av LillPer

Då är jag tillbaka på ruta 1 igen. Mår sjukt dåligt av denna ständiga kamp som jag alltid tycks förlora.

Så sjukt att bestämma sig gång på gång, lova att det var sista gången. Sen svika sig själv på ett så jävla menlöst vis.
Det är alkoholens äckliga effekt på min hjärna som ställer till det.

Hittade en lista jag skrivit för nån månad sedan där det stod om mina drömmar. Som nummer ett på listan hade jag skrivit "Att bli fri från mitt A beroende"
Jag vet ju att det är mitt mål och min dröm, så varför är det så svårt att leva upp till det?

ORKAR inte mer nu. Vill bli frisk.

LillPer

Mammy Blue
mån, 2013-06-24 - 00:41

Erkänner direkt att jag är dåligt inläst på din historia, så jag kanske skulle göra det först. Men du ska veta att du inte är ensam om att ha en hjärna som när det kommer till alkohol inte på något vis förstår sitt eget bästa.

En jättestor tröstkram får du av mej.

KRAM!!!
/MB

Fenix
tis, 2013-06-25 - 12:17

Hej Lillper! Känner igen mig så oerhört väl. Sviker sig själv fast man är övertygad om att den här gången har jag slutat för gott. Firade sommarlovet för någon månad sedan med min fru, hon ville ha ett glas vin för att det äntligen blev semester. Vi hade grillat och jag satte iväg efter en jobbig kamp till Systemet och på den vägen är det. Nu är jag lika tjock igen, ont i levern och så vidare och jag vet inte vad jag ska göra. Hjärnan är helt programmerad, jag mår ju så mycket bättre nykter men ändå fortsätter det här vansinnet.
Vill också blir frisk, ska vi dra varandra igen med start på söndag då min semester är slut?
Fenix

Mammy Blue
tis, 2013-06-25 - 14:16

min reptilhjärna tycker att du ska sparka ut frun nästa gång hon vill dricka vin, men det kan nan såklart inte göra. Men köpa vinet själv måste hon tycker jag, för det är bl.a det som hjälpt mej, jag har satt upp en stor skylt i huvudet med No Entrance för systembolaget.

Förlåt att jag klampar in i tråden, Lillper, kunde inte låta bli.

Kram till er båda!/MB

Pontus
tis, 2013-06-25 - 18:35

Ni är absolut inte ensam:( Jag kände mig nässtan odödlig i våras. Över vinnerlig o stark. Föll ändå
i A gropen efter all den hårda kamp. Jag tappade all sj respekt o kände mig inte värd ett ruttet öre. Fammlat runt i ett mörker en tid nu o känner ingen ork för detta längre.
Midsommar blev det för mkt, svek och sorg. Nu får vi ta på oss svärd, hjälm och sköld!! Ut i krig, och vinna denna rentut sagt plåga. Kram till er

Pontus

LillPer
tis, 2013-06-25 - 23:44

Fenix o Pontus vi kämpar mot samma demoner.
Den där jobbiga kampen innan man åker till systemet är ju helt otrolig. Vilka lögner och märkliga känslor man upplever inom sig?

Nu blev det som det blev, och det är aldrig roligt. Hände mig ungefär likadant efter nästan fyra månader utan. Frugan är orolig och rädd hur jag ska fortsätta då jag väl börjat igen. Samtidigt så fattar hon inte hur sjukt långt mitt missbruk har gått. Jag kan inte heller säga rent ut att jag är så jävla upptagen av skiten, så det går bara inte. Hon vet innerst inne, men om man har problem klarar man väl inte bara att sluta i fyra månader? Jo, jag kan och många andra.

Jag har för väldigt länge sen accepterat och sagt till mig själv att jag inte klarar av spriten, ölet, vinet. Det blir en kedjereaktion och jag ser ingen anledning att sluta.
Ändå finns där något i mig som romantiserar och gör det till en så skön nödvändig grej. Tills man vaknar nästa dag. Sen är man nykter några dar och så börjar jag tänka att så farligt var det väl inte? Nja, kanske lite på fredag igen, men sen efter helgen är det slut.

Det är detta hela resonemang som jag sliter otroligt med. Ljuger för mig och andra konstant hela tiden, mest för mig själv.
Mitt självförakt är nog i klass med ditt, Pontus. Men så efter några nyktra dagar och lite flyt så kommer djävulen smygande igen.

Pontus, du kommer tillbaka! Vi kör nu igen som Fenix säger! Fenix har bestämt en dag, nu på söndag. Tänkte på det häromdan föressten, är det bra eller dåligt att sätta ett datum längre fram eller försöka NU!? Jag är så jevla velig och ambivalent så jag blir bara trött. Jag tänkte tanken idag, att ge upp kampen mot alkohol och bara acceptera att jag ska dricka som alla andra gör, fast på mitt sätt.Det kändes skönt först, men sen kom jag på hur sjukt det var. Det är troligen inte det man menar med att ge upp, som jag läst lite överallt. Jag har gett upp mot alkoholen tusen gånger, men den fortsätter ändå att vara elak och plågsam mot mig.

I vilket fall som helst så är jag på NU och även på Söndag, Fenix.
Ska träffa en god vän imorgon på ett speciellt ställe, så det blir en kamp under dagen....ja, fy fan.

Mammy Blue, helt OK att skriva vad du vill i min tråd!

Stora kramar till er!

Mammy Blue
fre, 2013-06-28 - 14:54

att ge upp.

För mej innebär ge- uppandet att jag har gett upp tanken på att nånsin kunna dricka "normalt".

Den sunda delen av min hjärna är nu så självsäker och fullproppad med argument att den vinner alla försök till debatter från alkoholjäveln. Det är ett medvetet arbete att finslipa alla argument FÖR att slippa bli bakfull, FÖR att ha kontroll, FÖR att slippa alla andra nackdelar med sponken. Jag har fått dunka in det, varje gång pippin har börjat kraxa om att du kan väl ta bara EN öl, så har jag medvetet gått längre i dialogen, inte bara vrålat NEJ!!! , utan gått igenom alla fördelar som finns med att sluppa dricka, radat upp alla nackdelar och spelat filmen där jag slutar som alkismormor som inte får träffa barnbarnen och enda gången jag träffar barnen är när de kommer för att städa spyor, burkar, flaskor och blod i min lägenhet. Jag vill inte sluta mitt liv så!

Så jag har gett upp tanken på att kunna dricka, jag behärskar inte spriten...

Kramar!

LillPer
sön, 2013-06-30 - 13:03

Tack Mammy Blue!
Det är hjälpande ord på vägen. Jag behöver det verkligen. Återigen sjukt bakfull efter två hårda dagar. Nu har ju söndagen kommit som jag lovade Fenix att haka på, mot livet som det ska vara, utan alkohol. På sätt och vis känner jag en glädje och en lättnad att faktiskt på allvar bli fri igen. Trots att skallen bankar och kroppen värker, för att inte nämna min ågren.
Fasen vad jag mår dåligt, måste fixa det för gott nu. Vill inte mer.
Jag behärskar verkligen inte spriten på något plan.

Jag ger härmed upp för gott.

LillPer

Pontus
mån, 2013-07-01 - 22:20

Jag försöker summera och fundera över mig fall, och jag tror det är jätte viktigt att göra det, att reflektera för att komma ihåg och att undvika samma fälla i framtiden! Räkna inte dagarna, upp på hästen igen och jobba vidare!