Det känns som att jag känner redan många av er här. Anledningen är att jag följt era trådar och kloka ord ett bra tag! Så härligt att få följa era liv och inse att man inte är ensam i denna kamp.
Jag har haft min kamp i tre fyra år nu och den har eskalerat över jul. Fy fan! Har sådan katastrof ångest! Vad är jag för en mamma, fru, vän? Känns som jag sviker allt och alla! Har i alla fall bestämt att nu är det nytt år och förhoppningsvis skall jag kunna visa mina barn att jag är en mamma att räkna med!
Är så fruktansvärt trött på smusslandet,ljugandet, fyllan och ångesten! Vill bara vara normal!
Tack för att jag får följa era trådar o ch lärdomar. Det har hjälpt mig mycket. I år är det vårt år!
Kram till alla kämpar!