Hej alla.
Ni som läst det jag skrivit tidigare vet att jag mest vill dela med mig av tankar och känslor, saker som hjälpt och saker som tyngt.
Just nu vill jag mest säga att jag är väldigt glad att jag har en bror. En bror är bland det vackraste man kan ha. Han är som ett bevis på att allt jag genomlevt faktiskt hänt och varit. Utan honom skulle mitt liv vara halvt.
När man har en förälder som är missbrukare, är det en enorm trygghet och ett stort stöd att ha syskon, som faktiskt upplevt och sett samma saker som en själv. Jag vet inte hur jag hade klarat allt om jag varit ensambarn.
Det jag kan sakna i att inte ha en mamma som är som många andra mammor, är dom små enkla sakerna. Som att äta middag ute någonstans, eller fika på stan, gå på bio, ringa till någon och prata om man behöver hjälp med saker. Då är jag väldigt glad att min lillebror finns. Jag hoppas att alla vuxna barn till missbrukande föräldrar har en vän eller ett syskon som varit med om samma eller liknande saker i livet. Det ger så väldigt mycket
Och mer om min känsla i allt kan läsas här:
http://livetarlivsfarligt.blogspot.se/
/Sommarkyla