Det har redan gått för långt. Om jag lägger om mitt liv idag så kanske jag kan förhindra fritt fall. Det vill säga att jag förlorar mitt jobb och att mina barns tillit försvinner totalt. Alkoholen förlamar mig. Jag får inget gjort. Min särbo har lämnat mig. Kanske inte på grund av alkoholen utan mest för att han vill att jag ska flytta ihop med honom och hans tre barn. Mina barn vill inte flytta från vänner och skola. Undertiden springer jag emellan min lägenhet och hans hus som en jagad råtta. Fyller och tömmer diskmaskin på diskmaskin. Dövar mitt dåliga samvete med alkohol. När jag är hos honom så längtar jag efter barnen. När jag har barnen trots att jag vet att dom hatar när jag dricker så kan jag bara hålla mig nykter i två dagar. lgår brast allt igen. Hade lovat att åka till särbon. Orkade inte ta det med barnen. Drack istället. Vaknade med dödsångest och en massa mess att det var slut. Just nu kan jag inte riktigt sortera tankarna. Jag är mest orolig för att jag inte kan hålla alkohol-djävulen stången. Sen jag började ha vita perioder har jag nästan druckigt mer och tidigare på dagen och smygit med det. Jag vet att jag inte får dricka en droppe mer för att risken finns att jag pajar ALLT men hur ska jag hålla mig nykter. Hur ska jag göra. Vet varken ut eller in.

tonårsmorsan !

Du har tagit ett stort steg genom att skriva här och det är mycket värt ! Läs och skriv så mycket du orkar för det hjälper mycket mer än man kan tro. Ta ett beslut varje morgon innan du går ur sängen om att just idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer så får du en bra hjälp på vägen.
Kanske är du mogen för AA eller ett besök på en beroendemottagning ?

Men häng i vilket fall kvar här på forumet så känns det inte så ensamt.

Ta hand om dig !

viktoria

Välkommen tonårsmorsan säger också jag. Detta är en början! Läs runt här i trådarna. Mest aktivitet under menyn "Förändra sitt drickande". Du kommer att se att du definitivt inte är ensam, tillsammans är det lite lättare och igenkänningen är befriande./Victoria

smultronet

Att erkänna för sig själv är stort första steg...att komma hit till forumet också...det är så skönt att vara bland de som förståroch inte dömer...stor kram!

SorgeSaga

Å vad jag känner igen mej i dig.
Den jävla alkoholen är starkare än allt annat.
Jag önskar dej lycka till.
För egen del blir det beroendemottagning måndag morgon.
Det känns som om jag nuddade botten igår när jag satt hemma och söp helt ensam istället för att åka till landet med man.
Han ringde hem vid åttatiden på kvällen och då hade jag redan börjat sluddra.
Försökte skärpa mej för att låta normal men jag vet att han hörde......
Jag undrar hur länge han skall orka.

konstnären

Jag känner också igen mig i dig och dom andra. Denna makt som alkoholen har
är skrämmande, men nu har jag bestämt mig att inte ta det första glaset vin.
Säger det till mig själv varje morgon att vad som än händer ska jag inte dricka.
Sista återfallet i september var hemskt föll ner i svarta hålet ganska fort då.
Jag var till och med uppe på nätterna och drack då jag bara kunde sova två timmar
i sträck sen kom ångesten och jag satt mitt i natten och drack och tänkte ett glas
till så försvinner ångesten men det blev ju bara sju resor värre. Har nu varit
vit fyra och en halv vecka och jag känner mig stark just nu. Man lever ju och
inga bekymmer med stressen och Systembolaget och denna hemska dödsångest.
Jag kunde till och med cykla till BOLAGET tio i sex då vi har nära dit.
Försök snälla du att bara ta en dag i sänder. Är lite rädd för 5veckorsvitheten,
då det är dom gångerna jag trillat dit och tänkt bara 2 glas vin, men nu vet
jag att jag inte kan sluta efter det.
Kram och hoppas det går bra
Konstnären

tonårsmamman

Hej tonårsmorsan

Det är några månader sen du skrev men jag hoppas verkligen att du är kvar och att du läser detta. Mitt liv ser exakt ut som ditt. Verkligen exakt. "Särbo" med tre barn som vill att jag ska flytta till hans hus medans mina barn vägrar och jag springer emellan. Alltid dåligt samvete och alldeles för mycket vin. Jag kanske ligger lite före dig om att krascha så om du är kvar. Hojta!