Hej, jag är en kvinna på snart 40. Är en missbrukarpersonlighet. Har haft en ätstörning och alkoholen har hela tiden funnits i bakgrunden. Kämpar på med att vara nykter sedan i början av januari. Det går bra, men det är många tankar, känslor som kommer upp. Så mycket jag trängt undan och så mycket jag döljer om mig själv fortfarande. Har gjort flera försök att sluta med följeslagaren A. I 10 år har min kamp pågått med mer eller mindre vilja. A har varit min tröst, vän som skänkt "guldkant" på tillvaron. Har haft många skäl till att dricka. Ångesten på slutet väckte mig på natten, gav mig näsblod. Sömnbristen och dagen-efter-känslan gjorde mig yr och frånvarande, men också kompenserande. Städade, donade, hittade på saker med mina barn. In har nu trätt en tröttare kvinna med ett mörkare sinne utan illamående och näsblödningar. Utan skärande ånger-ångest.

Jag tänker hitta glädjen igen och en tillvaro som passar mig. Jag letar med ljus och lykta. Lyfter på varenda sten i mitt inre. Jag vet att den existerar och jag kommer att hitta den för jag har stött på den förut.
Den glittrade och bubblade som kolsyra i mina ådror. Skrynklade till hela ansiktet i en stor, varm grimas. Tänder som blottades, ett gnägg som letade sig fram ur djupet av mellangärdet. Förvånade även mig. Det kändes så lätt och hoppfullt. Problemen som varit, dunstade bort för att försvinna helt. Världen fylldes av en kakafoni av tjatter, trumvirvlar och konfetti. Solen smekte min kind och brisen rufsade lekfullt mitt hår. Nej, jag var varken hög eller onykter, utan var just precis där jag skulle vara för att leva.

Mulleman

Hej Minz och så fint att läsa det du skriver! Jag tyckte om den dikt du skrev för någon dag sen, viktigt att läsa, minnas och läsa på nytt, för att minnas och kanske än mer för att se att det finns ett annat liv framöver, dessutom nåbart! Jo men så klart att jag väldigt gärna vill finnas till som stöd och sällskap på de sätt som går. Jag tycker också att det är lätt förvirrande ibland att riktigt veta var man skall skriva och vem som sen egentligen är mottagare. Jag har tänkt försöka skriva mera i min egen tråd, men så ser jag både det ena och det andra, här och där, som jag vill svara eller berätta för. Så blir det som det blir, men jag tycker att det i alla fall är bättre att det överhuvudtaget blir! Precis min vän, som med nykterheten, det är bättre att det blir och inte lika viktigt hur, bara att... det blir.
Jag ville, trots sen natt, skriva en hälsning till dig, vet så otroligt väl hur det första timmarna, dagarna och även veckorna förändrade både det inre och det yttre för min del. Plötsligt kände jag en märklig befrielse, nästan som att jag sluppit fri och började njuta mer och mer av det. Jag försöker hela tiden minnas det och hålla kvar ungefär samma känsla fortfarande. Njuta av varje nykter dag, varje övervinnande över att inte spriten leder mig, utan att jag avleder den från mitt liv. Njuta av varje tillfälle du känner den där befrielsen, om du bara kan så kan du tänka som jag gjort otaliga gånger och som hjälpt mig... Jag avstår inte från lika mycket som jag får idag som nykter, gäller att som på barns sätt glädjas åt just precis den där grejen man skapat och klarat av själv. "kan sälv, titta så duktig jag är!"
Jag hejar på dig! Kan jag finnas, så kommer jag att göra det, på ett eller annat sätt, lyssnar och samtalar så gärna. Var rädd om livet och njut av beslutet till nykterheten. Den är färskvara och bör avnjutas dagligen, liksom jag själv ser den som mitt dagliga träningspass för min hälsa och mitt välmående!
En ny dag i morgon!
God Natt till dig och den som läser detta! Som sagt var, vi är många många som vet vad livet är för något på olika sätt, en sak tycker jag mig tydligt läsa här inne och det är en gemensam önskan om att hitta ett liv att trivas med trots att man lämnar den ytterst tveksamma och förrädiska följeslagaren A! Det går alldeles utmärkt när man är mogen för det, att ha hur kul och socialt som helst tillsammans med andra även som nykter. En bonus kan dessutom vara att man mycket väl minns det dagen efter och inte det minsta behöver försöka komma ihåg hur det riktigt var. Eller kanske ännu värre fundera över vem det kunde vara sånt att slippa möta på ett tag efteråt...
Som sagt, god natt och jag önskar dig en fin dag i morgon. Släpp inte taget, du har det i din hand nu!
Styrkekram, Mulleman.

Minz

Mulleman, tack för dina fina och tänkvärda ord! Det är konstigt, jag har alltid prisat friheten högt. Så konstigt då att tillåta mig fastna i A:s bojor. Det finns ju så många begränsningar i livet ändå. Jag har varit så rädd för min dödlighet och ändå valt att köra mig i botten och på något sätt stå vid sidan av livet. För det är ju så det blir med A. Du är och du finns, men ändå inte. Fullt upptagen med att försvinna bort, fly in i något som i slutändan bara förgör. Det är skönt att vara närvarande, även om det kostar ibland. Jag får bli bättre på att ta andra sorters pauser. Idag har varit en bättre dag på jobbet. Jag har energi igen. Däremot har jag varit lättirriterad hemma. Småstressad. Det antar jag också blir bättre ju längre tiden går. Om 2 veckor ska jag iväg till Danmark. Det kommer bli min första prövning. Åka till ett land med många mikrobryggerier med god öl. Ja, för första gången fladdrar fjärilarna i magen. Jag är inställd på att ta dagarna där timme för timme med en massa påminnelser till mig själv. Träningskläderna följer med som en extra livvakt. Tur att hotellet har ett ordentligt gym. Tänk, det är fredagkväll och jag är klar i huvudet! Imorgon kommer jag vakna utan betongkeps :)

Minz

Ute skiner solen. Snart ska jag cykla mina 5 km till träningen. Skönt! Nästa sak att ta itu med är att sluta snusa. Känner mig helt darrig efter dagens första snus. Men var sak har sin tid. Inte jäkta och förändra allt på samma gång. Ett misstag jag lätt gör. Nu slutar vi med kött, kaffe, snus. Tränar hårt. Nej, inte den här gången. En sak i taget, små steg. Glädjas åt det lilla. Ha det bra allihopa och ni som har sol idag, njut av den :) Vi behöver ljuset både bildligt och bokstavligt. Kram

Just det, glömde - 2 veckor idag :D

Nike

Grattis till två veckor! Nä det är samma för mig, försöker gärna ändra allt på en gång men denna gången måste jag nog försöka lugna mig lite. Lite lugn och ro, läka och landa. Önskar dig en fin lördag. /N

Minz

Lugn och ro känns som ledordet, men det är ju så svårt, när man vill så mycket och helst på en gång. Vi får kämpa på med att låta det få ta tid den här gången. En fin lördag önskar jag dig med :)

Minz

Idag har barnen varit allmänt smågriniga. Jag med. Tålamodet tryter. Ute ser man knappt handen framför sig. Har upptäckt hur mycket vädret påverkar mig. Har funderat mycket på det här med vargtimmen. Brukade också vakna runt 4 på natten med hjärtat bultande snabbt och hårt. Några gånger fick jag näsblod också. Ångest känner jag till, men det här var något annat. Tänkte mig att det var någon brytpunkt när giftet började lämna kroppen. Det kändes inte helt bra att ha pressat kroppen så hårt.
Igår vågade jag mig på alkofri mousserande till middagen. Det är mer som läsk, så det kändes tryggt. Den alkofria ölen får vänta ett tag. Men jag kom på mig att blänga litet på männens konjak till kaffet. Så här är det nu. Jag accepterar och hoppas att jag kommer ihåg det när värmen och grönskan kommer. Snusar bara litet för mycket just nu. Det blir bra det med. Min kropp brukar protestera när det är något den inte gillar och då är det bara att försöka hänga på så blir det lättare att sluta. Många gånger har jag dock valt att inte lyssna...

Minz

Jag är inte helt tillfreds. Jag vill någonting annat, men vad vet jag inte. Hemma vill jag ingenting just nu. Blir så stressad av allt som ska göras. Ju mer jag gör desto mindre gör de andra. Tar jag det lugnt med plattan i hand, så blir det lätt onda ögat. Jag orkar inte feja varje dag! Idag var jag så sugen på en öl. Tänkte ta en alkofri, men tog litet godis istället. Verkar funka lika bra. Snart ska jag sätta mig med min tekopp och försöka tömma huvudet, så att jag kan sova. Imorgon ska jag till terapeuten. Inte alls sugen på att sitta och prata om mig själv och livet. Jag vet, är så neggo idag. Det blir bättre imorgon. Tränar för sällan.

Filosofen

jag har läst vad du skrivit och tycker du är såå stark!! Härligt att du kämpar på, se det som en utrensningsprocess. Kom i håg att det är lättare att inte falla tillbaka än att ta nya tag om man väl fallit tillbaka! PÅMIN dig själv om varför du slutade dricka! jag försöker tänka så.. det gör en starkare att motstå A djävulen som för mig fortfarande sitter på axeln! Ta inga risker innan du känner dig tillräckligt trygg i din nykterhet!
Styrkekramar till dig

m-m

Nej, det är inte så lätt att veta vad man vill alltid. Ibland är det lättare att definiera vad man inte vill... Du vill ju t.ex. inte tillbaka till gamla vanor... ta fasta på det. Och låt det bli lite onda ögon om du sitter med plattan. Att jobba med nykterhetsprocessen är nästan en halvtidstjänst... eller kanske t.o.m heltid? Ska du till terapeut imorgon kräver ju det energi både ikväll och imorgon, det sätter igång många tankar, men jag tror att det är en viktig del i arbetet.

Vissa kvällar/dagar känns bara som skit, men låt dem vara det. Åtminstone nyktra skitkvällar. De tråkiga kommer förhoppningsvis bli färre än de bra nyktra kvällarna. Lycka till imorgon!
/m

Minz

Tack Filosofen och m-m :) Ska ta till mig det där om halvtidsjobb. Känns litet lättare att försöka tänka så. Vissa dagar är det så lätt att bli övermodig och tänka att allt är som vanligt igen, innan A styrde. Det här fixar jag själv, lätt som en plätt, men jag är ju bara i början än. Trots alla uppehåll jag haft, så har jag ju inte tagit problemen helt på allvar. Så jag läser här och tar till mig.
God natt och sov gott!

Minz

Förr när jag slutat har jag upplevt en eufori. Allt har flutit på så lätt. Har känt att det inte varit några problem att vara utan A. Ingen glad dag idag. Mest tom och trött. Glädjen är borta och jag har ingen susning om när den kan tänkas hitta tillbaka. Jag gör det jag ska punkt. Jag är utåt sett så himla lugn. Barnen har kaosat runt. Jösses, vad de kan skrika, även bara för att skrika. Mina öron är trötta. Jag ifrågasätter kvinnorollen. Inte alls nöjd med den. Jag ifrågasätter samhället. Jag är en pusselbit med tvära kanter. Faller inte riktigt på plats i pusslet. Kanske är jag på fel plats. Det finns väl fler med andra värderingar? Jag tror på frihet att bestämma över livet och att välja hur man vill leva. Jag tror att vi borde vara mer involverade i varandra, istället för att snurra runt som små mikrokosmos runt solen. Men jag är inte bättre själv. Har svårt att släppa människor nära. Tack för idag.

Minz

Jag har svårt att hålla räkningen, men efter litet räknande, så är jag inne på dag 18. Det här påminner litet om när jag fyllde i graviditetskalendern med mina barn. Fast då räknade systemet ut åt en, vilken dag och vecka man var i. Jobbmotivationen är obefintlig. Ska ta långlunch idag för att gå och träna. Ute yr snön och jag tänker bara på att sova. Sova till vintern är över och fåglarna kvittrar. Nej, det vill jag ju inte, egentligen. Vill vara här och nu förstås. Det är bara svårt att gå med på livets premisser emellanåt. Jag har sett mig som en rätt positiv person, som blickar framåt och tänker att allt blir bra till slut. Just nu verkar den personen ha dragit iväg nå´n annanstans.

m-m

Hade en sådan period du beskriver före jul. Hade iofs varit nykter längre än 18 dagar då, men fick verkligen tvinga mig till precis allt. Jobb, träning, ringa ett samtal, laga mat, ja, det mesta. Kroppen och själen kan nog reagera på de mest märkliga sätt i tillfrisknandet, men jag tror att tröttheten hör till lite grann. Och kanske lite håglöshet också. Alkoholen har ju varit en ganska stor del av livet och det ska nu ersättas med något annat. För min del har det hjälpt att fokusera på träning och att bara göra det nödvändigaste i ditt läge. Jag kontaktade också en psykolog som hjälpt mig att komma vidare, eftersom jag blev rädd att jag var på väg ner i en depression.

Men den positiva person du har varit finns ju fortfarande kvar, den är inte borta i och med att vinet försvann, den är kanske lite avvaktande, men finns där någonstans och väntar... Det blir bättre!
Styrka till dig!
/m

Minz

Håller med dig m-m, måste fokusera på annat nu som gör livet litet roligare. Träning är bra. Jag tränade igår och kände en liten strimma av glädje inom mig. Min terapeut säger att livet behöver innehålla mer än alla vardagliga måsten. När man har familj och barn, så är det inte lätt alla gånger att få tid till det man vill göra. Barnens aktiviteter går ju före. Sen jobbar både jag och min man heltid, så det blir inte över så mycket av dagen, när barnen är hämtade, maten lagad osv. Är hemma idag och vabbar. Rätt skönt med en lugn dag. Vanligtvis blir det diskussioner om vems tur det är att stanna hemma, men vi är rätt bra på att dela lika när det gäller den biten i a f. När det gäller A och avhållsamhet, så är den stora biten avklarad. Jag behöver inte förklara för min omgivning, då de flesta tror att jag slutat dricka för snart 1 1/2 år sen. Vad tiden går fort. Veckorna flyger iväg. Hinner inte riktigt med.

Minz

Livet susar med väldig fart. Jag kränger apelsiner och kan inte få nog. Midjemåttet har minskat med 6 cm. Fick påhälsning av fröken A(norexi). Kolla vad du går ner i vikt. Märker du hur skönt lätt du känner dig i kroppen?
- Ja, men kan du inte låta mig vara fred? Jag behöver inga fler A:n i mitt liv!
Får jag fresta dig med en våg? Ställ dig och se hur det går framåt. Så lätt, så stark, smidig och vig.
-Sluta nu. Jag tar en apelsin till. Sen ska jag äta en ordentlig näringsriktig lunch för att orka träna. För att orka leva. Ni två A:n kan dra åt...
Ändå släpper jag inte taget helt . Håller fast i lillfingret. Litet lätt, så att det knappt märks. Jag vet att jag måste släppa taget helt för att bli frisk. För att bli av med de demoner som spökar i min hjärna.

Jag har svårt att känna konturerna av mig själv. Ibland vet jag inte riktigt om jag finns. Om det jag tycker faktiskt är okej, fast jag inte tycker som alla andra. Min självbild är litet skev, men jag jobbar på det. Har jobbat med självbilden länge. Det är bättre idag, men det är så lätt att vackla när det kommer svackor. Utåt sett ser det mesta bra ut. Jag är en stark och klok person. En ärlig person. Hmm, ska nog jobba på att föra ihop den inre bilden med den yttre. Ibland tänker jag mig att min generation gått miste om någonting under sin uppväxt. Någonting som föräldrarna tog för givet och därför inte klarade av att ge. Jag ser så många som tvivlar på sig själv. Som inte får riktigt ihop den yttre och inre bilden av sig själva. Många är så snara att bedöma person efter prestation. Måste tänka på det när det gäller mina barn. Inte säga vad fint, vad duktigt, när de kommer och visar sin teckning eller gör något annat bra. Måste hitta ett annat uttryckssätt som låter dem växa som de personer de är. Låter dem veta att vi alla är komplexa personer bestående av mer än bara det som är duktigt. Alla känslor är okej och känslan är inte det som styr din person. Du är så mycket mer. Har också tänkt mycket på varför man säger man om sig själv istället för jag. Det måste ha att göra med Jante. Hör man en person säga jag, jag, jag, så kan jag tänka mig att man upplevs som mer egoistisk. Eller så är det bara den känslan jag har. Vi måste tänka på hur vi bemöter oss själva, men även andra. Vi har så mycket som ligger i vårt undermedvetna som gör att vi inte ens tänker på varför vi reagerar som vi gör på vissa saker eller beteenden. Jag jobbar på. Det blir bra till slut.

Trevlig helg!

Minz

Har varit på yoga ikväll. Ingen sådan lugn utan den fysiska varianten där man blir ordentligt svettig. Det passar min kropp så bra och mitt sinne. Ibland vissa gånger bubblar allt möjligt fram under avslappningen. Någon gång har jag stortjutit, men mestadels blir jag lugn och ibland euforisk. Idag var en sådan speciell gång när jag hamnar snabbt i djupavslappningen. Fylldes med en enorm glädje som strömmade genom hela kroppen. Nu låter jag säkert knäpp, men ibland så närvarar något större som vi alla är en liten del av. Och varje gång fylls jag av tacksamhet och en enorm glädje över livet. Då förstår jag att i verklig mening existerar inte rätt och fel, tid och rum. Det är bara så lätt att glömma bort det på vägen fram i livet. Och jag är duktig på att stänga öronen. Just nu är jag fylld av glädje och jag känner mig älskad. Det är kanske detta folk pratar om, när man blir frälst. Jag tror, men vill inte tro på allt människan har plitat ned genom tiderna. Jag tror på det vi alla har inom oss. Vi är alla så mycket starkare än vi tror och vi är aldrig ensamma.(Ska jag säga!? :P )

Minz

Det har jag. Snart får jag skriva någon annanstans. Lördagkväll, snart dags för mello med kidsen. Godis inhandlat och cola. Den yngste har redan nassat i sig sin portion. Hm, jag med. Godiset verkar vara ett substitut. Imorgon härlig träning igen. Det håller mig i balans. Nu senast när jag gick ned mig, så var en stor anledning att jag inte hade möjlighet att träna. Vad AA är för vissa är träning, speciellt yoga, för mig. Jag förklarar och förklarar åter att jag måste träna för att må bra. Snabbt glöms det bort och jag får förklara igen. Om jag skulle gå i nån annan form av terapi ex antal ggr i veckan, så skulle det också ta tid. Jag går den smala vägen, just nu. Ibland tröttnar jag på att vara duktig flicka, men jag ska försöka hitta bättre uttryckssätt. Något mindre självdestruktivt. Ja, inte något destruktivt överhuvudtaget. Ska grunna på det där.

Minz

Min kära mamma meddelade att hon inte kommer trots allt. Hon har inte gott om pengar just nu. Jag är förstående. Hon bor en bra bit bort. Min mamma är en missbrukarpersonlighet och vad jag förstår det som, så spelar hon rätt mycket. Hon har börjat dricka ofta också, men det har hon tagit under kontroll. Jag känner på kvällen när jag ska gå och lägga mig klumpen i halsen. Magen känns som den är full av papper. Hjärtat värker. Jag kan inte koppla av. Sömnen är som bortblåst. Jag är urusel själv när det gäller ekonomin. Har svårt att spara, men spelar inget. Jag tänker mig mamma som en fjäril. Jag springer efter henne och precis när jag tror att jag har fångat henne, fladdrar hon iväg igen. Pappa är inte heller så bra med pengar. Han är mer manjana, manjana typen (tilde-tecken saknas på plattan). Jag fick betala hans biljetter sist. Vi har inte heller pengar i överflöd. Vi saknar tryggheten kring oss med barnvakter osv. Det känns svårt när mina föräldrar inte kan hjälpa till. Jag har sagt så många gånger att de är de enda jag har tillsammans med min syster. Vi har verkligen inga andra. Syrran har förvisso ett kontaktnät av vänner. Låter jag bitter? Inte menat så. Ledsen.

Minz

Åter ny vecka. Min resa till Danmark kryper närmare. Vet ni, jag är inte orolig längre. Det kommer att gå bra.
Jag är mest arg och irriterad. Trött, men kan inte somna i tid ändå. Jag var snäll och rätt glad när jag drack. Och jätte trött förstås. Och bakis. Det saknar jag inte. Orkade inte tänka så mycket. Nu är jag arg och missnöjd. Har inget tålamod. Vet inte om det är så här jag vill leva. Nu menar jag inte att jag ska bjuda in A i mitt liv igen. Det ska jag inte. På den punkten är det kört och det har jag accepterat till fullo. Kanske är det en 40-års kris som tågat in i mitt liv. Hade ingen när jag fyllde 30, så det är väl dags. 30 var underbart att fylla. Det var som att kliva ut ur en dimma och för första gången se, alltså verkligen se människorna omkring en. Jag har mycket eländigt mående i bagaget. Men här jag fortfarande. Min man mår rätt dåligt just nu. Både fysiskt och psykiskt. Jag har inte riktigt ork ännu att träda in med en kapacitet på över 100%. Jag gör det jag ska, men jag skulle behöva få ta igen mig litet. Jag, jag, jag... Det kanske ligger något i det min man säger, men jag måste ta hand om mig själv först, för att orka ta hand om alla andra. Förresten, vågade på mig en alkofri öl med popcorn i helgen. Det gick hur bra som helst. Inget sug överhuvudtaget och inget halsande av drickat. Nu ska vi få familjen på fötter. Vår kamp har börjat.

Minz

Måste få ner mina tankar. Försöka förstå hur allt hänger ihop. Hitta ledtrådar om varför jag är litet annorlunda. Varför allt blev så fel. Fast mina föräldrar redan i sig anses som annorlunda, så mycket kommer väl därifrån. Åh, vad jag har försökt att passa in, men jag måste nog ge upp den biten. Acceptera att även jag har en plats här oavsett. Det hade varit så lätt att begrava sig i A. Förmodligen hade jag gjort det också utan min familj. Mitt nästa projekt är att försöka bjuda in. Inte backa när någon kommer nära. Försöka slappna av och strunta i att ibland säger jag fel saker vid fel tillfälle. Det gör väl andra också, eller? Det är konstigt, en "olycka" kommer sällan ensam. Så många som mår dåligt just nu, är sjuka eller annat knas. Suck, det hade varit så lätt att fly, slippa känna annat än självvållad smärta. Men det finns en hake med allt, så jag stannar kvar och känner efter. Imorgon bär det av till terapeuten igen. Känns inte lika jobbigt som förra gången. Det är väl positivt.