Jag har läst flera inlägg här och inser att jag är inte ensam om problemet. Jag skulle kunna kopiera en del som andra skrivit. Jag dricker för mycket och är alkoholist. Jag har försökt att få hjälp men det har inte blivit någon hjälp. Tidvis känner jag mig mycket motiverad att sluta. Tidvis skiter jag i det (ursäkta uttrycket). Gick med i en studie vid ett stort välkänt sjukhus som pågick i nästan ett år. Där vi var försökskaniner på en ny medicin som ev skulle fungera. Hälften av deltagarna fick riktig medicin och hälften sockerpiller eller vad det nu var. Jag tillhörde nog den som fick sockerpiller för det hjälpte inte mig. När väl studien var klar så släpptes jag ut igen.....med andra ord fick ett papper i handen att hit kan du gå och få hjälp. Jag är oerhört besviken på att vi som inte lyckades inte fick mer hjälp och vägledning. Det var första gången jag sökte hjälp.
Nästa gång talade jag med min husläkare och bad att få medicin. Han tyckte att jag var modig och skrev ut piller till mig. Han sa att han ville att jag skulle kontakta honom under resans gång så han kunde följa upp. Medicinen hjälpte inte trots att jag var motiverad. Tror ni att jag kontaktade min husläkare. Nej. Lade av med tabletterna och tittade djupt ner i flaskorna igen.
Nästa försök var en kväll (då jag var berusad) att gå till min allra bästa väninna. Vi pratade en hel del och jag tänkte att jag får nog stöd. Men hon tog det för fyllesnack. Några dagar därefter sa jag till henne att ja, det var fyllesnack.
Slutligen försök nr 4. Tog kontakt med en inrättning i den stora staden som jag hittat via nätet. Fick en tid men blev sjuk ja sjuk. Förkylningen Allan. Avbeställde min tid..... Den person jag talat med hörde av sig via mail ett par gånger men jag hoppade inte på resan igen. *suck*.
Ja och nu sitter jag här med mina flaskor och tittar djupt ner i dem.
Jag har (hade) som många andra har ett rikt socialt liv och många vänner. Fast nu börjar det tunnas ut. Flaskorna eller dunkarna tar över. Men mig veterligen så har inte omgivningen fattat. Jag sköter allt så fint så fint. Klär mig snyggt, alltid valsminkad och alltid trevlig, glad och positiv. Människor runt i kring mig fattar inte att jag är berusad när vi t.ex. är och handlar eller går på bio. Men det är jag. Kan alla trix med att gömma flaskor. Fylla sprit i små platsflaskor så det ser ut som om innehållet stämmer med etiketten. Men det gör den inte.
Just nu har jag totalt tappat motivationen... Försöker att räkna upp nackdelar och fördelar. Sömnsvårigheter, ångest, dyrt, inte bra för hälsan, alla minnesluckor (dock är jag smart i fyllan o villan antecknar vid telefonsamtal vad som sagts te.x). Sist jag var nykter vilket var ett tag sedan i tre veckor så njöt jag av livet. Njöt utav allt jag hann med att göra. Alla jag hann hälsa på. Jag var ju nykter och kunde köra bil. Somnade inte kl 21 på kvällen utan kunde vara uppe längre och göra meningsfulla saker. Så av någon idiotisk anledning skulle jag ta ett glas vin till maten en lördags kväll. Trodde i min enfald att jag var botad. Men vad händer när man tar ett glas....då har man väckt begäret och vill ha mer.
Jag har funderat lite. Vissa mornar när jag vaknar tänker jag och känner just då att jag ska inte dricka något idag. Men fram på eftermiddagen så kommer suget. Jag vet också att det kan gå över men finns det några bra tips. När suget sätter in vad kan jag göra då? Hur kan jag förvilla min kropp eller min hjärna?
Jag vill ha tillbaka mitt liv!