Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

Jag ska försöka att ta till mig det du skrivit! Det är lättare att lägga skulden på sig själv. Jag har inte tänkt så mycket på om inte jag hade funnits, hur det hade varit då för tjejerna , då hade de inte haft någon trygghet. Vet inte om jag har varit till så stor hjälp för dem men jag har i alls fall försökt. Sen tänker jag att han kanske dricker för han är olycklig med mig. Men samtidigt vill han ha mig kvar även fast vi har det så dåligt som man kan ha det. Är så rädd för hur mycket det här har påverkat våra döttrar. De mår inte så bra. Våran äldsta dotter har mått väldigt dåligt i perioder och det har blivit värre när hon har varit hemma och det har varit bråk. Fick henne i alla fall till att ringa vårdcentralen och säga att hon ville prata med en psykolog. De skulle höra av sig men har inte gjort det än. Har sagt till henne att ringa igen men då tycker hon att det känns lite bättre nu. Jag tror verkligen att hon behöver bearbeta det hon varit med om. Våran andra dotter mår självklart inte bra heller. Det har varit så mycket för henne. Hon blev tvungen att byta skola på högstadiet på grund av mobbning/utfrysning. Hon har fått väldigt dåligt självförtroende efter det och svårt att lita på någon. Hon tycker att hon är ful och tjock fast hon är en jättesöt tjej. Försökte få henne att gå till BUP och hon gick med på det men när dagen kom som hon hade tid så ville hon inte gå dit. Hon känner att de kan inte hjälpa henne:( Man har så mycket tankar som bara snurrar. Vill ju att de ska må bra. Jag har läst din tråd Yogi och hoppas verkligen att du får styrkan att lämna din sambo. Styrkekramar till dig<3

blogg *** länk tagits bort av admin *** I januari kommer den att handla om missbruk och våld i nära relationer.
Styrkekramar / mt

*** Tack Mulletant för att du länkar till bloggen :-D Men tyvärr måsta jag ta bort länken eftersom det också leder till försäljning. Hoppas ordet sprids ändå. /Carina

Yogi

kanske saknar tillit och tilltro just nu till att de kan få hjälp och att de faktiskt kan börja må bättre, och det är en naturlig följd av det er familj har upplevt under så lång tid. Livet med en alkoholist innebär ju framför allt att leva med lögner och svikna löften, att saker inte blir som planerat osv och det är förståeligt att det skadar förtroendet för vuxenvärlden. Men du har visat dina barn att en förändring är möjlig och att det finns hjälp att få. Berätta gärna för barnen hur det har varit för dig och vilken hjälp man kan få. Jag tycker också absolut att BUP är en bra idé. Försök igen, säg att ni kan gå dit och lyssna på vad man kan få för hjälp där. Hon behöver inte själv säga något om hon inte vill, ni kan komma överens om att du berättar och att dottern bara kan protestera om hon inte håller med om det du säger. Jag vet att de flesta barn och ungdomar själva brukar "tina upp" och bli delaktiga i samtalet ganska snart, men det stora steget är ju att följa med dit.

Sen tänker jag att det finns ju något för ungdomar som är anhöriga här på Alkoholhjälpens startsida. Vet inte vad det är, men det kanske kan va nåt? Sen kan man ju även skriva av sig här om man vill, men det kanske inte är det bästa om de hittar dina inlägg här med dina innersta tankar...

Jag tänker att oavsett i vilken form man får hjälp så är det bra att lära sig mer om det man har upplevt, lyftas av skuld och ansvar, lära sig att sätta ord på det man har gått igenom.

Hoppas dina flickor hittar sitt sätt att ta hjälp att läka...
Kram

Jag känner sån ångest just nu,kan inte gå och läggs mig på kvällarna. Är ofta uppe till två tre tiden på nätterna om jag inte börjar jobbet tidigt. Är sä skönt att sitta uppe när han har lagt sig, det är så lugnt då på nåt sätt. Får dåligt samvete när jag skriver så. Han ligger just nu bredvid mig och sover, tänk om han visste att jag skriver om honom nu. Vad arg han skulle bli då! Det är så hemskt att bara gå runt och låtsas som ingenting fast man mår så dåligt. Känns som att man inte får luft, vill bara skrika rakt ut!! Vi pratar knappt med varandra, tar inte på varandra är nästan aldrig i samma rum förutom när vi äter. Han vill nästan aldrig sitta med oss vid tv:n utan bosätter sig i källaren och ser på tv där. Antar att han dricker där, går ibland ut till garaget och grejar med något. Han har väl nåt förråd där som inte jag hittar. Han tror nog att inte jag fattar att han fortfarande dricker bara för att jag inte säger något. Jag måste göra det snart igen men jag orkar inte bråka. Det är inget liv det här att behöva gå som på nålar hela tiden och ha den där klumpen i magen. Yogi, jag ska försöka prata med mina tjejer igen om att prata med psykolog. Min yngsta dotter är väldigt bestämd att hon inte tror att hon kan få någon hjälp. De har båda väldigt bestämda åsikter! Det är nog kanske lite så också som fu skriver att de har tappat förtroendet för vuxenvärlden. Kramar

alldeles naturligt att ha ångest när man som du insett att du länge levt ett helt annat liv än det du önskar och vill ha - och att era barn också far illa av hur ni har det. Försök se ångesten som en signal som kan ge dig kraft till förändring!

Vet du, du behöver inte alls skriva om honom - det är meningslöst (faktiskt) att försöka hitta rationella förklaringar, att försöka förstå varför missbrukare missbrukar... missbrukare missbrukar för att de är fast i missbruket och en missbrukare är inte herre över sitt missbruk innan insikten om behovet av förändring kommer inifrån hen själv.

Det är nästan lika svårt men mycket mer meningsfullt att du försöker förstå dig själv. Skriv om dig själv! Skriv vad du tänker, känner och önskar för din egen del. Skriv vad du hör och ser och hur det påverkar dig - du äger rätten till din verklighet och till det du tänker och känner. Skriv vad du oroar dig för, vad du är rädd för... skriv vad du hoppas och vill. Det kommer inte att vara lätt - vi medberoende är så inväxta i att ha fokus på andra så det är en utmaning att ta reda på vem jag är, vad jag önskar och vill. Sen ska du skaffa dig någon eller några aktiviteter - regelbundna vanor som du gör för din skull för att du tycker om det. Till exempel sitta ensam och skriva en stund, ta en promenad (regelbundet - din egentid), gå till biblioteket, simma, träna, gå på yoga... gå gärna till Al-anon, det räcker med att gå dit och lyssna - bestäm dig för ett visst antal gånger.

Många gånger har jag länkat till Carinas blogg 7.2.2011 http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html - det var till stor hjälp för mig att tänka så här:

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Fortsätt läsa och skriv, håll taget om ditt liv! Styrkekramar / mt

Yogi

Tänker på dina flickor där, så du inte känner panik över det! Låt det få ta tid, den tid de behöver. De kanske inte är där än att de är motiverade att ta emot hjälp "utifrån". Tänker att det viktigaste ändå är att de känner att du finns där, beredd att lyssna och är intresserad av hur de har det. Att de känner att du är där.

Håller med mt, försök hitta ditt eget lilla andningshål, ditt eget utrymme. Låt det ta tid för dig också, acceptera att det tar tid. Du behöver inte leta efter flaskor längre, du vet ju ändå, eller hur? Du finner ingenting som du inte redan vet om, eller hur? Det är outhärdligt, det du går igenom nu. Försök hitta något som kan ge dig energi. Har du någon som du kan prata med? Vem tar hand om dig? Fundera på om du har någon som du öppet och ärligt skulle kunna prata med om allt du känner och upplever. Det gör gott att skriva och läsa här, men du kanske behöver en annan kanal också?

Styrkekramar från mig

Jag förstår vad du menar Mt men det är inte lätt som du skriver att lägga fokus på sig själv i stället för på alkisen. Jag är ofta ute och promenerar med hunden och det är väldigt skönt, man rensar hjärnan då och kan tänka mer klart. Har också tänkt att jag ska börja träna på gym igen.Det är nog väldigt viktigt att få egentid och komma hemifrån en stund. Kram

Jag förstår vad du menar Mt men det är inte lätt som du skriver att lägga fokus på sig själv i stället för på alkisen. Jag är ofta ute och promenerar med hunden och det är väldigt skönt, man rensar hjärnan då och kan tänka mer klart. Har också tänkt att jag ska börja träna på gym igen.Det är nog väldigt viktigt att få egentid och komma hemifrån en stund. Kram

inte lätt. Det är svårt att förstå hur tufft jobb det är för det kan verka så enkelt och självklart. Men vi som skriver här vi vet. Ett tips: bestäm (boka) vissa tider när du gör dina aktiviteter så att du har en regelbundenhet och vet på förhand att "då ska jag göra det-och-det" - det ger ett mervärde. Din egentid finns med dig hela tiden för du vet att den kommer och det minskar risken att du väljer bort den. Hårt jobb det vi håller på med:) men vi hjälps åt! Kram / mt

Och frågade om vi skulle köpa hämtmat i dag så vi gjorde det.våran dotter som bor hemma är och hälsar på sin syster så vi skulle bli själva. När jag kommer hem efter att ha varit borta en stund ser jag redan när jag går på grusgången in till huset att han har tänt ljus på bordet. Jag känner den där klumpen i magen igen. Annars borde man väl tycka att det är mysigt när sambon har gjort mysigt men inte jag längre. Mycket riktigt så blev det som jag trodde. Han frågade om jag inte ville ha vin till maten och han också då så klart. Jag tackade nej och sa att jag skulle ta julmust men då vände det på en gång och han blev sur och vresig.han tyckte att det inte var klokt att han inte kunde ta sig en öl ibland. Men det där har vi ju pratat om förut sa jag. Du ja inte jag säger han. Så har han ju erkänt förut att det har blivit för mycket och han skulle sluta, det bar hans ord inte mina! Jag vet man ska inte lita på en alkoholist.Sen gick han ner i källaren som vanligt och jag sitter kvar med tallriken vid bordet. Yogi jag brukar prata med min bästa vän om det mesta. Jag är så glad att jag har henne.Hon säger att hon och hennes sambo kan hjälpa mig om vi skulle separera. Men jag vill inte belasta henne med mina bekymmer hela tiden. Då är det skönt att kunna skriva av sig här. Jag går också och pratar med en kurator och har gjort det i flera år. Jag känner själv att jag står på samma ställe och stampar men han säger att jag har gjort framsteg. Får väl lita på henne. Det är i alla fall bra att det här forumet finns, man känner att man inte är ensam och alla förstår. Tack för att ni finns<3

lilleskutt

har man ju haft några gånger. När de försvinner så känner man sig många kilo lättare. Jag känner så väl igen situationen. Det som utifrån verkar vara rena idyllen är en tortyr i verkligheten. Det är precis så det kan se ut i ett missbrukarhem, tända ljus, fin dukning och god mat.

// Ser man in genom ett fönster ser man en man och en kvinna som sitter vid ett romantiskt dukat bord med tända ljus och brutna servetter. Om man tittar riktigt noga kan man se den glada förväntan som lyser i mannens ansikte. Kanske ska han fria? ( nej, han ska snart öppna första flaskan vin). Kvinnan är av den otacksamma sorten, ser avvisande och sur ut trots mannens ansträngningar. Snörper på munnen med vresig uppsyn. Man ser att de diskuterar något, hon är sur, han ser frågande ut, hon reser sig slänger servetten på bordet och går därifrån. Han häller upp ett glas vin och dricker ur det i ett svep, häller upp igen sveper också det innan han häller upp ett tredje glas och dricker endast en klunk innan han tar glaset med sig och lämnar bordet också han... //

Om du visste vilken hjälp det är att bli påmind om hur det kan vara. Hur många gånger har inte jag( och jag tror de flesta av oss här) känt den kramp man får i magen av tända stearinljus eller av en kommentar om att det ska bli något riktigt gott till middag.

Hur många känner inte igen den där blandningen av besvikelse, ilska och hopplöshet som belägrar hela ens kropp och själ när ännu ett löfte bryts?

Jag har nyss varit där och har tagit mig en bit bort, är nästan utom fara men är inte helt säker på mig själv ännu och då är det så otroligt värdefullt att bli påmind om hur det var.

Du skriver att du känner som att du står och stampar på samma ställe men tänk då på att du har kontakt med en kurator, du har din vän som du pratar med och har hittat hit. Det är ganska många steg i rätt riktning. Det finns så otroligt mycket att hämta på detta forum, så mycket kunskap, erfarenhet och omtanke.

Vi hjälper varandra, ofta när vi minst anar det, som nu när du hjälpte mig i en svag stund.

Jag hoppas verkligen att du fortsätter att kämpa för dig och ditt välmående.

Lycka till och kram!

Izzy - du beskriver vad som händer och hur det är för dig. Det kommer att hjälpa dig att bli (ännu) klar(are) över dig själv. Och det är (det) viktiga(ste)!

Efter att jag gick (dec 2010) och kom tillbaka (inom ett dygn) och därefter två gemensamma försök att dricka "socialt" så blev jag klar över att det var noll-och-inget-annat-än-noll som gällde för mig. Under en tid (några månader kanske) så återkom hans fråga "nog kan vi väl äta och dricka vin och ha det festligt ibland?" / "nog kan vi väl fira med ett glas champagne ibland?" Här måste jag kopiera din rad: Annars borde man väl tycka att det är mysigt när sambon har gjort mysigt men inte jag längre. - Precis som dina avslutande ord blev mitt svar "för mig är det inte festligt längre" - för så hade det blivit. Bara det, för mig är det inte festligt längre.

Den påtvingade nykterheten - även om han själv valde att vara nykter för att det var mitt krav för att stanna - varade länge. Kanske sammantaget ca 1½ år - men under den tiden hände mycket gott. Efter ca ½ års nykterhet förändrades förmågan att samtala om svåra saker, eller saker som berörde nåt smärtsamt - markant. Jag minns mycket väl när det inträffade första gången, något känsligt ämne dök upp och jag kände hur magen drog ihop sig och ett mörkt moln kom seglande... och så bara löste sig all spänning... och hela molnet liksom upplöstes och stämningen blev åter lugn. Det var helt fantastiskt!!! Och det hände igen... och igen...

Under de 1½ åren kan jag i backspegeln urskilja olika faser, t ex så sov han enormt mycket sommaren 2011, han ville inte gå ut och vistas bland folk - som drack öl och vin överallt... så är det ju... en hel del var "känsligt".... Vid några tillfällen köpte han GT eller öl och drack - jag märkte det och då sa jag direkt. Inte så att jag hotade med att gå där-och-då men var tydlig med vad som gällde för mig. Jag var förstås också känslig och skör den tiden. Ändå hoppfull - det blev hela tiden bättre och jag såg och kände hans vilja. Jag räknade nyktra dagar och nykter tid - för mig var det ett viktigt och konkret handtag att hålla i.

Efter återfallet valborg 2012, då han drack sig berusad, sökte han hjälp och var på sitt första AA-möte i början av maj. Sen dess har han inte druckit och han betraktar själv första juli 2012 som den dag han blev nykter.

Jag skriver denna återblick än en gång för att säga att förändringen i vårt liv inte har kommit i en handvändning. Vi har jobbat hårt båda... var och en på sitt håll och tillsammans. Hela tiden har jag skrivit här och varit öppen med det. Ett par vänner har jag pratat med men min största hjälp har definitivt varit skrivandet, att formulera det som finns i mig. Ja, och att läsa på missbrukarsidorna! - där har jag förstått vilken kamp det är att bli nykter och det har stärkt min respekt för dem som kämpar från det hållet. Och så har jag läst om missbruk, massor läste jag i början. Facklitteratur och självbiografier - det har varit tilll stor hjälp.

Kram och styrka, var tydlig med vad du behöver, önskar och vill (fast det inte är lätt... men) övning ger färdighet! / mt

Vad skönt att man kan hjälpa någon litegrann. Man gör kanske det fast man inte tänker på det själv just då. Ja visst är det konstigt när man tänker efter vad lite man vet om människor egentligen. Man tror att alla har det så bra men man vet ingenting om vad som döljer sig bakom husens väggar. Jag tror att de som inte känner oss så väl el till och med de som känner oss ganska bra kan aldrig föreställa sig vad som sker innanför våra dörrar. Ingen kan tro att han som är så snäll och trevlig mot alla kan uppföra sig som ett monster mot mig och sina barn. Det är otäckt när man börjar tänka efter hur en människa kan vara som två helt olika personer. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för dig! Du har kommit en bit längre en mig men jag ska kämpa på och ta mig framåt jag med! Kramar

Det kanske är så att man inte ser sina framsteg själv. Mina framsteg går så väldig sakta så jag märker dem inte ens. Det känns bra att läsa din historia för man ser att det går att få en förändring. Jag känner att jag vill nog inte vara kvar även om han slutar dricka . Det har hänt så mycket och han har sagt otroligt dumma och taskiga saker. Vet inte hur det skulle kännas om han verkligen menade och visade att han vill sluta på allvar. Jag tror inte att känslorna skulle komma tillbaka ändå men jag vet inte säkert. Jag tror att vi är klara med varandra. Han har fått så många år av mitt liv och jag vill inte ge honom så många till om ens ett. Jag var och hälsade på en vän i dag och när jag kom hem var han inte hemma . Men på hallbordet står en tom Ramlösa , jag luktar i flaskan och känner att det luktar vin. När han kommer hem tar han snabbt undan den. Han hade nog glömt den. Vad ska jag tro? Har han haft den med på jobbet el vad? Borde jag tala om att jag vet och fråga honom? Tänk om han kör bil och dricker! Tänk om han kör våran dotter när han har druckit' Vad som helst kan ju hända! Vad ska man göra? Kram

Jag måste ha en förändring!! Var till min kurator i dag och hon trodde att det inte hjälpte mig att bara gå till henne och prata att jag måste göra något så jag kommer framåt om jag förstod henne rätt. Pratade om att jag kunde ringa till en advokat och höra mig för om vad jag har för rättigheter vid en separation. Talade om att min dotter mår dåligt och ska till läkaren för huvudvärk, konsentrationsproblem m.m. Jag vill ju att hon ska till BUP men hon trodde att det viktigaste var att hon hade mig i nuläget och att jag visar henne att det inte är ok att vara kvar i en sån relation. Det räcker inte att jag med ord talar om att ingen ska behöva ha det så här, jag måste visa det också! För ofta gör inte barn som vi säger utan de gör som vi gör. Det finns stor risk att våra barn hamnar i liknande relationer för de har inte sett något annat och det vore så hemskt om det skulle bli så!! Det räcker nu känner jag men hur ska jag få kraften att gå?

kampen inom en själv är väl en del av medberoendets kärna... insikten har du - du skriver så tydligt "Jag måste ha en förändring!!" och "Det räcker nu känner jag men hur ska jag få kraften att gå?" - också för din dotters skull. Och så brukar frestelsen komma... frestelsen att låta det gå en dag till, i synnerhet när det är lugnt.

Gör en lista över vad som hindrar dig att gå - då ser du vad du har att övervinna som hör till dig, som är din kamp. (Inte vad han ska eller inte ska). Skriv om dig och dina hinder - både praktiska och känslomässiga saker. Först skriver du allt som kommer i dina tankar och sen sorterar du sätter i ordning från det lättaste till det största hindret. Och så börjar du skriva bredvid varje hinder VAD ska jag göra för att övervinna det och HUR det ska gå till. Var konkret och tydlig med hur du ska göra bestäm också NÄR du ska göra olika saker.

OM det är så väl att det egentligen inte finns hinder kan du skriva en lista över vad du måste göra och bestämma dig för i vilken ordning du ska göra sakerna. Hur det ska gå till och när.

När man är så där uttröttad kan det vara så att man "bara måste göra" när man väl bestämt sig. När du tänkt och skrivit så GÖR du. Ungefär som att tänka VAD ska jag laga till mat? Hur ska det gå till? Vad har jag hemma? Vad måste jag handla? Många matlagare vet att det där "vad ska jag laga" är den tyngsta delen av matlagningen, när man bestämt sig och plockat fram/köpt hem det som behövs kan själva matlagningen göras ganska mekaniskt. För att man måste... fast man inte skulle orka eller vill. Kraftkramar / mt

Han dricker och dricker och jag gör inget åt det!! Det är som att han måste få ur sig så mycket elaka saker som möjligt och såra oss så mycket som det bara är möjligt! Om han kunde tänka på sin dotter i alla fall och vad han får ur sig till henne! Det verkar som att han mår bra när han gör andra ledsna, hur kan han få ut något av det? Det måste vara stora fel på honom! Förstår verkligen inte hur han är funtad? Jag ska försöka göra så som du skrev Mt , om att göra en lista på vad det är som hindrar mig och vad jag ska göra och när. Det blir mer tydligt då när man skriver ner det. Hoppas hoppas att den dagen kommer som jag får kraften att bryta och leva det liv jag vill.

Kommer hem från jobbet på kvällen och märker att han har druckit som vanligt.han är lite sur och irriterad. Vi sätter oss och börjar äta tillsammans men han börjar mucka nästan på en gång och försöker få i gång något. Man vet inte vad man ska prata om eller våga säga så han inte får tillfälle att bråka. Så det bästa är att sitta tyst. Han slänger i sig maten och skyndar sig ner i källaren innan vi ens har hunnit äta klart.Våran dotter märker också att han är väldigt full. Jag kollar i hans jackficka och hittar en flaska som luktar vitt vin.jag ångrar det så men jag talade om för våran dotter vad jag hittat i hans ficka. Vet inte varför jag gjorde det för det får ju bara henne att må dåligt också.men det går ju inte att ta tillbaka. Hon ville gå och prata med honom på en gång men jag avrådde henne eftersom jag vet att det inte går att tala med honom när han är full. Då skulle hon göra det i morgon i stället men jag är så rädd att han ska bli dum och säga taskiga saker. Sa att jag skulle prata med honom i stället. Men hon säger att jag blir aldrig arg på honom och att det blir som vanligt igen. Vad ska jag säga till honom? Ska jag säga att han måste söka hjälp el att jag lämnar honom? Fast jag vet inte om jag kommer att göra det och då flyttas bara gränserna.Sen är jag så rädd att han kör onykter!!

rätt Izzy när du skriver att tal om att flytta utan att veta om man kommer att göra det är att flytta gränserna - och det är bara dumt. Framförallt mot dig själv. Klokt också att avråda dottern att tala med honom när han är full. Dock har hon all rätt att säga vad hon vill åt sin pappa. Helst när han nyktrat till och innan han börjat om. Vad era barn säger till sin pappa är inte din sak och inte ditt ansvar. Det är också hans (absolut inte ditt) ansvar om han kör onykter. Visst vore det förfärligt om någon skulle bli skadad - det tycker säkert han också. (Har du tänkt tanken att ringa polisen om han ger sig iväg onykter?)

Vad ska du göra? Jag föreslår att du ska fundera över dig själv! Tänk konkret och skriv gärna vad du tänker. Viktigt att det handlar om dig och ditt liv. Öva dig på att börja meningarna med "jag". Jag ger dig några frågor och meningar att öva på. Om tanken rör sig mot att "han ska vara nykter" är du på fel spår. Öva dig på att utforska vad DU vill med DITT liv. Det är ett mycket stort arbete att ta reda på vem jag är och vad jag vill med mitt liv när man en lång tid haft sitt fokus på att anpassa sig och leva så att det ska vara lugnt runtomkring... och ständigt har man misslyckats.

Vad vill jag göra idag? Idag vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det till middagen ikväll? .... Ikväll vill jag äta.... och jag ska...
Vad vill jag göra ikväll? Ikväll vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det i mitt hem? I mitt hem vill jag...
Var vill jag leva och bo? Jag vill bo....
Hur ska jag ordna det så som jag vill ha det? Jag kan... och jag ska....
Vad vill jag med mitt liv - hur vill jag leva? Jag vill ...
Vad kan jag göra för att få det så? Jag kan...

Det duger bra med till synes små beslut och göranden för din egen skull. Ge dig den tid du behöver. Säg inget om att flytta så länge du inte vet exakt vart du ska ta vägen och exakt hur flyttandet ska gå till. Ägna den energi du har till allt som är gott för dig - och det behöver ju inte utesluta honom. Om du vill gå på promenad och ha honom med - fråga. Han väljer själv. Vill du äta med honom när han är nykter - säg det. Var och hur vill du äta om han druckit? Gör det. Sluta upp helt med att fundera på hur du ska kunna få mannen att sluta dricka - det har du ingen makt över. Det är hans och enbart hans ansvar och beslut. Visa gärna detta för dina vuxna döttrar, tipsa dem om Carina Bångs tråd http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Fortsätt skriv! Det hjälper långt mer än man kan tro. Önskar dig en skön helg där du ägnar dig åt något du mår bra av! Och - om du tänker att det är inte möjligt... att göra det jag skulle önska och må bra av... Vad hindrar dig? Kram/ mt