Jag är ny här på forumet och efter att ha läst många inlägg har jag bestämt mig för att ta tag i mitt liv här och nu. Jag har sagt det förut, nu får det inte vara tomma löften längre. Jag ska göra mitt yttersta för att inte dricka alkohol nåt mer. Jag har insett att jag inte kan kontrollera mitt drickande och det finns inga andra alternativ än att inte öppna den där förbannade ölen och tro att den här gången kan man dricka bara några öl. Nej, så blir det inte, inte för mig. Den första ölen är början på den sista ölen och den sista ölen är när krogen stänger om nu inte någon vill hänga med på efterfest.

Jag blir ganska lätt berusad och skulle inte behöva så mycket och jag tror att det är därför jag tappar självkontrollen. Jag har gjort många dumma saker i fyllan som jag inte ens klarar av att skriva ner, allt har varit att jag har sårat min finaste. För jag gör aldrig såna här saker när jag är nykter och skulle aldrig falla mig in. Det är verkligen en mardröm som måste få ett slut. När man vaknar på morgonen så önskar man att allt bara var en jäkligt taskig dröm men det är det ju förstås inte. Man vill verkligen bara sjunka in i sin djupt grävda grop och aldrig komma upp igen. Jag har tappat all självförtroende och jag litar inte på mig själv förrän jag har bevisat att jag kan vara utan alkohol. Jag vet att jag inte kan ta ett enda glas, det kan vara slutet på vårat fina förhållande för man vet aldrig var/hur kvällen slutar med alkohol i kroppen. Nu tänker någon säkert att varför har man fortsatt att dricka, ja man kan verkligen undra!? Eller man tror att den är gången går det bra och ibland gör de det men för det mesta gör det inte det. Gör man inget dumt så har man ändå druckit för mycket.

Det kommer inte att bli någon lätt uppgift men jag hoppas att jag har styrkan att klara av det, jag tänker kämpa för ett nyktert liv. När har jag varit lycklig efter en fylla? I princip aldrig…. om inte annat så har man ångest för att man har druckit för mycket och man har minnesluckor och tänker att det måste ha hänt något för det brukar göra det för det mesta. Sen har man ångest i flera dagar. När det har gått några dagar så har man glömt det, men inte den här gången. Den här gången ska jag minnas vad jag lovat till mig och själv och min sambo.

Jag dricker (eller ska jag skriva drack) 1-2 gånger i veckan och då är det oftast rätt så mycket. Nu på senare tid har jag varit tvungen att stanna hemma från jobbet ett par gånger p g a att jag har varit bakfull, usch. Jag har försökt med att dricka en veckodag istället för att inte behöva dricka på helgen och sen tror jag att jag ska dricka mindre för att jag har arbetsdag nästa dag, men det har inte heller hjälpt. Jag har bara lurat mig själv, gång på gång. Det har ibland blivit istället 2 dagar under veckan, en veckodag plus fredag eller lördag.

Det blev mycket text men nu hoppas jag att mardrömmarna från mitt verkliga liv är slut. Jag hoppas på solsken och fina drömmar om framtiden. När livet känns rätt och bra så är det lätt att älska livet.

ansa2013 !!
Det bästa, tror jag, med mitt nyktra liv är att jag aldrig ångrat en nykter dag :-) Och det är lite kul att komma ihåg vad jag sagt och gjort dan före :-)

Du har tagit ett rejät steg bara genom att skriva här och öppna upp dig och det du har upplevt såhär långt. Det är inte lätt att erkänna för sig själv att man korsat gränsen för drickat. Att acceptera att jag var maktlös inför alkoholen var det avgjort viktigaste jag gjort i livet men det var mycken vånda innan det beslutet kröp fram.

Jag själv har aldrig lovat mig att aldrig någonsin dricka mer för vad som händer i morgon rår jag inte över idag. Men jag vet att jag idag har valet om jag ska dricka eller inte, mitt alldeles egna val, ingen annan rår över det valet. Och med den vetskapen så är jag också fri från tvånget och kan lägga upp min dag precis så som jag själv vill. Och den känslan som följer på den vetskapen är nästintill magisk, jag har nog aldrig haft den friheten i livet tidigare.

Att jag lovade mig själv i början av min nykterhet att just i dag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer gjorde att jag lättare kunde stanna i dagen och inte springa i förväg och oroa mig för det som skulle komma längre fram. Och jag fick också tidigt lära mig att inte trycka ner nån ångest i mina innersta monsterhålor utan se till att få ur mig dem innan de exploderade tyå trollen spricker i ljuset. Att rensa inombords var oändligt viktigt för mig, det hade aldrig funkat annars. Där är AA en utomordentlig slasktratt där det går att lämna många troll i lågorna från stearinljusen.

Häng kvar och skriv massor !!

Kram !

Mammy Blue

Håller med Adde om att det är bra att ha en slasktratt att ösa ur sej i. Det funkar det här forumet alldeles utmärkt till. Här har jag skrivit saker som jag inte ens kunnat berätta för min sambo. Det funkar jättebra som påminnelse om att just så illa ute var jag, det är annars lätt att förtränga alla dumheter man gjort pga alkoholen.
Skriv, skriv, skriv, och läs, läs, läs!
/MB

Tärningen

Jag är också ny här. Jag läste din berättelse och jag kan säga att jag har precis samma problem som du. Från att bara ha druckit fredagar och enstaka lördagar, så har det på sista tiden eskalerat till att bi fredag, lördag och även söndagar. lördagarna och söndagarna har jag oftast startat med en återställare direkt på morgonen. Det här har gått fort, mycket fort och det skrämmer mig. Jobbet har också blivit lidandes så klart. Sjukskriven en måndag för att man varit för full när man vaknat skapar ångest. Stor ångest - speciellt när man inte kommer ihåg vad man gjort de tre senaste dagarna.

Jag är nu inne på min 8:e nyktra dag med antabus. Jag känner att det är värt ett försök. Vardagarna går bra, men helgerna, det är där som det skiter sig big time för mig. Kan antabusen hjälpa mig att inte ta den där ölen på fredagskvällen så fort man kommit hem, ja då är mycket vunnet tror jag.

Rätt eller fel?Det får tiden utvisa.

Lycka till nu!

Det går att göra någonting åt sina alkoholproblem. Det är det här forumet det bästa beviset på!

ansa2013

Man behöver nog rensa sin "garderob", den är ganska full av allt möjligt. Jag har med åren blivit en mussla. Jag har lärt mig att det är svårt att lita på någon vän fullständigt. Jag har väldigt lätt för att tänka negativa tankar om mig själv och vad någon annan eventuellt tänker och säger om mig. Alkoholen gör verkligen inte självkänslan bättre. Det här kan jag inte prata med någon annan än min sambo men ibland behöver man prata eller skriva av sig till någon annan och det är skönt med detta forum att få lite kommentarer från någon som kan ha en liten aning om hur man känner.

Jag har nog insett mitt problem för ett tag sen men det känns lite som när jag tog beslutet att sluta röka (slutat för ca 8 år sen), man behöver tid att förbereda sig. Jag tror att jag har sagt till mig själv efter varje helg sen 1 januari i år att jag ska sluta dricka. Det kanske är därför jag har misslyckats tidigare för jag säger alltid att jag ska aldrig mer dricka:-) Jag måste nog helt enkelt ta en dag i taget. Det är som du Adde säger, man kan inte rå över idag vad som händer imorgon. Imorgon är det en ny dag.

/ansa

ansa2013

är en väldigt bra början, jag önskar dig lycka till. Det är absolut värt ett eller flera försök, man har inget att förlora. Jag har också tänkt att om jag inte nu klarar av att sluta på egen hand så får det lov att blir någon medicin som hjälpmedel. Det är verkligen bra med ett forum som detta. Många har kämpat sig ur sitt missbruk och är på god väg till ett bättre liv. Visst är det hemskt att det kan gå så fort. Huh, jag vet hur ångesten känns när man inte kan ta sig till jobbet eller när minnesluckorna är många. Det tar många dagar att återhämta sig psykiskt. Jag är också mest rädd för helgerna även om jag på senare tid kunnat ta en veckodag också. Jag har dock aldrig tagit en återställare men vem vet den kanske är närmare än man tror. Skriv gärna och berätta hur det går för dig.
/ansa

LillPer

Som vanligt känner man igen sig själv i många berättelser, jag ser mig själv i din.
Jag har aldrig problem att vara utan på veckodagarna, men som jag berättat tidigare så bygger jag under veckan upp en längtan och ett sug inför helgen, sen kör jag järnet i två dagar och har sjuk ångest söndag, måndag. Så där har det hållit på. Jag har kunnat upprätthålla denna kultur eftersom jag är väldigt mycket hemifrån. Fast jag har kört på hemma också, men mer i smyg med gömda burkar i garaget.
Jag är uppriktigt så jävla trött på detta beteende så för en gångs skull tror jag verkligen att jag menar det.
Jag har sagt det så många gånger förut, och faktiskt "lyckats" vara vit i några månader titt som tätt.
Nu känner jag mest hopplöshet och förtvivlan när jag tänker på första ölen. Det blir som du beskrev aldrig så att det räcker med en.
Nä, jag har banne mig gett upp nu.

Nu är jag dålig på att ta en dag i taget, jag är redan på fredag i mina tankar och planerar hur jag ska göra då för att klara mig.
Jag har en liten plan som börjar ta form. Huvudsaken är att jag klarar det. Det gör jag.

Återigen, lycka till! Tillsammans fixar vi detta!

LillPer

det finns inget annat sätt än att fortsätta. Det är som ett jobb, man måste kämpa på varje dag om man ska få någon lön. Och vår lön blir ju ett värdigt liv, så det finns all anledning att vi går vidare, dag för dag, eller som i ditt fall kanske vecka för vecka. Nu ser jag framför mig månad för månad, och det är inte dumt det heller.
Keep on,
Fenix

Tärningen

Du har varit stark och klarat dina helger. Själv trillade jag igår. Jag tog inte min medicin helt enkelt. När jag tänker tillbaka så hade jag planerat det här sedan förra veckan. Sjukt att man förlorar varenda gång. Trots att man har trumfen på hand, men tyvärr skiter jag i att ta min medicin lite så där planerat inför fredagen. Suck..................

Hade jag kul då? Nä!!

Nu är det nya tag som gäller för min del och jag hoppas du hänger med.

Bamsekram från tärningen.

ansa2013

att det ska smaka så gott och att man ska ha kul. Man kan ha en frihets känsla för stunden och man mår bra men den varar inte så länge. Egentligen så är det väldigt sällan man kan säga att det var så roligt att det är värt att ha bakis. Jag har dessutom mestedels något att ha dåligt samvete över, något som jag gjort eller helt enkelt druckit för mycket. De närmaste dagarna vill man inte ens titta på sin spegelbild. Jag själv var nykter 10 dagar och i torsdags tog jag 4 öl, det gick inte helt utför denna gång men jag vet att det kan hända när som helst och det är inte värt det. Egentligen vet jag inte ens varför jag tog dessa öl, jag var inte så sugen att jag inte hade kunnat stå emot. Jag intalade nog mig själv att jag var "värd" att få ta någon öl. Så dumt man tänker.

Tärningen, jag känner igen mig när du skriver att du har någonstans innerst inne redan planerat att ta alkohol, att det är därför du slutar att ta din medicin. Då är det svårt att låta bli eftersom man egentligen redan bestämt sig för att bli full. Jag brukar planera att städa/tvätta/laga mat o s v t e x på lördag så gör det inget om jag inte orkar göra något på söndag (kan vara bakis).

Lill-Per, jag vill gärna också planera längre fram i tiden men det är nog ändå bra att planera något att göra de dagar då det känns svårt att vara utan alkohol (fredag och lördag). Nä,nu tar vi nya tag igen. Vi kämpar på...nu är det inte länge kvar av denna helg.

UnderIsen

Sluta älta och gör det som behövs!

Du kan inte dricka A så sluta med det. Du inser det och lägg då av. Ledsen att jag är så hård, men det finns inget alternativ.

LillPer

Ja så är det, och så känns det även om jag är sjukt bakis idag igen. Men det har smugit sig in ett hopp i mitt medvetande och jag känner att jag kommer lyckas. Kanske hoppet är där för jag överväger Antabus?
Jag vet inte, men nu vill jag ha tillbaka mitt liv som det var förut.

Man kan alltid börja om på dag 1 igen.
Det gör jag nu.

Kämpa på!

LP

ansa2013

i samma bana, allt är sig likt. Samma mängd alkohol, samma smärta, samma dåliga samvete och med samma tankar. Jag hoppas nu att jag har den inre styrkan att sluta med alkoholen, det är inte värt det. Jag vet hur jag börjar tänka när helgen närmar sig...jag börjar sakta men säkert att lura mig själv och vips sitter jag med en öl i handen, vi ska ju bara ta en...en till och en till o s v.

Nej, nu räcker det jag vill inte ha en enda dag till med baksmälla och ångest. Just nu lever jag inte alls som jag vill. Jag vill inte leva med dåligt samvete, när man just börjat må bättre så förstör man känslan med att dricka alkohol.Den här gången kommer det att ta tid att läka sig själv. Jag gör nu ett allvarligt försök att sluta själv och kommer det inte att gå så tänker jag söka hjälp. Min sambo är också helt och hållet med, hoppas att vi är starka nog att fixa detta tillsammans. Jag ska hänga här och skriva av mig när det känns tungt. Vi får alla kämpa på här i livet på något sätt, är det inte alkohol, mat eller så är det nåt annat. Jag brukar titta på folk i bland och tänka att han/hon är säkert lycklig, jag vill också vara det, lycklig=inte vara beroende.

Jag skulle gärna vara utan detta problem. Undra när det har börjat eller har det alltid kanske varit ett problem? Vad var det som gjorde att det trappades upp och blev starköl?
Jag har nog haft ett riskbeteende från första fyllan. Vi kan ha öl hemma och det stör inte mig att de är i kylen...men så fort jag tar den första vill jag ha fler. Mitt liv är annars i ordning, jag har ingen "anledning" att dricka. Jag önskar och hoppas att jag har styrkan i mig och är beredd att fajtas med det som komma skall och att jag aldrig glömmer eller förmildrar omstädningheterna. Nykter från idag...

konstnären

Bra att du låter så bestämd. Viljan betyder allt. Jag vet inte själv när det började
gå över styr, det var liksom en flytande övergång till missbruket. Vi var och är fort-
farande ett par men det sorgliga är att jag ligger drygt 7 månader före min man. Han har
kämpat på men tyvärr blev det ett hårt fall nu i påsk. Jag kan faktiskt bara stå bredvid.
Naturligtvis stöttar jag, för jag vet ju själv hur jag försökte och försökte, tills det
inte gick längre. Tror man måste komma till en punkt och det gjorde jag, satt i stort sett
i dödens väntrum. Nu mår jag bra, och orkar inte riktigtt engagera mig i maken då jag
har fullt upp med mitt inre arbete. Det är en mäktig fiende vi har att göra med, nu säger
mannen att han nått sin botten. Vi får se har svårt att lita på honom. Jag har ju svårt
att lita på mig själv i vissa sammanhang
Jag kan säga dig att forumet hjälpt mig till tusen här kan jag öppna upp för både glädje och sorg.
Jag tror du är på G.
Ha en bra dag
Inget första glas för mig idag
Konstnären