Tog ett återfall igår. Ångest o bakfull! Känner mig så oerhört misslyckad, dålig, värdelös och så frustrerad, besviken, arg o trött på mig själv. Förstår inte hur min särbo står ut! Blir bara otrevlig o provokativ mot honom o han fick stå ut med mina sms igår! Jag skäms o vill inte träffa honom idag.
På ngt konstigt sätt känner jag för att sätta mig i min ensamhet med en vinare o bara försvinna. Under min 2-års långa resa, då jag tog kontakt med en mottagning har jag inte känt det alls, har inte funnits på kartan faktiskt, men sista tiden har tanken kommit ibland. Varför nu efter 2 år?!
Faaaan hatar det här!!!
Var tvungen att få ur mig liteav den frustration o ångest jag har idag!! :((

viktoria

Hej sindy, så jag känner igen mig i det du beskriver att man bara vill fly in i dimman igen, ensam så man kan dricka hur mycket man vill utan att någon behöver se. Men du vet ju såklart att det bara är att skjuta upp ångesten.
Jag undrar lite om jag förstår dig rätt, att detta är ett återfall efter två års nykterhet? Du skriver att sista tiden har tanken kommit då och då. Är det något särskilt som hänt? Något som förändrats i ditt liv? Vad bra att du fick ur dig lite här, fortsätt med det. Det är så skönt att skriva här tycker jag, och bli sedd av likasinnade. Man kan bena ut ett och annat för sig själv också med de skrivna raderna har jag märkt. Varm kram till dig♥