av Medberoendesambon

Jag lever tillsammans med min sambo, Vi väntar tillsammans mitt första barn. Vi har bott tillsammans med varandra sedan 3 år tillbaka, "Problemet" med alkohol har funnits där hela tiden, dock har han inte gömt sprit och jag har nämnt för honom att han har problem, Jag är inte nykterist men jag har inget intresse för alkohol även om jag i min ungdom förtärt det. Det är inget som tilltalar mig och därför låter jag hellre bli och varit fri i närmare 4 år. Därimot min sambo dricker och är väl mer eller mindre uppväxt med alkohol problem i familjen (vad jag förstått). Han kan under veckorna köpa ett 4-6 pack 3,5or ibland varje idag, ibland inte alls. Han är aldrig på krogen eller dyl utan dricker endast hemma. Jag är säker på (fast jag vet att han gömmer sprit) att han aldrig skulle förtära detta på arbetstid då han är ute i trafiken. Ibland kan han vara utan alkohol en längre period, ibland dricker han endast på helger och ibland varje dag, dock oftast/mest 3,5or..
Igår skulle han hämta "kläder" nere i våran källare och jag gick efter ett tag ner även jag, då ser jag i ögonvrån att han förflyttar sig i rummet brevid (inte där kläderna finns) och jag frågar om han är (ute och smyger, hade ingen tanke på att han gömde sprit).. Till svars får jag att han letade kalsonger. Dock såg ju jag var han befann sig och att det inte finns några kläder alls i detta rum. Jag började genast misstänka att något inte stämde. Jag kollade senare i det rummet utan att hitta något. Nu, idag kollade jag ytterligare en gång och såg att han gömt en flaska whiskey i en hjälm? Han har endast druckit lite och har han en flaska whiskey hemma "öppet" så innebär det inte att han "måste" dricka hela.
Jag har inte sakt något om den här flaskan än och undrar hur jag på bästa sett ska göra detta. Jag har läst lite på internet och många skriver att den enda utvägen är att lämna "alkolisten". Dock är jag inte ute efter att lämna min sambo, jag vill hjälpa honom och jag vet att jag inte kommer vara honom till någon hjälp om jag lämnar honom utan problemet kommer bara forsätta isåfall. Det är ingen ide att jag på något vis försöker "hota" honom med att lämna han, Det är något han vet att jag inte skulle kunna göra så det blir isåfall tomma hot.

Finns det någon här som varit i samma situation och har något råd om hur man ska gå tillväga med att hjälpa

mulletant
fre, 2013-11-01 - 05:13

så bra att du hittat hit! Och så bra att du satt ord på det du funderar på. Din berättelse är, vad gäller din sambos drickande, smygande och gömmande lik de flesta andra här på forum. Mönstret är alltför välbekant. Det är alldeles klokt tänkt att inte hota med att lämna om du inte är beredd att göra det. För många av oss här har det ändå till slut varit det enda sättet att rädda sig själv - och för en del av oss har det också gjort att alkoholisten blivit nykter. Dock måste alla göra sin egen resa och sina egna val.
Läs omkring här och fortsätt skriva. Just nu är det väldigt stilla här på anhörigsidan men det brukar gå i vågor. / mt

Medberoendesambon
mån, 2013-11-04 - 10:45

Under kvällen samma dag jag skrev det här så frågade jag varför han gömde sprit för mig, om jag var så "stygg" så att han måsta dricka i smyg. Han sa att han inte måsta det, så jag frågade varför han då gömmer det. Till svar fick jag ett "vet inte". Han blev nog lite ställd, då han inte trodde jag visste om det och självklart kom det nog en liten känsla av skam. Han har tagit det lugnt med drickandet efter och jag hoppas åtminstånde att han låter bli att gömma/smyga med spriten. Jag tror han använder spriten lite som smärtlindrande/lugnande. Han har hemska problem med rygg och axel, Ständiga besök på hälso/sjukhus men ingen som hittar något. Med alkohol i kroppen så känns han mycket lugnare och som att smärtan lindras, Väldigt dåligt sätt att kunna slappna av och "må bra" på men det verkar vara det enda som funkar för honom. Vi har testat med blandat alvedon och ipren i flertal dagar med det ger ingen effekt!
Man blir verkligen klyven och absolut när jag ser att han "mår" bättre i sitt onda när han får ta till spriten ( Nu talar vi inte om mängder, det kan räcka med 1-2 3,5or) Dock tycker jag att han isåfall kan dricka öppet och inte behöver gömma och smyga /MS

Mittendaliv
mån, 2013-11-04 - 20:00

Hej,
Jag känner igen mig i din situation... Jag började hitta flaskor i garderoben, tvättkorgen, golfbagen osv för ca 1år sen.
Min sambo sen 2 år tillbaka har problem med alkoholen. Bara att gömma är iof ett tydligt tecken på att något är fel. Självmedicinering med alkohol låter som något han borde sluta med genast om han kan, för att inte hamna i ett missbruk.
i kväll får jag panik över att det verkar vara "lämna honom" som är det enda råd som finns att få. Känner precis som du att det inte är det jag vill. Finns det inte någons man/sambo som lyckats sluta?? Och att förhållande efter det blivit bra igen. Är det naivt och tro att det ska hända?? Jag peppar min sambo att fortsätta söka hjälp. Han går en kbt behandling nu. Är det bortkastat?

Någon här som kan ge hopp!?

Medberoendesambon
tis, 2013-11-05 - 12:47

Det är precis som du "Mittendaliv" som jag känner, Det känns som den enda utvägen är att lämna. Som tydligt varken du eller jag är ute efter. Vi lever för övrigt ett fint förhållande utan bråk, vi hittar på saker tillsammans och han blir aldrig elak eller stygg när han dricker. Känns bara så himla dumt att han "måste" gömma och smyga med spriten för mig. Jag har aldrig sakt att han inte får dricka, Det är han gammal nog att bestämma själv. Jag har därimot talat om att jag inte alltid tycker det är så roligt och absolut inte när det göms. Vi är inte dom som har hemligheter för varandra och vi är inte bara ett par utan väldigt bra vänner som kan prata med varandra. Utifrån detta känns det så hemskt att han inte "vågar" visa mig att han dricker, jag är ju medveten om han problem och det vet han ju om. Han ser väl det inte som ett problem själv helt enkelt

Även om jag sitter i situationen själv och vet att det är svårt, så tror jag ändå att man kan lyckas, sen beror det väl mycket på hur stort problemet är. Jag har ju inte det så illa så det dricks på arbetstid och varje dag.

Mittendaliv
tis, 2013-11-05 - 16:48

Ja för mig är lögn värre än att dricka. Förtroende är ju liksom grunden i en relation enligt mig. Och jag har förklarat flera gånger att ljuger du om detta så hur vet jag att du inte ljuger om något annat. Jag tror den som dricker förstår, jag bara inser att de döljer, skyddar sitt drickande till varje pris.
Jag vill fortfarande tro att det med rätt vilja och hjälp går att komma ur ett missbruk. Jag är i alla fall beredd att ge det chansen ett tag till. För min del känner jag att det måste upphöra eftersom jag aldrig kommer må bra med smygdrickande i mitt hem. Speciellt inte om det en dag blir barn iblandat.
Men jag är skiträdd att jag väntar på något som aldrig kommer hända. Och det vill jag inte göra i mitt enda liv.
Hopp och styrka till våra sambos! Vore så skönt att få höra av någon att det finns just hopp.

Mammy Blue
tors, 2013-11-07 - 13:08

känner igen mej i sambons sätt. Folköl är jättebra när man är alkis, ingen kan gnälla när man luktar alkohol ur munnen, man har ju "bara" druckit en folköl...

Man är en ful fisk som alkis, man ljuger som en häst travar, mest för sej själv, självbedrägeri är bästa grenen. Har en sambo själv som inte åkt lika långt ner i träsket som jag var, men han är på väg, jag väntar in honom i slutet på backen. Inget gnäll, bara att vänta. Det är nästan så att jag VILL att han ska åka fast i en blåskontroll någon lördagsförmiddag när han ska till sin sport. Först då tror jag att han skulle fatta. Kanske.

/MB

flygcert
tors, 2013-11-07 - 22:11

... behöver inte innebära att det är för evigt!

Det finns två exempel här som lämnat och på så sätt fått deras respektive att "vakna upp" och välja nykterhet och sedan har de fortsatt leva tillsammans. Det har inte varit någon lätt väg, men de har jobbat hårt och klarat det.

Jag vill inte låta hård, men när en alkoholist börjat sin bana så tror jag inte att det finns någon annan väg för hen annat än spåret mot undergång: det kanske inte är en fullfjädrad parkbänksalkis imorgon, men så länge du (eller i mitt gamla förhållande: jag) stannar kvar så är det någon som vanligtvis tröstar & stöttar och försöker hålla koll på hur mycket hen dricker, var flaskor/burkar är gömda (men likväl stannar=accepterar), vi städar och plockar undan och håller masken utåt, men sakta, sakta så äter det upp oss: mycket tid och ork går åt till att tänka "hur full blir hen ikväll? Kommer hen dricka idag? Vet någon annan att hen dricker? Tänk om hen inte klarar att ta hand om barnet/barnen när jag är iväg? osv osv, allt medan det kan i perioder vara så att hen knappt dricker något alls, emellanåt dricker lite för mycket men ändå klarar av vardagslivet, men sakta smyger det sig på: alkoholen blir prio 1, och man bönar och ber, hotar, skäller, stöttar osv osv, men man stananr och alkoholist-hens mörka sida vet att det är bara tomma hot, för vi lämnar inte...
Att lämna behöver inte innebära att det är söutet - det kan vara början på nykterhet och ett godare liv för alla inblandade!

Stor kram till er!

mulletant
fre, 2013-11-08 - 04:57

att jag skrev ett kort svar redan men vill ändå bekräfta det flygcert skriver. Jag är en av dem som gick och fick min man tillbaka. Jag antar att Lelas, som skrev en kort sammanfattning i sin tråd nyligen, är den andra som flygcert tänker på. Lelas tråd heter Vägen vidare - de är ett par mera i din ålder. Jan Johansens bok handlar om samma sak.

Jag vet alltför väl, alltför väl att där i början, när man långsamt börjar "se" - eller inte längre kan blunda... då, där i början är det svårt att föreställa sig den långsamma vägen utför. Under den tiden, som varade några år gjorde jag många smärtsamma upptäckter som jag inte ville ta in... Jag, som andra här har bönat, bett, tjatat, uppmuntrat, skällt och gnällt, hotat... han har smugit, gömt, ljugit, ljugit. Vi har gjort gemensamma strategier om att dricka bara vin, bara vissa dagar, bara tillsammans...

Jag kunde inte tro att vi som båda hade mycket kunskap om mänskliga relationer, vi som delat så mycket, vi som "hade" så mycket - allt vi önskat oss... att min man, uppskattad och respekterad... Ja, jag kunde inte föreställa mig alkoholens makt över människan innan jag kom till exakt den punkten att jag packade och tog steget ut. Och att det var det steget som var den första anhalten på vägen tillbaka.

Jag kunde inte tro att min man som fnös föraktfullt första gången jag nämnde AA och Al anon en dag skulle säga att han önskar att många fler skulle inse hur mycket det har att ge. Idag är han tacksam att han vände väg och har allt kvar. Han blev nykter innan han hade förlorat körkortet, jobbet, anseendet osv...

Läs, läs, läs många trådar här. De berättar samma berättelse. Jag för min del har absolut lärt mig mest av de som skriver i missbrukartrådarna. Där har jag förstått, verkligen förstått alkoholens makt och vilket enormt jobb det är för missbrukaren att hitta tillbaka.

Ta hand om dig / mt

mimmiarbete@gm…
lör, 2018-02-03 - 17:17

Har ett helvete med honom. Jag själv är inte beroende. Vi har hållt i hop ett par år . Han bor hos mig. Han har blivit mer och mer elak, han har ochså börjat blivit aggressiv i mot mig. Han dricker öl stark öl, 7,2 eller vad det är, och sprit, och handlar på ica lätt öl som han kallar det. Han gömmer ölen och säger att han har bara druckit två. Fast jag märket att han blir fullare och tar fram i smyg och dricker i duchen eller när han går på toa, och ska gå och lägga sig. Han tror att jag inte märker det. Han har varit sjukskriven en vecka för rygg ont och är trött. Han har klagat att han har svårt att sova och är så trött och har ont i ryggen . Nu i dag är det två veckor han inte går till jobbet. Han har druckit alkohol intisivt varje dag och mera på helgerna, men dessa två veckorna han har varit hemma har han varit onykter varje dag. Han blir så obehaklig mot mig han skriker och blir arg på mig när jag säger till han att inte dricka och gå till jobbet. Han blir då arg ocj skriker hora och jävla fitta, m.m. sen slänger han saker smäller i dörrar och provecerar mig med hot och blandar in min son och min familj, då när jag visar att jag vill vara i fred och inte svara honom. Men då håller han på och ska fortsätta att provicera mig och ska ha kontroll på vad jag gör. Jag mår dåligt av detta, blir trött, och mina känslor för honom har minskat mera och mera för dag för dag. Som tur är att vi inte är gifts eller har gemenskapa barn tillsamans, och han har ingen stans att bo, han bor innebonde sen en tid hos mig. Han står inte skriven heller på min adress. Han får inkomst varje månad full lön. Jag är arbetsökande och är på arbetsträning i nu läge. Men tyvärr känns det som jag inte har något val att jag blir tvungen att ha honom bo hos mig för ekonomin skuld fast jag inte vill det. För jag orkar bara inte ha det så här, och samtidigt kan jag ju inte bara kasta ut han heller ,han har ju ingenstans att bo, jag har tyvärr blivit tvungen att leva på hans ekonomi. Han har ju ställt upp på det när han bor här för jag får inte i hop det till att räcka efter min hyra om inte han hjälpte mig för det. Men tyvärr går ju alla hans pengar till alkoholen så innan månaden är slut då är det tomt på hans konto för mat handling och annat. Men jag ser till att betala av alla räkningar innan han gör slut på pengsrna. Jag får ta ansvar för detta innan det blir utan helt. Men det blir svårt i bland. Han har bitit mig i min arm förra veckan för första gången. Då när jag hälde ut hans öl.. Snälla vad gör jag i dag..?? , Orkar inte mera !!

Li-Lo
mån, 2018-02-05 - 13:21

Tack för ditt inlägg. Vilken svår situation du har, ohållbar och potentiellt farlig. Jag vill inte skrämma upp dig samtidigt vill jag vara tydlig med att den typ av eskalering i hotfullt beteende du beskriver ska tas på allvar. Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur.

Kan du berätta för någon du litar på om hur du har det? Om en sådan person inte finns just fortsätt skriv och läs här ett annat råd är att söka professionell kontakt så som Kvinnofridslinjen där du kan vara anonym. Det kan vara tufft att identifiera sig som våldsutsatt eller som en person som utsätts för brott. Starta gärna en egen tråd så ökar chanserna att du får fler svar som förhoppningsvis blir hjälpsamma för dig nu. Igen, välkommen du tar steg för att förändra din situation.

kvinnofridslinjen.se/
unizon.se/hitta-jour

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

flerbarnsmamma81
ons, 2018-03-07 - 15:34

Hej, helt ny här, hittade sidan genom google. Mitt hopp är att kunna få tips o råd, de enda rådet jag inte är mottaglig för är "du måste lämna honom"
Vi lever tillsammans med 4 barn, 1 gemensamt o 3 från ett tidigare förhållande. jag o sambon har levt ihop i ca 3 år, han har alltid varit glad åt öl o de går i skov med mängden han dricker... sen ca 1 år tillbaka så dricker han varje kväll så han blir tillräckligt berusad för o slänga ur sej otrevliga saker mot både mig o barnen ...jag grinar i stort sett varje kväll för jag är så besviken över hur en sån underbar genomsnäll person kan bli så förändrad med alkohol i kroppen ...dagen efter säger han flåt... säger att han inte menar vad han sa osv osv ...har försökt prata med honom att han måste sluta men då gömmer han istället, "går med soporna, låser bilen, går ut i garaget osv" allt för o kunna svepa ett gäng öl....nu har detta tagit hemskt på mitt psyke o jag orkar inte detta själv! Hur ska jag nå fram till honom att han måste sluta ? han säger han ska sluta men när kvällen kommer så dricker han igen o igen o igen . ..tacksam för svar .../trött mamma

Johejo
tors, 2018-03-08 - 09:32

att veta vad man ska göra när en närstående dricker. Du kan inte ändra på honom så länge han inte själv aktivt väljer att göra något åt sitt drickande. Du skriver att du inte vill lämna honom. Om du inte är redo att ställa ultimatum att du lämnar honom om han inte slutar dricka, så kan du fundera över vad du kan göra just nu för att må bättre. Kan du kanske diskutera med din man (när han är nykter) om hur dåligt du mår av att han dricker och vad han eller du skulle kunna göra för att du ska må bättre? Kan du och barnen åka bort någonstans när han dricker så att han få konsekvensen att han blir ensam när han dricker utan att du flyttar? Eller kan han gå med på att dricka någon annanstans än hemma (kan vara svårt om han smyger med det, det vet jag av egen erfarenhet...) Ta små steg mot att göra saker som gör att du och barnen mår bättre utan att du fokuserar alltför mycket på hans drickande. Det är inte så enkelt som det låter, jag vet. Har du någon vän du kan prata med om problemet? Eller finns det kanske någon Al-Anon grupp där du bor? Tänk på vad DU vill göra för att må bättre istället för att fokusera på honom och hans drickande. Skapa gärna en egen tråd här så har du lättare att följa de kommentarer som kommer på dina inlägg, och så kan du se bakåt i tiden vad du och andra har skrivit. Jag har själv ingen egen tråd här men har läst inlägg här i flera år och haft mycket hjälp och stöd av att läsa andras berättelser och råd. Kämpa på, du klarar mer än du tror!