Ångesten tar mitt liv...

...jag påminner om Johan Rheborg, sant eller inte...
Det satte nog din illusion Markatta om mig på sniskan va?

/Berra

..stått på en sådan, även om jag har velat...
Men är så långt det går ifrån Solsidan som det bara går, men jag gillar hans leksaker..

/Berra

markatta

men jag hade nog räknat med att inte få många rätt. Ett sinne för fantasi har jag haft sedan jag var barn men någon Saida är jag inte.

Segways... Varför skrattar man alltid när man ser en sådan?

skrattar man? Kanske för att associerar till Solsidan:)))
Men din fru Berra - ser hon ut som Mickan? (Ursäkta, kunde inte låta bli:) / mt

jag kommer att vara i huvudstaden över dagen imorgon. Om jag möter Rheborg och Carola så tror jag tamejtusan att jag chansar och ger Rheborg en kram:) / mt

Jag har ett ont omen som förföljer mig på forumet.
Igår kväll skrev jag som vanligt en lång roman som jag var mäkta stolt över, kanske en av den bättre.
Men de senaste fem gångerna så har det alltid hänt något som gör att ju längre inlägg som jag har skrivit desto större chans att det inte sparas.

Igår kväll löste jordfelsbrytaren ut i dessa smösmältningstider, och hela huset förblev svart.
Datorn packade ihop av att bli avbruten så det blev till att sätta på sig IT-sektionens mössa, och reparationen blev klar just då i morse.

Jag håller på att tappa sugen på att skriva långa inlägg, någon jävlas med mig hela tiden

Berra

makterna Berra - nej, jag skojar. Så synd... vi är så många som gillar dina krönikor! Skriv i Word och spara ofta och klistra in sen. Så har jag gjort ibland när det trasslat flera gånger på raken.
Vilken handy man du är som har olika mössor så där att ta på bara när det j----s.
Kram på dig - snart kommer våren! (Och det nya forumet - ser fram emot det med spänning...) / mt

I hopp om att denna gång så ska det inte rasa för mig, och då menar jag inläggen på forumet.
Alkoholkonsumtionen är fortsatt noll (0)% mängd, tillfällen, och sug...
Börjar nu känna mig helt ren och färdigtorkad från denna drog.
Men får aldrig lägga ner garden helt, i minnet får man komma ihåg sin historia.
Jag är en berondepersonlighet och kommer mycket snabbt att ta upp en ny eller gammal ovana.

Ikväll var jag ute på pub'en med sonen och svärson för att se ett uppträdande, blev hellyckat.
Kändes inte alls fel att ta med sig en 15-åring på puben, han njöt av sällskapet med ett antal coke's och några flaskor Loka.
På det stället vi var så åt man mest, och hushållade verkligen med drickat.
Ingen fylla alls, det var städat och lugnt, men ändå trevligt och glatt, precis som jag hade önskat det, och precis som det borde vara tycker jag.
Alla borde få vara förunnade att kunna gå på pub'en utan att det är fylla, bråk och ragg.
Barn vuxna och äldre, det är verkligen en fin mötesplats utan en massa premisser, folk kopplar av efter en arbetsvecka och umgås, det ligger ett mysigt sorl över lokalen.
Jag drack ett antal Jever (nolldricka) och rundade av kvällen med en Irish utan Irish,
kaffe med grädde och kanel i ett högt vinglas, ingen kunde se vad jag visste,
alla gjorde ett antagande som förutsatte att jag drack en riktig Irish, jag stack inte ut!
Det är halva nöjet för min del, ingen behöver veta att jag INTE dricker alkohol.
En kollega från jobbet var i samma lokal, hon som vet att jag inte dricker, såg mig rada upp ölglasen på det lilla runda bordet, och dessutom avsluta det med en kaffedrink, hon måste ha tvekat?
Men den som inte frågar, får heller inget veta...

Efter avslutad kväll, brum hem med bilen, inga konstigheter alls, en fullständigt naturlig del av en kväll ute på byn nuförtiden, snabbt varmt enkelt och billigt och inget planerande.
Svärsonen åkte utan ytterplagg, så kunde han snuva grabben i garderoben på några spänn också.
Kändes helt ok med en enkel grabbkväll, så man kan visst gå ut på puben en vanlig fredagskväll och dricka många öl som nykter alkoholist, men...man får fortfarande välja, en sorts valfrihet under ansvar, jag tar mina beslut under noggrant övervägande vid varje tillfälle, jag väljer nykterheten.
Den är sann, enkel och väldigt spikrak, ingen gris i säcken där inte, man vet vad man får.
Den är inte alls tråkig, utan det hänger fortfarande på vad jag gör den till...
Väljer jag att sitta och sura och sukta, ja då förblir nog kvällen fortsatt likadan...
Om alkoholen inte är ett alternativ, så finns det ingen bakåtsträvande, utan bara framåt,
jag kan sitta still men då händer det ingenting, bjuder jag till som om jag hade druckigt, ja då händer det oftast någonting.
Man behöver inte gapa och hävda sig inför andra, utan det räcker med att man har en sorts kontroll på vad jag mår bra av eller inte, nu och en liten stund framöver, det räcker...

Alla gånger är inte bäst, men det är ju knappast dagarna på jobbet heller...
Det viktigaste för mig, är att jag inte har lurats och trott att det var bra,
beroende på en drog som jag har överlistat numera...

Alkoholen kan få en att tro att man är kung i baren, när man i verkligheten sitter lerig i ett dike.
När man i nykterheten upptäcker att man sitter lerig i ett dike, kan man ju fundera på om man inte borde resa sig och gå därifrån istället, handlingsförlamningen släpper när man ser verkligheten nykter, det har jag sett som den stora förändringen inom mig själv..
Men chocken kommer ju i vilket fall, och där gäller det ju att orka ta sig an förändringen,
och inte falla tillbaka till en låtsasvärld omgärdad av alkoholen och ett beroende.
Barstolarna du har suttit på, bär spår av små lerfläckar ändå...

/Berra

Dompa

...i några av dina ord; Svärsonen åkte utan ytterplagg och kunde "snuva" grabben i garderoben på några spänn? Vill du verkligen att grabben i garderobens tjänst ska bli ickebehövlig? Att ännu än människa kastas ut i arbetslöshet? För att du ska tjäna några kronor? Visst...jag hänger opp (vet att det heter upp) mig på småsaker. Men allvar Berra? Hur snål får man bli? Jag är med på banan...försöker tänka mig in i ditt race och tipsar om att nästa gång lämnar hela gänget sina ytterplagg i bilen ;-). /R

Valet om att ha sina tillhörigheter med sig in i lokalen borde vara frivilligt, och inte påtvingat en garderobsavgift.
Det har väl hänt mig minst 2-3 gånger att de har givit ut min jacka till fel person för att de har tagit fel på nummerbrickan.
Och så har de mage att påstå att vi tar inte något som helst ansvar för era tillhörigheter.
Så de prånglar av en femtio spänn och har sedan inget ansvar.
Nej sådant gör mig i alla fall upprörd.

Tappar man brickan så är det en avgift plus att man får vänta tills de stänger bygget.
DÅ är det plötsligt mitt ansvar!

Dessutom så har man hört att det är ligor som tvingar sig in i garderoben,
Så det finns en risk att man hjälper kriminella att nästla sig in i verksamheten,
För när fick man ett kvitto senast i garderoben?

Jag gillar t.ex Grill i Sthlm som har en garderobiär som inte tar ut en avgift, och vaktar våra kläder utan en skylt där det står att de gör sig ansvarsfria.

Det gillar jag...

/Berra

Dompa

...skrev jag en dum skämtsam (?) kommentar som jag faktiskt raderade. Tror inte vi har samma humor och den var olämplig. Hur som helst; Kanske har du en poäng där Berra, kanske är det kriminella gäng som tar över våra garderober? Jag vill inte tro det! Ha det gott! /R

..jag hajjade ironin, ville bara försvara mig.
Inte hade du behövt radera det, jag tog inte illa vid mig...

..högt i tak!

/Berra

Stigsdotter

...på en krog i Helsingborg. För att jag vägrade hänga av mig "ytterplagget" - en tunn jacka som jag hade över en tunn tröja. Frös som attan och ville inte ta av mig den. Då fick vi inte komma in.

Nej, jag håller med Adde - tar de betalt för något så ska de banne mig ansvara för det också. Grill är lite speciellt. Det sägs att Melker (ägaren) vågar vägra maffian och att det är därför flera av hans krogar (bl.a. Grill) brunnit. Kanske därför de inte har en sådan garderob...