Jag har nu varit nykter i 6 veckor och 4 dagar.
Tänkte länge på om jag skulle skriva 7 veckor direkt, det är så konstigt det här med att det är så otroligt viktigt för mig att hålla reda på antalet dagar. Det blir som ett mantra jag går runt och upprepar för mig själv om och om igen.Det är som en automatisk VO I mitt huvud som dyker upp minst 4 gånger om dagen.
I Kassan till ICA handlar middag " 6 veckor och 4 dagar. fyrfan vad gudsfruktigstråkigt"
I bilen pratar med mamma i telefon "6 veckor och 4 dagar det är alltså 6x7 dagar + 4. 46 dagar. WOW. jag kommer nog ta över världen.trots allt."
På jobbet under viktig presentation " 46 DAGAR.. ändå coolt.. det är ju inte 48 iförsig.. hette inte Sandra Bullock filmen 48 days? betyder det att hon var nykter på behandlingshemmet 48 dagar? och jag har bara 42? Då betyder det att jag alltså inte ens kommit ut från behandlingshemmet. vilket alla ju vet bara är början.. tack som fan för den..men vänta nu... vafan den hette ju 28 DAYS inte 48, då har jag alltså varit nykter 16 dagar längre än henne.. det måste ju ändå betyda nått.typ att jag är väldigt väldigt nykter iallafall"
I provrummet " Jag ser ändå inte ut som 46 dagar nykter. Jag ser ut som 10 dagar full. Och här ska jag stå och vara tacksam.i helvete heller.tänker inte köpa nått."
Det är tur att ingen hör min hjärna just nu de hade ju trott att jag varit något slags aktivt asbergers geni som gjorde om mina tankar tilll siffror.
Eller det här med att jag ska vara så himla lugn och cool utåt med att jag inte dricker fast jag tänker på det 24/7.
När någon frågar " ah vill du ha något att dricka?" och jag måste svara (med ett högst onaturligt "naturligt" nonchalant skratt): haha ja en COLA tack. En COCA COLA. alltså utan sprit. dvs alkoholfritt. som i läsk. jag kör ju bil.
å sådär. du vet. kan jag få be om en COCA COLA.. eller sa jag det två gånger nu? haha.. man blir ju lite "konstig" på att vara så klartänkt hela tiden.. hehe..en COLA tack"
jag hoppas verkligen att det inte kommer fortsätta såhär, då kommer jag tillslut bli något slags siffermissbruksemo med ett obehagligt konstant läskpratande sinnestillstånd.
Oavsett vad så är jag ändå ganska glad med mig själv. Det fantastiska i att mitt självhat så snabbt försvinner när spriten inte är med i leken är verkligen en otrolig gåva jag påminner mig själv att jag inte får underskatta. jag har otroligt tråkigt vissa kvällar då jag ringer mina vänner och tråkar ut dem med samtal om min UPPTÄCKT av att vetemjöl tydligen bara kostar 12.90 kr för hela 2 kg.. (eftersom jag aldrig någonsin köpt vetemjöl tidigare eftersom jag enbart gått ut och druckit vin och sällan eller aldrig tänkt tanken att baka varken dagen efter eller dagen innan då jag peppat inför vindrickandet) Men vetemjöls-uttråkningen och hatet som uppstår under dessa tristess moment är fortfarande inte grundade i ett hat mot mig själv. Utan mot någon annan. Och iochmed att självhatet försvinner så är jag heller inte lika nervös för att stå upp för mig själv i diskussioner eller liknande eftersom jag inte behöver tänka att " det är ingen idé att jag börjar härja om att jag är sur på den här personen nu för då kommer den garanterat gå på mig tillbaks med 150% med saker den är sur för att jag gjort/sagt på fyllan så det är bäst jag håller käften istället.
Självhatet är det som tar över mig först när jag dricker. Självhatet över att vara en person jag inte kan stå för, en person jag själv tycker är en looser, en person som går emot alla de värderingar jag en gång i tiden tyckte var så otroligt viktiga att hålla fast vid, självhatet över att jag gör av med för mycket pengar, sårar andra människor, inte städar, inte tränar, inte tvättar, inte jobbar tillräckligt bra, inte lyssnar på mina vänner ordentligt, inte somnar tillräckligt tidigt, inte tar hand om min familj, inte lägger i parkeringsavgift i bilen fast jag vet att jag kan få parkeringsböter, självhatet över att vara den personen som ser sliten ut, som inte är tillräckligt allmänbildad som inte är den som klarar av allt det där en "vanlig" nykter person klarar av.
Detta självhat kommer såklart absolut inte från alkoholen egentligen, de grundar sig i en otroligt sjuk och sargad själ längst där inne som aldrig känner att den räcker till. Men problemet är att alkoholen vattnar dessa sidor och detta tänk till den grad att jag inte orkar somna med mig själv på nätterna. När jag inte dricker så försvinner också självhatet för jag känner mig inte lika skyldig. Typ så här:
"FAAAN nu glömde jag att tvätta för jag var ute igår.. Och nu har jag inte ens råd med tvättmedel för jag söp bort de sista kronorna som jag fått av mormor att köpa medicin för som jag nu heller inte kan ta ut eftersom jag är dels pank och dels inte har nått leg för det lämnade jag in i baren igår och glömde ta tillbaks, som jag nu inte kan hämta eftersom jag blev så full att jag ramlade på dansgolvet, bråkade med bartendern och tog en synlig springnota från restaurangen ifråga, vilket också leder till att jag nu ligger hemma bakfull, med kräksångest och oroar mig över att de ska anmäla mig till polisen som i sin tur kommer ringa min arbetsgivare som ändå kommer ge mig sparken för att jag inte dök upp imorse. för att jag var ute och drack vin igår. JAG.HATAR.MIG.SJÄLV.
Herregud vad glad jag är för att slippa de här ekorrshjulet av ångesttankar varje eller åtminstone varannan dag i veckan.
Så mitt första inlägg på den här sidan tillägnar jag alltså " det förjävliga självhatet".
Tack nykterheten. det är faktiskt helt jävla sjukt vad tacksam jag är för att du tar bort/förminskar den vidriga,svarta delen av vad jag tidigare skulle kallat min personlighet men som jag idag kallar det gamla sjuka jag.