Usch den gamla känslan smyger sig tillbaka, 2ggr på loppet om nga dagar så har den där tunga ledsamma känlsan kommit tillbaka och nu sitter jag här mitt i natten igen..
Var tvungen att försöka söka upp när jag senast var inne på forumet för att se hur länge jag faktiskt mått så bra. Trodde det var nästan ett år och ja om jag söker rätt så var det 9 månader sedan jag i forumet skrev att min känsla vänt.
Men är det så har min man fått tillbaka sitt alkoholrelaterade argsinta, nedvärderande, misstänksamma, aldrig nöjd med något, skämmer ut sig inför omgivningen mm igen.
Usch jag blir alldeles tårögd och jag känner hur tungt mitt hjärta slår.
Vill bara grina. Minns att jag på senaste halvåret kommit på mig själv om hur bra JAG äntligen mår och även våra barn och främst min man/barnens pappa.
Alkoholkonsumtionen har minskat och vi har kunnat leva ett helt normalt liv... Utan tjafs, irritation och även med mindre och större diskutioner utan att det blir världskrig.
Men nu, vad har hänt, i fredags var det pannkaka och ikväll likaså. Känner igen "hans" sätt att agera, är inte direkt full men har det där ilskna, helt sjuka beteendet som gör mig så ledsen, nervös och jättebesviken.
Nu börjar en kamp igen att sätta gräns, ta tag i hans problem och säga att jag inte tolerar hans dominans, inte ge vika.
Det enda hopp är att jag faktikskt lyckats tidigare men hur mkt skall jag orka, orka för mig, orka för våra barn?
Varför skall jag egentligen försöka.
Just nu vill jag bara skrika rakt ut och gråta, helst dö jag orkar inte detta igen...
Måste sova, blir ju inte bättre att jag sitter här mitt i natten och tårarna rinner...
Tur att jag kan pladdra lite på denna sida iaf. Har så länge tänkt att jag skulle vilja skriva "någon annanstans" om hur livet varit, hur det vänt, att jag kunnat se på min mans sjukdom och vi som familj därtill, men nu vet jag inte längre nu är vi kanske tillbaka till ruta ett igen, inte för jag kanske egentligen inte vågat hoppats att allt skulle blir bra men ändå fått leva och njuta under en lång tid.. kanske jag kan orka iallafall?