av Idis

Hej!
Jag är en tjej som är 27 år och har tre äldre syskon, som är väldigt oroliga för våran kära far.
Ingen av oss bor hemma längre sen ca 8 år tillbaka.

Det är så här, att min pappa har druckit i ett ex antal år nu, men i början var det inte varje dag men man märkte att han va full nån/några vardagar i veckan.
Men nu det sista halvåret så har det bara eskalerat och det är inte alls roligt att vara hemma hos föräldrarna längre. Eftersom pappa är stupfull när man kommer dit.
Han blir väldigt pratsam, pratar otroligt mycket och högt och helt plötsigt kan han bli arg och agressiv, han har inte varit det mot mig men mot min yngsta storesyster och hennes 9åriga son samt mot min mamma.

Vi har försökt att prata med honom om hans alkoholkonsumtion men han blir bara rosenrasande och tok nekar till att han dricker och är beroende. Men gång på gång hittar vi alla spritflaskor både i hemmet och den vanliga hund rast rundan dom tar med hunden.

Nu har vi i familjen fått nog av dett, för det påverkar alla i familjen även om ingen av oss bor hemma hos föräldrarna längre. Så nu tänkte vi ha en intervention eller någon typ av konfontation eller diskussion med honom. Har läst runt lite på olika forum och fått massa olika ideer om hur man kan göra. Men man ska ju tydligen inte ha en aggresiv, påhoppande eller dömande diskussion med honom... men hur ska man gå tillväga? Någon som har gjort detta och har tips hur man ska framföra allt? Vi har även kollat runt efter olika behandlingar m.m
Hur ska man lägga upp hela detta?

Väldigt tacksam för svar!

Adde
tors, 2013-10-17 - 05:37

från vad ni själva hör, ser och känner är en bra utgångspunkt. Och självklart en dag när han inte hunnit dricka än. Ger inte in i en diskussion om mängder, tillfällen, olika sorter eller liknande som inte leder nånstans annat än till en "legalisering" om sättet att dricka på. Trösta inte när han blir ledsen.

Om var och en av er talar om vad ni känner inför er pappas drickande så har han svårt att argumentera bort det.

Att presentera ett färdigt förslag på behandling som han själv får ta ställning till och där konsekvenserna blir tydliga om hur ni kommer att göra kan vara bra. Kolla med behandlingshem som jobbar efter Minnesotamodellen, 12-steg, och helst på internat och ha en färdig lösning på vem som ska betala, om möjligt se till att han kan betala en så stor del själv som möjligt. De allra flesta Minnesota-hem har en eller terapeuter som kan hjälpa till med en konfrontation utan kostnad.

Om ni i familjen är sampratade innan konfrontationen så har ni en stor fördel. Var överens om att inte bli arga, inte försvara (medberoendet kan vara otroligt starkt), inte anklaga och tala om er önskan vad ni vill se för förändring och vad konsekvenserna blir samt ert förslag till lösning. Kom ihåg att valet är alkoholistens, utan egna beslut så krävs verkligt kunniga för att knäcka en motsträvig alkis.

AA har folk som kan hjälpa till men då är det ingen konfrontation utan mer att de berätta om sitt eget liv fram till nykterheten, en "lifestory". För en del har det hjälpt.

Lycka till !

Idis
tors, 2013-10-17 - 22:29

Ja det är väl ungefär något sånt vi har diskuterat lite löst om att göra.
Men vad ska man göra om det inte hjälper med en konfrontation?
Jag är även rädd för att han kanske börjar dricka ännu mer om vi inte lyckas med konfrontationen...

Mammy Blue
tors, 2013-10-17 - 22:46

Jag är också alkis, och kan väl en del om min egen sjukdom.

Din far har "kört" länge med er, man blir sån, egoistisk notorisk lögnhals som bara uppskattar nästa fylla.

Det är Adde som är experten av oss två, jag vill bara trycka extra mycket på att ni MÅSTE vara överens om konsekvensen om pappa inte vill gå med på behandling och att ni MÅSTE vara beredda att genomföra det också, han har lyckats köra över er så många gånger under åren, så ni måste vara stentuffa för att han ska förstå.

Jag vet ju hur jag själv tänkte, jag undrade hur dumma i huvet folk kunde vara, de är ju skitlätta att lura, jag var STOLT över att kunna lura familjen... Så knäpp blir man. Egotrippad, elak, gör allt för att skydda sin älskade flaska från den elaka familjen. Suck.. Så glad jag är att jag är fri!!!
Mvh MB

Adde
fre, 2013-10-18 - 06:09

så bra beskriver : Ni måste vara beredda att stå för era krav.

Hur han kommer att reagera är ju svårt att veta i förväg och visst är det möjligt att han kan öka sitt drickande.Men det kan också vara en fördel, desto snabbare kommer han ner i botten. Det klassiska är vänner till en alkis som radar upp ett gäng sjuttisar på alkisens köksbord med orden : När du har druckit dessa är du mogen att gå vår väg.

Jag menar inte att ni ska göra så utan rekommenderar det mindre brutala sättet :-)

Om nu inte detta hjälper så måste ni, för eran egen skull, släppa honom och söka hjälp åt er själva och ert medberoende. Alkoholismen är en familjesjukdom som drabbar alla vare sig man vill eller inte. Och det är en väldig fördel på alla sätt och vis om man som medberoende får kunskap och hjälp att komma ur det. En god vän till mig dog för några veckor sen i sjukdomen, att stå bredvid och vara helt hjälplös är inte lätt och känns enormt sorgligt. Men jag vet att min vän hade ett val att göra och att jag inte kan lastas för att hon valde fel väg. Jag kan inte tvinga en annan alkis att göra valet, det måste komma inifrån.

Men jag vet också att när hela familjen ställer krav och talar om vad de känner så blir det jobbigt för alkisen. Jag har en vän där familjen samlades runt köksbordet och hade handuppräckning om de vill att pappan skulle få bo kvar hemma eller flytta. Familjen var enig : Han skulle flytta. Min vän tog då en behandling och är numera en lycklig familjefar.

Det finns hopp så gör det ni tycker känns rätt.

Kram !

Idis
mån, 2013-10-21 - 23:20

Jo, jag har förstått att alkisen måste komma på själv att han/hon behöver hjälp.... me när är det rätt och fel tillfälle att ta upp det då?
Ska vi i som mendberoende bestämma oss för "ett datum" och tvinga pappa på att lyssna på oss?

Och finns det liksom som någon hjälp mall som man kan ta hjälp v när men skrivet detta brev som vi sedan läser upp för honom? För jag blir lite förvirrad ändå.. vi ska säga vad vi tycker och tänker och känner.
Men det får ju inte vara påhoppande, kränkande eller agressivt genemot den beroende..? För det känns ju som att det kommer bli så oavsett hur man kommer gå till väga eller hur man skriver..?

Jag har ändå förstått att man måste ställa rätt hårda krav och hålla fast vid dom... men hur kan vi som medberoende välja ut nån bra behendlig, eller ska vi mest kolla upp ett antal alternativ och han får välja själv utifrån det material vi har fått fram?

Idis
mån, 2013-10-21 - 23:32

Jag vill först och främst säga: otroligt strongt av dig att ta dig igenom denna sjukdom! Hoppas att det håller i sig! :)

Men vad va din vändpunkt?
Vad va det som fick dig att sluta, va det dina nära och kära som ställde dig mot väggen?
Och om dom gjorde det, hur kändes det för dig då?

Jag klarar mig egentligen väldigt bra på egna ben, men jag vill verkligen inte att min pappa ska hata mig, vilket jag tror att han kommer göra i början(?).
Misstänker även att han kommer veta att jag har varit rätt drivande i detta "projekt" för jag brukar nästan alltid köra dom flesta konfrontationerna i familje sammanhanget...och ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte så mycket om att han vet att jag var drivande i det, men vill inte känna mig mindre älskad av ännu en förälder...

Aaa det är bara några få tankar som snurrar i huvudet just nu, och det är väl det som drar ut på hela prossecen egentligen..

MvH Idis

Mammy Blue
tis, 2013-10-22 - 14:19

Tack för uppmuntran! Som det ser ut nu kommer det att hålla i sej, men jag är oerhört noga med att inte glömma min historia.

Min vändpunkt kom egentligen efter semestern förra året, jag hade inte varit nykter en enda dag under fyra veckor och självklart blåst oerhörda summor på det. Vad jag även upptäckte var att jag även blåst ur hjärnan. Det gick trögare att tänka, minnet var sämre, sämre ordning på det mesta i huvudet. Det skrämde mej.Jag blev skiträdd! Plus givetvis det faktum att dottern börjat ifrågasätta alla tomflaskor och burkar som drällde överallt, linneskåp, garderober, bakom böckerna i bokhyllan etc.

Jag hade förmånen att få komma på det först, jag kunde börja jobba själv i min egen takt. Min sambo är också alldeles för förjust i öl, men har inte kommit fullt så långt i sin sjukdom, han brydde sej inte om mina små propåer om att "vi borde ta en vit månad", vilket jag NU är evigt tacksam för - jag blev TVUNGEN att göra jobbet själv. Därför kunde jag också själv bestämma HUR jag skulle göra för att nå målet - bli nykter.

Därför tror jag precis som Adde att det enda ni kan göra är att tala om för er far något som fungerar likadant som när jag kom på att segheten i huvudet berodde på alkoholkonsumtionen - Han har två alternativ -vara nykter och inget händer, eller fortsätta dricka och det ni enats om händer. Fortsätter han dricka gör ni allvar av det ni lovat. Det blir ytterligare "skrämskott" eller Wake up call. Därefter kan ni inte göra mer. Man kan leda en ko till vattnet men man kan inte tvinga den att dricka.

Med vänlig hälsning MB

Mammy Blue
tis, 2013-10-22 - 14:51

få med det jag ville ha sagt - ett bra sätt är just det som Adde skriver sist i sitt inlägg - att få valet mellan att bo kvar hemma nykter eller fortsätta dricka och flytta.
Det är ju trots allt så att han väljer.

Dessutom är det påfrestande för anhöriga att ha en alkis i huset. Om alkoholisten väljer att fortsätta att dricka, så har båda parter fått sin vilja fram egentligen, de anhöriga har fått lugn, och alkisen har fått fortsätta med sitt om man nu ska se krasst på det....Låter hemskt men om man nu har lett kon till vattnet och den väljer att sakta törsta ihjäl, så inte fanken skulle jag vilja stå och se på när den dör...

Med vänlig hälsning MB

Adde
tis, 2013-10-22 - 16:50

väljer datum och enda förutsättningen är ju att han är nykter.

Varför inte samlas alla i familjen en gång före och skriv ner vad ni vill säga, alltså var och en av er? Då hör ni också om nån blir anklagande och "gnällig" och kan finputsa lite. Det kan aldrig bli "påhoppande" om du talar om hur du mår och hur du känner inför hans drickande.

Om ni kollar på behandlingshem så rekommenderar jag ett som använder sig av Minnesotamodellen (12-stegs-). Det finns många undersökningar som visar att det ger bäst resultat( Ca 33% får en varaktig nykterhet direkt, ca 33% tar ett återfall men kommer tillbaka och ca 33% försvinner in i dimman igen). OM motiveringen hos alkisen är hög så kan ev en sk öppenvård fungera. Det är också många som kommit direkt från gatan och blivit nyktra med hjälp av AA utan behandling, så har det fungerat från tidernas begynnelse allt enl principen att en alkis hjälper en annan alkis.

Ni kan ju kolla priser på behandling först, alternativt om ni kan få hjälp från ev arbetsgivare (kommer inte ihåg om han jobbar ?) eller från soc på er kommun. Soc kommer antagligen att förorda öppenvård = billigaste alternativet men det finns kommuner där personalen är kunniga i om hur vi alkisar funkar och har lösningar direkt.

Att beskriva ett samtal som ni ska ha är svårt, googla "Motiverande samtal" så får du lite tips på hur det kan vara. Inte lätt, kräver övning, men kan vara en hjälp för er ändå.

Kram !