Hej nu hände det igen, full som fasiken i fredags. Kvällen är som en enda stor minneslucka, kommer bara ihåg delvis utav den! Är mamma till 2 barn och har en underbar sambo, så jag vet inte varför jag håller på så här?
Har druckit sen tidiga tonåren och kommer från en familj där jag sett alldeles för mycket fylla och skit! Har lovat mig själv att aldrig utsätta mina egna barn för detta, men det är ju just det jag gör.
När jag dricker skiter jag i allt och alla, min sambo försökte att stoppa mig när jag skulle gå ut men det brydde jag mig inte om utan jag skulle minsann ut med mina polare.
Jag vet att jag kan hålla mig borta från alkohol i längre perioder, ibland upp till ett år när jag bestämt mig, men sen faller jag alltid dit igen! Jag dricker inte jätte ofta och en kväll räcker för mig, men när jag väl börjar så kan jag inte sluta utan hinkar i mig som om att det vore vatten.
Det värsta är minnesluckorna, när jag inte kommer ihåg så inbillar jag mig att det värsta har hänt, min hjärna börjar att skapa bilder på sånt jag tror kan ha hänt under kvällen och det kan vara fullständigt sjuka saker. När jag frågar kompisarna så säger de åt mig att vi bara hade roligt och att inget speciellt hände, men hur kan de veta det för de var i stort sett lika fulla som jag.
Som nykter har jag en väldigt hög moralkänsla och är en bra sambo och mamma, men det försvinner så fort jag tar en sup.
Jag vet att jag inte kan hantera att ta ett glas eller två, för jag vet aldrig vilken gång det är jag spårar ur. Så jag vill bli helt absolutist, för jag orkar inte ha denna ångest eller må så här dåligt igen.
Kan någon ge mig råd om hur jag kan ta mig ur detta alkoholmissbruk? Och hur står man emot alla påtryckningar från människor runtomkring en?
Just nu känner jag mig så ensam, sitter och gråter och ångesten bara pyr.
Så jag vore väldigt tacksam om nån vill svara mig och kanske ge mig nått gott råd, så att jag kan se ljuset i framtiden. Eller om nån känner igen sig som vill dela med sig. Jag välkomnar alla som har en åsikt. Kram på er allihop som kämpar med detta.

FylleFia

Hej faller! Jag kan tyvärr inte råda då jag kämpar med samma problematik själv. Jag är feg och kan inte säga ifrån alltid. Men det blir bättre, jag kan oftare säga ifrån. Så jag vill bara önska dig välkommen hit. Läs runt. Här finns många kloka huvuden och en del kunskap. Du ska nog få stöd men jobbet måste du tyvärr göra själv. Men det går om man verkligen vill. Det har jag sett på andra medlemmar.

Fia

konstnären

Hej
Läste dina rader och blev berörd. Jag har inte druckigt på sex veckor
i morgon, jag måste alltid tänka på att inte ta det där första glaset.
För gör jag det finns det ingen återvändo vill bara ha mer och mer.
Vet det efter ett antal återfall som man säger, papegojan i huvudet
har lurat mig många gånger men jag hoppas det var sista gången i september.
Där jag står idag har inte varit en lätt väg. Hade fullt pådrag med ångest
och oro i ca 10 dagar. Men jag kom ut på andra sidan. Bestäm dig för att ta
en dag i sänder. Du är ju här nu och det är starkt. Jag tror att det är
viktigt att man erkänner för sig själv. I morse bestämde jag ingen alkohol
idag vad som än händer, jag tror man måste lära sig att ta sorger och bekymmer
nykter, men det är faan inte lätt.
Att sluta dricka är som att lära sig gå.
Man trillar ofta, men reser sig igen.
Till slut kan man gå.
Nu kämpar vi eller hur
Ha en skön dag
Konstnären

Mammy Blue

men är en grundpelare: låt bli första glaset.

Vi har tyvärr en egenskap som människa att skylla allt på glas tre, fyra eller åtta, för det var där det gick fel, men det är det första glaset som startar det. Utan första glaset blir det inget tredje eller åttonde...

Det är tyvärr lättare sagt än gjort, men det är en bra början. Läs runt här som redan skrivits, man hittar guldkorn och ledtrådar överallt, det är ju hur du och din situation kan ändras som är det viktigaste för dej, och det är ju du själv som är expert på det.

Välkommen!
/MB

faller

Skönt att höra peppning, sympati och igenkännande. Min sambo har inte riktigt någon förståelse för detta, för han har inte denna jävla alkoholistgen som en annan har. Igår pratade vi igenom saker och han ställde ett ultimatum antingen att jag väljer honom eller alkoholen, det är inget svårt val för mig att välja honom men jag vet hur svårt det är och välja bort alkoholen i vissa situationer. Jag behöver ha verktyg känner jag, som jag kan greppa när jag behöver ha hjälp och styrka att stå emot. Bara detta att jag sitter och skriver på forumet är ju ett steg i rätt riktning, har ju aldrig tagit hjälp förut.
I min verklighet har alkohol alltid varit en naturlig del, när man sett det konsumeras i stora mängder sen man var barn. Allt som mina föräldrar gjort i fyllan har bara slätats över och glömts bort, men inte jag det sitter som djupa ärr i min själ. Så jag själv vet hur mycket skada ett barn kan ta utav ha föräldrar som dricker alldeles för mycket.
Bra skrivet utav dig Konstnären att sluta dricka är som att lära sig att gå:) Jag har trillat färdigt nu känns det som och nu vill jag lära mig att gå.
Kampen fortsätter för en nykter framtid, lycka till allihopa!

vill.sluta

Att föräldrarna dricker. Eller som i mitt fall att jag sviker mina löften.
Det stärker mig i mitt beslut.
Idag ska jag inte dricka!

Just nu vill jag inte dricka.....mer.

Lycka till med din dag.
Det tummar vi på ! *blink
/A

Gammel tanten

Jag är helt ny på detta Forum och blev berörd av ditt inlägg!
Tror att vi har tagit det första steget mot att lära oss att gå igen genom att läsa alla kloka ord här på Forumet!

Du är duktig som kan klara dig längre perioder utan alkohol.
Något jag inte lyckas med!
Därför har jag heller inte några råd att komma med, mer än vad jag läst här:

# Man ångrar aldrig att man varit nykter!
# Ta aldrig det första glaset! Det finns inget som heter ett enda glas!
# Varje morgon säger du till dig själv, idag ska jag inte dricka någonting!

Tillsammans ska vi klara det!

Ha en Fin dag!

Surfina

Ska pränta in de där orden.

# Man ångrar aldrig att man varit nykter!
# Ta aldrig det första glaset! Det finns inget som heter ett enda glas!
# Varje morgon säger du till dig själv, idag ska jag inte dricka någonting!

Tillsammans ska vi klara det!

Tack för peppande ord på vägen.

Kram

faller

att ditt beslut blir stärkt utav mina ord, detta är ju den bästa känslan när man kan nå ut till nån och beröra:)
Sambon frågade mig igår om jag kom ihåg hur min lilla dotter tittat på mig när jag kom in drällandes på lördagmorgon och jag svarade ärligt att jag inte hade någon som helst minnesbild utav det! Det skar rakt in i hjärtat att höra detta, så jädrans besviken och förbannad på mig själv:(
Har grubblat på detta varför jag aldrig kunnat lita på någon annan människa (förutom i fyllan) är ju det att jag aldrig kunde lita på vad mina föräldrar sa, för de höll ju aldrig sina löften.
Kan vi tumma på att vi ska börja hålla våra löften till våra barn? För jag är i alla fall redo!
Lycka till du med!

Gammel tanten

Nu tummar vi på att tillsammans klara av att hålla våra löften!

Förstår att du både blev ledsen och arg på dig själv av sambons fråga. Spara den bilden som ett mantra varje gång alkoholsuget kommer.
Se honom framför dig och fråga dig själv: Vill du höra den frågan igen?
Svaret blir självklart ett, NEJ!

Nu är vi på G!

Styrkekram

vill.sluta

Så många gånger som jag lovat, mig själv, folk här på forumet, mina barn, min fru och mina föräldrar.
Nu faller lovar jag dig!
Inte mer detta år!

En tumme på det!
/A

faller

Idag känner jag mig peppad, inga fler tårar denna morgon, lite av ångesten har lagt sig. Lovar mig själv att aldrig mera dricka, så att jag kan bli den människa jag vill vara...
Tack för tipset Gammeltanten, jag ska spara den bilden som ett mantra.
Nu ska jag ut och promenera med hunden i det underbara vädret, steg för steg längre bort från ångesten...
Ha en bra dag alla mina medmänniskor som kämpar, vill och tror!

Gammel tanten

Härligt att du känner dig peppad, inga tårar denna morgon och lite av din ångest har lagt sig!
Du kommer att klara dig bra utan alkoholen. Mycket bättre än med alkoholen.....

Ha en riktigt fin dag!

faller

Var ett tag sen jag kikade in här...men tänkte ta och uppdatera lite. För mig har det gått bra än så länge...men mitt problem är ju inte att jag dricker dagligen, utan det är när jag dricker så spårar jag ur. Har inte direkt blivit ställd inför att behöva neka till alkohol med tex tjatiga vänner eller så, där kommer ju mitt problem just det här med att säga nej. Har alltid fallit dit och inte vågat varit stark nog för att stå upp för min nykterhet och inte velat erkänna mitt problem för det har känts som ett stort misslyckande.
Men den här gången känns det annorlunda, har bestämt mig hur jag ska tacklas med alla vinpimplande partyprissar som vill ha igång mig. Ärlighet är ordet, tänker helt enkelt vara ärlig om inte ett nej räcker....Berätta för mina vänner att alkoholdrickandet ger mig alldeles för stora konsekvenser som jag inte längre orkar att tacklas med. Men visst nu ska jag inte skylla ifrån mig på alla andra, utan jag vet att det finns situationer som kommer att trigga igång mitt alkohol sug, som tex att ta en kall öl på uteterassen i sommarsolen...Men nu finns det ju så många goda alkoholfria alternativ som jag får nöja mig med, jag får ta en alkoholfri öl och påminna mig om varför den just är alkoholfri.
Sedan är ju detta forum en riktigt bra stöttepelare som jag tänker fortsätta att hänga på. Era historier motiverar mig att fortsätta på min väg mot nykterheten. Dessutom är det väldigt skönt att få skriva av sig och bli bemött med förståelse och värme av människor i liknande situationer.

Tack Surfina för att du bryr dig:) hur går det själv?

Kram på er

faller

Tuffar du med i det tåget som håller sig på spåret eller det som är lite rangligt? (Måste blanda in lite humör i allt elände ibland:)
Snart har vi allihopa några riktiga hinder att kliva över....då syftar jag på alla kommande högtider...Har du någon plan?
Själv tänkte jag att man visst kan äta julskinka och dricka julmust till och att man visst kan skåla in det nya året med trocadero...om man bara vill det tillräckligt och så får det bli för mig i år och nästa och alla kommande!
Herregud jag märker att jag blir alldeles överentusiastisk i skrivande stund...jag får verkligen en kick av att tänka på den framtida nykterheten. Såg mig själv stå och propagera för nykterheten mitt på stan på nyår med ett glas trocadero i handen...men jag tror inte att det skulle gå hem va?:)Risken är ju att jag skulle ha ett fyrverkeri nånstans det inte är så välkommet! Nej usch...jag vet att det kommer att kännas jävligt tufft att avstå alkoholen stundtals...men det kommer att vara värt det alla gånger!

Ha de gott!

vill.sluta

Har inte varit inne idag, hart inte hunnit läsa ifatt min egen tråd ännu.
Ser med framförsikt fram emot stundande helger.
Och då allrahelst nyår.
Kommer bli ett skithärligt nyår.
Jag har ju lovat att skickat en statusuppdatering och det tänker jag göra.
Det är kul att du slutat falla, ditt nya profilnamn borde bli: stadig på jorden!

Du är en vinnare/A

WT

Vi är mycket lika, jag dricker inte heller varje dag, det skulle jag inte klara i längden, har gjort det ett par gånger men
varit så dålig psykiskt till slut att jag trodde jag skulle göra mig själv illa i nyktert tillstånd, för att jag inte klarade av baksmällan och allt den "gav".

När jag dricker så tar det inte stopp, och jag vet heller aldrig om just denna gången blir den gången då jag förvandlas till en riktig jävla idiot. Ibland går det "bra" och jag blir bara full, lite för full kanske, men inte otrevlig osv.
Dock så är det mer undantag än regel att jag blir den där jävliga personen, som bara tänker på sig själv.
Jag hatar att detta händer, kan jag inte bara få bli rolig och glad när jag dricker, jag blir ett monster istället, som hånar den jag
har närmast i mitt liv, som säger de allra värsta sakerna man kan tänka sig, och sen kommer jag inte ens ihåg det..så jävla skrämmande.

Nu har jag halvt? bestämt mig att iaf försöka att låta bli att dricka, idag är dag 8, men bara för att jag vet att jag kanske aldrig mer KAN/FÅR dricka så blir deta så jävla svårt, tomt? ja kanske, jag vet inte, är helt lost känner jag.
Herregud! Allt i mitt liv kan ju fan inte handla om den där jäääääävla ölen, det känns som att det är så, man måste ju kunna leva
ett bra liv utan detta.
Kanske det vänder, hoppas det vänder, jag håller på dig så får du hålla på mig ;)

ha det gott!

MisssP

Hej faller!
Är ny här och har samma problem som dig och känner igen mig allt för mycket. Dricker inte dagligen och kan gå längre perioder utan alkoholen men så fort jag börjar dricka finns det inget stopp... Har kommit fram till att det nog är bäst att lägga av helt men med påtryckningar från vänner o.s.v. så är det alltid svårt.
Hur går det för dig?

Ha det bra!