av smultronet

Hej på er alla! Är ny här...har läst många trådar och känner igen mig all för väl....
Skammen för oss som inte kan "vara som en normal människa" och dricka o äta lite gott i trevligt sällskap är väl välbekant för de flesta av oss...men den värsta skammen jag känner är nog den att inte räcka till som mamma...att somna på soffan efter en vinare när man borde läsa läxor med barnen...att laga lite halvkonstiga maträtter på halvfyllan (är annars väldigt bra på matlagning) att sonen inte vill ta hem kompisar för att mamma kanske är onykter...att sonen har det jobbigt i skolanför att han går och är orolig för mamma...listan kan bli lång...sonen tog till sist mod till sig och berättade i skolan. Där började min resa mot ett fförhoppningsvis nyktert liv...har börjat hos alkoholterapeut sen en vecka tillbaka och min bror har ställt krav på antabus...då det börjar jag väl med till veckan skulle jag tro...är mitt i misären då otroligt glad att mina älskade ställer upp och hjälper mig! Utan dem vet jag inte vad jag skulle ta mig till...förmodligen supa ihjäl mig...är också väldigt glad över mitt jobb som jag älskar och faktiskt skött oklanderligt. ..vet dessutom att jag är bädigt omtyckt och uppskattad där. En klippa faktiskt konstigt nog eftersom jag har noll struktur och diciplin hemma....min resa har precis börjat...hoppas ni vill vara med mig på den...kram till er alla! /smultronet

smultronet
tors, 2013-09-05 - 20:47

5 dagar utan alkohol....:-) känns fint än så länge... har tagit två doser antabus nu...min minste son på 13 var med när jag tog första ihop med min bror...så kramade vi om varann efteråt...kändes som en fin början på nåt bättre... :-) kram på er alla därute och kämpa på...♥♥

Cookie
tors, 2013-09-05 - 22:53

och lyckönskningar på din resa, från en till som bytt ut A som i alkohol till A som i Antabus.
Såhär på min 24 dag nykter, så känns det som om jag vill omfamna världen och alla människor runt mig, för jag känner mig så fri, fri från den lömska alkoholen, som bara för ont med sig.
Nu kan jag glädjas över så mycket och ser världen med helt andra ögon, känner lycka över att jag slutligen tog beslutet.

Kram till dig och alla andra. God natt och sov gott!
//Cookie

smultronet
fre, 2013-09-06 - 10:21

Jag känner mig lustigt glad och tillfreds just nu iaf...jag slipper ju ha dialogen med mig själv varje hång jag åker förbi bolaget...har ju liksom ingen anledning att gå in där och smyga längs väggarna längre...grattis till dina 24 dagar! Och lycka till från en mamma till en annan...du inger hopp :-) kram

Ottilia
fre, 2013-09-06 - 16:39

Hej Smultronet,

Grattis till dina nyktra dagar och ditt beslut att ta antabus!Jag känner igen mig i din mamma skam - och just den är nog det värsta med mitt drickande.Jag skäms så otroligt för allt jag inte orkat göra med mina barn för att "mamma är trött". Att min man inte märker när jag ibland är stupfull är väldigt underligt, men det gör han verkligen inte. Han tycker att jag dricker lite mycket ibland, men han anar inte hur det eg ligger till.

Jag dricker normalt en flaska vin varje vardagskväll. Ibland mer, ibland bara några glas. På helgen blir det mer. Senaste året har jag ibland varit helt utan alkohol ett dygn, men aldrig mer än så. I lördags fick jag plötsligt nog. Jag orkar bara inte ljuga för allt och alla längre. Jag orkar inte vakna VARJE dag bakis och dra mig upp till jobbet eller sitta bakis och äta frukost med familjen på söndagarna. Jag har en man som jag älskar och som dricker mycket måttligt. Jag har tre barn som behöver mig och ett chefsjobb som jag konstigt nog ännu inte supit bort. På sista tiden känner jag dock att det har kommit sprickor i fasaden och jag känner allt mer att snart faller allt. Snart gör jag något riktigt dumt som gör att allt är oåterkalligt. Sen känner jag oxå att jag bara inte orkar mer, jag är så totalt genomtrött i hela kroppen.

Så när jag vaknade i söndags så sa jag stopp till mig själv. Sedan dess har jag inte druckit. Det har varit ganska hemskt. Svårt att sova, svettigt på natten, svårt att koncentrera mig, ett jäkla humör och konstigt nog nästan ännu tröttare än vanligt. Idag är jag inne på min sjätte dag. Jag vet att det för er andra inte låter mycket, men för mig är det enormt. Måste vara flertalet år sedan jag varit nykter så lång tid. Jag är stolt över det men just nu kryper det i kroppen så jag håller på och bli tokig. Fredag idag. När jag har druckit har ju fredag varit enkel för då har jag inte behövt smyga med det. Visserligen måste jag smyga med hur mycket jag dricker, men inte att jag gör det. Ett glas vin när man lagar mat är ju helt normalt....

Jag är så rädd för att falla för jag vet hur lätt det skulle vara att plötsligt övertyga mig själv att ett litet fredagsglas kan jag ju ta, för herregud det gör ju varenda människa! Problemet är ju att jag tar ju aldrig ett glas....

Så jag tänkte hänga här på forumet med er ett tag, för ensam fixar jag det inte. Tycker om att läsa det ni skriver. Ni ger styrka och förhoppning om att det är möjligt med förändring. Stort tack till er för det!

smultronet
fre, 2013-09-06 - 20:06

Alla berättelser här inne är så viktiga...för det får oss att förstå att vi inte är ensamma om allt det skamliga...vi behöver inte föreställa oss för varann...för vi vet alla vad det handlar om. Lögnerna.smusslet.förnekandet.ångesten.svettningarna.och känslan av att vilja vara som "alla andra normala"....Och det är vansinnigt skönt , stärkande och tröstande att vara bland likasinnade...jag känner även igen mig i dig...skillnaden är att jag lyckades inte sluta innan min sambo tröttnade tyvärr...nu var det långt ifrån bara därför vi gick isär...men helt klart en bidragande orsak.Han hade sett sin pappa supa ihjäl sig och orkade inte se mig dricka så mkt som han förstod att jag gjorde...nu stöttar han mig fullt ut och är jättestolt över att jag börjat med antabusen...SÅ STARKT att du klarat 6 dagar på egen hand!! Grattis! Jag är också inne på min sjätte dag idag! Vi kan ju fira varje nykter dag tillsammans! Finns här i stort sett hela tiden om du vill " prata"...tittar in med jämna mellanrum...Tillsammans fixar vi det! Många många kramar till dig och alla andra!♥♥

Ottilia
lör, 2013-09-07 - 12:23

....denna morgonen var första gången som jag verkligen kände en wow känsla över att vara nykter! Det låter alldeles fruktansvärt, m jag tror att detta kan vara första lördagen på några år som jag vaknade utan bakfylla. Bakfyllan har inte alltid varit lika svår, ibland har det bara varit en dov huvudvärk som fixats med några treo, men ändå - vilken skillnad det var idag! Jag vaknade utvilad och full av energi, vilket faktiskt förvånade mig lite eftersom jag varit så otroligt trött under dessa första nyktra dagar.

Igår kväll var vi hemma hos några andra familjer för "fredags-häng". Insåg där att de flesta i min bekantskapskrets inte dricker särskilt mycket. Många tog ett glas vin punkt slut. Själv brukar jag ta några glas hemma före, sen några glas när jag är där och efteråt fortsätter jag hemma med ytterligare något. Igår blev det Ramlösa. Helt ok, m märkte att jag själv hade lite svårt för att vara allmänt social. Inte lika spontan som jag brukar vara, utan lite tillbakadragen och mer trevande i konversationen. Fördelen är dock att jag kommer ihåg allt jag sagt och gjort och vaknar utan ångest och oro över att ev gjort något dumt.

Idag ska jag njuta av det fina vädret. Jag är helt på det klara med att jag om några timmar kommer börja förhandla med mig själv om jag ändå inte ska ta ett glas. På lördagarna brukar jag börja sippa lite under eftermiddagen och sen befinner jag mig i ett svagt fylle-töcken som eskalerar på kvällen. Inser hur sjukt det är när jag sätter ord på det. När suget växer under dagen idag ska jag försöka plocka fram den härliga känslan jag hade imorse. Så vill jag ju ha det imorgon bitti oxå!

Hur känns det för dig smultronet? Jag tänkte på din 13-årige son - jag har oxå en 13-åring. Vad svårt det måste vara för dem att ha sett oss i alkodimman. Och vilken sten vi lyfter från deras axlar genom att hålla oss nyktra. För att inte tala om stenen vi lyfter från våra egna axlar om mamma skammen lättar. Idag är vi inne på dag 7 - hurra, det är ju faktiskt en hel vecka! Jag hoppas att du, och alla andra, får en riktigt härlig dag i sensommarsolen!

Cookie
lör, 2013-09-07 - 13:31

är det härligt att känna den där wow känslan att vakna på morgonen utan baksmälla! Grattis till dag 7! Tänk, stiga upp i vettig tid utan att vara seg. Och så hinner man ju med att uträtta saker och ha energi att göra det också, och såhär när klockan passerat lunch så kan man känna att man gjort en del nytta. (Fast idag har jag kanske inte gjort direkt nytta, utan strosat på stan och mest "windowshoppat".)
Och fortfarande är klockan bara barnet, så man har en hel härlig, solig dag framför sig att njuta av.

Ha dé gott, du och alla andra på Forumet.
//Cookie

smultronet
lör, 2013-09-07 - 16:31

En hel vecka har vi varit nyktra idag!! När hände det sist tro?? Ett antal år sedan för min del...hurra för oss!
Jo det känns bra idag tack...har vaknat tidigt men inte gjort mkt nytta....jo mkt nytta för själen för jag plöjer må bra böcker så det tjongar om det och en hel del som står i dem går rakt in i hjärtat och jag tar till mig av det. Lite trist idag är det för jag skulle egentligen varit i full gång med en cykelfest just nu ihop med en kompis...du vet där par cyklar runt och äter förrätt huvudrätt o efterrätt hos varann...och som avslutas med en gemensam fest... har sett fram emot det hela sommaren men hoppade av när jag beslutade mig för att börja med antabus...kände mig helt enkelt inte stark nog att vara nykter på fest med en massa okända människor ännu...trist men sant...kanske blir nästa år i stället...:-) så jag dricker cola i vinglas här hemma och äter knäcke med rökt lax.pepparrot o avocado...inte illa det heller...
Jag håller med dig. När man själv är nykter märker man att vänner o bekanta dricker inte särskilt mkt...det är vi i vår dimma som intalat oss det för att vi inte ska känna oss ensamma o utanför??
Ja...barnen...det har nog drabbat dem mer än vi vill och orkar veta just nu...men huvudsaken är nu att vi håller oss nyktra...kämpar för deras tillit igen och visar att vi finns där för dem....eller hur? Gjort kan tyvärr inte göras ogjort och det gör ont...men vi måste visa dem att vi tänker ändra oss....hoppas du har en fin lördagkväll med de dina och var rädd om dig vännen! Kram ♥

Ottilia
mån, 2013-09-09 - 17:52

Fixade min första nyktra helg på väldigt lång tid. Kändes bra. Nykter i över en vecka nu. Helgen kändes lång - tänk vad man hinner när det inte ska ägnas x antal extra timmar åt att sova, vila, vara bakis, dricka...Samtidigt gav den insikten en otrolig ångest över allt vad jag missat. Jag gick ner till hamnen med mina barn och åt glass i solskenet bland alla båtar. Det är något som jag inte gjort en enda gång hela sommaren!!!! Det har varit en fantastisk sommar, så det är inte det att det inte funnits tillfälle. Det är bara det att eftersom barnen är tillräckligt stora för att gå själva så jag har istället skickat med lite pengar. Och då har jag haft lyxen att bli hemma själv med mitt älskade vin. Fy f-n vilken usel mamma jag är!!!!!!! Jag känner sådant självförakt att det är svårt att hantera.

Och idag är suget enormt. Precis hemkommen fr jobbet och vill inget annat än att dricka. Hittills har jag tänkt att "idag" ska jag inte dricka - att tänka längre än så har varit övermäktigt. Idag känner jag mer att jag kan lika gärna dricka idag för jag kommer ändå göra det imorgon. Nu är det svårt. Hur gör man?

Adde
mån, 2013-09-09 - 19:09

att se till att du är mätt och att du inte är mer stressade än du ska vara. Lättare sagt än gjort, jag vet, men ändå.... Ta en promenad, en kopp the efter, duscha varmt och snart är det läggdags !

Inte funderat på AA ?

Kram så länge !

Ottilia
tis, 2013-09-10 - 06:38

Överlevde igår. Ja, att jag skulle överleva var det väl inte så stor tvekan kring - men jag lyckades hålla mig ifrån att dricka. Tack för uppmuntran! Gjorde som du sa Adde och när jag låg i ett varmt bad så försvann suget på något konstigt sätt.

Senare på kvällen fick jag en stor belöning med att vara nykter. Min12-åriga dotter fick en väldigt stor motgång som gjorde henne alldeles förtvivlad. Något som hon arbetat stenhårt för var plötsligt helt borta. Mitt hjärta går sönder när jag ser hur förtvivlad hon är men det kändes så otroligt skönt att när hon gråtandes och hulkandes kröp ner i min säng igår så hade hon en spik nykter mamma som kunde trösta henne genom natten - istället för en fylle mamma i alkodimman. Inte för att jag kunde göra så att hennes förtvivlan försvann, men jag kunde iallafall vara där för henne. Det kändes väldigt bra.

Önskar er alla en bra och nykter dag!

smultronet
ons, 2013-09-11 - 17:11

Om jag inte börjat med antabus så hade jag kanske fallit...det var nog det bästa jag gjort att börja med det. Jag är sugen men valet att dricka vin finns ju inte...och det är nog det jag behöver just nu...slippa att diskutera o överlägga med mig själv om att köpa den där flaskan eller inte...är inne på 10 de gagen nykter nu och det känns kanon...jac förstår det där att känna sig som en dålig mamma...men det kan bara bli bättre...om du känner att du inte klarar det själv så var inte rädd för att pröva antabus! Kan kännas drastiskt men jag rekomenderar det ...många styrkekramar!!

Ottilia
ons, 2013-09-11 - 20:25

Smultronet! Vad roligt att det känns bra för dig med antabus! Verkar skönt att slippa diskussionen med sig själv. Själv dricker jag inte idag- längre än så kan jag inte tänka. För tillfället har jag flera i min omgivning som har en "hälsoperiod" med mycket träning, nyttig mat alt 5:2 diet och kopplat till det även "vit månad". Då blir det lite lättare att själv vara nykter. Kommer kanske kännas annorlunda när de andra är klara med "hälsogrejen", m får ta det när det kommer. Jag fixar inte att tänka att jag inte kan dricka normalt i framtiden. Så just nu struntar jag i att tänka på det. Jag dricker inte idag, det får räcka med det.

En sak som förvånar mig är att jag är så trött. Jag har tidigare druckit ca 1,5 flaska vin om dagen och sovit 5-6 timmar - och det har funkat. ( ja, funkat och funkat, men jag har klarat av att ta mig upp på morgonen och klarat dagen). Nu är jag spik nykter, äter bra, sover ofta mer än 8 timmar (aldrig mindre än7) och tränar varje dag. Trots det är jag ofantligt trött hela tiden. Mycket tröttare än tidigare faktiskt. Hur sjutton kan det bli så? Överhuvudtaget tycker jag att kroppen är i obalans, jag har tex jättekass mage - vilket jag under normala omständigheter hade löst med en stor whisky.... Någon som vet om det här en "normal" fas av "tillnyktringen"?

Ha en bra kväll!

Cookie
ons, 2013-09-11 - 20:44

kände jag mig rätt länge efter att jag bestämde mig för att sluta dricka med hjälp av Antabus. Jag trodde från början att det enbart berodde på Antabusens sidoeffekter, vilket jag också skrev om här i forumet.
Fick då en del svar att det tydligen är väldigt vanligt med en enorm trötthet när "giftet" ska ur kroppen och så är det nog. Kan säga att jag idag, ca. 1 månad sen jag la av med alkoholen, känner att jag fått rätt mycket mer energi den sista veckan som gått och det är en härlig känsla:)
Så, Ottilia, det är nog en "normal fas av tillnyktringen".

Ha själv en bra kväll och ni andra också.
//Cookie

smultronet
tors, 2013-09-12 - 17:22

Sover 7-10 timmar varje natt! Plus att jag kan somna på soffan om jag är ledig en dag...förut sov jag dåligt3-4 timmar/ natt...tror också det är kroppen som blir av med giftet och "helar" sig själv efter misshandeln med alkoholen...

Adde
tors, 2013-09-12 - 19:12

ju underbart att få koppla av så :-)) Jag sov också mängder i början och jag kommer ihåg hur jag tyckte det var så skönt.

Njuuuut !!!

Tärningen
tors, 2013-09-12 - 19:33

också väldigt trött när jag tog antabus första gångerna.Jag har haft ett uppehåll på ett par veckor nu och den trötthet som jag kände tidigare försvann faktiskt. Har börjat igen att äta min medicin så jag hoppas verkligen att det känns bättre den här gången.

Men man vaknar i alla fall pigg och ångestfri på helgerna och det ger energi, en energi som man kan leva länge på.

Kämpa på nu alla systrar och bröder där ute.