av m-m

Ett år senare...
Det har gått nästan ett år sedan jag insåg att jag på allvar måste göra något åt mitt förhållande till alkohol och sökte mig till forumet. Det här året har varit upp och ner. Jag har under vissa perioder klarat att hantera alkoholen enligt min definition måttligt, dvs endast fre-lö och då drygt en halv flaska vin per kväll. Större delen av tiden har det dock inte sett ut så, utan varit vindrickande minst ons-lö kväll och start på em på helgen eller semester.

Nu är jag så evinnerligt trött på detta. Skuldkänslor varje gång jag är på bolaget och handlar, skuldkänslor varje gång jag häller upp ett glas hemma, eller varje gång jag är ute med vänner och inser att jag druckit upp långt före de andra, och är den som fyller på först. Skam när jag inser att jag inte kunnat hålla morgonens löfte om att ikväll ska jag inte… Skam när jag på morgonen känner mig tung i kroppen och huvudet av vinets verkan och framför allt på dess påverkan på min nattsömn. När jag började skriva här för ett år sedan kände jag panik över tanken att inte kunna dricka något mer och jag är nog fortfarande inte beredd på livslånga beslut, men jag känner nu att det kan inte vara mindre jobb och ångest att avstå helt än detta ständiga förhandlande och skuldkänslor. Just nu har jag mest lust att lägga upp en status på Facebook och meddela att jag inte tänker dricka något mer vin på obestämd tid och var snäll och fråga inte varför eller något annat. Jag kan inte hantera det nu och håll det borta från mig!
Jag måste få vila från detta och bara låta det vara. Sova på nätterna utan att vakna vid 3-4-tiden och känna att det bultar i huvudet och att hjärtat slår och inte kunna somna om för att ångesten och skuldkänslorna gnager i mig. Bara det kan vara ett skäl att låta bli. Bara jag kan lyckas komma ihåg det när jag ska hem från jobbet och inte gå in på bolaget på vägen hem...

En kväll och timme i taget just nu. Så känns det och så får det vara… Jag kan bara önska mig själv bättre lycka till den här gången :/

m-m
tis, 2013-12-03 - 11:05

För mig är det dubbelt. Är nu inne på min 8:e nyktra vecka. Var trött i början, sedan släppte det och jag kände mig pigg i både kropp och själ. Nu, sista två
veckorna är jag jättetrött igen. Sover bra, äter bra (både frukt, grönt och vitaminer), tränar och märker att jag blir starkare fysiskt. Men har så svårt att komma igång på jobbet, och göra vad jag ska. Gäspar och ser helt mosig ut. Känner mig som en zombie.

Tror lite att det går åt mycket energi till att hålla igång förändringen. Ett förändringsarbete är ju just ett arbete. Tankarna virvlar hela tiden runt. Och så är det ju som du skrev, PP, att det känns som att hela världen borde fatta att allt handlar om mig nu...

Låter härligt med hundpromenad vid havet, konstnären. Min hund är ensam hemma nu, och jag är på jobbet och surfar här istället för att göra det jag ska.
Jaja, det blir väl bättre så småningom.

Ha en bra dag alla därute!

m-m
tors, 2013-12-05 - 16:18

Torsdag idag. Ska ha lite samkväm på jobbet ikväll och det kommer att finnas alkohol. Känner ingen oro eller sug efter det, och det känns skönt. Dagarna går och suget efter vin är i stort sett obefintligt. Tänker inte heller att jag vill prova, rädslan för att trilla dit igen är alldeles för stor.

Påminner mig om det positiva med att vara nykter:
- med utlovad storm är det helt ok att tänka att jag kan ta bilen hem ikväll
- att sova utan att vakna vid 4-5-tiden och känna att hjärtat slår, huvudet känns tungt och torr i munnen
- att kunna träna när jag vill
- att inte behöva läsa om samma sidor i boken varje kväll
- att känna mig stolt över mig själv, inga skuldkänslor
- inte behöva planera besök på bolaget

Jag har berättat att jag numera inte dricker någon alkohol i några sammanhang. Får frågan "hur länge ska du hålla uppe"? Svarar att jag vet inte, så länge det känns bra. Får bara positiva reaktioner, att jag är duktigt, starkt gjort, skulle nog inte jag klara osv. Och jag kan säga att ingen av dem vet om konsumtionen tidigare, har dolt det bra tror jag.

Måste sluta nu, ha en bra kväll...

m-m
tors, 2013-12-05 - 22:34

Hemma... Jaha, ett tillfälle till med alkohol avklarat. Fick en konstig känsla, när det fanns en vinbox och öl framme, kände en lockelse av själva boxen, men inte av vinet som dryck. Mer som att boxen sig är ett föremål som skickar signaler till min hjärna. Kan inte förstå själv att jag inte var sugen på att dricka. Nu var vi ju flera som körde och det underlättar kanske, men ändå. Sådana saker har inte avhjälpt suget innan. Har jag kört, så har jag hällt upp vin när jag kommit hem, för att,kompensera för att jag avstått tidigare. Skön känsla.

Kommer på fler saker att vara nöjd över (med nykterheten):
- behöver inte tänka imorgon att jag var vinpratig ikväll
- behöver inte tänka att jag hade velat fylla på mitt glas en gång till men inte gjort det, eftersom det skulle kunna tyda på att jag dricker för mycket
- behöver inte känna mig dum imorgon och undra om det var någon mer som tog ett glas till hemma
Ja, det finns fler saker, men det får räcka med de här ikväll.

Tänker på det som Weekend skrev i sin tråd, om att rekommendationen är att hålla uppe 90 dagar för att bryta hjärnans mönster. Har också läst det någonstans här på forumet, men tycker att det låter som en kort tid. Isf skulle jag kunna bryta min nykterhet i mitten på januari, och vad har jag hunnit ändra då? Klart att jag har visat för mig själv att jag klarar mig utan alkohol i tre månader, men det är en kort tidsperiod, där det är många situationer och personer man inte hunnit träffa. Jag vill fortfarande inte sätta upp några tidsgränser eller yttre ramar för min nykterhet, men i smyg tänker jag att jag vill vara fri från alkoholen under en lång tid.

Imorgon är det fredag, och jag ska träna på em. Inte längre för att jag känner att jag behöver ha något inbokat för att mota bort vinsug, utan för att det känns bra att starta helgen med ett träningspass. Skönt!

Nu är det sovdags, med vinden vinande utanför... Hoppas vi inte blåser bort!
God natt!

m-m
lör, 2013-12-07 - 17:48

Och så här dags hade jag tidigare definitivt varit inne på andra glaset vin, och säkert någon öl uppdrucken också. Hade lagat förrätt och druckit något glas till det, sen varmrätt med mer vin. Nu känns det som att middagarna med förrätt osv var ett sätt att få en ursäkt att dricka lite mer. Precis som att då har man ju inga problem, det hör ju liksom till med ett glas vin till god mat. Vi äter god mat nu också, men nu är det maten som är viktig och inte nödvändigtvis det som är i glasen. Känns skönt.

Och när Downton Abbey börjar är jag fortfarande klar i knoppen. Bara en sån sak... Behöver inte fundera på vad som egentligen hände förra avsnittet, och känna mig dum när jag frågar maken... Känns också skönt.

Hoppas ni andra också har en bra och nykter lördagskväll i decembermörkret.

Pellepennan
lör, 2013-12-07 - 23:01

Och varför lägger man upp en meny eller en hel kväll som man gör? Faktiskt ganska intressanta funderingar som lite "påtvingat" kommer till en i nykterhet. För mig har det oftast varit enklare att ta fram dryckerna än att klura ut hur menyn ska se ut. Kanske en liten sorbetkula mellan rätterna för att fräscha upp smaklökarna, men vad ska vi då dricka till det? Man hör ju själv hur det låter... kanske en skvätt vodka eller så?

Trevlig myskväll!

m-m
sön, 2013-12-08 - 19:18

det kan man undra. Jag tycker verkligen att det är roligt att laga god mat med förrätt på helgerna, och att kombinera med gott (vin eller öl) att dricka till. För några år sedan var inte det några problem, då jag/vi kunde köpa en liten flaska vin till förrätten och en annan till huvudrätten. Det är sista åren som det istället blivit boxvin till både för- och huvudrätt. Vet inte riktigt hur och varför det ändrade sig. Bara att helt plötsligt (?) var det viktigt att det verkligen fanns alkohol hemma för alla lägen. Och att första glaset hälldes upp tidigare på em/kvällen på helgerna. Känns som att så mycket tid har gått till alkoholen, kan bli ledsen när jag tänker på det. Vilket slöseri på livet.

Mitt mående är verkligen dubbelbottnat nu, som jag säkert skrivit om 10 ggr innan. Mår bra fysiskt och min självkänsla om drickandet känns ju bra. Men har ingen motivation till jobbet, och många andra måste-saker. Känner mig som en barnunge som bara inte vill! och får verkligen tvinga mig upp och iväg varje dag. Ser verkligen fram emot ledigheten som är på gång, samtidigt som jag är rädd att jag kommer att känna mig lika omotiverad och trött när jag kommer tillbaka. Inte te ut något i förskott, en dag i taget, jag vet, men det känns så blääk nu, så jag vet inte.... Känns inte som att energin räcker till för att både ta hand om mig själv och familjen och jobbet nu. Och just nu prioriterar jag mig själv, och har ingen ork till det andra.

Jaja, helgen har iaf varit mycket bra, och imorgon är en ny dag och ny vecka... Nu dags för glögg och pepparkakor. Kan jag behöva så att jag håller mig snäll imorgon på jobbet...

FylleFia
mån, 2013-12-09 - 09:22

Hej m-m! Den där blääk-känslan, tror du inte att den kanske kan vara årstidsbetingad? Inte snön och kylan - för det har jag fattat att vissa människor (jag är inte bland dom) uppskattar, men det ständiga mörkret? Att inte ens på de få timmar dagsljus vi har inte få se solen utan bara en grå massa. Jag kan ha fel i ditt fall, men jag vet att i mitt eget fall så påverkar ljuset - eller frånvaron av det - jättemycket. Rent generellt så tror jag att vi alkisar är lite "känsligare" än folk i allmänhet. Sämre på att ta motstånd och att engagera oss för det sociala spelets skull - för att man ska. Så då tog vi till flaskan.

Jag har också dagar då jag tycker att allt annat förutom jag själv är obegripligt och att det är jobbigt att jag måste "spela" med. Tycker att mina arbetskamrater är en samling lågintelligenta, trista muppar som jag har blivit sammanföst med. Sen familjelivet då? Förstår att det är tufft, inte lika lätt att hänga av det på en krok i den mentala hallen.

Jag har inga råd mot blääk, men jag VET att du gör rätt att ta den lilla energi du har och fokusera den på dig. Tror också att det kommer att bli bättre. Precis som du ananr kanske inte i Januari efter "ledigheterna" men framemot vårkanten.

När det gäller att vara snäll på jobbet så tror jag inte på det riktigt. Du kan gott visa upp den riktiga m-m. Jag ryar som fan på jobbet ibland, men ingen tycks ta illa vara så länge man inte ger sig på en annan eller tredje person. Utan hojta för dig själv och sparka på möblerna när det känns tungt. Det underlättar faktiskt.

Fia

m-m
mån, 2013-12-09 - 15:48

Ja, jag vet inte vad som är vad. Tror absolut att mörkret har (stor) betydelse. Har också en gammal utmattningsdepression i bagaget, som jag fick för kanske 10-12 år sedan. Har efter den varit känsligare för depp och äter antidepptabletter igen sedan 4 (?) år sedan. Har ju samtidigt självmedicinerat med alkoholen som säkert inte gjort depressionen bättre, även om det känts bättre för stunden. Nu känner jag mig sårbar och skyddslös (hör själv att det låter lite ynkligt, och jag lovar, jag framstår inte som ynklig utåt sett). Den här deppighetsperioden som jag känner nu tror jag har triggats igång av några saker i kombination med varandra.
Grejen är också att jag ska till läkare i veckan för att diskutera hur den fortsatta medicineringen ska se ut. Har inte träffat den här läkaren tidigare, och tycker att det känns jobbigt. Jag vill inte sluta med tabletterna nu, eftersom jag är rädd för att få ett bakslag och det är ungefär lika jobbigt som att få ett bakslag med alkoholen. Jag har ju aldrig berättat för någon läkare om att min alkoholkonsumtion varit för hög sista åren, faktiskt heller ingen som konkret frågat heller, vilket är konstigt. Nu vet jag inte om jag ska berätta om att det har funnits problem för att kunna få hjälp med resonemang kring hur jag ska tänka framåt, med mina antidepptabletter osv. Tänker lite å ena och å andra sidan... Vet inte om det är någon vits att berätta, nu när jag tagit tag i detta själv, och att det ska finnas med i min journal. Jag kanske inte alls känner att det är läge när jag väl är där... Men hur som helst mår jag inte så bra just nu och vet inte riktigt hur jag ska komma vidare.

FylleFia
mån, 2013-12-09 - 16:18

Hej igen m-m! Jag tycke inte att du ska ta upp ditt drickande just nu. Inte med en ny läkare och inte när du känner att du börjar få den biten under kontroll. Du kan alltid ta en ny kontakt om du känner att du inte klarar av dryckesbiten. Utan se till att du får en fortsatt dos eller en ny medicinering som du mår bra av. Tabletter är inte fel, kryckor är inte fel. (Vad än di Gamle säger) Att inte försöka rädda sig själv är fel. Önskar dig all lycka hos denna nya läkarkontakten och jag förstår att spär på stress och allmän ledsamhet att inte veta i vems händer du ska lägga ditt hopp. Framtiden ligger ju i dina egna, men så länge man/du/jag knyter nävarna av olika saker som stress/depression så räcker de händerna kanske inte till.

Jag hoppas verkligen att du mitt i all ledsamhet försöker att ta hand om dig. För du betyder mycket! Du kanske låter ynklig här (Nej!) på forum och kanske gör även jag det. Men varför inte? Detta, kanske bara detta är vår frizon då vi får "visa" våra ynkligaste jag. Det där som vi aldrig skulle bjuda omgivningen på.

Kram Fia

m-m
mån, 2013-12-09 - 16:54

Tack Fia. Det är väl så jag tänker själv ungefär, men skönt att få någon annans syn på det hela. Ja, jag försöker ta hand om mig, försöker vara förlåtande för att jag inte får något vettigt gjort, för att det enda som känns givande är hundgos, soffhäng, stickning och träning. Orkar inte med att vara en stöttande mor eller stöttande dotter (åt nästan-vuxna barn och åldrande föräldrar) eller drivande och entusiastisk kollega/medarbetare, eller sällskaplig överhuvudtaget. Vill bara krypa in i mitt bo, min hobbithåla som Pellepennan skriver (vilket känns passande nu) och krypa fram när det börjar våras... eller när energin kommit tillbaka.

Pellepennan
mån, 2013-12-09 - 22:41

Fantastiskt! Så tänkte jag när jag läste de senaste inläggen i din tråd. Att få ta del av er dialog och era funderingar gör verkligen att man kan känna tacksamhet för att forumet finns. Kan inget om "kulpiller" (som Berra skrev) men kan nog tycka att Fia ger dig en bra vinkel. Du vet ju faktiskt vad som är bäst för dig just nu, och jag hoppas att ingen ny läkare krånglar till det för dig när det går så bra - med alkoholen åtminstone. Sedan hoppas jag naturligtvis att dagarna blir "soligare" för dig, även när det gäller livet i övrigt!

m-m
tis, 2013-12-10 - 15:32

Idag är en lite bättre dag. Har haft ett ilskeutbrott på en familjemedlem. Har varit på gång ett tag. Uppbyggt på den ilska och frustration som spelande på skuldkänslor och dåligt samvete kan ge. Trodde jag skulle ångra det jag sa, när jag tänkt efter, men det gör jag inte. Kändes välbehövligt att få ur mig det.
Askan skrev om återkommande en återkommande mardröm. Jag har två som återkommer regelbundet. Den ena handlar om att jag är arg, på ett par personer i min omgivning som ger mig skuldkänslor och dåligt samvete över saker jag inte kan göra så mycket åt. (Den ena av dessa två var den jag blev arg på IRL i dag). Den andra drömmen handlar om att jag ska ta mig igenom trånga utrymmen eller tunnlar där jag nästan fastnar, för att komma vidare, och det är riktigt jobbigt. Utanför tunneln eller utrymmet finns "ljuset" och det blir mycket enklare. Känns symboliskt :/

Känner verkligen att forumet har mycket att ge. Det är skönt att kunna skriva från hjärtat och att kunna få respons som är förutsättningslös och med nya vinklar. Här känner ni mig genom mitt alkoholmissbruk, i verkliga livet är det ingen som känner till just det... En annorlunda vinkel på mig själv.

Tack Pellepennan, hoppas också att läkarbesöket blir bra och att stämningen lättar så småningom.

/m

m-m
mån, 2013-12-16 - 17:30

Ja, dagarna och veckorna går. Nu har jag inte druckit något på 9 veckor. Har överlag gått och går fortfarande bra. Sista dagarna har det dock varit mera tankar på alkohol igen, och på det där lite längtande sättet. Som att: "ska jag aldrig mer få…", eller att "åh vad gott det är med…" och "nu när vi ska ut och resa över julhelgen så kommer det kanske att bli för jobbigt att avstå...". Sådana små viskningar har dykt upp i mitt öra. Och nej, jag tänker inte falla till föga och tappa bort det jag jobbat mig fram till hittills, tänker inte låta mig planera ett återfall.

Problemet nu är inte alkoholen, iaf inte direkt. Jag känner mig vilse i livet. Vet inte vem jag är och vart jag vill längre. Vinet har fungerat som en tankeflykt, en avslappning och tankedödare. Alla tankar blev på något sätt lite mer lätthanterliga, en stund i alla fall. Nu irrar tankarna runt och jag får liksom inget fäste. Det är inte så att jag tänker att det skulle lösa sig om jag hällde upp ett glas vin och tömde det, och börjar på nästa.

Jag försöker tänka att det handlar om årstiden, både mörkret, och jobbmässigt är det tungt såhär års. Även relationsmässigt är det sådär, inte med min man, men med skröpliga föräldrar som behöver hjälp och stöttning, och där jag känner att jag ger och ger och ger. Vi, maken och jag har dessutom hamnat i något av en relationskris med andra, och tappat bort några av dem vi umgåtts mest med tidigare. Dels pga att vi befinner oss i någon form av vakum efter att flera av våra vänner har genomgått skilsmässor, flyttat och vi har inte hittat tillbaka till varandra igen. Vissa har vi också utvecklats bort ifrån, där det varit mycket alkohol inblandat, där har vi backat undan redan för något år sedan, eftersom umgänget i stort sett byggde på festande och alkohol. Nu har jag inte något jättebehov av att umgås med andra varje helg, jag träffar mycket människor i jobbet och behöver tid för mig själv, men ibland tror jag att jag håller på att bli eremit på fritiden. Gömmer mig hemma och undviker att ringa till de vänner jag faktiskt har kvar, och som kanske har mycket mer att ge nu när inte hela umgänget har alkoholen som en central punkt där allt kretsar runt om. I alla fall för mig. Är lite vilse där också.

Det blev inget av med mitt inbokad läkarbesök förra veckan, doktorn blev sjuk... Det blev lite antiklimax, hade oroat mig lite för vad som skulle hända och så blev det uppskjutet ett tag framåt. Men jag känner att jag behöver prata med någon, och i fredags tog jag mod till mig och ringde och bokade in ett samtal till en psykolog, som jobbar med bl.a. beroendetillstånd. Känner att jag behöver bolla mina tankar med någon, och detta tror jag blir bra. Har träffat honom i ett annat sammanhang, och tyckte att han verkade sympatisk, så jag hoppas att det kan lyfta tankarna en nivå över fotknölarna, där de just nu är. Fastnade i förra veckan i Tusculanums övning om positiva sidor, och kände att jag kan inte komma på något som någon skulle kunna tycka var positivt. Till och med jag hör ju hur eländigt det låter. Så det finns ju lite att jobba med...

Ja, det blev ett långt inlägg men det är mycket som vill ut.

NyMan
mån, 2013-12-16 - 20:48

Du har precis beskrivit för mig hur det är att vara människa, speciellt en människa som bestämt sig för att inte fly något mer. Helt plötsligt finns det betydligt mer liv att hantera och då behöver man både tålamod och vanligt mod...

Min erfarenhet är att det gäller att vänta ut en del faser i huvudet. Hjärnan behöver tid för att processa nya livsbetingelser. Du har ju ändrat förutsättningarna och spelreglerna för ditt eget liv. Det påverkar även din omgivning och ditt förhållningssätt till densamma. Visst fan är det tråkigt ibland! Men jag ser på mina barn att tråkigheten är en förutsättning för kreativiteten och livslusten och det har jag försökt låta dem lära mig. Jag gillar inte heller att ha tråkigt, men förstår att det är en fullkomlig nödvändighet ibland för att jag ska få igång drivet framåt, så jag börjar röra mig i den riktningen igen.

"If I may be so bold?": Ta det lugnt, stressa inte fram någon slags validering eller utvärdering av ditt liv. Det kommer att växa och bli större och starkare om det får lov att hämta andan, precis som du. Försök att vara rädd om de vänner som du tycker förtjänar det och skit i de relationer som bygger på enbart alkoholumgänge. (Var på lite av en sådan slags träff i helgen - Boooooring!)
Psykolog/kurator/samtalsterapeut/KBT.. allt blir bra med rätt person i den andra stolen, men kom ihåg att det är ditt liv det gäller, så försök vara så sann mot dig själv som du bara kan. Har själv suttit där i stolen och märkt hur svårt det kan vara.
Och framförallt - Lär dig tycka om dig själv, för det är du absolut värd! Du är ju en riktig människa! Hur fantastiskt är inte det?!
KRAM!/NM

m-m
mån, 2013-12-16 - 23:10

Kloka ord, NyMan. Ja, det kanske är så det är. Mer liv att ta hand om. Jag tänker att det här måste få ta tid, och precis som du skriver - vara sann mot mig själv. Men om jag inte vet vem jag är?? Men det är väl som med andra saker,ibland är det lättare att definiera vad man inte vill än vad man vill.

Samtalet jag bokat är ett sk inledande samtal. Känna på lite, liksom. Vet inte om jag vill gå i samtal någon längre tid, men jag känner att jag vill prova ett bollplank som är neutralt. Känns det inte bra bokar jag ingen ny tid. Det jag är rädd för nu är att trilla ner i ett depressionshål, eftersom jag varit där tidigare i samband med stressreaktion. Att hamna där vill jag ungefär lika lite som att trilla tillbaka i alkoholdrickandet... Men, jag ser ändå med förhoppning mot framtiden. Efter helgen vänder det och blir ljusare igen. Bara en sån sak. Och att avstå från alkohol kan ju på sikt iaf inte ha några negativa effekter på kropp och själ, det har jag mycket svårt att tro... Ibland måste det väl göra lite ont, och att ha tråkigt behöver man också ha då och då.

Pellepennan
tis, 2013-12-17 - 09:52

Förstår dina tankar och känner samma uppgivenhet ibland. Tror nog att det kan vara bra med samtal som NyMan så klokt formulerat det.
Och så länge vi håller oss nyktra, så kan det ju inte bli värre, eller kan det det? Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till ibland, men det jag inte ska ta till mig just nu är -alkohol. I allt jag inte vet, så är jag i alla fall, att jag är helt säker på det!

Tills jag mår bättre, så sitter jag hellre här själv och mår liksom "inte alls". Känns bättre än att umgås med dom som kanske skulle få mig att dricka. Eller såhär kanske: Då umgås jag hellre med er alla, som får mig att inte vilja dricka!

Tack som tusan för er och du, m-m!

Spes
ons, 2013-12-18 - 09:32

och jag måste säga att i mina drömmar är jag där du är nu, och jag
ska dit......
Du har visat på en styrka att det går. Jag känner igen mig i så mycket
även om mina vita perioder inte är att skryta med.
Du har givit mig kraft och inspiration och jag känner att jag rör
mig mer och mer mot ett vettigt beslut.
Spes

m-m
ons, 2013-12-18 - 23:24

har jag varit hos en psykolog, för ett första samtal. En man, specialiserad på beroendetillstånd av olika former, med lång erfarenhet. Jag visste vem han var sedan tidigare, vilket gjorde att jag inte var helt dönervös innan. Det är inte så enkelt, när man är kontrollfreak att bara sätta sig hos någon och prata om det jobbigaste, mest skamfyllda och skuldbelagda man kan tänka sig. Eller hur?

Samtalet kändes bra. Jag fick bekräftelse på att mina tankar och strategier fungerar och är konstruktiva och jag fick nya saker att tänka på. Bl.a att fundera mera över vad jag hade/har för positiva effekter av alkoholen. Nu fokuserar jag ju i stort sett bara på alkoholens negativa sidor, det är ju gärna så man gör när man vill övertyga sig själv om att man har fattat ett klokt beslut, och vill fortsätta att motivera sig till att hålla sig till det. Vitsen med att tänka efter vad vinet haft för fördelar för mig handlar om att fundera över vad jag kan ersätta det med - som han sa, om man ska ersätta de positiva effekter jag haft av vinet med en påse godis, då blir det lite fattigt... Eller ersätta... egentligen handlar det väl om det som Santorini skrev i ett inlägg tidigare, lära känna sig själv, och bli vän med sig själv, och att hitta en inre egen ro istället för alkoholbetingad. Men tanken jag fick med mig var just att man inte kan blunda för vad de positiva sakerna med vinet varit, att visa upp alla korten på bordet för att kunna gå vidare på ett ärligt och hållbart sätt.

Jag har tänkt mycket (såklart...) under kvällen och de positiva saker jag tänker att jag har haft med vinet är:
1. Flykt, att komma undan tankar och krav, och omgivning en stund
2. Social faktor - typ träffas och ta ett glas vin. Inte lika hippt och träffas över en Cola en fredagskväll
3. Helg-, ledighets- och belöningsmarkör. Jag vill INTE dricka bubbelvatten i vanliga dricksglas när jag dukar fint och lagar god mat. Den delen är numera inte något större problem. Jag dricker alkoholfri cider i vinglas, alkoholfri öl, tonic water med citron mm på helgen och det känns helt ok, riktigt bra faktiskt. Till julfesten på fredag tänker jag ta med mig egna öl, ingefärsöl och cider. Vill inte dricka julmust och bubbelvatten hela kvällen.

De två första punkterna behöver jag jobba mer med. Men hopplöshetskänslan jag känt under ett par veckor känns iaf mindre nu, och det känns skönt. Igår dök det upp tankar om att det kanske ändå inte skulle vara så farligt om jag drack något glas vin under semesterresan nästa vecka, eller till nyår. Så känns det inte inte idag. Alla såna tankar försvann under någon mening som jag fick till mig som innehöll ordet självbedrägeri. Jag minns inte exakt ordalydelsen i meningen men det ordet brände sig fast. Fast det hade jag kunnat få till mig här också av er, kloka forumvänner :)

Nu är det dags att sova. Godnatt därute i decembermörkret.

Pellepennan
tors, 2013-12-19 - 09:32

Tack för att du delar dina funderingar, och inte minst erfarenheten från idag. Du vet att som det är ovärderligt att andra delar med sig till dig, är det du delar med oss/mig ovärderligt!

Vill passa på att redan nu önska dig en riktigt skön resa, och en God Jul. Självbedragaren kan åka nån annan stans!

//PP

m-m
fre, 2013-12-20 - 07:55

Aktiviteten är lite låg härinne nu. Skriver som någon tidigare gjort - hoppas det beror på att folk mår bra och att det går fint med det vita livet och inte tvärtom. Känns som att det kanske är i dessa dagar forumet kan ge styrka, när julfester, glöggkvällar och familjesammankomster står som spön i backen. Alla sammankomster som ger bra, och helt naturliga och tillåtna (?) tillfällen att få dricka, ser på det på ett annat sätt nu, när jag står vid sidan om och tittar på. Ja, nog om det, önskar bara att alla klarar dessa dagar på ett bra sätt, utan efterföljande ångest.

Själv ska jag som så många andra jobba sista dagen inför en välbehövlig julledighet. Så skönt. Ikväll blir det julfest, och jag har laddat med en väska med egen dryck, för att vara säker på att få det jag vill ha. Dvs inte öl eller vin med alkohol och inte heller julmust eller bubbelvatten. Gör som innan, planerar och förbereder mig, men numera för att se till att hålla mig nykter ist för en salongsberusning som håller under hela kvällen. Same same but different...

Ha en bra fredag alla - och tack PP för julhälsningen, men riktigt än slipper ni mig inte, ett par dagar till håller jag mig här innan det är dags att önska god jul :-)