av tekla

hej
jag måste hitta något sätt att börja sätta ord på mitt liv och mina känslor
jag lever sen tre år tillsammans med en alkoholist
han har aldrig gömt för mej att han dricker men man är ju blåögd och tror att man kan förändra någon
veckorna går hyfsat men helgerna skrämmer mej och från torsdag till igår var spriten viktigast
sen börjar uppvaknandet och vardagen närmar sej och jag blir sedd igen
jag orkar inte ha det så här längre men jag tycker om honom
jag är en person som tar skuld på mej när något är fel och har alltid gjort de
hoppas nån kan hjälpa mej med att få ordning på detta

tack till den som läser detta och kanske svarar

christa
fre, 2013-08-02 - 23:40

Tack Flygcert...det värmer. Bara det att någon bryr sig, svarar på mitt rop på hjälp, gör att jag orkar ett tag till! I dag blev vi osams, skulle hittat på något tillsammans, sista semesterdagen. Men han hörde aldrig av sig, jag ringde och messade men inget svar, då förstod jag vad klockan var slagen! Det har hänt så många gånger förut, ändå lär jag mig aldrig.!Lika besviken och ledsen som vanligt...är jag inte mer värd? Vet att det inte är det de handlar om, men det blir känslan som står över allt, att jag är värdelös! Man behöver inte ens höra av sig till mig och säga att det vi planerade inte blir av....:(!Glad för ditt svar och för att du bryr dig. Kram.

flygcert
lör, 2013-08-03 - 09:17

... det du skriver och att få skriva till dig innebär dels att jag känner mig som en god medmänniska, dels att jag hjälper mig själv (att bearbeta det jag varit med om)! Det är en väldigt härlig känsla båda delarna!

Jag förstår att du känner dig väldigt kränkt och kanske obetydlig - det är så det kan bli med en alkoholist som inte valt att ta itu med sina problem. Min exsambo och jag bestämde ofta att vi skulle hitta på saker, men när det väl var den dagen så var han bakfull eller så full att han inte var att räkna med och jag lät honom hellre sova och att barnen och jag gjorde något utan honom - det var lugnast så...

Du är värd bättre. Du behöver inte acceptera att någon behandlar dig så. Försök låta honom sköta sitt, du kan inte göra något mer för honom.

Kram

Mammy Blue
lör, 2013-08-03 - 18:43

Som relativt nynykter är jag intresserad, och lär mej mer hela tiden. Var på AA:s Landsmöte idag, mitt första möte (tack Adde!), och vad som genast slog mej var att de som var från Al-Anon beskrev nyttan med det som att få en möjlighet att få ett gemensamt språk med alkoholisten, att man som anhörig där lär sej förstå hur alkoholister fungerar. Jag tror det kan vara oerhört nyttigt.

Fick även med mej ett gäng broschyrer hem. I en av dem listas de fyra områden som alkoholisten är expert på:
Konsten att bluffa
Självbedrägeri
Benägenhet att smita och
Självömkan.

Dessa "grenar" är inget man får lära sej hemma att bli bäst i om man har ett normalt hem...
Innan Alkoholisten förstått sitt eget bästa, vilket INTE är att vara världsbäst på att ljuga, så kan man som anhörig inte göra ett skvatt mer än att ta hand om sej själv.
Så ta hand om er, det är ingen annan som gör det.

Kramar!!!
/MB

christa
sön, 2013-08-04 - 02:04

Jag kan hjälpa dig också Flygcert! För du hjälper mig att förstå och bearbeta mina känslor kring det här svåra traumat, som uppstår hela tiden när man blir sviken, och sviker sig själv! ,Jag har intalat och lovat mig själv så många gånger att jag ska börja visa att jag fått nog av svikna löften, lögner mm. Men så blir han ledsen, ber om ursäkt, bönar och ber...och så trillar jag dit igen fast jag egentligen inte vill! I dag på eftermiddagen fick han dåligt samvete, ringde och frågade hur det var, kände att jag hade svårt att prata med honom, var fortfarande för besviken på honom, tror att han hörde det på min röst, senare på dagen fick jag ett sms där han föreslog att vi skulle åka till ett spa...! Jag har inte svarat på det ännu, vet ju vad som kan hända, troligen blir det inte av alls! Jag ska verkligen försöka lyda ditt råd och låta honom sköta sitt! jag vill ha tillbaka mitt liv, älska och bli älskad...! Tack för ditt ärliga och raka svar,det hjälpte mig att se klart!

Kram

christa
mån, 2013-08-05 - 21:26

Ser man klart...och nästa inte, en evig berg och dalbana är det, och det känns som att den aldrig tar slut! Jag var stark och ståndaktig i några dagar, svarade kort på det där om spa vistelsen, skrev att vi fick se...och mycket riktigt ringde han och sa att han nog sett fel på priset och att det skulle bli för dyrt....! I dag kom han förbi, vi gick en kort promenad, sen fick han plötsligt jätte bråttom hem, hade inte tid och stanna ens på en kopp kaffe....så är det ofta, och jag tänkte att nu är det dags för några öl! Det har ju varit semester, och mycket att dricka, i dag var första arbetsdagen! Men jag blev så besviken, trodde att vi skulle få en mysig pratstund på tu man hand utan barn i närheten! Men har ju förstått att det finns annat som går före att umgås med mig...! undrar också varför vi alltid ska promenera? Är det någon som vet? Tar det bort abstinensen, eller lindrar den.? Nu sitter jag här själv igen som så många gånger förut, hade egentligen tvättstugan i kväll, men ändrade tiden när han ringde....Varför då? Fick knappt ens en kram....Och så åkte han hem till sin Carlsberg....!Kram till er alla från en modstulen Christa.

kerran
mån, 2013-08-05 - 22:05

jag vet precis hur du känner dig... Bra att du skriver ner det och kan titta på det efteråt när allt har lagt sig - man har en tendens att "glömma" de där sveken när man plötsligt har hopp igen.
En stor kram till dig!

christa
mån, 2013-08-05 - 23:23

Värmer Kerran , i kväll har jag tappat hoppet om att det någonsin kan fungera mellan oss, tycker att han förändrat sitt beteende gentemot mig, tror också han tröstar sig med sex på nätet när han dricker som mest! På fyllan har han antytt ett och annat, vet inte om det är för att reta mig, eller om det verkligen är så! Men det gör fruktansvärt ont att inte veta! Känner mig billig, jag är en romantisk och seriös person och nu vet jag inte alls vad jag ska tro längre! Har märkt att han inte har samma behov av ömhet och närhet som förut, jag vill konfrontera honom och fråga...men tror inte att jag får ett ärligt svar. Har i alla fall slutat att messa god natt som jag alltid gjorde förut(oftast fick jag inget svar ändå)Kanske en början....? En stor kram tillbaka till dig, och god natt alla underbara medsystrar och bröder.

tekla
fre, 2014-01-03 - 22:03

Hej på er!

Jag vill skriva lite om vad som hänt sen sist, det var ju ca 6 mån jag skrev här.
Jag har eget boende, en liten stuga som jag hyr och som jag trivs jättebra i.
Erbjudandet dök upp precis i rätt ögonblick och det ångrar jag inte alls.

Jag har pratat med en kurator inom missbruksvården sen i somras och det har gett mej många
pusselbitar om hur jag fungerar och hur jag har kunnat gå på det han har sagt/gjort som jag tyvärr inte
genomskådade då. Jag har hittat mej själv och det känns underbart!

Har även gått en rehabiliteringskurs för att lära mej mer om min problematik och hur jag ska göra
för att inte gå tillbaka och bli den tysta, genomsnälla person som jag har lärt mej att vara.
Dags att bli lite tuffare och våga säga NEJ till det jag inte vill och även JA till det jag vill.
Jag bestämmer nu över mej och det ska INGEN få ändra på!

Vi träffas ibland och han vill nog ha mej tillbaka men jag har sagt till honom att jag kommer
INTE att flytta dit igen. Jag kan ibland komma till honom och han är inte nykter. Då åker jag hem till mej
och ringer han så svarar jag inte, det känns ovant men SKÖNT, han ska inte få mej att må dåligt för det.

När tiden är inne så läggs alla bitar på plats och lösningar visar sej.
Nu ska jag hitta ett jobb jag trivs med så känns allt underbart.

Sänder er STOR KRAM till alla som finns härinne och läser detta.
Ta en dag i taget och tänk på dig först, inte alla andra.
Det är något jag lärt mej förra året som jag inte trodde jag kunde göra, men JAG GÖR DET NU!

tekla hälsar så gott!