Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

vi kan lära oss av varandra ...

Tänkte i morse att vi ska vara försiktiga med att jämföra oss med varandra, vi har så olika liv och förutsättningar på många sätt.

Vi ska dela och ta del av varandras erfarenheter men vara försiktiga med att jämföra oss... det ska man alltid vara förresten. Vi vet trots allt så lite... dvs jag upptäckte eller lyfte fram andra känslor idag än kanske nånsin tidigare. Och blev kärleksfullt och respektfullt emottagen. / mt

Sorgsen

...är klok du mulletant
Det där med jämförelse är ju i princip omöjligt att undvika. Grejen är att inte se och märka med fel känsla. Att bli sporrad är bra, känna avund är inte så kontruktivt ;)
Klokt är att acceptera sig själv och vara kritisk men realistisk.
Vi föds in i omständigheter vi inte kan välja. Vad vi gör av våra liv styr vi däremot, vill till hitta realistiska mål utefter förutsättningar och förmåga. Ibland behöver man hjälp för hitta eller behålla balansen.

Önskar dig en trevlig helg

Dompa

Inte bara räcker tänker jag. En lycklig morgon är en skitbra grundstart för en lycklig dag. Lite flumflum på morgonkvisten (varför heter det kvist? För att så få av oss orkar klättra i träden så tidigt? Så en kvist kanske räcker?). /R

En lycklig morgon är en bra start på dagen. Här har solen gått upp, jag har skrivit lite här och ska gå tillbaka till sängen och läsa en stund i min deckare. Sen en timmes promenad här på landet. Lyx. Nykter och redig :)

Lelas

Forum-vänner, idag hurrar vi för mullegullet som fyller år!

All lycka och välgång (och nykterhet, såklart) önskar vi hennes och hennes mullegubbe, idag och varje dag framöver!

Hon leve! Hipp hipp...........

Dompa

Så har jag missat även detta. Men Hipp Hipp Hurra för Mulltikultitanten (komplimang) här! Du är en av de bästa och må du få många, långa lyckliga år! Grattis och så... Kram/R

- det kunde du ju inte veta:) Det är Lelas som tjuvkikat och skvallrat:)
Hoppas på många till... Är himla tacksam att jag är så FRISK och mår så bra. Flera av mina vänner har krämpor av olika slag som begränsar livet mer eller mindre. Men vi känner oss som ungdomar hela högen:) / mt

ingår också i livet. Ska dela också det för att bilden av vårt liv inte blir onödigt:) eller orealistiskt idyllisk. Vi har haft en tung veckas vardagar i söndags då vi såg en film som väckte starka känslor speciellt hos Mg - känslor som jag inte kunde/kan dela för jag förstår dem inte riktigt - men visst... iofs. Igår resulterade det tunga, som inte alls varit heltäckande - men ändå tungt - i att jag blev mer svårmodig och tungsint än på mycket länge... kanske på ett år.

Under svårmodets ytskikt är jag tillitsfull, känner tillförsikt inför framtiden, men är påtagligt medveten och påmind om hur djupt alkoholismen skär in i och skapar sår i människors liv... och att det tar lång tid innan såren läks.

I ett annat sammanhang skrev jag att "livet ligger i bakhåll" och det var väl just det som hände i och med filmen. Det är tungt att ta in och ta till sig "sanningen"... den konfrontation som indirekt kom till mig via filmen. Hmmm - så är det.

Filmen är When Love is not Enough som handlar om en av AA:s grundare och fokuserar på hustrun och äktenskapet, alla svek innan han blev nykter. Även om Al-anons tillblivelse. Vi har sett den tidigare men den berörde mannen på ett djupare sätt denna gång.

Jag har skrivit det förr - det är en utmaning för "jag"; för "du" och för relationen-"vi" att vända livet. Cecilia Svensson har verkligen valt en passande titel på sin bok Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv... så är det, inbegripet att ta emot alla de känslor som förändringen för med sig. Ofrånkomligt skulle jag tro.

För övrigt har jag vid ett par tillfällen denna vecka också vistats i sammanhang med onyktra/berusade personer och känner alltmer förundran, förvåning och viss avsmak över det jag ser... Hur kan det vara så eftersträvansvärt att försätta sig i ett tillstånd som tar fram det primitiva i oss människor? Skalar av hyfs och stil och socialt skikt... Att medvetet och avsiktligt peta hål i (den tunna) hinnan som skyddar vårt sociala samspel och utlämna oss bortom kontroll... Att utlämna sig till sina känslor i trygghet och i närvaro av vårt förstånd vill jag bejaka men det jag ser nu när jag ser människor i stigande grad av berusning är bara patetiskt och fyller mig med sorg.

Det var dagens text.
I hopp, förväntan och tillförsikt om ljusare dagar... / mt

har stämningen lättat - nu när jag tänker efter vet jag exakt att det vände när Mg inbjöd till en "lek" - ett gemensamt skojande som vi vet precis hur det går till:) Och det betyder förstås att han var redo att vända "tillbaka" och även jag som svarade enligt lekens regler:) Nu är det gott att vara / mt

från en vän till oss båda inrymde förtvivlan och gjorde oss ledsna - speciellt honom. Han sökte först enskildhet - men vände och önskade gemenskap. Dagen avslutades i samvaro och närhet.

Livet består av en lång rad situationer, konfrontationer med minnen, känslor, önskningar... Scener på livets arena... var och en med en mångfald möjligheter, val... Livsvalet: våga vara sin egen regissör.

Söndagsfrid / mt

markatta

att jag läser det det skriver och jag tänker på dig, den bästa av alla mulletanter.

Kramar

meddelande över fb till Magnus samt lagt på Alkoholhjälpens sida på fb:

Jag ber dig förmedla detta till FHI: Under drygt två år då jag varit aktiv på forumet har ett gäng blivit nyktra, några var nyktra sen tidigare och har hängt kvar. De nyktra betyder mycket, både för missbrukare och anhöriga - de förmedlar erfarenhet och hopp, är levande bevis på att förändring är möjlig. Många uttrycker nu oro över dem som nu inte har tillgång till forumet som en ingång till att förändra sitt liv. Också på anhörigsidorna är det många som haft avgörande hjälp av forumet, jag är en av dem. Nu håller forumet faktiskt på att somna in... det känns ganska katastrofalt. Snart är det en igenväxt, inte-längre-existerande-väg som verkligen har visat sig fungera. Jag skulle säga att jag "känner" cirka 20 personer, både missbrukare och medberoende som förändrat sitt liv - i de flesta fall också för barn och familj - och där forumet haft en avgörande betydelse. Vi är djupt oroade över hur denna viktiga verksamhet får förfalla.
Kopia till Alkoholhjälpens sida på fb och i min tråd. / mt

Jag har ju inte varit här så länge som du, men jag ser vilken viktig del det tycks vara för många och jag känner vilken oerhört viktig del det varit för mig! Bra att du tog tag i det!

markatta

Ja visst är forum oerhört viktigt för många. Jag kan omöjligt veta vart jag hade varit i mitt liv idag om jag inte hittat hit men jag vet att när jag sökte mig hit fann jag stöd, tröst, hopp, nya tankegångar, i en tid jag annars var beredd att ge upp, inte släppa taget men ge upp om livet. Alla borde få den möjligheten.

Kram

att forumet verkligen håller på att läggas ned. Obegripligt att man i så fall inte ärligt informerar om det. Det är vi vi gamla som fortfarande har en ingång hit. Anhörighjälpen finns ju kvar men självhjälpen för missbrukare tycks vara väck och ersatt med KI´s forskningsprogram.

Jag tackar Gud och alla goda makter för att forumet var vad det var när jag trasslade mig in hit. Vet inte var jag skulle ha varit annars... I en lägenhet med att annat liv? Med en frånskild man som fortsatt i utförsbacken? Frågor som aldrig kan få ett svar men antaganden som är helt realistiska. Från senhösten 2010 till våren 2012 har forumet varit ett av mina viktigaste andningshål, alltid tillgängligt. Därtill en plats för reflektion där jag fått ovärderlig respons av människor som delat liknande erfarenheter. För min del har utbytet på missbrukarsidorna betytt lika mycket som anhörigsidan - där har jag lärt mig massor.

För egen del är jag klar att lämna... de kontakter som känns mest angelägna kan jag nå på annat sätt nu. Det känns ändå som en förlust om denna sidan tynar bort och det värsta, utan att det ges tydlig och relevant information. Det skapas också felaktiga uppfattningar om vem som är ansvarig och sidans formella status. Fy tusan så fel mot den/de som riskerar att oskyldigt belastas. Jag tackar magnus som under min tid alltid funnits tillhands när det behövs och nu tydligen inte längre har detta som en arbetsuppgift.

Men mest tackar jag min forumfamilj - ni vet vilka ni är och ni finns för alltid i mitt hjärta! / mt