Hej!
Jag är ny här och skulle behöva råd och stöd.
För ett år sen träffade jag en alkoholist igen... Jag fattar inte att jag inte förstod och nu är jag fast, jag älskar honom över allt annat. Jag har i en annan relation varit den typiske medhjälparen, jag har dolt, täckt upp och ljugit. Dit vill jag inte komma igen, men märker att det är lätt hänt.

Vi har nyligen flyttat samman och både han och jag känner oss ganska låsta nu. Dåliga kontaktnät gör inte saken bättre... Det värsta är att vi båda är psykiskt instabila med depressioner i bagaget. De senaste månaderna har min sambo fått panikångestattacker som har lett till att han druckit på natten eller morgonen. När han druckit får han mer panik om han inte dricker får han abstinens. Allt blir som en ond cirkel. Tidigare har han "druckit socialt" och tyckt att han haft kontroll. Nu har det gått så långt att han blivit uppmanad att lägga in sig. Han är livrädd för detta och bortförklaringarna blir fler och fler. Han ska sluta själv, trappa ner etc.

Vad säger ni, går det att sluta när man druckit hela sitt vuxna liv? Vita veckor har inte existerat, verkar det som.
Jag vet inte hur länge jag ska orka, vet att jag måste sätta gränser, men hur?

"jag är ..." inrymmer ju ingen insikt om att eller vad man bör göra åt det... Eller vilja att förändra sig. Lillablå - om du har så goda erfarenheter och minnen av Al-anon så gå dit! Vi blir ju inte fria från medberoende (oss själva) för att vi lämnar en alkoholist, för din del T. Kram, kram / mt

Miss K

Ledig helg... skönt. Påskmiddag i går med bara lättöl. Märker att en släkting inte kan släppa loss och prata utan alkohol, varningstecken! Handen på hjärtat, jag känner igen mig lite.
Lugnt annars, väntar bara på aningen bättre väder som passar till utflykt.

Hoppas ni alla har några avkopplande eller roliga dagar!

Miss K

markatta

Hoppas det är bra med dig.

Ja det är skrämmande när man märker hur personligheterna förändras på sammankomster utan alkohol när den som vanligtvis brukar babbla på sitter tyst. Många är det, som inte räknas som "alkoholister", men som använder alkohol som någon slags självmedicinering mot olika grader av sociala fobier.

Jag har själv slutat dricka helt på fester, tillfälligt eller för alltid, det får tiden utvisa. I början kände jag mig lite "naken" utan glaset och hinkade läsk och kaffe i samma takt som andra drack öl och blev helt kaffe-och sockertjackad på kuppen. Om man jämför mängden vätska blir det lätt absurt, t.ex. om någon drack 5 halvliters öl så drack jag alltså 2,5 liter läsk.

Det lustiga är att folk (inkl. jag själv) tyckte det var konstigt att trycka 2,5liter läsk men inte samma mängd öl. Och så tycker de att det är konstigt att de måste springa på toa hela tiden. "Man blir så kissnödig av öl".

Blev mycket om mycket och ingenting nu. Dags att springa till "jobbet".

Kram på dig!

Sorgsen

...läsa du har det lugnt.
Njut och ta vara på lugnet.

Jag vet inte om jag är hyperkänslig, förmodligen är det så, men jag reagerar på den där lättölen.
Varför "bara" lättöl och inte alkoholfri?
Jag skulle inte känna lugn över lättölen...
Bara min reflektion, hos mig är det total avhållsamhet, inte ens alkoholfritt existerar. Men lätt för mig och maken, vi har aldrig druckit tillsammans.
Alkoholen har bra funnits framdukad vid stora fester med familjen eller middagar tillsammans med kollegor. Med min familj har han en gång druckit sig full, jag var chaufför och hade lika roligt och mådde utmärkt dagen efter. Dricker sällan men är inte nykterist. Tar en whisky då och då men kan räka mina fyllor i livet på en hands fingrar. Aldrig lockat mig helt enkelt och det påverkar såklart min reaktion på lättölens betydelse.

Ha så gott och var rädd om dig

på lättölen. Hos oss, dvs för mannen, funkar det bra (har gjort snart ett år nu) med alkoholfritt men lättöl dricks inte. Det handlar både om alkoholhalten och om inställningen. / mt

Miss K

Hej, såg inte förrän nu att ni hade skrivit.
Jag har valt att "acceptera" lättöl. Känner mig faktiskt löjlig om jag säger nej till det. Han har druckit det några gånger utan att verka sugen på mer. Orsaken är att det smakar bättre än nollöl, kanske vi borde prova fler sorter? Ingen annan som dricker lättöl utan problem??

Däremot fick jag en otrevlig överraskning häromdagen. Jag kom hem från jobbet sent på kvällen och han låg till sängs. Kände den där äckliga lukten av alkohol som avdunstar. Han hade köpt en liten flaska vin. Undrar fortfarande om han berättat ifall jag inte hade frågat.
Vi tar fortfarande en dag i taget, kan man väl säga.

Varma kramar
Miss K

Sorgsen

...frasen "man kan inte vara lite alkoholist" kom till mig när jag läser dina ord.

Det finns mycket goda alkoholfria ölsorter, betydligt godare än lättöl!

Önskar dig allt gott

markatta

Jag har också haft funderingar angående lättöl tidigare efter ett gräl med fd sambon om detta. Jag skrev här på forum och bad om råd. Letade upp ett av svaren jag då fick, från den alltid så rättframme Adde. Han skrev:

"Har man inte kunnat/velat släppa kontakten med alkohol så finns alltid "förhandlingsvägar" för att åtminstone kunna få i sig lite av den åtrådda varan. När jag var som absolut sämst ute och kommit till det stadiet att jag knappt kunde skriva min namnteckning pga att finmotoriken inte riktigt var med i matchen så var en lättöl ett helt perfekt sätt att få musklerna att fungera igen.

Att göra som aa har i sin text "..en genomgripande förändring i mitt liv.." förutsätter en egen vilja till det också. Då funkar det inte att gå omkrng och småsmutta på en lättöl."

Jag tänkte som du att det var fånigt att bråka om en lättöl och återvände inte till samtalet. Men så idag då jag skulle besöka "min alkis" så såg och hörde jag på direkten att han druckit. Han tyckte jag var löjlig som blev upprörd och menade att han "bara druckit några folköl" i solen med en vän, som man gör för att fira våren...

Jag såg flera folkölsburkar och kan omöjligt veta om han druckit något starkare. Det jag vet är att jag inte ska gå in i några diskussioner kring detta. Om jag skulle "låta" honom dricka lättöl så blir nästa steg att "låta" honom dricka folköl, därefter "bara en starköl på en uteservering" o.s.v.

Visst, det behöver säkert inte bli så för dig/er men tänk dig noga för vart dina gränser går innan din alkis börjar förhandla promillen.

Googlade förresten och såg att ett sexpack folköl motsvarar 4st starköl. Det är dessutom en myt (som min alkis tror benhårt på) att man skulle kissa ut alkoholen. Den tas upp oavsett det är lättöl eller starksprit man dricker.

Kram

är nog vems ansvar och intresse det är att han är nykter?

Du skriver "Jag har valt att "acceptera" lättöl. Känner mig faktiskt löjlig om jag säger nej till det." Det betyder att du har du tagit på dig ansvaret, reglerna och kontrollen över hans nykterhet - det kommer inte att fungera i längden. Han skulle förmodligen (helt säkert) inte ha berättat om vinflaskan... varför skulle han det? Och du vet inte om han hade druckit mer... hur kan du veta det? Berra har räknat ut alkoholmängden i lättöl en gång och det var lika häpnadsväckande som markatta upptäckt om folkölen. Lättölen ger berusning och är en maskering för lukten av starkare varor.

markattas mening: "Om jag skulle "låta" honom dricka lättöl så blir nästa steg att "låta" honom dricka folköl, därefter "bara en starköl på en uteservering" o.s.v." är klockren. Det är så förskjutningen av gränser går till.

Min inställning i de här frågorna har förändrats totalt under de dryga två år jag varit här på forumet. Jag har blivit lika rättfram och "negativ" (tyckte jag i början) som Adde - det beror på att mina egna erfarenheter passar in precis i det jag lärt mig här och i allt annat jag läst/hört under den tiden. Jag tror inte heller att min mans drickande av alkoholfritt skulle fungera (det skulle bli en täckmantel) om inte nykterheten skulle ha blivit "hans egen" och den förändrade inställningen kan ingen annan åstadkomma.

Det vi medberoende kan göra är att ta hand om vårt eget liv och överlämna ansvaret. Det är en enorm utmaning. Gå gärna till Alanon för att få stöd och energi till dig själv.

Kanske du blir ledsen av mina ord... det är inte min mening. Du väljer själv om du vill ta dem till dig eller om du vill tycka att jag är... typ en surkärring... det bjuder jag på i så fall:)

Läs gärna dina inledande meningar i din tråd - du är klarsynt! Ta väl hand om dig och ditt liv - det kan ingen annan göra så bra som du. Du är värdefull och värd det bästa! Kram / mt

är inte oskyldigt. Jag googlade och kopierar ur länken fr Sveriges landsting http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Liv-och-halsa/Halsorisker/Dricka-lago…

För att kunna jämföra öl, vin och starksprit när man vill kartlägga sina alkoholvanor har man infört begreppet standardglas.

Ett standardglas motsvarar alkoholmängden i antingen
•50 centiliter folköl
•33 centiliter mellanöl eller nästan lika mycket starköl
•15 centiliter vin
•4 centiliter starksprit.

En flaska vin motsvarar fem standardglas och en liten flaska starksprit på 37 centiliter motsvarar nio standardglas. Lättöl innehåller också alkohol: 33 centiliter lättöl motsvarar ett halvt standardglas. Det innebär att om man dricker tre flaskor lättöl om dagen får man i sig motsvarande en liten flaska starksprit i veckan.

Sätter också länk till en artikel i SvD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alkoholfritt-farligt-for-beroende_762…

Miss K

Tack för alla kloka svar. Mina rader var lite hastigt påkomna, blev nästan upptäckt i mitt skrivande.
Visste att jag skulle få motargument och det var nog det jag ville.

Mulletant, jag tar gärna emot dina erfarna råd. Du satte fingret på kärnfrågan. Han håller tillbaka för min skull. Det är därför han säger förlåt om han druckit och inte vågar sig till AA eller återfallsprevention. Önskar bara att han ville lära sig mer om alkoholism. Om jag börjar lägga fram artiklar etc. så är jag väl en fullblodsmedberoende?

Lättöl har han druckit ca 1 per vecka. Men det kan ju bli mer efterhand... Jag har alltid haft svårt att säga ifrån, så jag ville inte bråka om lättöl. Kanske jag inte ska köpa hem öl över huvud taget så får han ta beslutet.

Läste också artikeln om det "alkoholfria" ölet. Verkar ju inte så bra det heller. Den lilla mängden kan tydligen trigga igång hjärnan. Men är det inte omöjligt att helt undvika saker som triggar? Hur är det då med att gå på restaurang eller pub? Var går gränsen? / K

Sorgsen

...ju själv mitt i mitt men är det inte han som väljer oavsett?
Han som får välja om det känns olämpligt för honom gå på puben för frestelsen är för stor dricka, eller restaurangbesök. Lättölen eller alkoholfria eller vinet, vodkan är ju också hans val.
Jag gissar han har full koll på var hjälpen finns om han vill men att påminna att den finns är väl ok.

Min man visste precis, höll sig nykter när vi träffades och umgicks, ibland många veckor, men han har först nu bestämt sig för vara utan alkohol för sin egen skull.
Ibland får jag hans dåliga humör kastat i ansiktet men jag har tusen gånger hellre detta, den uppåtgående spiralen än det motsatta.

Ibland höll han ett litet litet "underhåll", folköl från ica tex, mellan råfyllorna, men han gick alltid till jobbet, drack mest på kvällarna. Övertrampen smög sig på, slutade med uppsägning på stående fot.

Hos oss finns inga likörpraliner heller och inga alkoholfria alternativ som vin eller öl. Går alldeles utmärkt med vatten och cola zero ;)

Lycka till

Alanon, är det ett alternativ för dig?

markatta

Fråga honom om han vill sluta dricka. Om han inte vill så spelar det ingen roll om du kommer dragandes med en massa fakta kring alkohol och alkoholism. Det kanske är så att han vill men att skammen hindrar honom från att söka hjälp, AA m.m. Det finns ju öppna möten på AA, du kanske kan föreslå att ni går dit en gång tillsammans, han behöver ju inte säga något, det går bra att bara lyssna. Jag menar inte att du ska tvinga honom eller tjata, bara visa att möjligheten finns om du känner att du pallar. Men det ligger ju hos honom att visa att han vill.

Jag tror det är jätteviktigt så här i början att du inte köper hem någon alkohol alls. Läs i alkisdelen av forum, många skriver om hur mycket svårare det är att sluta dricka då deras partner köper hem. Om du vill dricka så gör det någon annanstans än med honom. Tänker att det är onödigt att göra det svårare än vad det behöver vara.

Angående triggers så tror jag att det är något som han själv måste avgöra vad han klarar av. Jag märkte att när min "sambo" drack nollöl så gjorde han det enligt samma mönster som med vanliga starköl, d.v.s. snabbt och som han liksom öppnade upp halsen utan att känna smaken. Helt annorlunda än hur jag ser honom dricka läsk eller kaffe. Men det är säkert olika från person till person, vissa njuter av en kall nollöl i vårsolen, andra vill inte ens dricka en fanta ur ett vinglas.

Kram på dig

Miss K

Det är klart att det är han som ska välja, jag menade bara att diskutera allmänt om triggning.

Jag har gått på Alanon ett flertal ggr och tycker att det är bra. Men ibland känns det inte lika aktuellt eller så är jag bara lat att ta mig iväg. Min sambo har också prövat AA. Jag erbjöd mig att följa med, men han gick själv. Han säger att han inte tycker om att prata inför grupp. Markatta, du trodde det kunde vara skam, det är också mycket möjligt. Jag tycker inte att jag kan bedöma detta, hoppas bara att han hittar något alternativ. Jag köper aldrig hem alkohol längre, lättöl köpte jag ju, men tänker inte göra det längre.

Tycker annars att det mesta funkar bra. Han har sagt att han vill sluta, det är bara ibland som viljan svackar lite. Det har gått mer än 2 månader nu sen han söp!

Sorgsen

...resan tillbaka till livet är krokig, lika krokig tillbaka som ner i dyngan. Men, betydligt trevligare se att målet är uppåt och framåt trots felsteg och otrevligheter.
Jag väntar inte på återfall men är fullt medveten om att de kan lura bakom var kommande timme.

Lycka till

Miss K

Har kommit av mig helt med mitt "dagboksskrivande". Ska försöka ta tag i det nu, det känns så bra att skriva av sig ibland.

Alkoholen och dess följder känns långt borta nu. Ibland dyker situationer upp, oftast står han emot. En burk lättöl har stått kvar i kylen flera veckor. Nu i helgen var jag iväg 2 nätter till min dotter. Liten oro över vad som skulle hända hemma, men tror att allt gick bra, han träffade eget barn.

Snart är sambons praktik över, hoppas han hittar något nytt! Nu har vi haft olika arbetstider, så det kan i och för sig vara skönt med mer gemensam tid. Vi har det bra tillsammans. Det som inte fungerar så bra är hans relation till ett par familjemedlemmar som varit på nära håll och sett hans värsta sidor. Vet inte om tiden kommer att läka såren eller om det krävs långa förlåtbrev?

Tyvärr är vi lite isolerade från omvärlden. Jag tror att det kan bli bättre om vi bara är öppna för det. Får nog sätta av lite tid till det också.

markatta

Tänker på dig. Har sett dig inloggad lite då och då men du skriver inte mycket. Samma här. Finner en tröst i att logga in och läsa dock. Hur går det med ditt dagboksskrivande?

Det var väldigt fint det du skrev till mig, att du beundrade. Om jag ska vara ärlig så hade jag svårt att svara på ditt inlägg hos mig. Visst är det fånigt, man kämpar för att vara en bra person och en person som andra ska respektera och tycka om, men sedan när jag får en komplimang av en vän så blir jag blyg och har svårt att ta till mig det. Så svårt ibland att tro på att andra tycker att man är bra. Tack vill jag säga.

Angående sambon och hans familj så har du nog rätt. Det är inget man kan skynda på. Tillit tar tid. För mig tog det flera år av nykterhet från min pappas sida för att kunna känna någon tillit alls. Nu reparerar vi relationen sakta, sakta, eller snarare skapar en helt ny relation till varandra.

Hur går det med att bryta isoleringen? Tror, oavsett alkoholproblematik eller inte, att det inte alls är bra att kokonga in sig för mycket i sin parrelation. Kärlek, respekt och samhörighet i all ära men det är också viktigt att ha ett liv utanför puppan, dels för sig själv som individ, ett socialt nätverk som inte står och faller på bara en enda person, faller man då så blir fallet alltför hårt, men också tillsammans som par att man släpper in andra människor i sitt liv. Många parrelationer fungerar som små minisekter där positiva saker som lojalitet och sammanhållning alltför ofta kan gå över till destruktiv isolering med ingen insyn eller samspel från andra så att man skapar och förskjuter sina egna gränser tills allt som händer inom relationen blir "normalt".

Nu verkar du ju må bra på sistone men jag minns att du skrev att du kände dig väldigt ensam och saknade vänner när ni hade separerat, något jag kan känna igen. Det låter bra att ni ska försöka avsätta tid för att öppna upp lite mer.

Kramar!

Miss K

Tack för din omtanke markatta! Jag har också undrat hur du haft det. Läste precis i din tråd och känner igen den där känslan. Hur kunde jag tro att allt skulle bli bra? Kan bara hålla med, livet är orättvist. Finns det kanske något liknande du kan jobba med om du inte vill vara kvar, du borde ju få bra referenser med dig?

Vad bra att du tar upp det här med isoleringen. Det är just kring detta jag funderar nu. Jag har haft en olustkänsla senaste veckan. Känner mig nervös och nere i stället för energisk. Allting bara rinner ut i sanden. Jag tar inte tillvara tillfällen till gemenskap, utan fegar ur. Kan ibland bero på att sambon och jag gått om varandra här hemma och vill ta tillvara lediga dagar tillsammans. Jag är nu istället rädd för vad som händer när han blir ledig alltid.

Också struligt på jobbet, en arbetskamrat har valt att bara stanna hemma veckovis utan att meddela något. Resultat, vikarier och osäkerhet kring schema.

Så till dagboksskrivandet. Försöker läsa det mesta här på forumet, och det är ju ganska mycket. Tror att mitt för tillfället låga självförtroende gör att jag inte skrivit så mycket. Vill dessutom sitta ensam när jag skriver, så det utesluter många tillfällen.
Måste ut i solen nu och ta tillvara det fina vädret.

Kramar Misses

markatta

Kan ni inte göra roliga saker tillsammans med andra? Tänker att det är bra att få in det i vardagen redan nu så det inte blir som förut när han gick hemma. Visst var det du som skrev att du gillar att dansa? Kanske något ni kan göra tillsammans.

Förstår att du är orolig för tiden som kommer när praktiken är över. Har ni pratat om det? Han kanske har en plan för hur han ska sysselsätta sig och för att inte bli deppig igen, som man så lätt blir utan sysselsättning. Själv tycker jag det är superviktigt att hålla på rutiner och har börjat planera nu inför sommaren då min praktik tar slut. Jag måste försöka hålla stenhårt på det jag har, gå upp i tid med hunden och springa, träffa vänner, fasta träningstider, skriva o.s.v. för jag vet med mig att jag har lätt att hamna i en depressionsspiral annars. Utan ett arbete flyter dagarna så lätt ihop, grått och diffust och jag har många gånger känt som att när jag inte har ett arbete så deltar jag varken i samhället eller är aktiv i mitt eget liv och jag måste nog vara medveten om att det har varit så förr, för att kunna jobba preventivt för att nu kunna göra annorlunda. Blev mer råd till honom nu, sorry, ville mest få fram att jag fattar varför du känner en oro men kanske kan ett bra samtal med sambon stilla lite av den.

Angående ditt skrivande och självförtroendet så behöver du absolut inte känna att du måste prestera här. Läs runt i trådarna så får du se hur olika det ser ut. Ibland behöver någon bara få ur sig frustration, skriva av sig, ibland söker någon tröst, stöd eller svar, vissa skriver på mobilen med språkliga missar, en del skriver bara i sin egen tråd, andra svarar bara andra och allt detta är OK. Man behöver olika saker vid olika tidpunkter.

Känns det bra så skriv! Om inte här så skriv i word eller på papper.

Kramar!

Sorgsen

MissK, gör ont i mig när du skriver att ditt för tillfället låga självförtroende får dig hålla dig borta från skrivandet här.
Just här har vi alla plats, ibland blir det många ord om bagateller och ibland få ord om alltet. Allt har plats, när som helst och hur som helst!
Vi behöver dina ord och tankar, jag behöver dem oavsett om de är riktade till mig eller om de bara är dina egna funderingar.
Allt tillför och alla hjälper andra och framför allt sig själva just genom skrivandet utan prestationstankar.

Nya rutiner
Ja, det är svårt!
Som markatta så väl framför så är lite tvångsmetoden ibland nödvändigt för bryta negativa trender. Ju egentöigen därför vi alla är här och öser ur oss av smått och stort. Vi behöver förändring eller kämparxmed att behålla en.

Kämpa vidare och om du inte vill eller kanskriva här så är papper och penna ett bra alternativ.
Mycket av det jag skrev för ett halvt år sen, det som inte kunde skrivas ner här, det har eldats eller kastats. Så många nya såna papper finns inte för mig just nu, det är ett gott tecken för mig.

Kram på dig