av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

santorini
tis, 2013-03-05 - 16:33

Visst var det vi tre som började vid nyår 2012. Sen strulade jag fortfarande av och till under våren innan jag fick den rätta gnistan i början av juni. Maria hade visst nåt litet återfall i mars eftersom hon firar ett år nu. Bara kalla har gått spikrakt men nu är vi alla på den nyktra vägen. Tre visa kvinnor, absolut! Så fantastiskt.

santorini
tis, 2013-03-12 - 19:39

och ser hur jag verkligen trodde att jag slutade för gott, gång efter gång men föll tillbaka. Läser också om Maria och kalla som kämpat för att nå hit där vi är idag. Den som skäms och tycker att vi är så lyckade ska veta att vi har minsann också kämpat och trillat tillbaka många gånger. Men nu släpper vi inte detta, det är jag säker på! En dag så har man verkligen nått botten och fått nog och då finns det bara en väg. Upp.

kalla
tis, 2013-03-12 - 20:23

Inte har det varit lätt och det är fortfarande inte lätt, men det är värt kampen. Att nå sin egen botten och sen ta sig där i från utan att glömma hur det var, ger en sådan känsla och styrka och ett helt nytt liv. Nu tar vi ett steg till//kramar Kalla

Maria42
tis, 2013-03-12 - 21:29

Att läsa från början, vi har verkligen kämpat, nu får vi lite belöning för idag är det inte längre en kamp utan vi har en ny livsstil som nyktra. Sorg/sug kommer fortfarande ibland men det går ändå rätt fort över. Helger är inte alls förknippat med dricka längre för mig utan vila och återhämtning. Förut var helg helt förknippat med vin som avkoppling och det slutade med att man var mer slut när helgen var slut.
Nu tar vi ett steg till!
Kram tjejer!

santorini
lör, 2013-03-16 - 07:35

Det är helt fantastiskt vad bra det känns, det nyktra livet. När jag ser fram emot fredagskvällen utan att känna att nåt saknas. De senaste veckorna har jag känt stråk av lycka så där bara för att jag lyckats bryta mitt beroende och lever fullt ut, på gott och ont naturligtvis. Svårt att förklara men jag rekommenderar alla som vill sluta dricka att hålla ut! Trist har jag det ibland men just känslan att vin inte skulle tillföra nåt. Det verkar lite kluvet att säga så när jag nu skriver om det men jag provocerar fram känslan, försöker tänka efter om jag skulle vilja ha vin och nej, det känns helt främmande. Jag önskar att den här känslan ska vara beständig men om inte så njuter jag nu och tar suget när det kommer. Om det kommer. Jag känner i alla fall med full kraft att jag inte kommer att dricka alkohol igen. Jag t.o.m. kan säga det till vänner och kolleger. Personalfesten som blev framflyttad; jag har frågat om det finns alkoholfritt alternativ. Jag kan säga på tal om vin "då jag ännu drack" vilket antyder att jag slutat. Jag sa inför planer på en knasig sak i höst att "om jag kan göra sånt nu när jag inte dricker längre". Ingen har reagerat genom att fråga nåt.

Ju längre tiden går desto mer förlikar jag mej vid tanken på det som varit. Jag njuter av nuet och grämer mej inte så ofta över att det tog så lång tid att komma hit. Så många misslyckanden först. Jag tänker att det var ett led i min utveckling, en plan kanske? Jag kom undan utan att förlora nåt, vad det verkar. Jag mår utmärkt så kroppen har återhämtat sej.

Jag har lyssnat mycket på låtar med Don Henley, fd sångare i Eagles. Han har nog också missbrukat och blivit nykter, vad det verkar på vissa texter. Jag har särskilt fastnat för en rad: "sometimes you get the best light from a burning bridge". Jag tycker om den raden för jag har bränt bron tillbaka till vindrickandet, bestämt att jag slutat för gott och njuter nu av värmen från den brasan:)

mulletant
lör, 2013-03-16 - 08:20

lördag gjorde du också!

Den texten borde du publicera i nån stor tidning som många läser. Anonymt förstås - men många borde få ta del av den!

Önskar dig fianste helgen! / mt

santorini
lör, 2013-03-16 - 09:19

Jag är verkligen så här lycklig just nu bara av att "vara". Vilken frihet. Det är säkert provocerande för den som kämpar men kanske också en inspiration? Det går och det finns ett underbart liv bortom beroendet. Trots att allt inte hela tiden är toppen, förstås, så ligger jag ändå i mina sämsta stunder nu ändå skyhögt över hur det var medan jag drack och kämpade emot.

Jag håller på och läser Moa Herngrens bok "Jag ska bara fixa en grej i köket". Det gör mej extra tacksam över att jag kommit från det. Jag har läst den förut, handlar om en kvinna, mamma, som kämpar med sitt missbruk. Väldigt skrämmande och igenkänningsfaktorn är hög, trots att jag inte haft samma situation. Beskrivningen är så bra. Läs den!

santorini
sön, 2013-03-17 - 11:52

men nu känns det att det är dags att lämna forumet. Jag är färdig. Jag är tacksam för den hjälp och den insikt jag fått här när jag kämpat på. Jag gick med i oktober 2011 och före det har jag försökt många gånger på olika sätt att sluta med mitt destruktiva drickande. Slutat och börjat igen. Det viktigaste jag fått med mej härifrån är att vi är så lika fast vi är olika. Vi har gömt, ljugit, haft ångest, skam, blackouts. Jag är inte värdelös fast mitt beteende varit skamligt.

Nu vill jag inte vara en präktig nykterist som kommer med pekpinnar och ger dåligt samvete åt dom som ännu inte lyckats. Vi är ganska många här nu som blivit nyktra och nya kommer inte hit, som kalla påpekade, eftersom forumet fortfarande inte öppnat på nytt. Tror jag. Så vi är samma människor som surrar här och retar upp oss på varandra.

Det är lätt att man blir mästrande och verkar självgod när man vill att andra ska få uppleva samma glädje att lyckas. Det går och man vill så gärna få andra med. Men man kan inte sluta åt nån annan. Var och en måste få sin egen insikt i sin egen takt. Jag har svårt att låta bli att påpeka det uppenbara när jag ser det och det blir obekvämt.

Jag önskar er alla lycka till och lev väl!

Eken
sön, 2013-03-17 - 14:14

Och tack för allt du delat med dig av! Många kloka kommentarer tycker jag du haft! Önskar dig också allt gott!

Tilde
sön, 2013-03-17 - 16:26

har varit bland de bästa för mig att läsa, du är klok och har mycket vettigt att dela med dig av. Jag blev uppriktigt ledsen när du skriver du ska lämna formum. För mig är det de som lyckats och som kan ge smarta ofta genomtänkta råd som varit det bästa med det här.
Kunskaper och klokskap är det jag suger åt mig av och bla dina tankar är de som jag verkligen tagit in och tagit till mig. Ofta har jag kännt vi tycker lika om mycket men du har kunnat beskriva det bra och ja... det är tråkigt att jag inte ska få läsa dina klokskaper mer.
Kanske ändrar du dig... Att få ta del av livet från dem som gått igenom en massa och kan ge goda råd (det gäller ju inte bara alkohol för allt hör ju ihop i livet)är ju minst lika stor del i det här.
Ja ja jag kan inte övertyga dig om du känner själv att du inte vill mer.

Kära Santorini, tack för allt engagemang då. Jag får suga på alla dina gamla inlägg. Hoppas bara du inte kommer att radera ut dem. Varna innan så man kan kopiera då :)

Kram och stort lycka till från Tilde
...och jag förstår om du vill gå vidare och leva fullt ut. Visst förstår jag...

Maria42
sön, 2013-03-17 - 15:36

Får du av mig också, förstår dig, tänker samma tanke själv. Tack för att du funnits här som stöd!
Kram!

santorini
sön, 2013-03-17 - 16:41

tack för era snälla ord och kramar! Tilde, ditt inlägg gör mej väldigt berörd när du säger att jag varit till hjälp, det har ju varit min avsikt. Min förhoppning att kunna hjälpa nån och inte upplevas som en besservisser som säger vad man ska göra. Den här andra pajkastningen som pågår ska man väl inte bry sej om. Inte tänker jag radera några inlägg och jag tittar säkert in nån gång igen och ser hur det går.

Tilde
sön, 2013-03-17 - 16:52

jag väljer bort den där pajkastningen, precis som jag väljer bort människor som bara suger energi i vardagen. Man bestämmer själv vilken som har tillträde i ens liv, där kan man påverka i alla fall.

Hoppas du känner du själv får ut något av att fortsätta skriva lite då och då, så att jag får läsa fler tankar från dig nu när du går stark och helt fri från a ut i livet! Lite egotänk där kamouflerat i omtänksamhet ;)

mulletant
sön, 2013-03-17 - 16:55

med pajkastandet och det är svårt att undvika det man inte vill befatta sig med pga forumets upplägg. Vill bara säga santorini - ifall du går in och läser - att jag aldrig uppfattat dig besserwissrig i tonen. Klok kvinna bara! Ha det gott! / mt

vill.sluta
sön, 2013-03-17 - 19:12

är fantastisk rätt och träffande i dina analyser.
Det har jag skrivit och talat om. Det hopas jag att du känner, jag har bett Fia om ursäkt för mitt beteende som olyckligtvis escallerade och fortsatte i idiotiska meningar.
Visst jag kan tycka ibland att man inte skall förklara hur andra inte skall bete sig när man själv har gjort samma fel.
Men det har ju du gjort i all välvilja, inte för att vara en besserwisser. Och jag ber dig öppet och ärligt om ursäkt om du tog illa vid dig av mina meningar.
Du ÄR en fantastisk kvinna som står på randen av bergets topp just tagits sig uppför detta berg.

Jag beundrar dig som lyckats, önskar dig all lycka till framöver innan du skall kasta dig ut i livets karusell.
Jag ser upp till dig som lyckats ta dig dit där du befinner dig nu!

Tack för att du finns, glöm inte bort oss nu när du ger dig av.

Kramar/A