Hej är ny här och har läst många inlägg och känner igen mig i vissa. Jag vill ha råd av er hur ni tycker jag att jag ska förhålla mig till döttrarnas makt över mig, min särbo och hans vänner och mitt okontrollerbara vindrickande när jag väl dricker.
Jag har väl druckit för mycket när jag väl druckit i över 10 år. Först på helgerna med mitt ex, han drack inte för mycket utan det var jag. Sedan efter skilsmässan kunde jag sitta hemma själv på fredagkvällen och bli full och mina döttrar kom förbi och såg mig. Och nu de sista 3 åren har jag druckit med min särbo och hans vänner. Och det är alltid jag som blir fullast, har ingen kontroll efter säg 3 glas utan då häller jag bara i mig. Många gånger har jag sagt till mig själv, ikväll ska jag bara dricka 2-3 glas men så blir det nästan aldrig. Har aldrig druckit på vardagar utan det är fredagar och lördagar det har blivit för mycket. Har gjort och sagt många saker jag ångrat i fyllan som jag inte kommit ihåg. Haft fruktansvärd ångest dagen efter att jag kunnat göra såna saker. Mina döttrar hatar mig när jag druckit, de säger att det räcker med att se mig med ett vinglas. Försvarat mig med att