Bakfyllan är ett faktum efter nästan en hel veckas drickande.
Samtidigt kommer känslorna.
Med darrande fingrar, och en total ångest ska jag försöka ta tag i det här.
Vem är jag när jag inte dricker?
Rädslan att behöva lära känna den där nyktra.
Vem kommer jag att bli?
Tankarna snurrar i skallen.
Jag känner mig helt tom inombords.
Vemodet över att behöva släppa alkoholen.
Kommer jag aldrig att kunna dricka igen?
Det är ju så himla härligt att bara ta ett glas.
Härligt på ett giftigt sätt.
Gå och "tuta" lite på vindunken, ta en öl här och en där.
Rensat ut alla tomburkar och vinflaskor.
Det kändes renande och skönt.
Helt otroligt många var det.
Vågade inte slänga dom i soporna.
Tänk om grannarna skulle se.
Jag måste klara det här nu, och inte lystna på alkoholdjävulens bittra röst.