av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

Dompa
lör, 2013-02-02 - 19:01

Tänker på ditt nick Santorini...är det efter den grekiska ön? Där man kanske har hittat Atlatntis? Vill ju veta hur du tänkt! För mig har Santorini aldrig varit en favvoö. Jag är ju en strandvarelse. Men jag minns Oia...och klättringarna nedanför...där senare folk skulle dö! För mig är Santorini Oia...vad är det för dig? Du behöver inte svara om du inte vill/kan/orkar. Mitt problem är nyfikenhet! /R

santorini
sön, 2013-02-03 - 10:26

men det finns nog ingen djupare metafor bakom valet av nick. Jag kände mej inte som det sjunkna Atlantis om du tror det, fast tanken är inte så dum ha,ha! Men jag har i många år fascinerats av historien om Atlantis och vulkanutbrottet som ledde till en tsunami som troligen dränkte den minoiska kulturen både på Santorini och Kreta. Jag har läst mycket om det och längtat efter att besöka ön och för tio år sen gjorde vi det. Vi bodde nära Fira med utsikt över vulkanen och besökte även den. Vi såg hela ön under veckan, den är ju inte så stor. Det var väldigt spännande och intressant men min favoritö är det kanske inte heller. Jag ville besöka den och jag är glad över det men tror inte jag åker dit igen. Jag vill nog också hellre ha sandstränder. Så mitt nick kommer sej av att jag länge drömde mej dit, namnet har fastnat på nåt sätt. Jag ska fundera om det kanske ändå finns nåt undermedvetet bakom. I alla fall har jag nu funnit mitt sjunkna Atlantis och njuter av alla de skatter som jag dagligen hittar! Ha det så bra!

santorini
fre, 2013-02-08 - 20:37

går på bion i min stad nu, var och såg den ikväll. Stark film, jag blev väldigt berörd. Den som gjort den vet vad det handlar om, alkoholism. Jag är så tacksam och ödmjuk för att jag tagit mej så här långt från det. Att jag är nykter och mår bra med det. Att jag inte behövde krascha som den piloten innan jag slutade dricka. En reflektion jag gjorde är att jag tycker trailern till filmen kanske lurar publiken, många kanske tror att det är en katastrof-film men den handlar ju faktiskt mer om alkoholism. Publiken var inte stor ikväll men där var nog såna som jag tror förväntade sej nåt annat. Fast vad vet jag. Jag var inte den enda ensamma medelålders kvinnan i alla fall, kanske vi delar erfarenheter och intresse för filmen. Jag tyckte mycket om den i alla fall och huvudrollsinnehavaren spelade mycket trovärdigt. Nån här på forumet skrev om den tidigare vilket gjorde att jag fick upp ögonen för den. Ett bra sätt att använda en fredagskväll. På den gamla dåliga tiden skulle jag hällt upp vin istället direkt efter jobbet en fredagskväll och inte kunnat gå på bio sen. Jag önskar er alla en skön helg.

santorini
mån, 2013-02-11 - 18:15

Jag tänker sluta räkna när jag passerat ett år men ännu håller jag reda på tiden. Idag börjar jag på månad nio av mitt nya nyktra och mycket rikare liv. Jag är 17,8 kg lättare dessutom. Så kärringen som var pluffsig och bakis mest hela tiden finns inte kvar. Fram kom en ny fräsch kvinna med energi och självkänsla. Jag har ett par kilon kvar på magen som ska bort men i det stora hela har jag nått mitt mål. Jag tar mej rätten att vara stolt över min prestation och vad jag uppnått. Utan uppoffringar dessutom. Det jag gjort, och fortfarande gör, det kan vem som helst. För pengarna jag sparar in på vinet kan jag med gott samvete köpa nya kläder, det blir ändå pengar över! Jag kan köpa de kläder jag vill ha och behöver inte ta de kläder som går på. Förutom all frihet jag fått när jag inte längre behöver planera för drickandet. Jag önskar verkligen att ni som ännu kämpar ska förstå att det går och att det är så värt att sluta för gott. Lycka till!

Adde
tis, 2013-02-12 - 06:33

till dina 8 månader :-)) Och du är verkligen värd att få njuta av din frihet i ditt nya liv !!

Det är stort att få uppleva det !

Tilde
tis, 2013-02-12 - 07:37

fantastiskt, både de 8 månaderna och de 17 kg. Kan bara säga ett stort grattis till dig. Jag kan förstå att du mår så mycket bättre idag både i kropp och själ. Härligt!

Maria42
tis, 2013-02-12 - 12:22

8 månader och nästa 18 kg lättare, förstår att du både ser ut och känner dig som en ny kvinna. Fantastiskt!!!
Kram!

NyMan
tis, 2013-02-12 - 17:54

Många tummar upp ifrån mig med. Du jobbar på bra och tar det lugnt och metodiskt, förankrar dina beslut väl! Heja dig!/NM

santorini
tis, 2013-02-12 - 18:35

Ja, jag har jobbat bra sen poletten trillade ner. Sen jag verkligen INSÅG, i grunden erkände och tog in detta faktum: jag kan aldrig dricka alkohol igen. Jag har en allergi. Det är lättare att tänka så och det är verkligen en form av allergi. Tar jag ett glas så väcks lusten efter mer och sen är det slut på det roliga. Sen börjar kampen igen. Man kan väl kanske säga att det var mitt sätt att inför mej själv erkänna att ja, jag är alkoholist. Jag tycker inte om det ordet, den etiketten, men det är just det jag är. Sen behöver jag inte gå på nåt möte och erkänna det. Men verkligen erkänna det för mej själv. Och lära mej leva som nykterist. I början måste jag se till att jag var beredd på situationer där alkohol förekom och hur jag skulle reagera eller svara på det. Nu är jag inte längre bekymrad över det. Jag dricker inte alkohol längre helt enkelt. Min omgivning tror att det beror på att jag skulle vara fanatisk LCHF-anhängare. Det får dom tro. Faktum är att ingen under dessa åtta månader har ifrågasatt mitt beslut.

Stigsdotter
ons, 2013-02-13 - 16:31

Grattis till nykter tid och tappade kilon. Kroppen mår så mycket bättre av att inte vara för tung!

santorini
fre, 2013-02-22 - 06:25

nöjer sej som tur är med socker. Men jag har haft, och har just nu, perioder då godissuget blir enormt och då tillgång finns så äter jag. Inte så farligt kan man tycka men det blir samma sak som med alkohol. Det ger sug efter mer och faktiskt baksmälla i form av huvudvärk på morron! Antagligen för att jag äter lågkalorikost annars och då blir ju sockret en extra kick. Nog känns det tydligt att socker är ett gift som är värt att bekämpa. Eftersom det hänger intimt samman med alkoholsug så behöver jag ta krafttag och stå emot. Magen blir ju också genast uppblåst av godis.

Så nya tag idag! Men glad är jag för att jag inte behövt kämpa mot alkoholsug på länge.

Dompa
lör, 2013-02-23 - 09:15

Jag tror ju personligen att socker är det värsta jävla giftet som finns. Kostar både den enskilda människan och samhället i stort en massa lidande och pengar. Precis som med alkohol så kan man ta livet av sig även med socker.

MEN...jag tycker en godisdiet är bättre än en alkoholdito. Iaf. just nu. Jag tycker du är väldigt duktig och verkar fast förankrad vid ditt beslut. Önskar dig en härlig lördag...med eller utan gottepåse! /R

Fenix
tis, 2013-02-26 - 14:38

stort grattis till det liv du lever nu. Var där själv för ett år sedan, och är fast besluten att hamna där igen. Känner igen sockerproblemet, men jag trodde att tappade 17 kg skulle minska det. Hur som, alkoholen är prio1 att bli av med. (Ska jag också bli av med 17 kg är det förstås en förutsättning.)
Solen skiner och en känsla av hopp börjar i alla fall spira.
/Fenix

santorini
tis, 2013-02-26 - 16:23

Sockersuget försvinner nog med Lchf men ibland ger det sej tillkänna. Ger jag då efter så är det genast tillbaka, jag måste vara väldigt strikt. Tyvärr hade jag en riktig topp/botten i fredags ännu och smällde i mej en massa lakrits. Följden blev förstås ont i magen i flera dagar och huvudvärk. Riktig baksmälla. Nu är jag botad för ganska lång tid fram, känns det som :). Ett litet problem ändå jämfört med alkoholen. Kommer aldrig mer att ge efter för nåt sånt sug, har inte haft nåt på länge heller.

Det känns härligt att det börjar ljusna, allt blir lättare. Ta nya tag du också så är du snart tillbaka här du med!

santorini
sön, 2013-03-03 - 09:43

Skriver i min egen tråd fast jag fortsätter på Mammy Blues och Stigsdotters funderingar. MB skrev så bra om vårt alkoholbeteende att det är som när man lärt sej cykla så kan man inte "avlära" sej det. Liknelsen slog an väldigt bra hos mej. Samt det där med genvägar i datorn.

Visst, jag förstår sedan länge att jag aldrig kan dricka nåt igen utan att trilla dit. Men det hjälper att förstå hur det fungerar. Och i mitt fall kan jag lätt jämföra med att simma, som jag tycker om. När jag hoppar i vattnet så simmar jag automatiskt. Jag kan inte glömma bort hur man simmar, jag flyter. Jag kan inte ta ett glas vin utan att vilja ha mer.

Jag testar ibland bara tanken på ett glas vin för att se vart tankarna går. Har inga planer på att prova, märk väl! Det intressanta och viktiga är att det finns ingen önskan alls om ETT glas vin. Tankebanorna drar genast iväg till mera. Ett eller två glas vin kan kvitta. Det jag däremot ibland kan känna sug efter är att få dra i mej en flaska, minst, och jag vill ha mera hemma i beredskap. Men jag minns också tydligt hur snabbt det goda ruset ersätts av dimma, dåligt samvete, ångesten på morrontimmarna, mm. Minnet av de negativa konsekvenserna har en viktig funktion.

Jag förstår AAs princip "en dag i taget" som Stigsdotter förklarade den. Det är säkert bra för många, annars skulle den väl inte leva vidare. Men mej har det inte passat. Jag behöver göra klart för mej själv att det här är för gott och lära mej att acceptera det. Gäller det per dag så öppnar det för mej möjligheten att dricka imorron.

Trots att jag är trygg i min nykterhet så snurrar tankarna på hela tiden, bearbetande och utveckling kan man säkert kalla det. Jag tänker på en sak som vi talat om, nämligen att vissa hävdar att man inte kan sluta dricka på egen hand. Det var en stor lättnad för mej och en möjlighet jag inte sett, när jag förstod att man faktiskt kan sluta på egen hand. Jag trodde att man måste via alkoholmottagning och AA och det är ett omöjligt steg för mej. AA tilltalar inte mej alls och dessutom bor jag på en mindre ort där man inte kan vara anonym. Det vore ett enormt steg för mej.

Men jag har också lärt mej att hjälpen finns på detta forum, andras liknande historier, böcker, kända personer som träder fram och berättar och gör att man inte behöver känna sej som ett freak. Så jag har slutat dricka med hjälp av den information jag hittat och skaffat, inte helt på egen hand men på mitt eget sätt.

Mycket svammel blir det. Nu dags för lite städning. Jag önskar er alla en trevlig, nykter lördag, om det nu är ert mål:)

Fenix
lör, 2013-03-02 - 11:52

Santorini, du beskriver din väg. Ja, det finns många vägar att gå, och för min del behöver jag kombinera allihop känns det som!
Fenix

Maria42
mån, 2013-03-04 - 22:58

Jag slutade på samma sätt som du, och det går ju riktigt bra. Det finns olika vägar som tur är.
Kram!

mulletant
tis, 2013-03-05 - 05:14

som kommit så långt på insiktens väg! Tänk så fint det har gått för dig, kalla och Maria - tre visa kvinns:) Visst var det ni som "slog följe" här för ungefär ett år sen?

Härligt! Ha en fin dag! / mt