Ett år senare...
Det har gått nästan ett år sedan jag insåg att jag på allvar måste göra något åt mitt förhållande till alkohol och sökte mig till forumet. Det här året har varit upp och ner. Jag har under vissa perioder klarat att hantera alkoholen enligt min definition måttligt, dvs endast fre-lö och då drygt en halv flaska vin per kväll. Större delen av tiden har det dock inte sett ut så, utan varit vindrickande minst ons-lö kväll och start på em på helgen eller semester.

Nu är jag så evinnerligt trött på detta. Skuldkänslor varje gång jag är på bolaget och handlar, skuldkänslor varje gång jag häller upp ett glas hemma, eller varje gång jag är ute med vänner och inser att jag druckit upp långt före de andra, och är den som fyller på först. Skam när jag inser att jag inte kunnat hålla morgonens löfte om att ikväll ska jag inte… Skam när jag på morgonen känner mig tung i kroppen och huvudet av vinets verkan och framför allt på dess påverkan på min nattsömn. När jag började skriva här för ett år sedan kände jag panik över tanken att inte kunna dricka något mer och jag är nog fortfarande inte beredd på livslånga beslut, men jag känner nu att det kan inte vara mindre jobb och ångest att avstå helt än detta ständiga förhandlande och skuldkänslor. Just nu har jag mest lust att lägga upp en status på Facebook och meddela att jag inte tänker dricka något mer vin på obestämd tid och var snäll och fråga inte varför eller något annat. Jag kan inte hantera det nu och håll det borta från mig!
Jag måste få vila från detta och bara låta det vara. Sova på nätterna utan att vakna vid 3-4-tiden och känna att det bultar i huvudet och att hjärtat slår och inte kunna somna om för att ångesten och skuldkänslorna gnager i mig. Bara det kan vara ett skäl att låta bli. Bara jag kan lyckas komma ihåg det när jag ska hem från jobbet och inte gå in på bolaget på vägen hem...

En kväll och timme i taget just nu. Så känns det och så får det vara… Jag kan bara önska mig själv bättre lycka till den här gången :/

PP

Kanske man kan se det som? Alkohol förorsakar - när det blivit för mycket - ett stort antal felfunktioner i våra liv.
När vi tar bort den största källan till felfunktion, så vet vi kanske åtminstone att det inte var DEN som är orsaken till felet.
Det är ju skönt.

Det frågetecken som kan finnas kvar när det gäller alkoholen är om det eventuellt kan vara "efterdyningarna" av ett missbruk som sitter kvar?
Vi famlar kanske i mörkret när det kommer till hur långt vi kommit i vårt tillfrisknande. Och det är för övrigt säkert väldigt individuellt.
Beror nog mycket på "ingångsvärdet" i processen när vi slutade dricka, för att använda ett Löfven-uttryck ;-)

Men som sagt, en lättnad av att ha tagit bort den enskilt största störsändaren i livet finns ju!

Ta vara på er!

//PP

m-m

Ny vecka. Hade en prövning i helgen, och hade inte det minsta lust att fortsätta med mitt alkoholfria liv. Hade gäster, och bjöd på vin. Själv drack jag ett vitt NA-vin från Per Gessles kollektion, som väl var lite ok. Men det som mannen och gästerna fick verkade bättre... Kan nästan känna lust att hälla upp ett glas bara för att se om någon skulle säga till mig. Typ testa om jag får... helt meningslöst, eftersom det bara är mannen som vet vilket arbete jag lagt ner och hur läget var innan jag slutade. Vill kanske testa honom också. Så himla barnsligt, känner jag ju själv, utan att någon behöver säga det. Det är ju inte ens någon som någonsin sagt till mig att jag borde dra ner på drickandet... det är helt och hållet mitt eget beslut. Och det är fortfarande ett beslut. Jag tänker inte hälla upp något.
Men när energin tryter och det skaver i själen så längtar kroppen efter en snabb utväg, ett snabbt sätt att komma undan, slippa ifrån gnagande tankar och lätta på trycket en stund. Få en stunds bubbla och vila i den nästan helt överhettade hjärnan. Då är det viktigt att minnas, läsa i både min och andras trådar. Ikväll har jag till och med tagit mig för att skriva några rader i någon annans tråd, har annars varit slö med det. Läser och läser, men har inget att säga.
Ja, imorgon är det den stora dagen. 1-årsdagen. Får fira i min ensamhet, mannen är borta. För ett år sedan och en vecka vet jag hur jag hade firat, då fanns det bara ett sätt att fira - med ett glas vin (eller tre). Så blir det inte imorgon.

Ha en bra kväll,
/m

konstnären

Varmt grattis till din ettårsdag mm. Unna dig något speciellt idag. Oj, vad vi har kämpat detta år. Du beskriver precis hur jag känner ibland, lätta på trycket om så bara för en stund. Jag skulle bara lura mig själv, inte skulle jag vara nöjd med ett par glas vin. Ingen sa heller något till mig under min aktiva period. Men nu kan man bli ifrågasatt, men orkar inte bry mig. Känns lite lättare idag, tog tag i mig själv och gick på anhörigmöte, har ju verkligen slarvat med det. Fokus på mig själv hela tiden, och jag tror att alla negativa tankar snart vänder. Det är verkligen viktigt att komma ihåg hur det verkligen var, gör det varje gång jag försöker försköna det hela. Visst kan det vara så att man lagt allt fokus på alkoholen, plus jag med mannen. Känns lite som luften gått ut. Inga rosa moln som fanns första halvåret, bara en krass verklighet som inte går ens för en stund att fly bort från med A. Acceptera.
Hoppas du får en underbar ettårsdag, tänker på dig
Konstnären

PP

Kanske kan vi se det som en extra födelsedag? Men det kommer ju inte direkt att strömma in gratulationer, eller vad tror du?
Kanske blir det ett firande som sker lite i det fördolda på samma sätt som drickandet en gång gjorde?
Men jag hoppas mannen uppmärksammar dig, och så vi här förstås :-)
Blåser i partytutor hippar och hurrar! Njut av dagen och unna dig något extra. Något som är bara för dig.

Grattiskram

//PP

Stort, varmt grattis till dig idag m-m!! Vad du har kämpat på bra!! Kasta inte bort allt jobb du har lagt ner, utan njut och var stolt över dig själv. Du har åstadkommit något som är mycket långt ifrån självklart. Tror att vi tenderar att glömma bort hur mycket jobb och kämpande som ligger bakom alla nyktra dagar.

Man ångrar aldrig en nykter dag. Och nu. Nu får du säga: man ångrar aldrig ett nyktert år.

Återigen, GRATTIS I STORA LASS!! Bamsekram

Stingo

Läste ditt första inlägg och kunde känna igen mig i det mesta. Väl jobbat. Som PP sa, en helt ny innebörd till din rubrik.

Aha...! Men så trög man kan vara ibland. Jag fattade inte alls. Tänkte så klart 'm-m', tja det är ju en godis, men hur får de ihop det? Fira med chokladöverdragen nöt? Ha ha ha... ni ser vad som kretsar i min hjärna. Men 'ett år senare' - ja, så klart! :-D

Jeans

Tack för det du skrev i min tråd. Efter att ha snabbläst din tråd tänker jag två saker: så bra du är, starkt jobbat med ett år utan! och shit vad jobbigt, är tankarna på det goda vinet så stark fortfarande efter ett år!
Det får mig ändå stärkt i strategin att inte sätta målet för långt fram i tiden, att angripa utmaningarna vartefter de kommer.
Ha en fin kväll!

m-m

Tack för din kommentar, Jeans. Men, tankarna på vin/alkohol är inte särskilt starka nu, kommer mer som dunster... inte som något sug, i stort sett aldrig när det bara är jag och mannen hemma, eller när jag är ensam, men då och då i sällskap med andra. Typ att socialdricka, som Weekend skrev. Men det har varit lite mer tankar nu runt ett-årsdagen än vad det varit under sommaren eller tidigare.
Men tiden går, och jag inser att det tar tid att få det alkoholfria att vara lika självklart som det som innehåller alkohol. Som imorgon t.ex. ska jag på AW. Även om jag inte har några tankar eller sug efter att dricka alkohol så är det trots allt så att de AW jag varit på och druckit alkohol är mångfaldigt fler än de nyktra. Det kommer att ta tid innan normen är att vara nykter i alla lägen. Eller i de lägen jag känner mig tokstressad av jobbet t.ex, det är så många gånger som jag varvat ner med ett glas vin, och det tar tid att programmera om hjärnan till att andra sätt är det mest självklara. När det känns självklart har jag kanske inte något behov av att vara här längre... men än så länge känns det rätt ok att läsa här lite nu och då.
Ha en bra onsdagskväll alla,
/m

Det kändes ju lite tungt för någon vecka sedan m-m. Hur känns det nu? Går det åt rätt håll för dig?

Stor bamsekram

m-m

... för påhälsning och omtanke. Det blir gradvis bättre. Har haft en mycket tung period i livet under hösten, pga orsaker som jag inte kan/vill skriva om här, men det har varit både privat och på jobbet, vilket gjort att det inte funnits någonstans där jag kunnat koppla bort/av. Jobbet har handlat om ovanligt hög belastning och känsla av maktlöshet och oförmåga att kunna påverka och hemma har det varit olika saker, som jag som sagt inte kan ta upp här, mer än att relationen till mannen varit i rejäl gungning. Har personer i min omgivning som jag kunnat prata om detta med, tack och lov. Där har jag dock svårt att ta upp och prata öppet om alkoholproblemen, eller numera avsaknaden av problem. Ibland upplever jag en frustration över att inte kunna vara hel, IRL kan jag inte prata om alkoholen, här kan jag inte prata om resten av livet...

Men vi har tagit tag i problemen som finns och jag tror/hoppas att det kommer att leda till att det blir bättre igen. Jag vill att det ska bli bra. Jag vill leva med honom. Men... som jag själv skrivit tidigare, och som så många andra skrivit så finns det ju ofta en orsak till att man upplever sig behöva döva verkligheten med alkohol. Så länge man dricker så är det problemet störst och man behöver inte (eller förmår inte) ta tag i de andra. Det är också, som några skrev tidigare i min tråd, svårt att be om hjälp med "originalproblemen" eftersom man skäms över alkoholspöket. Nu när det är borta så dyker de andra spökena upp, hoppar fram ur garderoberna och underifrån sängarna ett efter ett. Vissa är svårare att bryta ner än andra. Men jag är en problemlösare av naturen, och har svårt att stoppa huvudet i sanden (förutom med alkoholens hjälp då) så något resultat kommer det att bli så småningom.

Tankar på alkohol har funnits under den här jobbiga perioden, inte som ett alternativ, inte som ett sug, eller som ett alternativ för att komma undan det jobbiga utan mer att det sammanfallit med ett-årsdagen. Jaha, nu har det gått ett år - ska jag aldrig mer, andra människor har reagerat, dricker du fortfarande inte... fick till och med en flaska vin av gäster vi hade - "trodde inte att du fortfarande höll uppe...". Har ändå öppnat upp lite mer nu och berättat att det var ett problem för någon mer i omgivningen och för de få som redan visste att det var ett problem har jag berättat lite mer om hur det egentligen var. Ja, livet går ändå framåt, en dag i taget precis som vanligt... och jag tror ändå att det kommer att bli bra på flera plan.
Ha en bra dag alla...
Kram m

LenaNyman

"Ibland upplever jag en frustration över att inte kunna vara hel, IRL kan jag inte prata om alkoholen, här kan jag inte prata om resten av livet... "

Precis så känner jag det också. När jag skriver här så har jag alltid i bakhuvudet att man dels kan bli igenkänd och dels är det ett alkoholforum. Därför skalar jag av så mycket av det yttre som möjligt. Men det gör en handikappad ur ett rent holistiskt perspektiv. Kanske nojar jag i onödan men samtidigt har livet lärt mig att världen många gånger är väldigt, väldigt liten...

Kära m,

Tack för ditt inlägg i min tråd. Du har så rätt i det du skriver och du bekräftar också det jag går och tänker på. Tack för omtanke. <3

Jag är så ledsen för din skull, att det inte är bra hos dig. Har förstått att det bland annat hänger ihop med mannen och jag ska inte spåna högt här. Jag bara hoppas att du ska finna någon möjlig lösning och att du ska få komma vidare på ett eller annat sätt.

Har det blivit bättre med jobbet? Du sa väl ifrån för ett tag sedan, om jag inte minns fel? Man kan ju faktiskt komma ganska långt, ibland, med att sätta klackarna i marken och kräva förändring. Annars kanske man ska fundera på andra jobb. Det är inte värt att köra skiten ur sig för ett jobbs skull. Det har vi ju prövat och ingen tackar en efteråt. Ingen alls.

Önskar dig en ljusning och skickar styrkekram!

PP

Läste att det finns saker som påverkar dig och att det inte är riktigt bra på det privata planet.
Jag menar då med andra saker än med alkoholrelaterat. Vilket iofs. (alkoholen) även den kanske kan räknas
in som privat ;-) Hoppas det reder ut sig. Verkar som om både du och Konstnären fick en svacka
i samband med att ni ringde in det nya året. Har naturligtvis ingen aning om det i så fall ingår i
"standardpaketet" vi måste gå igenom, eller om det bara är en höstdipp som kommer rent allmänt
för många av oss i det höstmörka Sverige?

Trots allt, hoppas det reder ut sig!

//PP

Minz

Hoppas det är bra med dig! Vad strongt att passerat året. Själv har jag snart 7 månaders nykterhet att fira. Känns så bra :) Men dom du skriver, så kliver spökena ut ur garderoben och måste tas om hand. Fast hellre det än det andra alternativet.

Kram/Minz