Hej på er.
Jag är ny här men har haft problem med mitt drickande i 3 år nu.
Ett 6pack folköl per kväll. Ibland även dagtid.
Det började med att jag skulle orka med att vara trevlig när släkten kom.
Att jag skulle få må bra, och lämna bekymmer bakom mig. Det finns liksom inga problem för stunden med lite öl i kroppen
Det är ju bara folköl, ingen fara osv. Det var vad jag intalade mig själv.
Började skåpsupa. Gömma ölen för familjen. De märkte inte att jag drack.
Jag tänkte att jag skadar ju ingen annan. Osv.
För ett drygt år sedan fastnade jag i en poliskontrol när jag körde barnen till skolan. Jag blåste positivt och kom undan med en varning pga låga halter alkohol. Jag kunde ha tappat körkortet!
Då tänkte jag att jag skulle sluta helt. Det höll några månader. Sen började jag om igen.
Veckan före midsommar hittade min sambo min gömma och tvingade mig söka hjälp.
Jag gick till vårdcentralen och fick antabus. Den tar jag måndag och torsdag men har nu börjat ta den mer sällan för att kunna ta till alkoholen ibland.
Igår tog jag antabus i kväll tänkte jag att jag kanske kunde ta nån öl ändå.
Jag blev rödflammig på hela bröstet.
Då bestämde jag mig att söka hjälp på nätet. Jag skäms så. Vill inte att någon ska få veta.
Skönt med ett forum som detta var man kan lätta sitt hjärta.
Tack för att ni finns!

Mammy Blue

Jag håller med vill.sluta! Välkommen!

Ja, att skriva ner sina tankar och känslor, även när det inte går så bra! är oerhört nyttigt. Jag har och har haft nytta av mina två trådar som jag skrivit i av två anledningar:
dels att få skriva av sej frustrationen, få svar när det är jobbigt och
dels att jag här har svart på vitt att så jobbigt var det! Det ligger nämligen i människans natur att gärna vilja glömma bort och förtränga sådant som är jobbigt och svårt. Och självbedrägeri är alkoholistens bästa gren!

Om jag nu efter nio månaders nykterhet skulle få för mej att testa en öl är det bara för mej att gå in här och läsa. Alkoholism är en progressiv sjukdom, vilket innebär att de flesta som gör ett avbrott på en månad eller ett år eller tio år i stort sett förr eller senare kommer att fortsätta där de slutade i mängd och omfattning av supande. Här finns mycket av mitt elände nerskrivet... vill INTE uppleva det igen!

Välkommen!
/MB

zmirre

Misslyckades dock igen i kväll.
När fasen ska jag hitta den rätta motivationen??? Har försökt i flera år nu, men jag hoppas och tror ni kan hjälpa mig!
Ni är så starka och har klarat såmycket!
Nog ska jag väl fixa det också.
I morgon är en ny dag. Kanske jag klarar att ta antabus då. Jag hoppas det, så jag måste bli kvitt känslan av att ha ett val.
Jag vill egentligen inte dricka. Men jag kan inte låta bli!!!
Tack för ert stöd!
Var hittade ni er slutgiltiga motivation? För jag antar att ni också försökt många gånger utan att lyckats innan ni hamnade där ni är idag?

zmirre

Tack mb.
Har svårt att förstå riktigt hur denna sida funkar. Är dålig på Internet överhuvudtaget. :-(
Men jag försöker.
Ni känner mig välkommen dag bara det hjälper.
Kramar!!

vill.sluta

Kolla in mig, så får du se en som vissa ser som ett skämt.
En som varit här över ett års tid och varit på gång men trots det inte lyckats.
Men peppad av deras skadeglädje (har så svårt för den typen av glädje den GER inget gott)
så än är jag inne på dag fyra.
Och mer kommer det att bli.
Vill så gärna få med mig Nationalteatern oxå.
Häng med på redan du oxå, vi blir lite som:

-De tre musketörerna!

Klart du skall med zmirre!

Vi kör en dag i taget.
Idag lovar jag mig själv.
Att idag skall jag inte dricka, idag VILL jag inte dricka!
Nu åker vi.....
/A

Mammy Blue

det är: man har bara två val egentligen, i synnerhet om man redan testat och misslyckats med att minska sitt drickande.
Sluta dricka.
Fortsätta dricka.

För egen del la jag mycket tid och tankemöda på att bena ut vad dessa två alternativ medför i förlängningen för mej. Jag skrev ner på en lapp under flera dagar vad jag kom på som kunde vara en anledning för ena eller andra vägen:

Sluta dricka - jag kanske blir osocial, tråkig, har tråkigt, blir mindre utåtriktad... etc.
Fortsätta dricka: vardagen får lite upplysning, jag blir mer social, har lättare för att umgås etc.

Jag hade många fler punkter på mina två listor.

När jag skrivit ner och skärskådade mina "fördelar" på de två alternativen slog det mej att jag inte har NÅGON av de fördelar kvar av att dricka som jag inbillat mej att jag hade. Det var de första trettio minuterna efter att jag tagit första klunken som det kändes bra, sen kom ångesten över vad det är jag håller på med... Och social??? Nähä, jag låste ju in mej helt hemma, jag var bara ur huset för att åka till Systemet.

Så det var en del av mitt sätt att komma ur dimman, att genomskåda mina egna lögner, man ljuger sej själv rakt upp i ansiktet...

/MB

vill.sluta

skriv på en liten lapp att ha i plånboken.
Fördelarna med att dricka, vad som är så bra med att få alkohol i kroppen.
På andra sidan av lappen skriver du allt som är bra med att INTE dricka.

Sedan är det bara att slå ett getöga på lappen såfort du får ett sug och vill köpa lite öl eller vad du nu är sugen efter.

Detta fixar du zmirre skall du se!
/A

Shiraz

Ja, detta är så otroligt skambelagt och fasaden måste hållas uppe till varje pris!! Varför då? egentligen? Jag känner precis som du, men vete tusan om jag orkar upprätthålla den här fasaden så mycket längre faktiskt, all den tid som läggs på smusslande, piffningsknep på morgonen för att undanröja alla spår av trötthet, antecknandet av telefonsamtal för att komma ihåg vad som sagts, ja jisses så man kan hålla på! Och lögnen mot sina nära och kära, för även tystnaden om mitt drickande är en lögn, kanske kände din pojkvän så när han 'kom på' dig? Hur kändes det för dig, jobbigt eller som en befrielse?

Egentligen finns inga måsten, bara val och vilja.. valen nu i mitt fall (och kanske ditt?) är döden eller livet!
Ser man det så känns ju valet rätt självklart, eller hur ;)

Kram på dig!

Mållös

Hej, jag är oxå helt ny här. Har varit medvetet styrd nykter i bara tre dygn. Ingen jättestor grej eg då jag kan vara det i veckorna när jag jobbade stenhårt o hade jobbet som drog... Nu sjukskriven. Läst en del här och det slog mig att många i mina ögon dricker rätt måttligt, ha rent av lite, vad jag menar måttligt är tre glad vin per dag o mer till helgen. Det är ingen kritik från min sida utan mer en reflektion till mitt eget drickande som för andra inte märks om man inte verkligen känner mig, dvs lever med mig. Jag kan lätt dricka en flaska en vanlig kväll o sen jobba dagen därpå. Om jag dock är ledig dagen efter blir det ofta mer. Skåpsuper ibland tex Fernet som jag gillar, skyller på att det är bra för magen om jag blir påkommen och är det riktigt kris halsar jag det som finns.. Allt detta som mål att få somna in helt väck o slippa ligga vaken med ångest. Jag vill ju bara glömma o drömma o få vara ifred. Därför blir jag orolig att jag dricker klart mer än vad som är ok. Detta har pågått länge, flera år. Min tolerans har börjat bli hög. Klarar lätt två flaskor vin utan att bli det minsta bakis dagen därpå. Skåpsupandet har funnits med lite då o då under olika pressade situationer. En eller två klunkar direkt ur flaskan för att slippa sitta å fin läppja på vinet med de andra. Alltid koll på hur fort dom dricker så att ingen ska fatta misstanke. Om man inte börjar tappa omdömet o då skiter jag i det. Har faktiskt åkt in på fyllecell en gång för 10 pr sedan. Stor skam å gråt, ångest skam å pina. Drack ensam o skulle till en vän ett par kvarter. Blir skitfull o hamnar hos en granne där jag slår sönder ett fönster i en dörr, för jag trodde. Det car en genväg över berget till min vän. Istället var det en gammal lärare som bodde där o som naturligtvis ringde polisen efter hon trodde jag en flykting som kommit fel ( jag satt tydligen å jämrade mig då handen var illa däran av slaget i glaset). Gissa om hon gjorde stora ögon när hon insåg vem jag var?? Gissa sen vem som mådde AS o bara grät rakt ut i polisens famn när han dagen efter berättade för mig vad som hänt. För jag mindes ingenting... Då lovade mig själv å alla inblandade att aldrig mera dricka... Not, det dröjde inte många veckor innan jag tog en öl med kompisarna. Dock såg jag till att aldrig bli mer full på det viset igen med känsligt folk i närheten. Givetvis gar jag brutit mot det otaliga gånger, legat å spytt galla i flera dagar efter riktiga mega bläckor. Ingen vet hur allvarligt det har varit med mej, inte ens jag själv... Värst var nog när jag blev dumpad o bodde utomlands en period. Körde förbi butiken o köpte öl, somnade småfull varje kväll. Helgerna blev jag plakat o kunde ha dött flera gånger i den vilda terrängen jag alltid tog på väg hem eftersom alla pengar tog slut på alkohol på krogen o jag kunde inte ta taxi hem. Så jag klättrade hem många gånger (bodde på ett berg nära stan) o det var ofta som jag vaknade dagen efter ned både leriga o sönderrivna kläder. Ungefär som om jag under natten blivit förvandlad till varulv.. Vilket jag på ett vis blev. Inte ens då fattade jag att jag problem. Tänkte det hörde till min ungdom o min stil o den utmärkande stil min proffesion hade. Det var vara coolt å ballt att vara stark och självständig o rå mig själv. Ingen kunde ta mig och jag använde även sex som drog. Tack å lov hade den driften ändå lagt sig några år tidigare för jag orkade inte med alla dubbelspel jag hade där jag ständigt ljög o hittade på historier. Jag har ljugit och svikit och bedragit och det bedövades med alkohol och mental träning som enbart bestod att förtränga, förtränga att det aldrig har hänt och att jag har haft rätt att göra det jag gjorde. Anledningen o historien till det tar jag en annan gång.. Nu är jag iaf trogen sedan några år tillbaka o jag önskar att mycket kunde ha varit ogjort men samtidigt har det konstigt nog givit mig ett rikt liv. Det är eg nu som jag börjar fatta hur allvarligt detta kan bli. Ok nykter i tre dagar... Imorgon är det fredag och vi ska bo borta i två nätter. Bjudmiddag på restaurang och mingel... Det kommer bli omöjligt att stå emot. Jag har intalat mig själv att det är ok att dricka måttligt men inte bli full.. Få se om jag klarar det. Tror knappast det. Bara tanken på bubbel, champagne o vitt vin med god mat får mig att vattnas i munnen. Bara en.... Som blir två...som...tappar räkningen.

konstnären

Hej
Håller fullständigt med dig. Jag har inte heller några fördelar av att dricka längre.
Precis första glaset kan jag känna ett välbehag, men sedan kommer ångesten.
Och inte blev jag heller social precis, satt hemma under fläkten och drack och rökde.
Cyklade bara ut när jag skulle till BL.
Livrädd när telefonen ringde för jag ville inte prata med någon.
Nu däremot efter snart sju veckor är jag ute mycket ringer folk. Dom undrar väl om
jag floppat upp från de döda. Men ingen säger något. Jag har berättat att jag inte
kan dricka mera. Sen vad dom tycker är skit samma just nu.
Ha det så bra
Konstnären

zmirre

Det är så skönt att läsa er pepp.
Jag tror någonstans att jag var glad att han hittade dem, eller nej.
Jag vill kunna ta detta beslut själv. Och klara det själv.
Han stöttar mig, han dricker inte.
Men jag vet inte om jag orkar ha tristessen i mitt perfekta liv utan att någon gång få ta någon öl.
Livet känns meningslöst på något vis.
Men jag vet ju att jag inte kan hålla mig till de där ölen som finns.
Jag har till och med tagit bilen till Ica för att köpa mer efter att jag druckit.
Helt galet och jag vet att jag inte kan hålla på såhär.
Jag känner mig så delad. Verkligen som om man hade en liten djävul på ena axeln och en ängel som sa åt en att låta bli på andra axeln.
Som i tecknade filmer.
Ja, jag har till och med druckit på arbetstid!
Det är så sjukt!
Men ändå lockar det och jag tänker att jag bara Skiter i allt och tar EN kväll en fylla. Men nästa kväll tänker jag att när jag lika drack igår kan jag ju dricka idag med. Sedan skjuter man dagen man ska sluta framåt om och om ingen.
Men!!!
I kväll ska jag inte dricka. Jag ska ta antabus i morgon bitti. Och fortsätta ta den var annan dag.
Just nu är jag motiverad, och beslutar mig att inte dricka idag.
Igår ljög jag min underbara man rakt upp i ansiktet. Han frågade hur det gick med drickandet och antabusen. Bra sa jag och det är första gången jag säger en sån lögn.
Jag vill berätta och säga förlåt, men det kommer bli svårare för mig att kämpa på sen.
Vad ska jag göra?

Kram och tack åter igen för att ni finns

Anli

Hej Zmirre,

Välkommen hit först och främst!
Tack och lov att detta forum finns! Att hitta hit och kunna läsa om andra i samma situation var en sån enorm befrielse för mig, och det blir/är säkert detsamma för dig. Att kunna tala (skriva) öppet om sånt man kämpat SÅ enormt hårt med att dölja för alla är så befriande.

Känner så igen mig i det du skriver. Att dricka för för att slappna av, må bra (ha!) och lämna tråkigheter och bekymmer för en stund. Att dricka för att stå ut med tristessen, att det känns meningslöst utan. Att har jag druckit igår så kan jag ju lika bra dricka i dag och därmed även i morgon osv.

Men....jag har detta år insett att allt det, alla såna tankar, är konstruerade av begäret! Konstgjorda tankar och känslor, inte äkta! Det är mitt beroende/sug som får mig att tänka och känna så. Har jag väl lyckats komma in i en bra period (som nu) så börjar jag efter ett tag "se ljuset", börjar känna och förstå att livet faktiskt inte alls ÄR tråkigt och meningslöst utan vin. Det är bara alkoholen som vill få mig att tro det för att lura mig tillbaks i skiten!

Trots det ramlar jag tillbaks, och det är DET jag måste lära mig att förstå varför jag gör när jag rent logiskt nu faktiskt fattar att livet inte ÄR meningslöst utan vin/sprit/vad som helst med alkohol. Varför, om man vet allt det där, väljer man trots allt att dricka? Så jäkla oförståeligt!

Så med andra ord, kom igen nu :) Kämpa med mig och alla andra ut på andra sidan tills vi inte längre låter oss luras av alkoholen. Och faller vi någon gång på vägen så tar vi oss upp igen så fort vi bara kan!

Kram

Nykter i dag

Hej Zmirre !

Det där du skriver om att livet känns meningslöst - jag antar att du känner så när du tänker att du inte ska dricka mer. Grejen är ju att det är alkoholen som pratar, den är listig, stark och falsk. Den är som en djävul som sitter på axeln och viskar in de där sakerna i ditt öra att det kommer att bli sååå trååkigt utan alkohol, en gång är ingen gång osv....

Det finns ju hjälp att få. Det finns alkoholterapeuter, AA m.m. Och Antabus är bra ( jag tar det själv ), men inte att ha det på sitt eget ansvar, det funkar sällan. Mycket bättre att gå till en mottagning som ser till att man tar det. Du ser själv vad som händer när du har ansvaret själv, låter bli att ta.... När man sedan har tagit den i ett par månader får hjärnan en chans att läka och fungera utan alkohol. Man får ett bryt i drickandet under en längre period. Det är ju det som är meningen med Antabus, att låta hjärnan och kroppen få läka ut.

Alkoholproblem är mycket svårt att ta hand om själv, alkoholism är ju en sjukdom som behöver en alldeles speciell behandling, och den kan man sällan sköta själv. Du frågar vad du ska göra - mitt välmenta råd är - sök hjälp ! Sök upp en AA-grupp i närheten av där du bor. Jag lovar att du inte kommer att bli besviken. Kontakta läkaren och be om att få komma till mottagningen och ta Antabusen eftersom du inte klarar av ansvaret själv. Meningen är ju att du ska bli frisk och nykter !

Ta hand om dig själv och nyterheten nu !

Kram

Hulda

zmirre

Ja idag har jag kommit till en milstolpe.
Berättade allt för min bästa vän.
Hon har vetat en del men inte riktigt hur illa det är.
Och jag ringde min man som jobbar borta denna vecka och sa förlåt för att jag ljög igår.
Har haft så dåligt samvete idag.

Vilken befrielse! I morgon tar jag antabus igen och tar måndag, onsdag och fredag.
Jag hoppas, hoppas och hoppas så att jag lyckas nu!
Ni är ett jättestort stöd för mig! Gud vad jag är glad att jag hittade hit. Tillsammans kan vi kämpa.

Jag är verkligen inte redo att gå på något möte eller till någon mottagning. Bor i en alldeles för liten stad och är ganska känd på orten.
Nej, det är nog hemskt att hämta mediciner på apoteket när de ser att jag har antabus på min medicinlista!
Och att jag berättat för läkaren. Jag totalt bröt ihop när jag bad henne skriva ut antabusen.

Nåja, nya tag.
Känner att jag ska göra ett löfte att inte dricka året ut iaf.
Det känns bra. Jag vill inte lova längre tid än så för då kommer jag ge upp.
Man får ta det stegvis.

zmirre

Så skönt att vara nykter och klarare i huvudet. Men tar farväl av en kär familjemedlem sen tio år tillbaka. Mår Skitdåligt.

Men jag ska inte dricka. Tog antabus i morse. Nu får det vara nog
Natti Martti@

Nykter i dag

Bra där ! Du är SÅ duktig ! Och i morgon är en ny dag, förhoppningsvis mår du bättre då. Du har tagit dig igenom denna dag med dåligt mående. Sov nu gott !

Kram

Hulda

zmirre

Tack hulda.
Idag är det jobbigt!
Regn och Skitväder. Två negativa besked och en irriterad man.
Jag vill bara sova!!! Men jag SKA inte dricka!

Nykter i dag

OK, skitmåndag med andra ord... Försök att göra nåt för att få utlopp för det negativa (utom att dricka, förstås... ;) ) Lyssna på bra musik, gå och träna, titta på bra film. En annan grej som funkar på mej är att baka, vet inte om du gillar det... Jag blir lugn av att baka... Kort och gott något som får dig på andra tankar...

Kram

Hulda