du trollmorsan på ett, som vanligt, snällt klokt ssätt alltid lyckas sätta bokstäver på tankarna?
Jag tar till mig det du skriver och förklarar.
Som sagt ingen kvick fix, men tiden är vår vän.
Och gör man rätt med det ena kan man lika
Gärna arbeta med det andra.
Tack Trollmorsan, du är god!
(för det var väl mig du syftade på?)
/A

höst trollet

Här i min tråd, är det min egen historia!
Jag ÄR en beroendepersonlighet! Och det är många klossar jag kastat ut från min livlåda..
Varför?
Jo, egentligen var jag inte nöjd, men som så många andra letade jag efter anledningen "utanför lådan", för att slippa göra något själv ;-D

I Dompas tråd, syftar jag på dig! Och det är inte i negativ bemärkelse, vilket jag hoppas att du förstår!

Jag har förmodligen någon form av bokstavskombo, eftersom jag många gånger är för rak (och kanske lyckas sätta fingret på the soft spot lite för ofta..)

Men om min gode vän inte gjort precis det jag gör med dig, så skulle jag fortfarande ha suttit i en lite etta med kokvrå och tyckt att hela världen var emot mig.
Ja, det hade varit "syndigast om mig, i hela syndistan"... (underdog, martyr, offerkofta i storlek XXXXXL, you name it. :-D )

Min kompis vägrade tycka synd om mig och lärde mig att om jag förväntade mig att stekta sparvar skulle flyga i mun på mig, så var det min förbannade skyldighet att åtminstonde öppna mun!
Du berör, och kanske är det bra att du ibland blir tjurig och förbannad.. För som jag skrev tidigare, någonting fastnar och gör att man börjar ta sig en funderare..

kram /trollis

vill.sluta

Tycker dock att livets skola ibland kan vara både hård och orättvis.
Men jag har och kommer aldrig att skylla på olika yttre omständigheter på någon annan.
Tycker inte heller att jag utmålar mig som en martyr eller har den berömda offerkoftan på mig.
Men i och med att du och säkert då flera med dig tycker det så kanske jag skall tänka om.
tänka mer på mitt sätt att vara och hur jag beter mig.
Senast igår, när jag sårade Viktoria pga en väldigt plumpt och dåligt vald kommentar som inte alls var menat.
Det skrivna ordet på internet blir ngt helt annat när det inte går att se den som fäller kommentarerna.
jag är uppriktigt ledsen att jag sårar, tar till mig och vet att så skall man då inte göra.
Men ni som följt mig denna korta resa vet med er att trots misstagen så upprepas det gång på gång.
Och det är mitt fel!
ingen annan.
Jag arbetar och arbetar med att inte vara så på och plump men lik förbannat hoppar det grodor .......
Till eder alla, ni vet att jag inte menar att göra illa.
DeT är dock så jag är, har alltid varit och tror säkert att jag kommer fortsätta vara så.
Men i och med detta forumet så får jag tänka mig för igen!och igen.......
det är detta med svårigheten med att passa in i mallen........
One of a kind perhaps?

TrollisMorsan, jag är såå tacksam och uppriktigt glad över att du tydliggör dessa åsikter och tankar för mig.
Dessa tar jag med mig på min långa vandring i livets skola.
tack! Du berör.
//A

höst trollet

... Ser att du i stycket längre ner, redan sått ett frö av tvivel i dig själv, genom att skriva:
"Det är dock så jag är, har alltid varit och tror säkert att jag kommer fortsätta vara så."

DET är precis på pricken, huvet på spiken, vad JAG sa!
Nej, jag erkände inte heller att jag "tyckte att det var synd om" mig..

Vadå JAG, som var den som alltid klarat mig själv (utan att få creed för det naturligtvis OBS här är jag självironisk!) Jag var minsann inget "offer" Jag snedtände och morrade åt alla som ens antydde något i den stilen.. hmpf.. skitsnack illvilligt förtal osv.. *ASGARV*
Det fanns en person som inte ryggade tillbaks, som struntade fullkomligt i att jag blev sur, som inte höjde rösten, utan stod kvar och förklarade tills jag b e g r e p!
Som stod kvar, tills jag faktiskt så smått kunde började acceptera att det k a n s k e låg något i det som sades....

Sedan kom punkten VILJAN! Viljan till förändring.. Du vet, att veta något om sig själv är EN sak, att vilja (på allvar) göra något åt det är något helt annat...
Och mitt försvar, som måhända tillhör "standardförsvaren" var: Men jag ääääär ju sånhär.. JAG kan inte rå för det.. (och så: dumma mig, jag kommer aaaaaldrig att kunna ändra mig..)

När jag träffar min kompis och vi pratar om den tiden, så säger hon, Om du visste vilka förändringar du har gjort de 20 år vi känt varandra? Och så skrattar vi lite åt våra gamla trotsiga egon, som inte ville titta, utan stod och pekade på andra.. För när du pekar finger åt någon annan, så pekar minst 3 fingar mot dig själv..
Idag, har jag slutat skämmas över mitt "gamla beteende" och kan titta tillbaks och t.o.m skratta åt mig själv..

Vet du vad, Andreas?
Om vi tror att vi kan, så kommer vi att lyckas.
Om vi tror att vi kommer att misslyckas, så kommer vi att få rätt...

Nu ska jag langa in lite får-i-kål i ugnen..om inte annat hoppas jag vi hörs imorn/ kram trollis

vill.sluta

hammaren på spiken (mitt huvud, i välmening)
Så rätt så rätt, jag vet att detta kommer jag ha med mig.
Jafg kommer tänka på hur jag är, var du är och TÄNKA efter vad som sker om jag gör si eller så.
hur kommer jag påverka dig!

Blir du ledsen eller sårad kanske jag inte behöver göra det jag tänkt.
Eller säga det jag tänkt säga.
(Nu menar jag inte dig bokstavligt trollet, nä du representeras av den andra personen)

Blir du glad, tacksam eller ...... då kanske jag skall tänka på att göra det mer och ofta.

Så resonerar jag och min fru med varandra. det är oerhört viktigt att vi ser varandra och gör saker för varandra som underlättar och hjälper i vardagen, hemmet, bilen i sovrummet etc.

Allt som får eller ger en possetiv reaktion är av godo.
om inte, överväg hur pass viktigt det är att det blir av.

Livsviktigt? njae kanske, om inte annars.... låt bli.

Livet är för kort för att man skall vara dum, orättvis.

INGEN mår bra av det beteendet.

DU morsan är så klok vis och snäll så du vet inte.
jag är glad att vi träffades.

Du står där med dina trollöron, snor svansen runt kroppen.
Ruffsig i håret, lite löv blandat med snö.
Mitt lilla troll helt enkelt.

TACK, det är riktigt skönt att både skriva samt läsa.
Jag blir stärkt av att skriva, stärkt av att läsa.

Glad att jag i början på oktiober hittade hit.
Till Dig, Dompa, Maria, Berra, Adde, Fenix, Viktoria, Mulletante, Anli ja listan kan göras hur lång som hellst.

ni är min familj om man säger så.
Ger så mycket!
TACK!//A

utomstående kan avgjort se att det förändras i din lilla box :-) Hoppas det inte enbart är julstädning :-)

Anel

Jag har ingen självömkan. Men hur kan man gå rakt ner i h-vetet
på egna ben.
Upp vill jag
Du är den som pettat mig mest
Vi kramar världens största kudde.
Du och jag vännen
ANEL

höst trollet

Hej Anel! Trevligt med en ny bekantskap i tråden.
Härligt att hör att du mår bra av Andreas pep och att ni lyfter varandra.
För trots alla våra olikheter, så har vi en sak gemensamt, vårt förhållande till alkoholen..

Lite olika strategier, för att klara oss har vi också.
De är varken bättre eller sämre någon av dem. Själv tror jag att det beror på att vi är olika som personer ;-D

Tack Adde! känns gott när man får höra att en gammal jycke lärt sig en ny konst ;-D

kram /trollis

höst trollet

Ett märkligt lugn idag, trots att gubben kom hem, blek om nosen igår (som Stigsdotter skriver i sin tråd, verkar det vara en del baciller i omlopp) med en kvarter jäger..
Han svepte halva och gick och la sig.. Efter en halvtimme var han uppe och spydde.
Tillbaks till sängen, UTAN att fylla på med mer av varan..
Så jag stoppade om honom och frågade om han ville ha något annat.. bara vatten gickbra..

Han avskyr att behöva kräkas och egentligen var det väl lite av ett fall på eget grepp..(jag förmår inte ens dricka jäger *skratt*)

Konstigt nog, var han faktiskt på benen i morse och åkte i väg till jobbet. Lite senare än vanligt, i stort sett okej..
Jag ska till tandläkaren. fick en återbudstid som jag tacksamt tog, för att slippa åka dit i julveckan..

Tilde

Ibland sänker vi liksom hastigheten... det känns lite grann på det viset hos flera av oss nu. Det är alls inte fel, kan till och med vara nödvändigt ibland. Här inne väcks så mycket funderingar som sätter tankarna i ny riktning.

Ibland behövs tid till eftertanke...

Ville egentligen bara ge dig en rejäl styrkekram...
Tilde

höst trollet

Du har så rätt i att vi behöver tid till eftertanke.. Att bara sitta en stund och liksom gå ignom, smälta och grunna på saker..
Visst är det bra med input och nya ideer, men ibland behöver man sas idissla lite på allt det nya, innan det försvinner och blir förvanskat i allt informationsflöde vi har..

Sänder en stor KRAM tillbaks / trollis
ps, nu tar jag med lite vinteräpplen till rummet.. ;-D

höst trollet

Såg att du var förkyld.. Skickar lite toddy.. Tror du uppskattar det mer än varm mjölk hehe..

Förstår att det är tufft ;-D

kram /trollis (med damråttor runt fötterna och en katt-a-strof som anser att det är under hans värdighet att jaga dylika djur..)