Ett år senare...
Det har gått nästan ett år sedan jag insåg att jag på allvar måste göra något åt mitt förhållande till alkohol och sökte mig till forumet. Det här året har varit upp och ner. Jag har under vissa perioder klarat att hantera alkoholen enligt min definition måttligt, dvs endast fre-lö och då drygt en halv flaska vin per kväll. Större delen av tiden har det dock inte sett ut så, utan varit vindrickande minst ons-lö kväll och start på em på helgen eller semester.

Nu är jag så evinnerligt trött på detta. Skuldkänslor varje gång jag är på bolaget och handlar, skuldkänslor varje gång jag häller upp ett glas hemma, eller varje gång jag är ute med vänner och inser att jag druckit upp långt före de andra, och är den som fyller på först. Skam när jag inser att jag inte kunnat hålla morgonens löfte om att ikväll ska jag inte… Skam när jag på morgonen känner mig tung i kroppen och huvudet av vinets verkan och framför allt på dess påverkan på min nattsömn. När jag började skriva här för ett år sedan kände jag panik över tanken att inte kunna dricka något mer och jag är nog fortfarande inte beredd på livslånga beslut, men jag känner nu att det kan inte vara mindre jobb och ångest att avstå helt än detta ständiga förhandlande och skuldkänslor. Just nu har jag mest lust att lägga upp en status på Facebook och meddela att jag inte tänker dricka något mer vin på obestämd tid och var snäll och fråga inte varför eller något annat. Jag kan inte hantera det nu och håll det borta från mig!
Jag måste få vila från detta och bara låta det vara. Sova på nätterna utan att vakna vid 3-4-tiden och känna att det bultar i huvudet och att hjärtat slår och inte kunna somna om för att ångesten och skuldkänslorna gnager i mig. Bara det kan vara ett skäl att låta bli. Bara jag kan lyckas komma ihåg det när jag ska hem från jobbet och inte gå in på bolaget på vägen hem...

En kväll och timme i taget just nu. Så känns det och så får det vara… Jag kan bara önska mig själv bättre lycka till den här gången :/

m-m

En helg till har gått nu. Tycker det går förvånansvärt bra. Sex veckor nu, det måste vara minst 10 år sedan jag hade en så lång period utan alkohol. Eller det vet jag inte egentligen, eftersom för 10 år sedan hade jag vad man väl kallar för normalkonsumtion och drack inte varje helg, och inte heller mitt i veckan, och räknade inte tillfällena jag drack, eller de jag inte drack. Det var helt enkelt inte så viktigt med alkohol då. Men det kom ju att ändra sig.... Vet inte exakt när det gick åt skogen, men de sista 3-4 åren har det definitivt varit för mycket.

Har ägnat stunder av dagen åt att läsa i trådar bakåt. Det gör mig lättad att läsa och känna att livet kan bli bra utan alkohol. På något sätt har jag tidigare trott och tänkt att det skulle bli så tråkigt och enformigt, och deprimerande att inte få dricka vin. Jag har tittat på mina glas och tänkt att jag kan väl slänga dem då, och jobba hela helgerna, eftersom det inte är någon mening att vara ledig om det ändå bara ska vara tråkigt.... haft offerkoftan framme och redo att klä in mig i den. Jag har också verkligen tyckt att de första helgerna var skitjobbiga och hade jag kunnat boka in mig på jobb hade jag definitivt gjort det, och fortfarande är fredagskvällen en jobbig stund. Som tur är har Friskis och svettis öppet och pass att boka upp sig på även på fredagar... Men att läsa att det kommer att kännas lättare, och nu när det ändå har gått några veckor till så tycker jag att livet känns ganska bra trots allt. Jag har så många funderingar och sinnesstämningen varierar ganska snabbt, men övervägande är det positivt.
Och sinnesstämningen var ju verkligen inte på topp när jag drack vin heller, viktigt att inte glömma! Det finns ju en orsak till att det kändes angeläget att förändra mönstret.

Just nu är jag inte sugen på vin, eller rädd att jag i desperation ska öppna en av de flaskor som finns hemma, men jag är däremot rädd att jag ska sluta att vilja hålla uppe. Att jag ska planera för att dricka vid något tillfälle och trilla tillbaka. Men fortfarande är det en dag/en vecka i taget som gäller och det som kommer i framtiden vet jag ju faktiskt inget om.

Ja, det blev ett långt, flummigt och ostrukturerat inlägg, men det är på det sätt mina tankar och hjärna är just nu...

Hoppas även ni andra haft en bra och nykter helg :)
/m

konstnären

God morgon
Ja en helg till har gått för även mig. 2 månader och två veckor i morgon.
Fattar knappt att jag klarat mig så här långt. Är som du rädd att jag ska
prova i framtiden kan gå och grubbla på en sådan skitsak, lägga energi.
Men jag tar en dag och bara en dag i taget. Blir liksom lättare då kan
inte tänka att jag aldrig mer får dricka blir så tungt och svart då. Har
gjort som du dragit mig lite tillbaka med mitt älskade rödvin och funderat
över livet. Men nu får jag fundera utan den där dimridån och det går för det
mesta bra. Vill ju inte må som jag gjorde i september, jag var så full av
ångest oro och planering inför nästa dag. Vi pratade om juleni går och min
man frågade om han kunde ta ett par snapsar, visst sa jag, jag kan ju inte
bestämma över honom trots att han har samma problem som jag. Inte lätt när
man lever ihop. För min del får det bli julmust har gett mig fanken på att
det ska gå bra. Tänk att vakna juldagen pigg och alert försöker jag intala mig.
Får ta min älskade hund på långa julpromenader om maken skulle bli överförfriskad.
Så fort han tar något blir jag superstressad kör igång något i hjärnan nästan
kontrollerar honom.
Lite måndagsbabbel
Önskar dig en skön dag
Konstnären

m-m

Ja, Konstnären, julen närmar sig. Jag oroar mig lite för den också. Ska iväg på utlandssemester med familjen med pubar och barer i vartenda gathörn. Vet inte hur jag kommer att klara det, men det kommer inte att göra sig självt, helt klart. Försöker ändå att inte fokusera så långt fram, här och nu är det som är viktigt. Tänker precis som du, hur skönt det kommer att vara att ha klarat av det när julen är över. Och det är väl också så att ju längre tid man kommer i sin nykterhet, desto mer har man att sätta på spel.

Förstår att du tycker att det är jobbigt om din man dricker, och särskilt om du tycker att även han har problem. Jag har världens bästa uppbackning, min man kan visserligen också fylla på glasen, och kan dricka till fest, men är betydligt mer måttlig än jag, och under det här året som jag försökt dra ner på mitt drickande har han nästan lagt av helt. Han har inte heller druckit något på de här veckorna, men har inte något "nykterhetslöfte". Veckans prövning för mig blir att han ska ut med jobbet på fredag, och kommer väl att ta ett par glas vin. Mitt uppdrag får väl bli att hämta honom... Ska försöka planera in något för min egen del, för att inte sitta hemma och tycka synd om mig (och dricka vin i min ensamhet, en tidigare favvosyssla...)

Nu ska jag dricka Ica-glögg med lite pepparkakor till. Det gäller att fylla på kalorierna för ikväll :)

m-m

Skönt trött i kropp och själ ikväll av jobb och träningspass. Inte heller snaskat i mig något onyttigt... Ibland kan den här tröttheten, som inte beror på vinrelaterad sömnbrist alternativt trötthet pga alkoholintag, kännas renande, eller sund kanske är ett bättre ord. Att kroppen fungerar som den ska utan påverkan av alkohol. Ungefär som när man äntligen känner sig hungrig, efter att ha fyllt på med mat i tid och otid som man gör ibland, att låta kroppen signalera vad den behöver. Och min behöver sömn ikväll :-) så inget nattsudderi här inte!

God natt alla ni därute...

FylleFia

Godmorgon m-m och även Konstnären! Visst är det underligt att vi har låtit glädjen och ljusens tid bli till en enda stor ångest som ska vi ska "ta oss igenom"? Även jag är orolig för helgerna. Inte så mycket för mannens drickande, men för min eventuella reaktion på det. Kommer jag att sura och "markera" att jag inte gillar det? Eller kommer jag att "va som en människa" och själv tro att jag kan dricka? Inget att alternativen känns direkt frestande eller glädjefyllda. Det ÄR svårt att ha en partner som dricker när man samtidigt själv försöker att låta bli. Även om partnern inte är fullt lika förtjust i drickat som man/jag själv är. Resten av männskligheten kan vi mer eller mindre unvika att umgås med under den sköra inledelseprocessen till att förändra sitt drickande. Men nu är inte helgerna riktigt här ännu. Vi får försöka leva i nuet. Trots att det är bra att vara förberedd på det värsta så tar det även en massa energi att tänka på vad som KAN hända nästa månad. Kraft som vi kan behöva till annat.

När det gäller kroppen så är den verkligen fantastisk. Signalerar ganska så tydligt vad den vill. Sen att vi inte längre lyssnar/ser signalerna är en annan sak. I sommras hade min mage en massa underliga ljud för sig i flera dygn. Diarré/magsjuka tänkte jag och sprang hela tiden på toa, men inget kom ut. Jaha, cancer då? Till slut kom mannen på "felet"; Kroppen var hungrig. Min mage kurrade. Så enkelt, så självklart (mt:s anhörig)!

Fia

konstnären

God morgon och tack för ditt inlägg. Drömde i natt att jag köpte ett
jättepussel och det var jul och jag satt koncentrerad med det. Fattar
inte var ifrån drömmen kom. Har inte lagt pussel sedan jag var liten.
Kanske ska testa det, min man kommer att undra har det slagit över
totalt nu. Men va fasen bättre än att dricka. Man ska ju inte lägga
energi på att önska vi var inne i mitten på januari. Ska ta fram min
positiva sida som oftast finns här. Men ibland kommer ett litet gnag
blir avundsjuk på dom som kan hålla ett kontrollerat drickande.
Men jag kan ju inte det, idag känner jag en underlig glädje över livet
Min man har inte druckigt ihop med mig sedan vi la av den 10 september.
Så det känns skönt. Han är som jag kan inte stoppa i tid. Sagt till
honom att dricker han i jul vill jag inte höra något gagg och omtjatande
av saker, är man själv full tycker man bara det är kul. Men inte nu.
Nej vi tar en dag i taget som du skriver, det räcker gott.
2månader och drygt 2 veckor det får inte sabbas. Läste Berras tråd
det finns så många goda läskedrycker som man kan testa och hälla upp i
ett fint glas.
Må bra idag
Konstnären
Ska testa ICA-glöggen
VAD SOM ÄN HÄNDER IDAG INGET FÖRSTA GLAS FÖR MIG

konstnären

Håller med dig vi ska leva i nuet och inte tänka mer än idag
är min dag och den ska bli fin. Ska försöka att inte bli sur och
stressad om mannen tar sig lite i jul. Det kör igång någon slags
stress i mig. Jag ska tänka bort den och vara glad. Man
är ju frisk nu och levern känns bra hade ont i den när det var som
värst. Ska ta ett leverprov till i december hade lite höga värden.
Visst tar det mycket energi att gå och oroa sig för framtiden.
Nu ska jag ut med min hund. Att vara med henne gör något med psyket.
Ha en bra onsdag nu
Konstnären

m-m

Tänker jag att det finns en skillnad i. Jag tycker att jag lever i nuet, men samtidigt vore det väl korkat att inte vara realistisk och förbereda sig för eventuella frestelser och svårigheter. Och det är väl det vi försöker göra på våra olika sätt och med olika förutsättningar? Jag planerar för att ha en alkoholfri jul, och tror att det kommer att gå bra på semestern också eftersom jag har familjen med, och jag har ett fantastiskt stöd av min man, vilket jag är tacksam över. Jag har full förståelse för att det måste vara supersvårt för dig, Fia och även Konstnären och det är väl där den egna viljan och styrkan kommer in. Både styrka att se fördelarna med att avstå, men även att se helheten, ett bakåtsteg är ett bakåtsteg och inte ett beslut om att ta upp tidigare konsumtionsnivå och mönster. Att inte slå på sig själv tills man är längst ner i gropen igen. Redigerar och lägger till nu... menar inte att man inte har styrka eller vilja om man faller tillbaka, utan kanske mer var i processen man är. Svårt att förklara ibland utan att det låter dumt..

Konstnären - min "Ica-glögg" är Morbergs 2,2% vilket är min övre alkoholgräns... Den är helt ok tycker jag.

Pellepennan

Tycker du förklarar jättebra vad du menar! Kanske handlar det om att man sätter upp informella mål för sig själv, Typ en vecka, en månad, till nästa år - för att det är lite läskigt att öppet deklarera det för sig själv, mitt i allt sug. än värre att säga att man egentligen aldrig ska dricka igen! Så känns det lättare att "lura" sig genom att säga - idag ska jag inte dricka. Men i smyg tänker man - inte imorgon heller för den delen. Naturligtvis gör det då ont vid blotta tanken att svika "sitt goda jag". Men naturligtvis ska man inte gräva ner sig om det händer. Upp på banan asap igen och känner man att man är en sopa just då så är det ju inte hela världen. Att tappa sugen och falla för frestelsen är naturligtvis läskigt, men hela världen är ju full med tappade sugar. Och en dag i taget funkar ju för många. Ett år är helt orimligt att föreställa sig. Ungefär som en salami på 3,5 meter. Men nafsar man i sig en pyttecentimeter om dagen går det ju att äta upp även den!

Tack för glöggtipset!

m-m

Skrattade åt jämförelsen av salamin... En 3,5 m salami - låter inte så aptitligt...

Känner igen mig i din beskrivning att smygtänka :-) I mina smygtankar är det här början på mitt nyktra liv, där jag håller mig nykter och glad över jul, fester, semestrar både in- och utrikes, grillkvällar, restaurangbesök - ja, vid alla tillfällen, och känner mig stärkt av att vara just det.

Min man frågade mig lite i början av mitt uppehåll hur länge jag tänker, eller hur det ev. skulle bli när jag ska dricka något igen, och undrade lite hur planen var osv. Ganska naturliga frågor för den som står utanför. Jag svarade att jag vet inte, jag kan inte tänka framåt på det sättet, jag kan inte tänka att detta är en paus som ska ge mig tillåtelse att dricka igen, för då känns inte det här relevant, då blir det ju planerande igen - fast med ett längre tidsperspektiv.Jag kan heller inte säga att det är aldrig mer.
Det är ju det som är så skitjobbigt, att tänka på när nästa tillfälle ska ges, oavsett tidsrymd framåt. För mig själv tänkte jag redan från början att det måste handla om en lång tidsrymd. Jag tänker att det handlar om att vänja sig vid tanken, det som från början av processen verkade så skrämmande, känns allteftersom mer lockande. Och tanken på att jag till sommaren har x antal nyktra, alkoholfria månader i bagaget och känner mig tillfreds utan vinet till grillen är både en "smygtanke" för mig själv samtidigt som det är en målbildstanke.

Det här är dock ingenting jag vill gå ut med som ett löfte. En målbild är ju något positivt att se framför sig, som jag ser mig själv nykter och glad under familjens julsemester i "the big city", men jag har inte lovat något. Ett löfte till andra om att avstå, kan istället bli en boja som drar ner mig. En tyngd att bära när det känns jobbigt. Löftet kan bara bestå i att vara förnuftig, att göra så gott jag kan osv...

Pellepennan

Helt och fullt tankarna du skriver ner. Och då är det ju bra för oss! Om det är vägen som ger oss nyktra dagar att bocka av. Och det spelar ju ingen roll egentligen hur man tänker. Du mår bra av att tänka som du gör, andra av att sitta i ett reellt forum och tala öppet om det. Erkänna i grupp att dom är maktlösa inför alkoholen etc. (Oj, nu uttalade jag mig om något som jag faktiskt inte har den blekaste erfarenhet av, sorry)Vad jag menar är att det säkert finns olika vägar att uppnå saligheten - och det är väl bra!

Ska bli intressant av att ta del av dina fortsatta erfarenheter här inne! Ha en fin dag, och mycket styrka!

//P

m-m

och är ensam ikväll. Maken ska på jobbfest. Hade detta varit för två månader sedan hade jag cyklat förbi bolaget på vägen hem och sett till att förrådet varit påfyllt. Hade tagit första glaset nu, och sedan fyllt på regelbundet under kvällen. Varit noga med att se till att det inte skulle vara halvfullt kvar, så att det syns hur mkt det gått åt. Bättre då att se till att köpa så att det tar slut och man kan slänga spåren. Eller en box, såklart.

Nu kan jag inte säga annat än att det låter kul att gå ut med jobbet och träffas på puben för en öl först. Och för maken blir det ju just bara en öl. Men, nu är ju inte läget så för mig, och jag vill inte ha någon ångest före, under, eller efter kvällen. Så ingen alkohol för mig, fest eller inte. Jag ska iväg och träna om en stund, sen hänga i soffan ikväll med hunden. Han är inget dumt sällskap alls. Äta ngt gott, en godispåse och tonic water med citron. Sedan hämta hem maken, och vara pigg imorgon. Eller pigg och pigg, men i alla fall inte bakis.

Återkommer kanske senare ikväll, när jag känner mig lite ensam och sorglig.

m-m

Min första ensamma nyktra fredagskväll känns inte ett dugg sorglig eller deprimerande. Känner mig klart nöjd med mig själv. Har inget sug efter alkohol (=vin). Dricker mitt tonic water, äter jordnötter, stickar, gosar med hunden, kollar på TV och känner mig nästan lite upprymd över min egen förmåga.

När jag startade om för snart sju veckor sedan trodde jag aldrig att det skulle kännas så här bra, och att det skulle gå så enkelt hit fram som det ändå har gjort. Det har varit jättejobbiga stunder, och för den som läser detta och kämpar mot suget låter det kanske som ett hån, eller som något nyfrälst, men jag känner ändå att jag vill dela med mig av känslan av att det går BRA! Jag har kämpat mycket tidigare, varit nykter och slitit med det, men nu går det av sig självt på något sätt. Jag har tänkt några dagar på det, och vågar knappt tänka att det känns bra, men vad sjutton, man ska väl leva här och nu och njuta det som är idag. Morgondagen vet jag ju som sagt inget om.

Och så känner jag mig lurad. Alla fredagar tidigare säsonger av På spåret, när jag druckit ett par (läs 3-4) glas vin innan så har ju frågorna varit skitsvåra. Det var de inte ikväll, trodde knappt mina öron och ögon när jag tog första ledtråden på 10 p... aldrig hänt innan (säg nu inte att den var enkel, låt mig få leva i tron att min intelligenta förmåga har snäppats upp lite)... Känner själv att jag låter självgod, men jag känner mig nöjd med mig själv, och vill också förmedla, som jag skrev innan, till er därute som har det jobbigt, att det finns hopp, man kan må bättre, suget lättar och det BLIR bättre!

Ha en bra fredagskväll :)

Pellepennan

Ja faktiskt låter det skönt, och inte alls illa att kungöra att det går fint. Det är ju helt fantastiskt! Tycker själv att det går ganska hyfsat, och en fredag kväll ter sig helt annorlunda nykter. På spåret är ju inte illa, och kanske har det med fokus att göra. Det är ju inte lätt att koncentrera sig ordentligt på finurliga frågor om hjärnan är bortkopplad i ludd. Själv med ungarna ikväll, och dom ville se Idol. Märkte ingen större skillnad på den upplevelsen. Funkar nog lika bra med eller utan ludd, och snart tröttnade ungarna på all reklam. Så det fick bli saga istället!

God fredagsnatt!

m-m

Tillbringar min söndagsförmiddag i soffan med vinterstudion som sällskap. En vana jag la mig till med för några år sedan när festerna och evenemangen stod som spön i backen på lördagarna. Då var vinterstudion ett bra sällskap till bakfylleångesten och petandet i frukosten, tankarna på att jag måste ta mig upp och göra något vettigt kunde dämpas av att det i alla fall var något bra på tv'n. Idag är det högst frivilligt (jag är intresserad av skidåkning), och jag har inget dåligt samvete över att jag hänger här. Men tanken på hur jag tänkte då, att när evenemangen (längdskidor, skidskytte, alpint och kanske något annat emellan) avlöste varandra så var söndagen räddad. Då kändes inte bakfylleslappandet lika meningslöst och oföretagsamt. Ja ja, fram till nutid.

Igår var jag och maken och botaniserade bland systembolagets alkoholfria utbud. Kom ut med klirrande kassar och det kändes nästan som förr i tiden... tänkte att den som ser mig nu tror inte att jag är alkoholfri... Tänkte recensera lite av det vi provade:
- Staropramens alkoholfria öl - helt ok, kommer att köpa den igen
- Fentimans ginger beer, ingefärsöl (som jag tycker är jättegott). Små snygga flaskor som man inte alls behöver skämmas för. Mycket gott, kanske lite sötare än de är med alkohol i.
- Natureo rött vin. Smakade vin, och inte bara druvjuice (vilket det väl egentligen är), inte som ett rött vin med alkohol, men gott till maten.

Sen köpte vi ett rosébubbel som jag kan återkomma till och en lagrad julmust i en snygg flaska. Som Pellepennan skrev så är ju priset en glad överraskning, 175:- för alltihop.

I övrigt tycker jag att det ger så mycket att läsa här, om andras liv och sätt att hantera sitt liv utan alkohol. Ofta är våra tankar ganska lika, och det är synd att det ska vara så svårt att prata om detta i verkliga livet. Jag brukar ofta tänka att livet har tagit mig hit, där jag är genom att jag gjort en massa icke-val, dvs har flutit med och bestämt mig utan att ha tagit medvetna beslut. Klart att jag ibland fattar medvetna beslut, men ofta handlar det om att halka iväg på ett bananskal åt ett håll som man kanske inte tänkt. Detta med att avstå från alkohol är så mycket tvärtemot jag kan komma bananskalslivet. Ett högst medvetet och kanske ett av de viktigare besluten jag tagit på länge. Det beslutet, å andra sidan gör att jag fattar en massa mindre beslut och ibland halkar iväg i nya riktningar. Kan inte låta bli att vara nyfiken på vart det ska ta mig... en intressant resa, med många bra saker och en del jobbiga. Många känslosvängningar som är svårt att hänga med i ibland.

Ja, det var lite söndagsfilosoferingar. Snart ut i friska luften och få en dos av dagsljus och sol, och inte bara titta på andra människor som är aktiva utomhus :)

/m

m-m

Jag har ju skrivit vid några tillfällen att det går bra med alkoholen. Det gör det, inget sug precis, men jag är sååå trött på dagarna. Sover så gott om nätterna, men har så svårt att komma igång på dagarna. Vissa dagar, som idag, är det som att jag inte kommer igång alls. Måste skriva listor på allt som ska göras, både på jobbet och hemma. Det som inte är uppskrivet där, blir inte gjort. Skulle kunna sitta (alternativt ligga) i soffan större delen av dagarna. Jag kommer iväg och tränar eller är ute och går, och det är ju bra, men jobbmotivationen och aktivitetsnivån där är minimal... Känns lite surt, innan var det sådär eftersom jag var trött pga att jag sov dåligt, nu sover jag men är trött ändå. Fattar att det kan vara någon efterreaktion på alkoholen, men hur länge ska detta isf hänga i? Eller är det någon vanlig hederlig novembertrötthet? Och dessutom, när eftermiddagströttheten kommer så kommer också sockersuget, mata tröttheten med snabba kalorier, pigga upp mig en stund och sen trött igen.

Tänker också att det här att alltid vara närvarande tröttar. Har skrivit det tidigare också, men vindrickandet var ju ett sätt att koppla bort vardagskänslan, nu blir det ingen bortkoppling... Ååh, vet inte vart jag vill komma med det här resonemanget, men trött är jag...

Ett gnälligt inlägg, känslorna varierar snabbt :/

Pellepennan

God morgon där!

Äsch, jag tycker inte det är gnälligt, snarare intressant att läsa hur du uppfattar situationen. Du har ju kommit längre än jag, så jag ser det som en fingervisning i hur det kan vara/bli. Tycker det är lika viktigt att utbyta dom "små som dom stora" sakerna. För mig är det som om nu glädjen sakta återvänder, åtminstone till och från, men det ligger en känsla av trötthet och nästan apati över att ta tag i vardagsfrågorna som jobb, och den oändligt långa to do list som finns. Inte för att det var mycket bättre i bakruset, men nu blir det liksom tydligt att det tar emot. Innan kunde man tänka, ja det är klart, jag drack ju igår igen. Nu fattas liksom den anledningen till tröttheten. Men det kan var så att det tar lång tid? Skulle vara intressant att höra andra som skriver här har upplevt detta.

Önskar dig en powerdag i nykterhet!

konstnären

God morgon
Läste ditt inlägg ang. trötthet. Jag minns att första 2 tre veckorna var
jag konstant trött. Tror kroppen behöver tid att reparera allt den varit
med om. Men det gjorde inte så mycket för mig jag visste ju att jag var
på rätt väg. Bara känslan av att man inte var bakis gjorde det lättare
att acceptera. Till saken, tröttheten är borta trots mörkret. Käkar
starka B-vitaminer jag fick utskrivet av läkare Oralovite vet ej om dom
finns receptfria. Har även som du ett enormt sockersug har nog aldrig
ätit så mycket kakor. Men jag vägde 48 när jag drack som mest fick knappt
i mig någon mat det var viktigare med alkohol. Nu äter jag som en häst
vet inte om det är vitaminerna.
Sen har man ju inte några skyddslappar längre, bara rakt ut i verkligheten
och det kan fresta på. Innan var det så för mig att, ja ja det gör jag i morgon.
Nu är det svårare och slingra sig undan vad det än är som gäller.
Nu blir det promenad med min härliga Labbe, ska gå ner till havet och bara
andas och släppa loss tankar. Det funkar.
Ha en bra dag m-m
Konstnären

Weekend

Instämmer med konstnären
De första 3 veckorna kunde jag sova....jäklar
Efter jobb en tupplur. Lägga sig tidigt, lätt 10 timmar sömn.
Helgen...1,5 timme tupplur. Lägga sig tidigt.

Nu, efter 43 dagar, sover jag ca 6-7 tim natten och är riktigt utvilad.
Kan ju säga att jag inte under de tidigare 10 åren någonsin känt mig utvilad trots sömn.
Men....fyllesömn är inte hälften så utvilande som nykter sömn!

Kämpa på!