Skrev ett inlägg förut som jag inser kanske blev för långt så att min fråga kommer bort.
Har behov av att få snar hjälp i hur jag ska hantera en akut situation, så jag skriver detta lite kortare inlägg med enbart frågan.
Jag har under lång tid, mer än ett år, gradvis trappat upp en alkoholkonsumtion så att den idag innebär att jag minst 3, ibland 4, av veckans kvällar dricker för mycket vin. Jag dricker såpass mycket att jag ska vara säker på att få sova, alltså tills jag i princip däckar.
De övriga nätterna försöker jag sova på min medicin som jag haft under många år, 30 mg atarax och 7,5mg Imovane. Problemet är att jag inte sover trots att jag tar denna medicin, jag somnar ca 3-4 på nätterna, och tankarna far omkring som oroliga fjärilar. Dagen efter jag tagit medicin är jag seg och trött och groggy långt in på dagen. Jag sover bättre och längre när jag druckit.
Men, om några veckor ska min ena dotter få sitt andra barn och då ska vi vara barnvakt åt hennes tvååring. Hennes beräknade datum är den 20 dec. men barnet kan ju komma ett par veckor för tidigt eller ett par veckor för sent i förhållande till det beräknade.
Det betyder att jag inte kan vara berusad/full flera kvällar i veckan, tänk om det sker just en sån kväll/natt! Det går bara inte.
Jag är livrädd för hur jag ska gå till väga för att klara av att inte dricka under dessa veckor och behöver hjälp!
Dels är jag rädd att jag får symptom på abstinens, kanske så illa att det blir delirium eller epileptiskt anfall eller kramp, som jag läste om i natt att man kan få om man plötsligt slutar efter lång tids överkonsumerande.
Dels är jag rädd att jag inte ska kunna stå emot när kroppen skriker efter att få sova och jag känner mig helt knäckt av den sömnbrist som uppstår då jag inte kan sova trots mediciner. Inte heller är det ju särskilt bra om jag är medicinpåverkad när jag ska passa gossen.
Hur ska jag gå till väga för att på ett okej sätt kunna trappa ner drickandet?
Ska jag sluta tvärt eller är det farligt?
Kan jag ha en tid av nertrappning och hur gör man i så fall en sådan?
Hur klarar jag det rent känslomässigt, jag får ångest bara av att tänka på att klara av att inte dricka vin på flera veckor, har helt klart ett känslomässigt behov av vinets avtrubbande och sömngivande effekt.
Hjälp!!!!!

vill.sluta

Även om jag inte är rätt person att ge dessa råd, för jag själv har inte gjort det jag kommer rekommendera dig till.
Men min rekommendation är att ta kontakt med sjukvården och be om hjälp.

Det låter ju fasansfullt att du skall tvinga i dig alkohol bara för att kunna sova.

Då har du ju inte fått ordentliga sömntabletter och då är det där du skall försöka jobba.
Dels att de du har verkar inte verka på rätt sätt för de ger inte efterfrågad effekt.

Ta upp problematiken med din doktor.

Och du har fullständigt rätt, tänk om det händer ngt som gör att mormor måste vara pigg och ajour?

Vad roligt för dig att du återigen skall bli mormor!

Fast nedtrappning tror jag inte skall vara några problem.

Du kommer nog ha ett otroligt sug, och en effekt av det kan vara att du inte kan sova.
Och därför vill du ha ditt älskade vin........... För du sover så bra.
Men akta dig.

Jag önskar dig allt gott, men snälla prata med någon innom vården eller byns/stans beroendeenhet.
/A

FylleFia

Hej Lilla Fjäril! Om du dricker 3-4 kvällar i veckan så behöver du inte vara rädd för abstinens eller EP-anfall. Du har ju inte fått det under de nyktra kvällarna. Dricker du sju kvällar i veckan så skulle jag rekommendera nedtrappning med rumstempererad (nej, det ska inte vara gott) folköl som du smuttar på. Tar en halvklunk i timmen. Inte mer.

Sen vill jag tillägga att det INTE är farligt att vara trött. Jobbigt och enerverande men inte farligt. Förr eller senare somnar du. Men eftersom du har ett datum utsatt till när du "måste" vara nykter så bör du nog börja din avgiftning nu. Inte ett par dagar innan gossen beräknas dyka upp. Börjar du idag har du drygt tre veckor innan den nya babyn kommer.

Tabletter kan jag inte utala mig om, men om din läkare har skrivit ut dem så är det säkert ok. Men jag föreslår att du testar sömnlösheten. Den kommer inte att döda dig. Om du hänger kvar här så får du säkert fler och bättre råd. Välkommen hit! Jag hoppas att du hänger kvar även efter att barnpassningsuppdraget är slutfört. För du är inte bara mormor utan även en människa och som sådan förtjänar du ett bra liv.

Fia

konstnären

Jag tror nog inte att du kommer att få kramper eller dille som du är rädd för.
Men du ska nog gå ner för nedtrappning nu eller sluta tvärt. Det är svårt jag vet
fick själv kramper i september och blev inlagd fyra dygn med saltdroppslösning, men
tänk på mina ord nu, jag hade druckigt varje dag sedan jul till den 10 september
då jag slutade helt tvärt. Nu efterhand var det idiotiskt då hjärnan reagerade
med kramper efter ett dygn utan alkohol. Har inte rört alkohol sedan den dagen
är naturligtvis skiträdd för en upprepning. Nu mår jag hur bra som helst.
Sömnen kommer jag lovar dig försök att inte tänka på det jag hade problem första
två veckorna. Har zopiklon 7,5 mg plus Atarax.
Önskar dig allt gott
Skriv och skriv här det hjälper. Har hjälpt mig i två månader och 2 veckor.
Idag vad som än händer ingen alkohol
Konstnären

Pellepennan

Läste och skrev i din andra tråd. Kände inte att jag ville "leka doktor", och skull ge dig tips. Jag var själv orolig för detta. Hade svårt med nedtrappning av skäl som många känner igen. (Det där med första glaset osv.)

Pang på, blev det då, och från en period av ganska gediget drickande. Jag förstod av att läst på medicinska sidor att det trots allt är ganska ovanligt med fullt utvecklad "dille". Fast om det inträffar är det naturligtvis inget bra direkt... Jag skulle nog, om jag var du våga testa. Om du bestämmer dig för det så kanske det är vettigt att tänka på att dricka bra, äta sunt och dutta i med lite extravitaminer.

Och sist men inte minst. Du har ju din make hos dig om något. Behöver inte ligga själv och vara rädd, i den jobbighet som kanske kommer ett par dagar.

Heja på mormor!

Gammel tanten

Känner så väl igen mig i din fråga, då jag själv var ute för exakt samma dilemma för många år sen.

Har också haft stora sömnproblem och fått alla möjliga sorters preparat utskrivna. En period ordinerades jag t.ex. 2 ggr. 7,5 mg. Imovane (Zoplikon) samt en Stilnoct precis innan läggdags. Jag sov i alla fall inte. Kroppen bygger snabbt upp en tolerans mot dessa preparat.
Detta gäller alla hel eller halvbenzo mediciner. De slutar hjälpa efter en period.

Atarax och dess släktingar inom hel eller halvneuroleptika gruppen fungerar inte på samma sätt, men de har en fruktansvärt lång halveringstid och man blir väldigt trött dagen efter.

Hoppas jag inte låter allt för bezzerviktig, men nu har jag inte ätit någon sömntabblett på ca 4 år. De hjälpte ju ändå inte. Övergick precis som du till att dricka vin oftare och tyckte jag sov bättre. Kändes som mitt enda alternativ till sömn.
Nåja, mitt vinpimplande blev till ett problem som jag först nu har erkänt för mig själv.

Sov väldigt lite de första nyktra nätterna, men upptäckte snabbt att sömnkavaliten blev betydligt bättre. Har inte några som helst problem med att somna längre. Tvärtom.

Nu har jag inte varit lika "duktig" på att sluta helt med vinet som med sömntabbletterna.

Precis som övriga skribenter tror jag inte att det är någon fara att sluta tvärt med vinet. Du har ju inte druckit dagligen.

Hoppas det går bra för dig!
Ta gärna kontakt med vårdcentralen. Äter du t.ex. någon antidepressiv medicin? Kan annars vara värt att pröva då den tar udden av den värsta ångesten.

Önskar dig en fin dag!
Kram
Tanten

Cookie

Jag vet hur jobbigt det är att inte kunna sova. Långt innan jag började överkonsumera alkohol, så hade jag sömnproblem.
Då fick jag utskrivet Propavan, vilket INTE ska vara beroendeframkallande och som är en sömntablett, alltså inte som Imovane, som ju enbart är för insomning.
Tyvärr kan Propavan ge "restless legs", alltså myrkrypningar i benen, vilket jag fick och det är ju inte så angenämnt. Men om man inte får den biverkan, så sover man väldigt bra på Propavan, men man ska se till att ta den i god tid innan läggdags, för den kan ha en viss "hangovereffekt" dagen efter. Jag vet att denna rekommenderas till alkoholister, så kolla med din vårdcentral.

Hoppas att det löser sig för dig och nu har du något fint att se fram emot, att bli mormor igen!

//Cookie

Gammel tanten

Är den utav alla olika sömnmediciner som funkade bäst på mig. Eftersom den inte är beroendeframkallande.
Märkte inte heller någon trötthet dagen efter.
Men tvingades efter en längre period sluta med dem, p.g.a. kramper i vaderna som jag vaknade av flera ggr. under natten. Detta är också en ganska vanlig biverkning.

Hoppas också att dina sömnproblemen löser sig!

Härligt att du ska få ett barnbarn till!

Ha en fin kväll!
Kram
Tanten

Lilla Fjäril

För alla era svar!
Känns fint att människor bryr sig och orkar svara!
Jag brottas och våndas med min process. I morgon är det onsdag, då brukar jag ta en vinkväll efter tre nätter då jag somnat vid 3-4. Idag har hela dagen gått i ett tablett-dagen-efter. Atarax sitter verkligen i med seghet och olust hela dagen för mig.
Problemet är att i medicinväg är detta den kombination som trots allt fungerat periodvis för mig. Propavan får jag sjuuuuuukt mycket myrkrypningar av, likaså theralen. Andra preparat jag testat ( haft sömnproblem i många år) har gjort kroppen trött men hjärnan uppskruvad.
Nu tar jag, som sagt, 3 atarax 10 mg och 1,5 imovane och förutom att jag nu under lång tid inte kunnat sova trots detta, så är det vad som i medicinväg ändå fungerat ok. Tar jag ingen medicin (och inget vin) kommer ångesten och oron och alla tankarna så att det nästan blir outhärdligt.
Vid några tillfällen har jag haft svåra panikångest attacker ( inte alkoholrelaterade ) och jag är så rädd för dessa. Tror inte jag ska dö, men upplever det som mycket obehagligt! Ligger jag vaken hela natten ökar risken för dessa...
Jag gick med i den internetbaserade "kursen" eChange, där man får hjälp med att titta på sin alkohol situation, den är kbt baserad och verkar vettig. Hoppas på redskap där.
Jag vet inte om mitt problem är ett sömnproblem eller ett alkoholproblem.
Sömnen har jag haft svårt med hela mitt liv, med perioder av bättre, sen såna här långa perioder av sämre. De fanns alltså långt tidigare än mitt överkonsumerande började. Det har steg för steg utvecklats just pga mina sömnsvårigheter. Jag upptäckte att på vin sov jag, hjärnan kopplade av och jag fick sova.
Men jag har ju lärt mig att man kan utveckla ett beroende av att dricka för mycket, och tre kvällar i veckan med rätt stor mängd känns ju mycket..
Jag försöker inte bortförklara ( tror jag!) men försöker förstå.
Vill inte kalla mig alkoholist och önskar kunna dricka normalt. För att det är gott till maten och för att det är så socialt betingat.
Jag föreställer mig att jag får ta en bit i taget.
I det här läget är det den akuta situationen att klara av de veckor som behövs för att kunna ställa upp för barnbarnet. Jag kalkylerar då med att jag har denna vecka på mig att dricka det vin jag ska, sen får jag väl proppa i mig mer mediciner eller något om det blir för svårt till dess att dotterns bebis kommer. Bättre vara groggy av mediciner än sv alkohol antar jag...
Sedan, om det visar sig vara så svårt som jag befarar att inte dricka, så får jag ta tag i den problematiken när mina plikter som mormor är slutförda. Då får jag grunna över hur mina problem egentligen ser ut och göra en långsiktig plan.
Jag gissar att jag befinner mig i ett gränsland.
Om jag jan få bukt med sömnen tror jag att jag fortfarande kan dricka då och då på ett sundare sätt, inte för att sova, utan till maten och vid fest, men hålla mig till en mer moderat mängd. Om jag inte kan lösa sömnen på annat sätt kan jag nog vara i fara... Jag har dålig motståndskraft och väljer gärna det enklaste, följer minsta motståndets lag. Jag har så mycket jag kämpar med i mitt liv, utsatthet som barn, övergrepp, som vuxen kronisk smärta och flera andra sjukdomar, samt överlevt två cancertyper. Inte konstigt att jag har ångest kanske!
Väntar på att få kallelse till terapi, ska i morgon ringa och fråga varför det dröjer så, väntat sen i somras!
Ja, det var väl allt för nu!
Tack för att ni orkar läsa!
Blir väldigt tacksam för de kommentarer ni vill ge!
Får Ågren över att jag lämnar ut mig såhär , men.... Well!
Kram

Lilla Fjäril

Tusen tack för all era svar som jag läser och begrundar.
Skrev ett svar igår, men det verkar ha fallit bort, eller tar det bara lång tid att få det godkänt?
Testar om detta svar postas, i så fall skriver jag mer snart!
Vill att ni ska veta att ni är toppen som orkar läsa och svara.

vill.sluta

Det är inte lätt när sömnen rubbas.
Jag själv brottas med att alltid vara konstant jättetrött , så jag kan förstå din problematik.
Men tycker du kämpar på.
Grattis!
/A

Gammel tanten

Känner så väl igen mig i hela din beskrivning, förutom cancersjukdomarna.
Mina sömnproblem startade efter vad läkarna kallade ett PSTD (post traumatiskt stressyndrom) kroppen gick då ständigt i beredskap inför nya katastrofer. Konstant ångest som senare kunde utvecklas till enstaka panikattacker. Dessutom mycket deprimerad.

Det fanns nog ingen sömnmedicin som doktorerna inte prövade på mig, och ingenting fungerade i längden. Därför började jag precis som du att självmedicinera med vin. Helt övertygad om att jag inte kunde sova utan.
Smugglade t.o.m. mig alkohol för eget bruk i resväskan vid mina besök hos barnen.(Senast i somras.)
Detta finns inte på kartan i samband med mina kommande besök över Jul och Nyår.

Tror, precis som du skriver, att det viktigaste är att komma till rätta med sömnproblematiken. Orsaken till dessa brukar alltid vara ångest. Kanske kan du få ett benzo-preparat utskrivet för en kortare tid. De är ju tyvärr beroendeframkallande, men det enda som hjälper på riktigt utan att man blir en zombie.

Önskar dig en riktigt fin dag!
Kram
Tanten

Lilla Fjäril

Tänk vad man kan känna igen sig i människor man aldrig har träffat!
PTSD är vad jag väntar på att få komma i terapi för.
Har dåliga erfarenheter av antidepp och ångestdämpande mediciner sedan förut, är inte så pigg på att börja med andra mediciner än de jag redan tar, till natten. Jag hoppas i stället att jag ska få hjälp med att hantera den ångest och panik som jag har, av skäl som jag kan förstå men inte riktigt acceptera. Tänker att jag ju borde vara läkt från allt det där, ha gått vidare och lämnat det bakomflutna framför mig för att tala med Timon (från Lejonkungen :-) )
I går drack jag vin för att sova. Det var ett medvetet beslut och kändes okej både då och idag. Har inte varit bakis och inte haft ångest. Har orkat göra saker som får mig att må bra och känt mig allmänt stark. Vi bestämde att vi ska ta bort lördagen som vinkväll, får dricka i morgon. Då har vi två vinkvällar denna vecka i stället för tre. En nedtrappning. Dessutom drack jag mindre än jag brukar. Så processen är igång och peppar, peppar, känns hanterlig. Åtminstone idag.
Min sambo dricker lika mycket och ofta som jag, och tycker att det är lugnt. Han känner sig inte orolig för egen del, inte för min heller, han tror att mitt problem är sömnen, inte alkoholen. Han stöttar mig i att försöka lösa sömnen utan alkohol och säger att han inte heller kommer att dricka om jag inte gör det.
Mitt mål är att kunna sova utan någon medicinering, vare sig vin eller tabletter, och att kunna ha den där normala relationen till vin som de jag umgås med har. Dricka till maten,vid fest men aldrig för mycket osv.
Ser att vägen dit är lång!
Bearbetar och processar detta intensivt just nu. SÅ många tankar och känslor som väcks!

Gammel tanten

Att du känner dig piggare idag, att livet känns hanterligt utan ångest och bakismående.
Så visst är processen igång.
Härligt att du har en förstående sambo. Det underlättar.
Hoppas verkligen att du snabbt får din terapi.

Själv fick jag terapi under 9 års tid. Ibland med täta kontakter och periodvis, när jag mådde bättre blev det glesare mellan träffarna.

Det var en enorm befrielse för mig nu när jag upptäckte:
Jag kan sova utan vin och bhöver inga sömnpiller.
En frihetskänsla.
Dessutom har jag inte sovit så gott på många, många år.

Tror du kommer att nå ditt mål, att kunna sova utan varken vin eller mediciner och sen umgås med vin på ett "normalt" socialt sätt.
Alltså inte som självmedicinering.

Önskar dig en fortsatt fin dag!
Kram
Tanten

Lilla Fjäril

Jag blir oerhört glad när du skrivet att du tror jag kommer att kunna nå mina mål! Bara det gör det lättare att hantera nuet.
Ett hopp om att det går att lösa sömnen utan artificiella insatser.
Inatt, snarare morse, somnade jag ca 04.30... La mig tolv.

Idag ska jag ringa psykiatrin och fråga vart jag tog vägen i deras högar. Var på bedömningssamtal i juni, har sen inte hört ett ljud!

Ny dag i dag, mycket seg och hade extremt svårt att vakna eftersom jag till sist tog ännu en halv imovane vid fyra, då jag fortfarande var vaken och nästan i panik. Jag vet att det inte är farligt att inte sova, jag vet att det inte är farligt att vara trött, men när jag ligger där ensam i natten kan jag inte förstå de sanningarna. Min sambo sover i sitt rum, vi har inte gemensamt sovrum eftersom han snarkar så mycket och jag störs enormt av det.
Så jag är ensam med ledsenhet och oro, smärta och ångest.
Jag plockar upp paddan och läser runt på olika forum och sajter jag är intresserad av, tvingar hjärnan att fokusera sin energi på annat än de där brusande, ofokuserade, enbart ångestfjärilsfladdrande.

Nå. Dagens plan är kontakta vården, skicka in viktiga intyg och remisser, ta en promenad medan dagen är ljus, fylla på med stärkande inslag för att hålla tröttheten borta.
Kommer nog inte behövas många glas vin innan jag är sovklar ikväll!
(Och av erfarenhet vet jag att den hör natten skulle bli lika jobbig om jag i stället väljer tablettalternstivet. Det fungerar sällan så för mig att jag somnar bättre kvällen efter en riktigt tung natt, tvärtom. Då sätter oron in för att det ska bli likadant igen redan tidig kväll. Så jag accepterar att ikväll blir det vin)
Men inte i morgon!
I morgon ska vi ha den första helnyktra lördagkväll jag kan minnas.
Nej, inte sant!
När jag för ett par månader sedan för tredje gången, hade opererat misstänkt cancer (som det inte var, den här gången, men guuud vilken ångest innan svaret kom!) och fortfarande hade stygn, ville jag inte dricka , dels för att inte sabba kroppens läkeorocess, dels för att inte riskera att såren gick upp om jag blev oförsiktig .
Det gick ju bra!
Då hade vi ett par-tre veckor helt utan, och det gick ju bra!
Men före och efter den parentesen har det varit vin på lördagar förutom i extremfall (barnpassning tex) under mer än ett år. Skulle nog säga att det sett ut så sen vi blev sambo igen efter en lång separation. Alltså 3,5 år... Det är under denna tid jag gradvis lärt mig att vinet låter mig sova, och därmed hamnat här.
Benar och Benar i detta men nu måste jag lägga det åt sidan ett tag!
Nu ska jag ta tag i dagen!
Som redan är eftermiddag...

Gammel tanten

För mig fungerade det inte heller så, att jag sov bättre efter en jobbig sömnlös natt.
Tvärtom, det kändes ungefär som jag var för trött för att sova. Hjärnan hade gått på högvarv allt för länge och kunde inte koppla av.

(Alla tidningars sömnskolor med diverse råd kändes som ett hån mot mig.)

Hoppas verkligen att du fick tag på psykiatrin och fick reda på varför du inte hört något.

Önskar dig en trevlig vit lördagskväll och hoppas du får sova inatt!
Kram
Tanten

Lilla Fjäril

Tack!
Jag sov okej på lagom mängd vin och vaknade utan att känna mig bakis. Däremot förkyld.
Ska passa barnbarnet idag på eftermiddagen och inte inhandla nya drycker till kvällen. Skulle vara Ramlösa då!
Just nu känns det helt okej, hoppas det håller i sig ikväll också!
Lördag, så mycket bättre på tv:n och " ett glas vin" brukar höra ihop...

Hur går det för dig själv?
Kram!

Lilla Fjäril

Fungerar också bra en lördag framför tv:n ☕️
Dock somnade jag i vanlig ordning ca 3-3.30 på sen natten/tidig morgonen och har varit tablettseg halva dan.
En sväng till gamla stans julmarknad och NK::s julskyltning har givit dagen innehåll och stor mängd frisk luft. Det blåste ordentligt och jag känner mig urblåst och uppfriskad.
Nu lagar sambon mat i köket ackompanjerad av rock på paddan, han verkar vara i god adventsform.
Hoppas på en skön kväll och en natt med bättre sömn.
Lite kvällsångest lurar i bakhuvudet, som alltid när det närmar sig läggdags.
Varför har jag så svårt att komma till ro, få lugn i sinnet, tyst på alla tankar när jag väl ligger och ska sova?
Jag har inte ens tydligt formulerade tankar längre, det är mer som att en massa tankar och intryck far omkring helt ostrukturerat i mitt huvud utan att jag kan fånga någon av dem till begriplighet. Det surrar och snurrar, brusar som i ett upprört bisamhälle, och jag är på helspänn utan att egentligen veta varför och av vad.

På dagtid kan jag distrahera mig, göra saker som intresserar mig, aktivera mig och fokusera all min hjärnverksamhet till konstruktiva projekt. Jag kan även göra avspännings övningar och mindfulness och lyckas slappna av rätt bra.
Men nattetid är det som att alla dessa redskap blir borttappade och jag har inte längre tillgång till dem.

.

Gammel tanten

Har hållit mig lite undan då det har inte gått så bra för mig i helgen.
Drack ganska mycket alkohol i lördags när det var stor fest här i byn då 1:a advent firades en dag för tidigt.
Aningen bakis igår morse, men på kvällen blev det ändå ett par glas vin på krogen.
Hemma fick jag sen ångest, kunde inte sova.
Något som ofta inträffar när jag "bara" druckit lite alkohol.
Hade en flaska rött hemma. Vilken jag drack ur.
Köpte den några dagar tidigare under förevändningen, kan vara bra att ha ut i fall att jag får oväntat besök.
Idioti, att ljuga så för sig själv!
Somnade av vinet.

Sitter nu och dricker körsbärsjuice. Gott!
Duger även åt ev. gäster!

Har vacklat fram och tillbaka, kommer jag att kunna dricka socialt eller måste jag avstå helt?
Tror nog att jag måste försöka avstå helt.

Hoppas det har funkat bättre för dig!
Kram
Tanten

Lilla Fjäril

Bra att du är här igen!
Nya tag och förlåt dig själv!
Jag har förstått av att läsa mycket här på forumet att det finns en sådan skamkänsla i att trilla dit och dricka trots att man bestämt sig för att inte göra det. Jag som vuxit upp med min pappas stora skam tror att den skammen är farligast av allt. Skäms man måste man smussla, smusslar man gör man lätt tokiga saker, ljuger och står i för att inte avslöjas (fast "alla" ändå vet, men tiger i medberoende) och får ännu mer ångest. Av ångesten följer dricka ännu mer för att döva och så är cirkeln igång.

Jag tänker för min egen del att jag tagit över den där skamkänslan , och beteendet att dölja, även om jag inte behöver. Som att jag ärvt en skam som inte är min.
Jag vill därför jobba med att inte skämmas.