Om mig: 46-årig ( har jag verkligen blivit så jävla gammal?) ' duktig flicka' som gjort klassresa med fint jobb och tjusiga akademiska titlar.
Vinkonsument av gigantiska proportioner (vitt, kallt helst) som hjälp till självhjälp för allt i tillvaron. Gradvis värre trots att jag fått samtalsstöd och delvis medicinering i några år. Kan alla teorier men praktiken är det sämre ställt med så att säga. Har varit öppen och själv sökt hjälp men samtidigt fortsatt med mitt destruktiva beteende. Om jag inte lägger av nu så kommer det gå riktigt illa tror jag. Mitt nick låter helknäppt ( har jag uppfunnit ny anställningskategori?) men registrerade mig lite lullig så det kan väl tjäna som en påminnelse. Vill ur detta elände nu. Kanske skriva kan hjälpa. Hör av er!

stjärnglänsare

Så då har jag gjort slag i saken och startat en tråd. Bara resten kvar nu då, som att INTE åka till Systemet å shoppa vin; något som jag annars gjort till en närmast daglig vana sista tiden. Fy sjutton vad pengar jag lagt på vin genom åren. Jag skulle lätt kunna betala min studieskuld med de pengarna, å säkert mer därtill. Vilka resor jag kunde ha åkt på; vilka upplevelser jag kunde ha gjort! Sjukt egentligen.

Ett problem som jag har är att behålla rätt perspektiv på vad jag håller på med. Det känns inte som det kan vara jag som blivit en alkad suput. Jag? Hur hände det; varför hände det? Hur har jag kunnat hamna där jag är? Jag fattar det inte. Jag står på Systemet med 'de riktiga alkoholisterna' som uppfyller de stereotypa föreställningarna om hur en sådan ser ut. Och där står jag bland dem med mina klirrande flaskor, som dem, snart. Jag kanske till å med dricker mer än en hel del av dem! Säkert är det så givet att jag kan få i med 2,5 flaska per dag - det är väl där jag har legat nu ungefär. Om jag bara har druckit 1-1,5 ja då känner jag mig nästan nykter. Och det gick fort att pusha upp den gränsen minsann. När jag väl företog mig det, trots att jag samtidigt besökte beroendeklinik regelbundet.

Jag kan skriva det här nu å veta att det jag skriver är sant, men jag fattar det samtidigt inte. Att det är jag som blivit sådan här person, som riskerar både relation, hälsa, jobb å ekonomi. Som styrs av ångest å mindervärdeskomplex. Jag ser å vet vad jag gör å samtidigt kan det väl inte vara jag!

Jag alienerar mig från mig själv å lever med en ständig outer-body experience. Jag tittar på mig själv men ser mig inte. Jag vänder bort blicken.
Hur blev det där jag?

Jag har varit vaken sedan halv två i natt och surfat runt här. Vet inte vad jag kan tillföra som inte redan har sagts många gånger av andra men försöker synas som en strategi för mig själv. Idag vill jag inte falla för frestelsen. Jag vill snurra tillbaka tiden å bli som jag var förr, innan jag blev en alkis.

Pellepennan

Välkommen in i värmen och till ditt steg att starta din egen tråd. Det är ett första steg och jag är säker på att många av oss senare sett det som ett viktigt steg. Läsandet och att få ta del av andras tankar och upplevelser har varit så viktigt för mig. Hoppas att du själv kan få uppleva samma sak.

För mig handlar det om att bryta vanor, och nu har jag fått en ny - lite ofarligare istället. Det är att logga in och läsa nya inlägg och ibland skriva några egna. Det hjälper mig att ta ett nytt beslut varje morgon. Idag ingen alkohol. Vad som än händer!

Lycka till!

//PP

Weekend

Du har just gjort ditt bästa val i livet!
Kan lova dig att det blir pysventilen du behöver. Skriva, läsa och fundera.
Alkohlen skiter i om du är fattig eller rik, utbildad eller inte.
Alla hamnar i samma järngrepp trots man vet att det här livet är fanimig inte okey!

Kämpa på! - Ha det!

Jag läste din beskrivning i Vitt 2014-tråden och kände så igen mej själv som det var. Känslan av att man kanske skulle ge upp, otroligt nog kom den ibland. Att cirkla runt systemet för att hoppas att kassörskan skulle bytas av så man inte behövde handla av henne igen. Det lyste "alkis" om en som går till systemet på måndan. Att känna igen andra likasinnade, desperata. Usch. Det kniper till i magen vid minnet.

Nu har jag varit nykter i ett år och åtta månader och kommer inte att låta mej falla dit igen. tar inga risker. Det går och egentligen är det inte ens svårt bara man bestämmer sej. Man når botten en dag och då är det nog. Min kvot är fylld. Jag önskar dej lycka till. Det går och det är värt att kämpa lite. Otroligt nog så är jag i bättre fysisk form nu än på många år så kroppen har en fantastisk förmåga att återhämta sej.

stjärnglänsare

Vad kul att Weekend, Santorini och Pellepennan tagit sig tid från måndagsbestyren för att skicka uppmuntrande rader! Tack!!!
Känner mig genast lite gladare. Det är nog ingen dum ide att ägna lite tid här som så många av er rekommenderat.
En början i alla fall, för mig.

konstnären

Skrattade till när jag läste ditt inlägg, om det där med kassörskan. Känner igen mig
jag hoppades i stort sett varje dag att det inte skulle vara samma kassörska som i går.
Men ofta var det ju så. Ibland stod jag beredd med pengarna lösa i fickan för att det
skulle gå snabbare att betala och inte använda kortet då jag hade en lätt darrning på
handen. Fantastiskt bra att du varit nykter så länge jag är full av beundran. Jag
kommer lite efter med mina 4 och en halv månad som jag är mäkta stolt över.
Jag tar inte heller några risker, tackade nej till en kvinnomiddag härom dagen.
Det var precis som en röst sa till mig, gå inte dit. Ingen stor sorg för mig, men det
blev sura miner. Jag vet ju så väl vad dom där middagarna går ut på, att dricka så
mycket som möjligt och vakna som ett svin framåt nattkröken. Har blivit så stark just
nu och det sista jag vill är att lyfta ett vinglas. Tror jag blivit lite ego faktiskt
slukar bok efter bok, och min speciella lilla bibel Hemligheten.
Ha en skön dag
Konstnären

konstnären

Välkommen säger jag oxså. Hoppas du stannar. Kan bara säga att forumet
har hjälpt mig otroligt mycket.
Skriv av dig här det är så skönt.
Må bra
Konstnären

FylleFia

Hej hej stjärnglänsare. Välkommen hit! Även jag har läst din presentation i vitt 2014-tråden och skrattat gott fast det verkligen inte är något att skratta åt. Men man blir väl glad av att känna igen sig. Se att man inte är ensam. Även jag har stått där på systembolaget klockan 10:05 en måndagsmorgon och försökt att se ut som det är helt normalt att innehandla veckoransonen då. Men det var ju ingen veckoranson. Högst två dagar räckte en Bib om jag tog det "lite lugnt". Även jag blev obekväm att alltid se samma personal där inne. Även idag när jag är nykter sen drygt tre månader ger en glasögonprydd ständigt brunklädd snubbe mig rysningar när jag passerar fönstret till systembolaget. Han syntes mig så dryg och som om han förstod och underkände mig. Jag som maskerade så bra...trodde jag. Men vi gör ju inte det. Händer som fumlar och den där tacksamma blicken när köpet har blivit genomfört. De raska stegen hem. Flaskan eller Biben som knappast hinner in i köket innan den slits upp. Så skönt att slippa. Räknade ut att mitt drickande kostade minst 4 000:- i månaden om jag höll mig till billiga sorter och det vill man ju knappast inhandla på en måndagsmorgon. Nej fint skulle det vara med fin mat som köptes till och aldrig tillagades eller åts upp. Även jag sökte hjälp som jag sedan fuskade bort. En liter naturell youghurt fick mig garanterat att spy upp antabusen redan på klinikens toalett INNAN den hunnit ut i blodet. Detta trots att jag sökt hjälp själv. Jag var helt enkelt livrädd för abstinensen.

Tills jag en dag fick nog och insåg att jag hellre dör av abstinens än leverskada. Det låter enkelt men det var det inte. Speciellt inte då min man som också är glad i att dricka vägrade att inse att jag -den lilla societetsfrun- var råalkis. Så jag flyttade hemifrån. Svettades några veckor i min ensamhet. Läste mycket på forum. Tog några återfall. Jag tror man tar dem. Faller gör man sällan då det är ett heltidsjobb att vara alkoholist. Men idag känns det bra. Min rygg är rak och jag hukar inte för blickar. Behöver varken äta B-vitamin eller halstabletter. Saknar jag vinet? Både och, inte varje dag och inte vad det gjorde för mig de sista åren men ibland dyker toktankar om att kunna ta mig ett glas upp. Men med facit i hand så ser jag att ETT glas finns inte längre för mig.

Nu blev det lite långt och lite personligt när jag bara ville säga: Välkommen hit!

Fia

det skadar inte att dra sej till minnes. Lite komiska så här i efterhand. Just om inhandlandet. Jag vet att jag sa om jag träffade nån på systemet på måndan eller tisdan att det är lika bra att handla i början på veckan och undvika fredagsrusningen. Ha! Som om det skulle räcka över helgen. Också så jbörjade jag köpa det vin som fanns i plastflaska för det skramlade inte när man köpte fler. Och man behövde inte bärs ut tomflaskor, kunde gömma i soppåsen. Om jag nu inte köpte box förstås. Ja herregud vad pengar man sparar nu och funderande. Vi har bara ett systembolag på min ort så jag kunde inte gå till nåt annat heller. Jag cirklade flera varv runt butiken nån gång då det var "fel" kassör på jobb, det var nån som såg igenom mej mer än andra. Som såg fördömande ut. Tyckte jag. Så klart ser dom vem som har problem. ,

Minz

Vi har ett par stycken SB i stan, men lik förbannat var jag nojig. Funderade mycket om de förde någon form av bok, för jag kunde inte fatta varför det kändes som om vissa såg rakt igenom en. En del var säkert i mitt eget huvud. Välkommen förresten :) Har själv inte varit med så länge, men det känns skönt att läsa runt och veta att man inte är ensam.

m-m

Vet inte riktigt vad en Stjärnglänsare är, men det låter fint och en sådan har vi säkert glädje av här på forumet. Du är i gott sällskap här, och att skriva här har iaf hjälpt mig mycket. Bra att gå tillbaka och läsa det man skrivit, både när det varit en bra eller dålig dag.

Även jag har tänkt att jag vill tillbaka till den jag var tidigare, före alkoholen tog över, men den tanken får vi nog släppa. När vi kommer ut på andra sidan är vi någon annan, med en massa saker och erfarenheter och ny kunskap om oss själva. Och förhoppningsvis mycket klokare :-)
/m

konstnären

Mycket humor i din text och mycket ikännande för mig. Jag var oxså livrädd
för abstinensen därför var jag maktlös och fortsatta dag ut och dag in för
att komma undan. Så dum jag var jag kom ju inte undan tvärtom slutade eländet
med en total katastrof. Det har inte varit lätt men jag sitter här idag efter
drygt fyra månader och det är stort för mig. Jag har lagt lika mycket pengar
på A som du, men man ska inte gråta över spilld mjölk. Nu har jag varit med om
att slå i botten, och kanske fanns det något bra med det. Går ibland förbi Systemet.
Hade varit i september hade jag gått in som en robort men nu kan jag glatt gå förbi.
Jag tror jag fick en chans till och den ska jag vårda. Ibland kan jag tycka att
vardagen är så vacker, så tänkte jag aldrig innan. Ibland som du skriver dyker
A-jävulen upp och säger här är jag, men numer är det bara ett flyktigt besök.
Jag hade Antabus första månaden men blev så trött av dom och magen krånglade.
I går kväll gick jag till vårt lilla kvarterskondis och köpte en bakelse, belönar
mig själv nästan dagligen med något litet.
Ha det bra Fia
Konstnären

Proffset

...ja, jäklar. Inte DEN kassörskan igen! Hjälp!! Haha!
Eller att man hoppar över fulölen vid något tillfälle. Dyr öl är det inga alkisar som dricker ju! Eller?
Ibland om man är lite förkyld och har hosta så kan jag komma ihåg att om jag hostade precis innan jag skulle kliva ur bilen, så brukade jag vänta lite grann. Anledningen är att jag lätt får röda ögon när jag hostar. Man vill ju inte se onykter ut när man går in på bolaget ju!

Har t.o.m åkt till grannkommunen bara för att slippa gå på samma bolag två gånger samma vecka... friskt? Näe, inte direkt.

Forumet är bra. Det är nödvändigt att hålla tankarna på ett förändrat drickande vid liv. Påminna sig om hur det blir liksom.
Ingen historia är exakt som den andra, men igenkänningsfaktorn är hög oavsett vem som skriver kan jag tycka.
Kämpa på!

stjärnglänsare

Tragikomiskt som man håller på för att tro att man döljer något som åtminstone Systembolagarna - som nog kan se även en finalkis på mils avstånd - ser trots tappra försök att låtsas. När jag går in på bolaget i vetskapen om att det var alltför kort tid sedan senaste besöket för att vara acceptabelt (för mig själv inte minst) så sträcker jag på mig när jag tar en korg och ser ut som 'nä vadå inte jag heller; jätteläääänge sedan ni såg mig sist; det var min enäggstvilling i exakt likadana kläder som var här igår'. Eller så intar jag en inre nonchalant attityd, 'vadå, jag är väl vuxen eller? Vem är ni att döma mina val? Jag tjänar egna pengar. Jag belastar ingen. Så det så!'
Åh detta gruvliga självförräderi som man jobbar så hårt med!

På tal om pengar så räknade jag ihop System-posterna på bankkontot sedan förra lönen i december. 4000 kom jag upp i! Inte illa. Det blir många flaskor även om jag håller mig till lite dyrare varianter o inte dricker allt själv (men säkert 85%).

Igår drack jag 4 folköl eftersom jag bara inte kunde gå förbi dem när jag var och handlade mat trots goda föresatser. Min ursäkt: 'Inte lika illa som 2 vinare iaf', vilket i och för sig är sant, men jeezuz. Sådan dumhet. Men inte ger vi upp! Nej!!! It's not over until the fat 'hen' sings (vill inte hänga ut något visst kön som mer obest än ngt annat). ;)

stjärnglänsare

önskar jag var där du är nu - på väg förbi bolaget med bakelse i sikte - men det kanske händer även mig om jag inte ger tappt…
och det gör jag inte!
även om det kan ta lite rid.

Pellepennan

Jag själv brukade först gå till bankomaten för att sedan betala mina inköp med kontanter. Jo, vad är fördelen med det kanske någon undrar?. Har man sin husbank på en liten ort, så innebär det ju att man även måste se till att bankpersonalen inte kan se hur mycket man handlat på bolaget... Kan ju inverka negativt om dom får för sig att pröva min livs vandel i samband med huslån eller nå´t. Förföljelsemani kan någon tycka? jag tyckte det var helt rimligt ;-)

Bulk drickat i form av "plåtisar" inköptes gärna i mängd på främmande bolag. Sedan var gömmorna fyllda så att ingen kom på när det var nödvändigt att grunda med ett par innan middagen

Fast de´va´då de´
;-)

Josefine

Haha, skrattade lite när jag läser era kommentarer här. Har åkt otaliga mil bara för att inte behöva gå på samma systembolag för ofta...

koggala

att det bara var jag som hade ångest för att gå till bolaget för ofta :) Som tur (?) är bor jag i en större stad och har bil så jag växlade mellan inte mindre än 5 olika bolag enligt ett sinnrikt (?) upplagt schema. Allt för att undvika att bli stämplad som alkis. Jag köpte bara dagens ranson eftersom varje gång skulle vara den sista..