Hej alla
Jag har inte varit inne här på länge på grund av återfall. Började dricka i mars
och drack varje dag till den 10 september, har haft ett antal återfall men denna
sista gång hoppas jag var det värsta jag varit med om kunde inte sluta. Den 10
september föll jag ihop och fick kramper i hela kroppen. Min man fick köra mig
till akuten där dom konstaterade saltbrist i kroppen på grund av grovt missbruk.
Fick ligga med dropp i tre dygn. Det var fruktansvärt med maxångest. Nu har jag
varit nykter i fyra veckor fick hjälp med Stesolid första dagarna så att hjärnan
kunde gå ner i varv. Min vilja nu är att aldrig röra alkohol det blir bara värre
och värre dom gånger man trillat dit. Går nu på antabus. Detta var ett trauma för
mig och en riktig läxa. Satans alkohol vilken makt den har.
Kram till alla
Konstnären

Jajamänsan

Jaja, alla försök räknas, så nu är det bara att gå på nästa rond!

vill.sluta

Är du kvar på banan, om inte så skäms absolut inte.
Kolla bara på mig, men pröva ta ett beslut på morgonen.
-Idag skall jag inte dricka!

Lycka till!
/A

konstnären

Hej vill.sluta
Jag är kvar på banan och tänker stanna. Kändes underbart
att lägga sig nykter en fredagkväll efter två ramlösa.
När jag var som mest aktiv brukade slinka ner en liter
vin och ett par drinkar innan maten. Får ångest bara jag
tänker på det.
Idag ska jag inte dricka vad som än händer. Första glaset
sen är det katastrof för mig.
Vi tänker så här vi är duktiga vi är värda ett fint liv
i med och motgångar.
Tack för att du tänkte på mig det värmer ända in i själen
Kram
Konstnären

konstnären

Hej vill sluta
Iag ska inte jag heller dricka, i morgon är det fem veckor
och jag mår ju så himla bra nu. Jag får bara inte sabba det.
Det är väl underbart att vi inte ska dricka idag. Just nu
känner jag mig stark. Blev så himla rädd när jag säckade ihop
den 10 september, min man hörde en duns från köket där låg
jag har han berättat med kramper i kroppen. Själv minns jag
inget förrän på sjukhuset. Hade natriumbrist visste knappt
vad det var, men jag hade för lite salt i kroppen på grund
av att jag hade druckigt hårt flera månader. Snacka om mega-
ångest och rädslan att dö. På grund av den upplevelsen tror
jag det blir lättare denna gång efter ett antal återfall.
Du är duktig
Må bra
Kram Konstnären

konstnären

Hej alla
Jag önskar er alla en skön dag. Känner mig
glad idag. Vad som än händer idag ingen
alkohol
Kram Alla

konstnären

Hej och godmorgon
Läste dina rader om hjärnröntgen.Min husläkare skrev
omedelbart en remiss åt mig för en hjärnröngen kom
dit samma dag. Kan berätta att jag bara föll i hop
hemma i köket där min man hittade mig då hade jag
kramper i helqa kroppen, själv minns jag inget. Jag
hade en jävla tur hade inte epelepsi. Däremot hade
jag natriumbrist det är saltbrist som kan vara jätte-
farligt. Fick ligga med saltlösningsdropp i fyr dygn.
Jag talade om för läkaren att jagf druckigt flera
månader och slarvat med maten, och det var orsaken.
Vill inte skrämma upp dig, men det vore bra för dig
tror jag med en röntgen.
På grund av denaq händelse är jag livrädd för alkohol.
Tror och hoppas det ska gå denna gång.
Igår fem veckor just nu går det bra alkorösten har
hållit sig borta. Men men den ligger säkert och lurar
min värstqa fiende som förstört så mycket.
Ha en bra dag, Vila och ta det lugnt.
Kram
Konstnären

Mammy Blue

Jag tror att jag tack vare dej och Cyantiina lagt ännu en pusselbit till varför forumet funkar så bra.
När man håller allt för sej själv blir det förr eller senare svårt att komma ihåg hur illa det faktiskt var. Finns det nedskrivet, så är det mycket svårare att ljuga för sej själv. Lögn och självbedrägeri är ju vår bästa gren som alkoholist.

Har man skrivit ner sina bottennapp kan man ju bara försöka inbilla sej att "det nog inte var så farligt".

Ha en bra dag!
/MB

konstnären

Hej
Ja, jag tror att all skit måste komma fam i ljuset.Håller med dig
om att ljuga och självbedrägeri är man mycket duktig på när man
dricker. Ljög mycket för min mamma som gick bort i juni, hon undrade
varför jag aldrig kom hem, hur skulle jag kunna ha tid med det mitt
i en period av drickande. Men sen kom jag på att hon har inget lukt-
sinne kvar så jag gick dit rätt så jag druckigt. Skäms för det nu när
hon är borta. Klagade på att jag var deprimerad som jag inte alls var.
Jag hade bara den där hemska ångesten som följer. Jag tog på mig offer-
koftan.
Jag tar nu bara en dag i sänder. Just nu är jag inne i den måbraperioden.
Allt är toppen men jag vet hu farligt det är har ju trillat dit när jag
mått som bäst. Men ännu har inte papegojan på axeln visat sig.
Ha det bra du oxså.
Ingen alkohol idag vad som än händer drygt 5 veckor. All ångest borta

Surfina

Du är grym konstnären, ja grymt duktig som fixat detta så långt nu.
Du är en stor inspirationskälla för mig just nu.
TACK!

konstnären

Tack snälla du för dina fina rader till mig. Blev så glad.
Man känner att man är värd något här inne på forumet.
Det är en krokig väg me denna gång ska det bara gå. Måste
gå då jag varit i så dåligt skick. Det är ju underbart att
vakna och veta att man inte drack i går, känslan går ju
knappt att beskriva.
Du är oxså duktig, vi är duktiga tillsammans.
Må bra
Konstnären

Gammel tanten

Gratulerar till dina 5 vita veckor!
Och fler lär det bli.
Du är väldigt viljestark!

Imorgon kommer jag också att vakna med känslan:
Igår drack jag ingenting.
Ska bli härligt!

Vi kämpar vidare.
Önskar dig en trevlig kväll!
Det är du värd!

Tanten

peter2

Hej!

När man blir riktigt sjuk av drickandet så det slutar med inläggning på sjukhus.

Då blir man väldigt avskräckt från att våga dricka igen.

Som du läste i mitt inlägg, så har jag aldrig haft respekt för alkoholen.

Har druckit på tok för mycket i perioder, men alltid lyckats ta mig ur det på egen hand.

Har trappat ner med öl några dagar,sedan har det varit lugnt.

Sista gången, fastnade jag på riktigt på min långa utlandsresa 3 månader.

Var tvungen att hålla promillen uppe för att inte få abstinens, var som att fastna i en mardrömsvärld.

Drack när jag vaknade till frukosten.

Var helt fast, och varje dag när jag vaknade insåg jag att det var ingen mardröm utan verkligheten.

När jag kom hem till sverige, blev det direkt från flyget till akuten, var så dålig trodde jag skulle dö.

Blev inlagd 3 dagar och avgiftad.

Sedan dess har jag inte vågat/velat dricka.

Även om jag nu funderat på om jag kan prova och dricka kontrollerat tror jag inte jag skulle våga chansa.

Skulle aldrig vilja fastna i mardrömsvärlden igen.

konstnären

Tar ett kliv in i forumvärlden igen. Det har varit en turbulent tid med nykterhet långa perioder o återfall. Har bara varit nykter sedan 20 juni inte länge men alltid något. Sitter här med bruten nacke som hände 20 juni trillade o slog i elementrören, ambulanstransport till akuten där det konstaterades att andra o tredje kotan var helt av. Har gått med en korsettliknande krage som går ända ner till naveln, ska tillbaka om 2 veckor o har det inte läkt ihop då blir det op i linköping. Allt detta pga mitt drickande jag hade tydligen änglavakt sa läkaren hade varit 4 och 5 kotan hade jag inte vandrat på denna jord mera. Men jag är kvar undrar hur många liv jag har, ska göra mitt yttersta nu o hur många ggr har jag inte sagt det. Muränan o pp är ni inne ibland.
Kramar konstnären

PP

Det var länge sedan! Ett drygt år skulle jag tro. Vi snubblar in till och från, Muris med. Men inte allt för ofta nu mera. Har som du säkert förstår funderat på hur det gått för dig. Förstår att det inte varit något vidare, annars hade du säkert varit här innan. Tråkigt såklart, jag hade önskat dig att du hade sluppit leva i eländet den här tiden. Samtidigt vet vi båda att du klarat av det tidigare, och kan göra det igen. Har det varit lika illa med Gagarin? Jag önskar dig nu kraften att hålla dig ifrån alkoholen. Jag själv gör det fortsatt, och känner tacksamhet för det. Till vintern blir det nu fem år. Ta vara på dig vännen!
//PP

PP

Går det fortsatt åt rätt håll. Kan utifrån våra tidigare erfarenheter tycka att det kanske vore nyttigt att vara aktiv här.
Även om det nu är nya som skriver har du mycket att dela med dig av till andra, och stöd finns ju i massor att få.
//PP

Men älskade vännen...! Som jag har undrat var du tog vägen... Du gör mig sömnlös... Jag vet inte vad jag ska säga, men jag är glad att du lever. Men jag blir samtidigt lika orolig igen, för du har inte varit inne på en månad igen... Hur mår du? Hur går det? Jag tror, precis som PP, att det vore bra om du tog stöd och hjälp här inne igen. Jag hoppas också att du återupptagit din kontakt på alkoholenheten och att du äter antabus?

Skickar värme, styrka, hopp och kärlek till dig