av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

Dompa
mån, 2013-03-18 - 00:24

Jaha, det känns snopet och ledset att du ger dig av. Förstår dock känslan allt för väl. Vi har väl gjort vårat. Visst behövs det apostlar för nykterheten men kanske var det inte du och jag som var kallade? Önskar dig allt gott...och by the way; Jag har alltid sett dig som en riktigt begåvad kvinna. Har aldrig tyckt att du pekat med hela handen. Sen tror jag att både du och Kalla har rätt. Här behövs det nytt kött. Vi är nog lite "inavlade". Eller bara vana med varandra och med vana försvinner ofta respekten...har jag tyckt mig märka.

Om du skulle smygläsa här så ska du veta att jag verkligen uppskattade dina inputs! Ha nu ett fint nyktert liv utan skam. Kram och Tack! /R

Stigsdotter
mån, 2013-03-18 - 14:19

Säger jag som bara smugit in lite då och då här. Du lämnar oss! Ja, jag är ju själv inte så aktiv längre men det går i vågor. Tack för dina klokheter vill jag säga och önska dig lycka till. Det kommer att gå bra för dig och jag blir så glad av att läsa ditt inlägg här ovan där du beskriver glädjen. Och visst är det ingen idé att sörjda brända broar, det är bara att bygga nya!

Kram från mig!

Sorgsen
ons, 2013-03-20 - 23:29

...en kommentar här.
Följt hur stämningen ibland inte är som vi alla önskar.
Det har gått fram och tillbaka sen jag blev aktiv på anhörigsidan.
Vill här bara visa min stora tacksamhet över er alla på "andra sidan".
Jag läser och följer men kommenterar sällan.
Jag hoppas innerligt att ingen ska behöva känna sig illa till mods pga någons påhopp eller missbruk av förtroende.
Allt negativt vi alla kämpar med och mot är tillräcklig svårt som det är.

Ensamheten i sjukdomen är ju stor, för oss var och en.
Här är vi ensamma tillsammans, det är större!

Kram på er alla, tack för ni finns!
Jag behöver er!

santorini
tors, 2013-03-21 - 17:01

Ja så känner jag mej som skriver här igen fast jag så stort skrivit att jag slutar. Som om jag ville att ni skulle skriva hur bra jag är och hur synd att jag slutar osv. Men jag saknar att skriva här. Funderar på att istället börja på "det vidare livet". Mitt sanna jag kom spontant som ett namn för mej. Så känner jag mej. Sann mot mej själv och sann mot omgivningen. Ingen bluff längre. What you see is what you get, haha.

Jag fick en kommentar här att "man inte skall förklara hur andra inte skall bete sig när man själv har gjort samma fel". Jag tänkte på det och kom till att det är just därför man kan säga åt andra för att man själv varit där. Och den andra vet att man förstår fast man låter hård. Om nån funderar på att kanske prova dricka igen så vågar jag vara sträng och säga att det är ingen bra idé, inte för att vara elak och märkvärdig utan för att jag själv prövat och vet att det inte är det. Och vet att den andra bara har ett tillfälligt sug som går om snabbt men det gör inte besvikelsen över att ha fallit. Vi är här just för att få stöd av andra som förstår när vi är svaga.

Jag minns tyvärr inte vem som sa det men jag vet att det kanske var avgörande för mej här när jag i november funderade om jag skulle kunna ta Fernet Branca på resan som magmedicin. Just för att det inte alls är gott tänkte jag om det kunde fungera. Fick fler bra svar men ett kort svar som var avgörande, nån sa att det låter som en ursäkt att få dricka igen. Först blev jag lite stött, så var det ju inte alls, men när jag tänkte efter så insåg jag att det var nog det. Att få "lov" att känna värmen från alkoholen, det kunde lätt ha fortsatt med att jag tyckt att det varit ok att dricka "på semestern". Som ett undantag. Så skönt att nån kunde säga sanningen.

Hoppas det går bra för er här.

vill.sluta
tors, 2013-03-21 - 18:46

Som sade kommentaren om Fernet.
Alltid så träffande och rätt.

Känner mig träffad ang kommentaren om att inte man inte skall förklara hur andra skall bete sig när man gjort samma misstag.
Det var absolut ingen kretik.

Om det nu var min kommentar du tänkte på?
Jag menade mer att det är svårt ibland och inte alltid så enkelt.
Och därför känndes det, för mig, jobbigt när det är tufft och inte så lätt många gånger.

Men du är klockren när du säger att du vet hur det

är. Vis av dina egna erfarenheter och därför vet du
hur det är.

Exakt så är det.
/A

santorini
tors, 2013-03-28 - 17:58

och friheten att inte behöva se till att man har tillräckligt med vin hemma så det inte tar slut innan systemet öppnar igen. Det finns så mycket att glädjas åt, så mycket frihet i nykterheten.

Jag är inte frestad att köpa hem EN flaska vin, jag har ingen tro alls på att det skulle räcka. I så fall vill jag bli berusad och det "kostar" för mycket så det går inte. Och tanken på fylla flimrar tack och lov snabbt förbi. Glad nykter påsk önskar jag er.

santorini
lör, 2013-05-18 - 10:58

Jag var på en fest igårkväll. Eftersom det var fredag ville jag gärna åka till stugan senare men vädret var omväxlande, ibland sol sen mulet igen. Jag var Inte säker på om jag skulle åka ut sent eller stanna i stan och åka ut tidigt på lördagsmorgon. Men valet är mitt när jag är nykter. Det är inte alkoholprocenten som bestämmer när jag kan köra. Vilken frihet det betyder. Jag minns att jag en gång tyckte att det var begränsande att inte längre kunna dricka alkohol men i själva verket har min frihet blivit betydligt större. Det enda jag inte kan är dricka alkohol. Jag tog ett glas alkoholfritt rödvin till maten och det var riktigt gott och festligt. Glädjande nog så hade heller ingen av mina vänner några synpunkter på vad jag drack. Varför skulle dom det? Det är säkert svårare när man är ung och i svängen men folk bryr sej inte så mycket som man inbillar sej.

Grodan
lör, 2013-05-18 - 11:19

Det är sant. Igår frågade en arbetskamrat mig om jag ville ta några timmer för henne (är för invecklat att förklara hur det funkar). Hade jag inte bestämt mig för att vara nykter hade jag garanterat sagt nej, för då hade jag inte kunnat åka hem efter jobbet och dricka mina öl. Så tänkte jag först när hon frågade, sen kom jag på att jag ska ju inte dricka så visst kan jag ta några extratimmar. Hon blev jätteglad (undrans vad hon tänkte göra med dom timmarna). Men, det spelar ingen roll - det gjorde mig glad att jag ens hade ett val - vilket jag inte haft förut. Att sluta dricka kan innebära en större frihet än bara alkoholfrihet. Vilket rödvin drack du - finns det någon god alkoholfri variant? har än så länge bara hittat natureos vita som jag tycker är helt ok.

Kram från

Grodan

santorini
ons, 2013-05-22 - 19:43

Jag hittade lite gamla anteckningar i ett häfte från mitt första försök att sluta dricka då jag läste på en webbsida som hette Smart Recovery. Fortfarande värt att repetera. Då höll jag upp ett och ett halvt år men föll igenom på sommaren när jag tyckte att jag skulle klara av att dricka ett glas vid festliga tillfällen. Jo just jo, det blev många såna:(

Once I decided that the solution was for me to stay clean, it was no longer an argument over whether to drink or not.

Persist,and time works in your favor.

The best feeling of all is knowing that everything I do in my life, everything I decide, everything I experience, is with the power of a clear mind, body and soul.

santorini
lör, 2013-05-25 - 07:03

Sträckläste igårkväll boken "Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv" skriven av Cecilia Svensson. Många aha-upplevelser och igenkänning trots att hon slutat dricka med hjälp av AA och massor av möten. Känns främmande för mej att byta alkoholen mot ett eller två möten per dag i flera månader. Det första som slog mej var i alla fall att jag inte slutat på egen hand som jag tror utan med hjälp av mina nya vänner här på forumet. Ni har varit mina möten. Ni här och att jag skrivit ner mina tankar och även fått tips om böcker, tvprogram osv.

Hon beskriver en sak som jag själv kommit fram till, orsaken till att man faktiskt en dag lyckas sluta för gott. Man har nått "sin personliga botten". En dag är man faktiskt färdig med det här, får nog av konsekvenserna. Hon säger att det är nödvändigt att nå sin botten för att kunna sluta. Jag vet också att det kändes annorlunda förra våren för mej. Några incidenter som kunde fått allvarliga konsekvenser, en stark känsla av att det här går inte längre, på fullt allvar känna att det här går bara inte. Sen tog det ändå några veckor att verkligen lämna bort flaskan men då kändes det att jag fått nog. Inte en dag i taget utan för gott. Där tror jag Fenix och Grodan nu är! Författaren förklarar också så bra varför det fungerar sen: när man accepterar och slutar slåss emot då upphör kampen. Det blir lätt när man gett upp.

Det boken gett mej är igen bekräftelse på hur lika vi är i våra försök att sluta, att det är svårt men att det går. Att vi måste acceptera att vi har ett missbruk som inte kommer att försvinna, dvs vi kommer inte att kunna dricka alkohol igen. Och sedan lära oss hantera det eftersom kulturen i samhället är så alkoholvänlig. Man får försvara sitt beslut att inte dricka istället för tvärtom. Att inte i början när vi är sköra låta oss intalas att vi nog inte har problem av såna som själva har problem men inte vill inse det. Vartefter vi lär oss leva med detta blir vi starkare och får ett bättre liv eftersom vi tvingas utvecklas. Rikare har det också blivit för mej ekonomiskt. Jag tyckte att jag hade råd att dricka men nog ser jag nu att det kostade en hel del. Kan köpa trevligare saker för dom pengarna.

Det var dagens predikan. Jag önskar alla en bra dag. Boken skulle jag gärna skänka bort och skicka vidare till nån om vi kan lösa det praktiskt på åt sätt utan att bryta anonymiteten.

kalla
lör, 2013-05-25 - 08:15

Visst är det skönt med alla insikter som kommer med tiden. Forumet var också min räddning, hoppas bara att det öppnas snart för så många behöver hjälp.

Grodan
lör, 2013-05-25 - 12:40

Idag var pastorn särdeles inspirerad och inspirerande.

Jag tror precis som du är inne på att man nog inte kan överskatta det här forumets betydelse. För egen del är det så att ni är med mig under hela dagen med alla era konstiga nicks och härliga hejarop.

När ni benar och drar i ert beroende och er nykterhet och försöker förstå och hantera så gör ni det också åt mig. Det betyder inte att allt som sägs stämmer in på mig även om det ofta är så. Men, att läsa andras upplevelser och kommentarer gör att jag får perspektiv på mina problem, förstår hur dom funkar för mig och på något sätt blir de mer hanterbara och jag känner mig inte helt ensam om att vara sådan som jag är. Tvärtom inser jag att det finns många människor med mina problem och dessutom finns det människor med samma problem som lever ett gott liv som de själva är nöjda med. Det ger trygghet och hopp.

Tack Santorini för att du ser min beslutsamhet - det värmer - och återigen - jag finns. Jag skulle jubla och brösta mig om det inte vore för att jag är så oerhört rädd för att bli övermodig. Detta övermod är tyvärr en av många ingredienser i min knökiga personlighet som hänger samman med en väldans rastlöshet och otålighet. Jag vill helst redan vara du och ha din långa nykterhet bakom mig. Försöker som motvikt påminna mig om att detta är min nykterhet och att jag i stället för att hasta måste försöka uppskatta var dag av den. Och faktum är dagarna liksom svischar förbi och nykter dag läggs till nykter nästan fortare än vad jag hinner med.

Många varma kramar och tack för att ni alla finns.

En trösterik Groda

Mammy Blue
lör, 2013-05-25 - 17:47

och jag håller med Grodan, den hoppfulla.

Mitt största utbyte av forumet är alla erfarenheter som redan är gjorda av så många olika individer, känns onödigt att t.ex testa ännu en vända om en alkis kan bli måttlighetsdrickare. Det har gjort att jag precis som du skriver har gett upp kampen.
Amen! :-)
/MB

santorini
mån, 2013-06-10 - 21:01

sen jag tog beslutet att bli nykter. För sista gången. Jag minns inte vilken incident som var avgörande, det var nog en process under våren 2012 då konsekvenserna av mitt drickande började bli svåra att döva och dölja. Min man började få nog och mitt självförtroende var så lågt det kan bli. Jag tänkte att jag skulle kunna använda min lediga sommar till en förändring. Förändras eller gå under, faktiskt. Make a difference skrev jag i min anteckningsbok. Och det gjorde jag som vi vet. Första fredagen var min man bortrest och jag hade ärende in till staden. Lekte med tanken på att köpa en flaska vin "en sista gång" och slänga tomflaskan, han skulle inte märka det. Men det skulle jag. For runt systemet men stannade inte. Efter den dagen har jag faktiskt inte övervägt att dricka alkohol. Haft sug, visst, men jag har vetat att mitt beslut står fast. Väl förankrat. Jag kan säga att detta år har varit mitt lyckligaste på många år. Mitt självförtroende har kommit tillbaka. folk säger att jag ser 10 år yngre ut. Mycket beror på min utstrålning, jag är nöjd och stolt över mej själv och det syns. Förutom naturligtvis att vinplufsigheten är borta. Detta är ett äckligt präktigt inlägg igen, jag vet:). Men samtidigt kanske det kan ge hopp åt er som ännu är i början och kämpar. Det blir bättre undan för undan. Det känns inte tråkigt att inte få dricka, jag vill inte dricka alkohol längre. Det som kändes trist och tråkigt i början, lite leda, den känslan är borta. Jag har så mycket annat att göra som varit försummat. Jag är inte nykter alkoholist. Jag är inte heller nykterist. Jag är en person som inte dricker alkohol helt enkelt för att den inte har nån plats i min nya livsstil. Jag har valt att inte dricka alkohol, kan jag säga nu (även om jag nog är medveten om att jag INTE kan välja att dricka igen). Jag tror inte att jag nånsin kan dricka alkohol utan att trilla dit igen och jag är fullkomligt tillfreds med det. Tänk, det var helt otroligt för ett år sedan! Nu tänker jag inte räkna dagar längre. Ett år, nu är det resten av livet. En dag i taget är inget för mej. Lycka till ni som kämpar, jag ser så många som är på god väg, fortsätt så blir det snart lättare.

Fenix
mån, 2013-06-10 - 23:15

du är en lysande stjärna på alkoholhimmelen! Lyser stadigt för oss alla som är irrande bloss. Men jag dras mot dig och din raka och klara berättelse om ditt år som nykter är oerhört inspirerande och viktig.
Tack för det och grattis till ditt år. Ska nu på en veckas semester och det blir en utmaning.
Kram
Fenix

Grodan
mån, 2013-06-10 - 23:24

Det är på alla sätt stärkande att höra din berättelse. Jag har svårt att tänka på mig själv i termer av nykter alkoholist eller nykterist. Däremot kan jag precis som du tänka mig att bli/vara en person som helt enkelt inte dricker alkohol. Har precis avslutat en konferensmiddag. Avstod från vinet utan några svårigheter. Skönt. Kommer att vakna fräsch imorgon.

All lycka till er alla

Grodan

Anli
mån, 2013-06-10 - 23:25

att läsa ditt inlägg. Det ger hopp!
Jag VILL dit du är, låter så underbart! Tack för att du skrev!

Kanske är denna sommar den då även jag kan komma förbi mer än ett par veckors uppehåll för att sedan komma ut på andra sidan och uppleva det du skriver om :) Ska ge mitt allt!