Long story; träffade en trevlig tjej på ett diskussionsforum, åkte ner och besökte henne i hennes hemland, gifte oss, fick en son, nu bor vi båda här i Sverige.
Hon dricker. Inte stora mängder, men ofta och i smyg. Hon smyger ut på dagarna ("Jag ska ta sonen på promenad" eller "Jag ska bara till ICA") men har setts av vänner inne i stan utanför Systemet. Nubbe dyker jämnt upp (såna där små tiopack av 50cl brännvin), gömda i skåp och väskor och jackor och så.
Det har hållit på i fyra år nu. Jag har aldrig reagerat våldsamt (blivit så arg att jag höjde rösten *en* gång, i somras, då hon lovade att inte dricka på hennes klassåterförening och kom hem så full att hon inte kunde stå), alltid försökt att visa henne att hon kan prata med mig, vara ärlig, och att jag kommer att stödja henne om hon vill försöka bli nykter. Hon *vet* allt det, men jag tror hon undermedvetet fortfarande försöker smyga med det. Jag har sagt om och om igen att "Det är inga problem så länge du berättar om det innan jag hittar tomflaskorna", och ibland erkänner hon om jag frågar, men oftast blånekar hon. Om bevisningen är för stark säger hon "Jag minns inte något om det".
Det är aldrig stora mängder, men hon blir kraftigt påverkad även av små mängder. Det hjälper inte heller att hon är på en salig blandning av psykiatriska mediciner, plus massor av paracetamol och ibuprofen för ryggvärk. Vi bor dessutom med Mamma i Mormors gamla lägenhet medan vi söker jobb, och vår nu snart tvåårige son lägger till ännu ett stresslager.
Vi - eller jag, det varierar - har testat lite av varje. Vi testade med komplett alkoholförbud; det höll inte mer än en vecka. Vi testade med att ransonera - två lättöl i veckan tillsammans med mig - men redan från början tog hon dem på egen hand, svepte ner det med lättöl två, och tog nästa dagen efter... Vi har testat att låta henne blåsa, men alkometern hade en "olycka" inom en månad. Hon går i nuläget till psykiater och kurator, men de är på en månads semester just nu (och konsulentens bästa råd till en mor som tar sin son på 2-3 längre promenader om dagen var "Har du funderat på att gå ut och gå lite?").
Sedan flytten till Sverige har problemet blivit värre; hon har bland annat gjort uttag från mitt personkonto, spenderat stora mängder från vårt gemensamma konto, och nu idag fick jag veta att flera hundra kronor försvunnit från Mammas portmonnä.
Båda hennes föräldrar har haft alkoholproblem förr, och hon har haft problem med knark för länge sen. Några år innan vi möttes var hon inlagd på anstalt för alkohol- eller knarkberoende (minns inte exakt).
Ärligt talat, som det ser ut nu, så skulle jag skilja mig från henne om det inte vore för sonen. Jag vet att jag har varit alldeles för vek med henne, men jag vet inte vad mer jag kan göra.