av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Morla
mån, 2013-02-04 - 07:53

Du beskriver en fyllekväll så bra att man nästan sitter där själv:) ja, det är verkligen inte värt den där första timmen av njutning då så många timmar blir förstörda efteråt. Tack för peppande läsning!

Berra
mån, 2013-02-04 - 21:43

Kan ni inte berätta hur det var..
Vad hände, vilka talare hade man, vad pratade man mera detaljerat om?
Ni var fem? stycken har jag förstått, och gick ut och käkade efteråt.
Vilka var ni, och framför allt, hur väl stämde era förutfattade ansikten på de personer
som ni hade förmånen att få träffa in real life?
Hur gick samtalen???

Massor av frågor, och ja jag gjorde ett val (som jag har bestämt mig för att inte ångra),
men nyfikenheten kan jag ändå inte hålla i schack.
Svara gärna de som vill och om ni kan.

/Berra

Sommar12
tis, 2013-02-05 - 07:30

Fyller 40 om några veckor och har varit nykter sedan 4 augusti. Men förberedelserna inför min födelsedag har satt igång en längtan efter att kunna dricka för att fira. Och kan man bjuda på alkoholfritt rakt igenom på ett öppet hus? Och kommer det kännas som om något fattas? Frågor, frågor, frågor snurrar runt och tankar på vin och bubbel.... Men när jag läste beskrivningen av din söndagmorgon rös jag och log stort! Det är ju så självklart att det är så jag vill leva, vill inte gästerna fira mig med A-fritt så kan de gå hem, så det så!!
Tack för dina ord!

Berra
tis, 2013-02-05 - 08:06

Jag fyllde 50 för ett par veckor sedan, och mitt kalas sker om ca 2 veckor.
Vi ska ha hela paketet, öl, vin, skumpa, whisky, grogg osv...

Det är fortfarande mig det handlar om, inte möjligheterna, inte antalet tillfällen..
Om jag har en möjlighet 1000 gånger, så är beslutet fortfarande hos mig, enbart mig,
och jag kommer troligen tacka nej 1001 gånger...

Men visst har jag haft tanken ändå, varför skulle du inte kunna testa, en enda gång,
just på din 50 årsdag, det är du väl värd????

Men värd, det är jag ett ångestfritt liv, då ingår inga alkoholhaltiga drycker.

Jag kan inte smita ifrån mitt liv hela tiden, utan inse att det får konsekvenser.

Rakryggat har jag insett att alkoholen är ingenting för mig, nu, då, eller sen.

Mit liv är alko/ångest-fritt..

/Berra

Fenix
tis, 2013-02-05 - 10:14

Hej sommar!
Kom att tänka på att jag ofta brukar bli förbannad på att bilister inte kan lära sig använda blinkers, utan struntar i det. Har nu insett att det är meningslöst, jag kommer aldrig att kunna lära alla att använda blinkers. Jag använder den själv på bästa sätt och mer kan jag inte göra.
Känns som om det är likadant med andras drickande. Hade jag fest och krävde att alla drack alkoholfritt skulle det kännas rätt konstigt, det är ju bara jag som ska förhålla mig till alkoholen och dess problem för mig.
En tanke
Fenix

Morla
tis, 2013-02-05 - 11:23

Hej sommar! Min tanke är att det är din fest och du som ska firas. Jag tycker att du ska bestämma själv vad som ska serveras på din fest eller öppna hus. Blir det enklare för dig att hålla dig nykter om du bjuder på goda alkoholfria alternativ så tycker jag att du ska göra det. Stor kram och lycka till:-)

Berra
mån, 2013-02-11 - 00:49

Familjen har gått till sina sängar, det är nedsläckt i huset, ute är det mörkt och snöigt,
vi väntar oss någon decc eller två under natten.
Ett svagt ljus ifrån arbetsrummet avslöjar att någon fortfarande är vaken i vårat hem,
det är jag som nu får min stund med mig själv, en tid för rannsakan...

Jo jag behöver den här tiden, då jag inte är någons man eller pappa, utan bara min egen.
Sällan får man den chansen när alla är borta, men jag kan välja att sitta uppe längre, själv!

Veckan som gick, vad gav den mig?
Vad var exeptionellt, vad gav mig starka känsloberöringar, kittlade mina sinnen?
Tråkigt nog måste jag säga...väldigt lite, men det behöver inte betyda att det var dåligt.
En vecka utan starka känsloyttringar KAN vara en bra vecka också, inget jag behövde reagera starkt på.
Veckan som bara gick förbi, eller som inte har något substansiellt att överhuvudtaget lägga på minnet.

Jo lite hände det väl, fick träffa en av mina tonårskärlekar under veckan å jobbets räkning,
hennes arbetsplats är förknippat som underleverantör till mitt, och jag har inte haft något emot att åka dit och hämta några pryttlar, eller bokat möten etc..
Nu fick jag veta att hon hade sagt upp sig, och skulle vidare i ett helt nytt gebit,
och jag kände bara en sådan sorg, ledsamhet...
Och nu kan man ju ställa sig frågan varför?
Varför håller jag kvar vid en illusion, en verklighet som inte finns?
Känner någon sorts åtrå för något som jag kände starkt för, för 35 år sedan!!!
Kvinnan är inte ens lika söt längre, utan jag hänger kvar vid ett utseende som inte längre finns kvar, varför?
Och skulle jag lämna min familj för något som inte finns kvar ens, aldrig!
Är jag mentalt otrogen?, i en lögnsam saga?
En jäkla drömmare??

Vet inte varför jag gör så, och det händer rätt ofta när man känner igen någon gammal obesvarad kärlek ute på byn, det blossar upp en massa känslor inom mig, som är helt enkelt skitgamla!
Är det någon sorts rättfärdigande...

Såg en gammal klasskompis göra slag i sin dröm på fejjan i helgen, han köpte drömbilen han alltid hade längtat efter under hela sin ungdom, men nu är den gammal och rostig och kräver en massa jobb för att få den att rulla igen, ett rättfärdigande av sina gamla drömmar..?
Numinnsann fick jag dig till slut!, eller?

Båda är de gamla tonårsdrömmar, där den ena är mer fysiskt påtaglig, den andra en dröm som aldrig kommer att slå in, eftersom tiden inte finns där längre.

Jag vet också hur jag reagerar på gamla bilder från den tiden, det blossar upp en massa minnen,
oftast obehagliga, honom eller henne gillade jag inte, t.ex.
Samma sak är det med låtar som är samtida, det sköljer över mig som en mental dagbok,
ett känslonimmelse, starka intryck och upplevelser jag har förknippat med dem.
Jag brukar inte gilla att lyssna på gamla låtar, jag vill skapa nya känslor till nya låtar istället.

Mindes t.ex hur jag lyssnade på Skifs & Blåblusalbumet och tillägnade låtarna de två snyggaste tjejerna i klassen, Anna-Lena & Helena, de var helt underbara.
Å andra sidan såhär långt efteråt så var de vämjeliga, elakare tjejer går nog inte att uppenbara.
Bara för att de var populära så betyder det inte att man kan behandla andra hursomhelst,
jag var bara en smutsig skit man kunde låna pengar av eller be om godis av.
Det spelade ingen roll hur mycket jag än laddade på att imponera på dem,
jag kunde inte bräcka de andra mycket ballare killarna i klassen.

Till slut kände jag inte igen mig själv, jag hade förändrats till något jag inte ville vara,
bara för att försöka imponera på brudarna, jag var inte den jag ville vara allra innerst inne.
Jag gav upp hela rejset, och kände mig besegrad, inte ens de fula tjejerna hade jag kunnat lura.
Då gav jag mig in i något jag inte kände igen mig i, eller ens kunde känna till spelreglerna.
Kläderna, frisyren, pjucken, stålkammen och 70-talsattityden, inget var det rätta.
Jag bestämde mig i ganska så tidig ålder att aldrig följa några moden längre,
och för all framtid bara försöka vara mig själv, det jag kunde stå för..

Jag ville ju bara vara accepterad för den jag var, och vara älskad och få kunna ge kärlek till någon utanför min egna familj, men det skulle dröja minst 10 år till innan jag fick ta en tjej i min famn.
Kanske var det redan där önskan om att få bli sedd grundades, och har följt mig genom hela livet.

Och modetrenden hamnade jag ju i på ett sätt igen, jag blev ju inte mig själv när jag drack alkoholen, så där blev jag lurad igen, men inte iklädd några kläder...
..utan mer att jag iklädde själen i någon sorts falsk förklädnad, jag trodde jag var någon,
jag inte var....

Funderingar gick både djupt och långt denna gång, betydligt längre än en vecka.
Men det ger ändå någon sorts förståelse hur ens känslor blev stöpta.

Har jag träffat Anna-Lena & Helena i vuxen ålder då, jadå på en återträff av klassen.
Men de var inte ens värda min uppmärksamhet, hoppas de blir fula och ratade resten av livet.
Det finns oskrivna regler för hur man INTE behandlar andra människor, men jag är rädd för att jag bryter mot detsamma i tankarna och i vuxen ålder, men allt för att ge mig upprättelse, det förtjänar jag.

Det bor en liten hendjävul i oss alla, i tron över att vi tänker och dömer andra rättvist.
Om inte nu, så kommer det aldrig att glömmas förrän det rättfärdigar våra sinnen.

Jag är varken långsint eller bitter, jag försöker bara förstå mig på orsaken
till att jag är en känslomänniska och jag söker min bakgrund...

Det var känslorna som fick mig att överkonsumera alkoholen t.ex,
alkoholen som fick mig att hamna här.

Men vad är anledningen till att jag har så starka känslor då?
En seglats jag har påbörjat i mitt inre, ingen riktning är tagen,
ingen vet när man är framme, inte ens när man är framme så vet man om det.
Det viktigaste var nog att jag vågade släppa förtöjningara, och alkoholen..

/Berra

mulletant
mån, 2013-02-11 - 05:05

för att du delar med dig av dina djupa tankar Berra. Vem är jag? Varifrån kommer jag och vart är jag på väg? - stora frågor som de flesta bär på fastän många (de flesta?) bevarar frågorna inom sig eller delar med några få förtrogna. Att få följa din väg in mot dig själv påminner mig om Pilgrimsresan av Paolo Coelho... jag menar det.

Jag tror att vi alla är olika - också med mer och mindre starka känslor och att vårt "jag" söker sig olika uttryck. Svaret på en av de eviga frågorna "Arv eller miljö" - biologi eller psykologi/sociala omständigheter är nog "båda" eller alla tre... Dock - pojkar och unga män med starka känslor/tillgång till sina känslor passade nog ännu sämre in i samhällsbilden på din tid än idag... fast de tjejer som hittade dem egentligen drog en vinstlott... i mina ögon. I synnerhet de män som har modet att släppa (falska) förtöjningar och påbörjar resan mot sitt sanna jag. Som du.

Hoppas det blir en fin arbetsvecka! / mt

Stigsdotter
tors, 2013-02-14 - 11:22

De tjejer som hittar de där männen som är du som vågar ta fram sina känslor och titta på dem, har verkligen dragit vinstlotter. Oavsett resultatet av dina funderingar så är din resa dit så otroligt värdefull tänker jag. Att känna och att sätta ord på känslorna, är en förmåga inte alla har. Jag önskar att min man hade lite mer av detta och jag hoppas att du delar med dig till din kvinna av, åtminstone lite, av dina funderingar så att hon vet vilken guldklimp hon har därhemma :-)

Berra
lör, 2013-02-16 - 00:32

50-årskalaset närmar sig med stormsteg...

I förrgår var vi på bolaget, jag och frugan...
Vi frågade oss faktiskt fram vad vi skulle välja för vinsorter till middagen.
Medan hon som jobbade på bolaget botaniserade oss runt bland vinerna så fick jag faktiskt smakförnimmelser, ja just det...den här smakade så här, lite kraftigare i smaken,
nej inte den dära, det är ju rena tonårsfyllan, haha!

Märkligt hur mycket jag fortfarande kan känna inför smaker som är minst 5 år gamla,
men de säger ju att lukt & smaksinnets minnen är de som sitter i längst.

Ikväll var vi bjudna till ett par vänner på middag, där var också våra mest långväga gratulanterna ifrån utriket, vi passade på att äta en mera intim middag där vi fick tid för våra/deras gäster.
Man kan bara anta att det blir väldigt surrit imorgon, och man kommer inte att få den personliga tiden för varandra, och det känns väldigt skönt att vi inte spolierade den chansen.
Det kändes också lugnt och tryggt, och väldigt gemytligt, lugnet före stormen.

Värden som hade köpt 0,5'or åt mig var till en början väldigt noggrann,
men vartefter tiden gick blev han slarvigare, han hade köpt Staropramen av alla dess sorter,
0,5, 3,5 och 5%, misstänksam som jag alltid är bad jag svärsonen som fortfarande kan läsa flaskorna utan läsglasögon läsa den, VA en 3och1halva, en hel klunk hann jag få i mig!
Det kändes otroligt förnedrande, jag skulle ju skjussa hit och dit efter middagen.

Jag har en tanke om jag blir stoppade av farbror blå för en nykterhetskontroll,
så ska jag inte hymla när frågan kommer om hur mycket jag har druckigt,
massor ska svaret bli, minst fem sex flaskor öl.
Blåsningen kommer att visa negativt, men det är inte självklart för herr Politi att det är i stort sett helt alkoholfria öler jag har förtärt, men det kan bli en nyttig lärdom för dem.

Man ska inte dra alla över en kam, det förväntas att man har druckit starköl,
och dessutom ljuger om mängden, jag tänkte nog förändra synen på båda..
Risken med denna variant är att man kan få en sursnut som vill hämnas med att sätta dit en för någonting annat istället, bromsljus eller dåligt mönsterdjup osv..

Nu är det dags att krypa ner mellan svala lakan, imorgon kommer det att bli en tung dag.
Senaste veckan har varit full av förberedelser, varit ledig ett par dagar för att hinna med allt.
Bakat städat lånat glas och bord/stolar, rumsterat om så att det ser mer ut som en möteslokal,
imorgon kommer ett 70-tal gäster, och kraven förväntas lite extra såhär när det fyller jämnt.

Jag önskar på samma gång att det vore över, samtidigt som jag vill att det ska bli jättekul att få vara värd för en massa människor, och att det ska få vara trevligt och kul.

Kul kommer det enbart bli för mig att jag fortsätter att hålla kollen, ingen alkohol för mig.
Vad andra gör...?, är inte mitt bekymmer, och att jag inte faller för grupptrycket.
Att våga stå ut för mina nya ideal är viktigt, viktigare än någonting annat.

Förlorar jag i detta, är min personlighet hotat, och ett förakt från mig själv...
Är det största sveket jag kan tänka mig.., att sluta tro på sig själv och vad jag står för.

Och jag vill vara stark, inför mig själv...

/Berra

mulletant
lör, 2013-02-16 - 06:04

Önskar dig en härlig och minnesvärd dag och kväll... och fortsatt efter midnatt!
Du kommer att må som en prins imorgon! / mt

santorini
lör, 2013-02-16 - 07:45

Jag är säker på att du klarar dagen och kvällen på precis det sätt du tänkt från början. Ha en riktigt trevlig fest!

Dompa
lör, 2013-02-16 - 11:44

Ja, du Berra! Även jag vill gratulera. När det gäller vin och öl under firandet så vet jag att du kommer att fixa det galant. Vet ju inte om det är idag eller imorgon du fyller...men anar att festen är idag. Hoppas du får en toppenkväll och ett fint minne! /R

Maria42
lör, 2013-02-16 - 14:11

På 50-års dagen, hoppas att det blir en riktigt bra kväll!