Min f.d. Sambo vägrar inse att hon har problem med alkoholen. Hon dricker inte varje dag men så fort hon får en chans till att dricka så gör hon det och när det händer då är det sällan det blir ett eller två glas vin utan oftast häller hon i sig ett par, tre flaskor. När hon dricker blir hon ofta först väldigt kärleksfull sen blir hon ledsen och efter det brukar helvetet braka lös med storgräl, skrik och ibland t.o.m. slag.
När vi träffades så kunde jag mycket väl ta ett glas vin flera kvällar i veckan och tänkte inte så mycket på att hon drack mer än vad hon borde men jag insåg ganska snart att hon hade dåligt "ölsinne" men jag tyckte om henne och trodde att det säkert skulle lösa sig. När vi flyttade ihop blev det mycket värre, allt oftare skulle vi mysa till det med god mat och en flaska vin. Hela tiden fanns det en anledning till att öppna en flaska vin. Ofta flippade hon totalt på fester och bjudningar. Efteråt visar hon inga tecken på ångest eller tycker hon gjort något fel. Endast vid ett fåtal tillfälle har hon erkänt att hon gjort fel och då har hon lovat att inte dricka. Men sen kommer hon med att hon mår mycket bättre nu och det som hänt är p.g.a att hon mått dåligt och att jag försöker kontrollera henne och att jag faktiskt är en bidragande orsak till att det gått snett när hon druckit. Visst har jag kanske en del i det för jag har märkt av alla tecken på att det kommer gå snett långt innan det hänt något och då försökt få henne att ta det lugnt. Men måste hon dricka för att visa att jag inte har makt att stoppa henne? Det hela har resulterat i att våra vänner inte ville umgås med oss efter att dom vid flertalet tillfällen försökt prata med henne om att ta det lugnt med drickat och att hon inte är en trevlig person när hon dricker. Men hon har oftast skyllt på mig, att jag försöker kontrollera henne och att jag inte ska behandla henne som ett barn.
I somras bad jag henne flytta och det gjorde hon men nyligen började vi träffas igen. Det dröjde inte länge förrän nästa fylle-utbrott kom men dagen därpå lovade hon att helt sluta dricka. Glad var jag, trotts att jag inte riktigt trodde henne. Några dagar efter gör hon slut och börjar dricka igen. Hennes anledning var att jag försöker kontrollera henne och hon har inga alkoholproblem bara för att hon tycker om att ta ett glas vin med vännerna
De stunder vi haft när hon varit nykter har varit underbara och det känns som om att hon väljer alkoholen framför mig. Varför kan hon inte inse att hennes drickande är ett problem, inte ens när hennes 18åriga son säger till henne gång på gång.
Vad ska jag göra för att få henne inse att Det är alkoholen som kontrollerar henne, inte jag.