av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
mån, 2013-02-18 - 01:10

Födelsedagen var för en månad sedan, svärfars bortgång ställde till det, så vi fick flytta på festligheterna, och nu så här i efterhand så visade det sig att det blev en bra lösning.
Döden går före festligheterna, det finns tid för glädje och det finns tid för sorg, men sällan för dem samtidigt, det hade blivit sjukt konstiga känslor vi hade fått brottas med då..

Så hur blev det då, veckan som gick?
Tja, det mesta kretsar ju runt kalaset som tog 4 dagar att förbereda, och ett dygn att återställa.
Och vi har fortfarande några timmars jobb med att återlämna grejor, jobbigt?, jo..
Blev det bra då?, jo det tycker jag nog, har väl inte hunnit smälta alla intryck.
Det varade i 14 timmar och blev delvist väldigt intensivt, och att hamna i säng kl 04 får väl vara en bra eloge för en 50årsfest.
Jag gillar ju egentligen inte att hamna i uppmärksamhetens centrum, jag är ju inte blyger men är heller ingen som tar plats i ett större sammanhang, vill vara lite mer privat i mindre sällskap.
Hundar och ungar, folk från olika tidsepoker som blandades precis hur som helst, och precis som det ska.
Det var trångt och högljutt, och min skalle känns trång och tung efter allt slit och släp och alla intryck som lagt sig i korttidsminnet, på väg att sorteras in i sina fack med respektive anhörig.
Så visst är jag "bakis", men inte på någon alkohol i alla fall, trött och slutkörd.

Jag ska inte fördöma någon och deras sätt att dricka, alla får dricka efter eget huvud.
Ingenting gick sönder och det blev inga slagsmål, och det fanns omåttliga mängder alkohol i alla dess valörer att tillgå, gäster var allt ifrån gammal till ung och ur olika sociala skikt.
Allt gick i glädjens riktning och då måste jag ju säga att alkoholen fyllde sin funktion, då!
Jag var glad att det dracks mest av de lägre alkoholhaltiga dryckerna och mindre av de starkare varorna, kontrollen brukar bli lite bättre då hos gästerna.
Frugan drack 2,5 glas vin under hela kvällen, hon sa att hon anammade mitt sätt att dricka på,
hon drack för att det var gott som måltidsdryck, sedan drack hon annat..!

Så man behöver inte dricka alkohol för att ha roligt!, lika lite som man behöver dricka läsk för att ha det tråkigt på en fest.

En ung kille satt lite moloken vid middagen, kände igen uttrycket på killen..
Fyllchaffis?, frågade jag honom, han nickade lite nedstämd...
Vill du ha en alkoholfri öl frågade jag honom sedan, han sken genast upp.."Skämtar du, finns det sådant?", jag ställde 5 olika sorter vid hans tallrik och han var VÄLDIGT nöjd och förvånad.
Precis så vill jag att den alkoholfria ölen ska fungera, den ska fylla ett tomrum och en funktion.
Han var inte fortsatt moloken utan var väldigt delaktig i kvällens diskussioner..
Jag var glad att jag kunde rädda en påtvingad nykterist för kvällen lite glädje.

Lite ånger kände jag nog under gårdagskvällen, en nyinflyttad granne som inte känner oss andra i området så pass väl, kom med en Mackmyra whisky, en svensktillverkad whisky som jag inte hann testa under min aktiva tid, där högg det lite i bröstet på mig.
Men jag ställde den tacksamt högst upp i barskåpet, och bestämde mig, den här bjuder jag inte på ikväll, den ska stå där som ett monument som en grej jag inte hann med när tillfället gavs..
Det är ännu inte försent, men det finns inte inom min överskådliga framtid just nu i alla fall.
Kanske grabben kan ta den som arvegods, då lär den ju vara vällagrad i vilket fall, haha!

Det blev många roliga skratt under kvällen, roligaste var det när gamla kontakter återknöts.
Min systerdotter undrade varför den unga kvinnan plötsligt började fläta håret på den något äldre kvinnan, men det är ju min guddotter fröken fräken som blivit 25 år och flätar håret på sin mamma.
Va!, har hon blivit så stor...(hon gick i blöjor senast de sågs...)

Mamman å sin sida ställde sig ute i hallen och undrade var vår lillkille hade tagit vägen, hon hade inte hunnit hälsa på honom, -" här är jag.." hördes en bullrande röst en halvmeter ovanför henne.
Lillkillen har blivit dryga 15 år och är nästan två meter och närmar sig tresiffrigt på vågen,
han fick kröka ryggen ordentligt när han skulle krama "tant", haha vilken syn.
Hon hade tidigare hälsat på honom men inte hört när han presenterade sig, och inte velat säga "Va!"

Så i kontakter mellan människor så var festen enastående, precis som jag hade önskat.
Ung möter gammal, alltifrån 3 år till 81 år...

Det jag mest har reagerat på i min nya nykterhet är att...

..människor är underbara i sina rätta element, sådant minns man inte med sin baksmälla.
Man bara tar det för givet, utan att ens uppleva det..

Att inte vara påverkad av sinnesfrånvaron påverkar verkligheten, markant.

Slut för idag, tack för idag..

Mors Berra

mulletant
mån, 2013-02-18 - 05:17

Tack för att du delar med dig! Det väcker minnen från våra fester som var som mest intensiva runt 50 - för sisådär dryga 10 år sen. Då hade vi inte upptäckt alkoholfritt men ingen blev heller störig på de tillställningarna. Tack för dina slutord:

"Det jag mest har reagerat på i min nya nykterhet är att...

..människor är underbara i sina rätta element, sådant minns man inte med sin baksmälla.
Man bara tar det för givet, utan att ens uppleva det..

Att inte vara påverkad av sinnesfrånvaron påverkar verkligheten, markant."

Mitt-i-prick! Den tar jag med mig. Kram, ha det gott! / mt

Mammy Blue
mån, 2013-02-25 - 05:58

en kanondag om man varit nykter.

Jag gör som Mulletant och tar med mej slutorden i din betraktelse.
Kram!/
MB

Berra
tis, 2013-02-26 - 17:51

Jag är inte hemma tjejer, utan en fjärdedels jordevarv österut, och jag finns bara med så länge hotellet inte märker att jag även missbrukar deras trådlösa nätverk, haha!
Allting är gott, och jag befinner mig i ett land där alkoholen är förbjuden, så det här är det lite lättare att leva, knappt några frestelser alls, tjejerna i det här landet behöver bara tänka på kajalen, så det blir nog billigt för dem..

Jag återkommer när jag kommer hem igen, därav ingen veckorapport, får se om jag orkar sammanfatta det nästa helg, intrycken är väldigt många och huvudet fullt varje kväll.

Men som sagt, jag återkommer...

/Berra

Dompa
tis, 2013-02-26 - 20:13

Nu utgår jag ju att fjärdedelen österut hade sin utgångspunkt i Sverige! Anar jobbresa. /R

Berra
ons, 2013-02-27 - 08:07

Min familj bjöd mig i 50-årspresent till Förenade Arabemiraten, och där gör vi allt som vi hinner med.

Hinner inte berätta allt här och nu eftersom vi har ett pressat schema.
Hörs senare

/Berra

lillablå
sön, 2013-03-03 - 21:35

Ha! Berra blev beröra, i stavningskontrollen på min puckade telefon... Eller ska jag säga smarta? För Berra berör!!! <3
Underbart att du fortfarande skriver, visar vägen och sprider visdom och dråpligheter om vartannat, du lockar nog fram rätt många leenden runt om i stugorna!
Mig fick du att le ikväll! Tack!!!
Och kram!
/k

Berra
mån, 2013-03-04 - 00:11

I det gamla Svedala igen, hemlängtan kom precis så där lagomt efter en vecka.
Resan var fantastisk på alla de sätt, skönt att slippa den bitande kylan för ett tag.
Med halvuxna barn så gick det hela smärtfritt, små kompromisser för att få det hela gå ihop.
Vi hann med hela staden med allt som var sevärt att se som turist.
Och några dagar i solen fick vi också, den bet ordentligt, så vi fjällar så att hela soffan ser ut att vara fylld av mjäll.
Det var våran första vintersolsemester någonsin, tidigare har vi enbart tagit någon förlängd helg i de svenska fjällen, men de är snuskigt dyra även de..

Man kan tycka att araberna här hemma kan vara rätt så jobbiga, men efter att ha besökt deras hemland och fått smaka på deras kultur så har de fått min respekt, jag har en full förståelse för deras kultur och jag älskar att jämföra.
På hotellet så hade de bl.a bacon, men den var gjord på kött och inte fläsk som här hemma t.ex.
Lite torrare men med mycket smak av det rökta.
Bland det värsta man kan göra som turist är att köra bil alkoholpåverkad, det varnade de för i broshyrerna, där gäller shira-lagarna och de ska tydligen vara hårda.

Men staden vi besökte var mycket toleranta för alla olikheter i nationaliteter, de flesta var indiska gästarbetare och de kände man lätt igen med sitt gurdigurr'ande språk.

Alkohol serverades enbart på hotellen, och det var dyrt, väldigt dyrt...
På den snobbigaste restaurangen pröjsade vi 600 spänn för två glas vitt till frugan,
och det var ändå en ganska så ordinär kvalitet, så där är det inte så svårt att hålla sig nykter,
man hinner bli pank innan man fyllnar till.
Jag blev faktiskt förvånad när t.om flyget hade alkoholfri öl ombord.

Vill man heller inte äta deras lite billigare indiska snabbmat (svårt med ungarna) så kostar det också på en hel del, men det visste vi ju redan innan.
Jag har varit på jobb i Indien tidigare, och jag brukar säga att...
Där behöver man Lipsyl både när man äter maten, och när den ska ut...(men inte samma!)
När det har slutat svida i röven, det är så de vet att de är hungriga igen.
Ja det är ett stulet citat om Mexikanarna, men det stämmer likväl på den indiska maten.
Våra svenska magar är starka på laktoskäk med mycket mjölkprodukter, men inte flytande napalm.

Resan var en otrolig befrielse från allt vad vintervardagligheter brukar vara,
kopplade bort den vanliga stressen mot annan stress, att hinna med allt som ska utforskas.
När själen/nyfikenheten är med så känns inte stressen så jobbig.

Men nu är vi tillbaka i kylan igen, tvättmaskinen har gått i tvåskift sedan igår morse.
Skräcken blir att se vad kontokortsspec'en säger att kalaset kostade,
men vänder man på det, så är det bara pengar, inte ångest fylld av fylla.
Vi har det bästa av allt kvar, att visa upp våra äckligt bruna ansikten på jobb och skola under morgondagen, den avundsjukan kan jag stå ut med bland alla vinterblekfeta nunorna på jobbet.
Kan kännas fräscht till det yttre, men viktigast är det hur det känns inombords, ramminnet är rensat.
Lite neggigt undrar man hur lång tid det tar för dem att ta bort den känslan på en MÅNDAG morgon.

Men jag känner mig starkare än någonsin, full av gott egenförtroende, och ganska så ...glad!

Smolket i bägaren är att katten smet ifrån sina kattvakter under tiden vi var borta,
och jag är så orolig för vad hon är och vad som har hänt henne, magen knyter sig av oro.
Jag har varit ute 5 ggr på timslånga promenader och lockat på henne i närområdet senaste dygnet.
Och olika observationer säger att hon har setts upp till 4km härifrån för fyra dagar sedan.
Denna lilla sköra varelse är utom vår kontroll, och jag lockar på henne vid både fram och baksida en gång i kvarten, hon är en liten kelig sak som lätt följer de som bryr sig om henne.
Jag kommer inte att bli mig själv förrens hon har kommit tillbaka igen, hon är ju en del av vår familj, frugan tycker jag är knäpp och lite svartsjukt frågar hon om jag skulle göra samma sak för henne om hon försvann, men jag svarar ju lite surt bara att katten har ju för fasiken ingen mobil.

Om det nu finns en gud så ska jag nog ta mig ett snack med kattsektion inatt,
för en av hans avkommor har kommit på drift och behöver en vägledning hem igen.

Nu är det dags att mata sängkvalsterna igen, de måste vara utsvulta vid det här läget.

Mors Berra

Stigsdotter
fre, 2013-03-15 - 17:02

Har hon kommit till rätta nu? Får hoppas att hon hittat något varmt ställe! Jag saknar min lilla kattfröken som gick bort i februari - det är något särskilt med kärleken man känner till en liten katt!!

santorini
sön, 2013-03-17 - 07:15

på ett worddokument och spara och kopiera över, eller nåt sånt. Har hänt mej också, så förargligt.

Berra
tis, 2013-03-19 - 10:13

Sitter och gluttar ut genom fönstret på baksidan, där det snöar ymnigt.
Att dagsljuset blivit längre vittnar gråsparvarnas nyfikenhet över fågelholkarna,
ett par sitter i holken och kikar ut, kanske håller de på att städa ur fjolårets boende?

Kom hem i natt efter en affärsresa till Frankrike, är trött och sliten.
Tar halva dagen ledigt fram till lunch för att hinna ta igen mig.
Landet där man tar en 2 timmarslunch trots pressat schema på en dags vistelse,
fransoserna tvekar inte, ett glas rött hör till vardagen, men det bli heller inget mer.
Vi svenskar tittar på varandra, hallå de ska ju köra hem efter arbetsdagen, det har troligen klingat ur några timmar senare, men en svensk skulle aldrig ha chansat, aldrig köra hem med alkohol i kroppen.
Men å andra sidan, hade svensken fått tillfälle, så hade det nog inte räckt med ETT glas vin.
Är det party så är det, allt eller inget..

Är mäkta förtrollad över dessa alptoppar de har i sin bakgrund, stora grågröna kolosser som omgärdar dalen där deras små fallfärdiga fäbodar står, och småstäderna där en färgklutt skulle kunna göra de så mycket vackrare, dömer de lite på förhand att deras byar känns slarviga och misskötta.
Mitt i byn står det en bilskrot t.ex...
Men kanske är det just därför de känns så pittoreska, de har andra saker som är viktigare än att hålla en fin fasad uppe, kanske umgås de istället med varandra?

Kommer hem till ett litet söndrat forum, där elak ton har återigen fått härjat fritt mellan våra forumdeltagare, och hoten om att de ska lämna oss i förtret...det känns inte bra, någonstans.

Livsforum, ja det är precis vad det är, där livet har blivit förändrat av sin egna eller andras alkoholkonsumption, därför kan man inte utesluta andra faktorer som påverkar ens val om att dricka eller inte dricka, stress skiljsmässor familjeproblem ekonomi arbete osv, alla är de viktiga omständigheter som kan få oss att vilja gå ännu längre ner i alkoträsket.

Genom att läsa andras upplevelser så får vi på pränt se "omständigheterna" blottlagda.
Ni vet, när trollen kommer upp i ljuset, så spricker de..

"Vadå det var väl ingen orsak till att ta till flaskan..",
och så ser man inte sina egna tillkortakommanden.

Det finns alltid de som har det värre, men ingen orsak till att man ska bära andras bördor heller.
Var och en tar ansvar för sina egna beslut, nu och imorgon.
Precis på samma sätt som man också kan stå för de ordväxlingar man ger uttryck för på forumet.
Att ständig be om förlåtelse undergräver ens förtroende, och att radera gamla inlägg gör dem heller inte oskrivna, hellre då skriva ett inlägg, vänta en dag innan man trycker på sänd-knappen, känns dessa ordval lika viktiga och starka idag?

Samtidigt ska vi ha en stor tolerans inför varandra, och förstå att vi har alla olika bakgrund och kan inte vara stöpta i samma form, det enda riktiga gemensamma vi har här, är vår oförmåga att kunna hantera alkoholdrickandet på en sunt sätt, glöm inte den gemensamma tråden.
Vi borde pussa mer på varandra utan att det känns som generande raggningsrepliker

Sedan håller jag med om att det känns "inlåst" här på forumet, inga nya vänner kan komma in i vår gemenskap och ta del av stöttningen, det har blivit trångt och irritationen har ökat.

På en tidigare ganska så stor arbetsplats kallade de ett gäng för mullegänget, de blev en växande skara medlemmar som alltid var så hemliga och skulle ha egna lokaler etc, de ansåg sig mycket mer viktiga än alla de andra och skulle ha betalt fikabröd på fredagar osv.
Nyfikenheten steg till den dag då ledningen ställde krav på insyn, och hela bubblan sprack.
De hade inte presterat ett skit, det enda viktiga var att de skulle vara avskilda ifrån de andra och ha mer och fler förmåner, höll varandra om ryggen och intygade om ofullbordade projekt osv.
Så vill inte jag att de ska bli för oss, full insyn och öppenhet, samt lite nytt blod.

Hoppas på att Mange har lite nya ide'er om hur det ska fortskrida,
och att forumet ÄR en del av den nya alkoholhjälpen, förändring är bra,
men ta inte bort något som vi andra har haft en stor nytta av.

Så kamma till er nu, tala öppet ifrån era hjärtan, dela era innersta tankar, visa era svagheter beröm när det känns befogat, och uteslut de hårda orden skapade av orosmolnen och sårbarheten.
Vi är inte mer än människor, så visa lite medmänsklighet, omtanke och omsorg...
Jag behöver det, DU behöver det, ALLA behöver det...

PUSS på er! (nej, jag älskar min fru!)

Berra

kalla
tis, 2013-03-19 - 10:49

Nu gjorde du min dag, hade en konstig känsla i dag. Många lämnade och det började kännas öde här och lite ensamt. Så nu hoppas vi på vår och ett öppet forum med högt i tak och stort hjärta :-)

Stigsdotter
tis, 2013-03-19 - 15:14

...de fina orden som innefattar allt det jag känner inför forumet också, hur jag hoppas att det skall vara!

Kram, A